Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Nöjdheten

Jag kan inte påstå att jag tränar vare sig målmedvetet eller med edge den här veckan. Väldigt många veckor nu för tiden är jag glad att jag kommer ut. Jag är nöjd över varje steg, varje lyft och varje litet uns av frisk luft. Jag orkar sällan samla ihop mig för någon form av kvalitetsträning.

För det finns liksom inga garantier att jag ska hinna med någonting i träningsväg. Ska det bli av så sker det på lånad tid, då antingen alla andra sover, mina egna barn sover och i steget mellan olika aktiviteter.

Men jag gör det. Jag byter om och rör på mig dagligen. Jag mår bra i varje löpsteg och bland vikter och skivstänger.

Därför är jag extra nöjd denna torsdag.

Att vara nöjd med något är en skön känsla. Nej, jag är inte nöjd med precis allt i min vardag, men att jag håller fast vid det som får mig att må bra – det räcker långt!

Nöjd. Punkt.

Morgongym och kvällssnabb

Det är tufft med dubbla träningspass, men…

Mitt morgongym fick bara 20 minuter av min tid. Då gäller det att ösa för sen var jag tvungen att göra annat. Typ jobba.

Kvällens 6K snabbdistans revs, med uppvärmning och extremkort nedvarvning, av på 39 minuter.  Passet startade förs 20.30 och jag måste gå och lägga mig senast 22. Därav komprimeringen.

I alla fall. Det är inte ens en timme total träningstid idag. Trots detta kan jag gå runt och känna mig lite vältränad och tuff eftersom jag har kört dubbla pass.

Så jäkla lättlurad en är va?

Nu ska tant (ni vet den där tanten som tränar två gånger om dagen) gå och lägga sig.

God natt!

Busy busy busy doin’ nothin’ at all?

Nä vet ni vad. Pengar tjänar inte sig själva. Ny kunskap trycks inte in i systemet automagiskt. Träningen blir inte av om en inte byter om och genomför sitt pass. Familjelivet går inte ihop om en inte planerar och anstränger sig.

Jag fick en fråga idag av en kollega om jag inte kunde blogga något smart om work life balance. Och visst, det vill jag gärna! Fast just den här veckan prioriterar jag bort inlägg som kräver eftertanke och tar tid just på grund av att jag vill upprätthålla work life balance… De smarta och kloka inläggen i den här bloggen får komma sen, när havet har slutat att storma.

Och det är väl just det där. Att välja och prioritera rätt som är grejen. Jag tog mig en funderare redan igår kväll kring hela den här veckan och vad jag ska göra och inte.

Högst på min priolista den här veckan hittar vi:

1. Barnet
Alltid #1 – det är hon som styr allt det andra. Alltid. Jag tror alla föräldrar kan skriva under på att det är precis så.

2. Ola som fyller 40 år
Jo vi firade stort under helgen som gick, men först imorgon är hans riktiga födelsedag som såklart ska firas, vilket sedan spiller över på helgen som kommer. Roligt!

3. Jobbet
Väldigt mycket småfix och en hel del utmaningar på agendan samt ett event på fredag som jag vill ska bli bra.

4. Programmeringskursen som jag går på fritiden
Fick alla rätt på den första delen och vill fortsätta att briljera och lära mig mera.

5. Träningen
Den här veckan snackar vi effektivitet! Jag får sno åt mig tid, leta luckor och fylla dem så gott jag kan. Har börjat bra idag med jogg till jobbet och ett kvalitetspass hem.

6. Blogg
Mitt mål är att skriva ett inlägg om dagen. Det är faktiskt inte ens jobbigt, bara kul. Dessutom är jag en fena på att producera text så det tar knappt någon tid alls.

Jag är helt säker på att det kommer att gå ihop och vara roligt på vägen. Och om nåt skiter sig lite grann, så gör det inget.

Planerar du dina veckor/månader/år? 🙂

Vid mitt skrivbord på jobbet. Bara att titta upp och bli lugn i hela kroppen.
menmia-skivbord

Jag har tappat bort styrketräningen

…igen!

Det är bara löpning just nu. Väldigt mycket löpning med inslag av längdskidor nån helg här och där. Löpningen har helt enkelt tagit över. Den har inte tagit över mitt liv, men själva träningslivet – det lilla livet som är en viktig del av det stora.

Jag vet ju att min kropp mår så mycket bättre av variation, men just nu orkar jag inte ta mig för. JAG ORKAR INTE. Jag orkar inte hemmaträning. Jag orkar inte gå till gymmet. Jag orkar inte köra några styrkeövningar i anslutning till löppassen. Jag borde, men jag orkar inte. Och jag frågar mig varje dag om en verkligen måste orka hela tiden. Jag menar jag klarade mig ju helt utan styrketräning i 33 år, så då borde väl några veckor här och där inte spela någon roll.

För det finns såklart en anledning till att en inte orkar. Och när en kollar på orsakerna så går det att avgöra om det ska till en motiverande spark i röven eller om en bara ska tillåta sig själv att fortsätta att inte orka en stund till.

Jag bestämde mig för att fortsätta att inte orka till jag får feeling för styrketräning igen. Det är den där feelingen för alltså. Så himla viktig – vad en än gör.

Låter jag som världens mesta pessimistiska slöfock tycker ni? 🙂 Jag bjuder på den!

Hur funkar du? Kan/Brukar du tvinga dig till träningsaktiviteter för att du tycker att du borde? För att nå dina mål? Eller av helt annan anledning. Hmm… Hålla dig i form kanske?

Berätta!

Kalla gärna min träning för ensidig…

Själv är jag i vanlig ordning supernöjd 🙂

När arbetsveckan nu helt plötsligt har tagit slut (igen?!) har jag

…sprungit flera mil fördelat på ett gäng transportlöparpass till och från jobbet. Och veckan är ju inte slut än.

…bara åkt en enkelresa buss till jobbet = transportkostnader denna vecka, 22 spänn. BONUS!

…kört 17 minuter chinsträning i jobbgymmet i anslutning till en transportlöpning.

…mosat axlarna i 17 minuter. Även detta skedde i jobbgymmet i anslutning till transport.

…funderat över varför båda mina gympass blev 17 minuter, utan att det på något sätt var planerat. Är det så mycket tålamod jag har i gymmet nu för tiden?

…totalvilat en heldag. Om vi nu inte räknar gårdagens fem minuters stretch på köksgolvet som träning. Näe va?

Nu radar jag inte upp det här för att få klappar på huvudet och för att ni ska säga att jag är duktig. Det sista vet jag redan och är inget jag behöver er till 🙂

Vad jag vill säga är följande: 
Hitta det som funkar fysiskt, mentalt, logistiskt och i ditt förhållande till andra människor. Håll dig till det. Livet är inte som på Instagram – det är här och nu och bara ditt. Hitta din grej och ditt sätt att få ihop det. Bli tillfreds med dina förutsättningar och använd din tid smart och som du vill.

Veckans bästa träningssummering ur ett Men Mia-perspektiv:
# Träningen har blivit av.
# Jag har haft mängder med energi till där den behövs som allra mest (jobb och familj).
# Kvällarna har hållits helt fria och jag har kunnat vila.
# Jag har mått bra och aldrig känt ens en tillstymmelse till stress.
# En avslappnad, nytränad och energisk Mia är en bra morsa, sambo och kompis som dessutom sover väldigt gott på nätterna.

Det är inte alltid superenkelt att pussla, planera och fixa. Men du är grym! Kom ihåg det!
menmia-löparskor

Vardagsvariation

Jag älskar rutiner. Jag älskar också att bryta dem… En är liksom så inrutad hela tiden för att få tiden att räcka till. Jag lägger alltid fram allt jag behöver kvällen innan. Löparkläder. Eventuella kompletteringar till ombytet som finns på jobbet. Matlådan i kylen. Mellanmålen. Kaffebryggaren laddas för att frigöra tid till morgonbus med den lilla. På morgonen är det fullt ös med gröt, spring och lek. Vi går till förskolan och kramas hej då. Jag kutar till jobbet. Rutiner. Jättebra att ha.

Så kommer de där få dagarna då löparkläder och annat inte behöver förberedas kvällen innan. Jag lämnar den lilla på förskolan iklädd mysbyxor och dunjacka. Går hem och sätter mig framför datorn vid köksbordet. Jobbar. Och det känns så skönt. Det är vardagligt, samtidigt något helt annat än det vanliga vardagliga. När mötet på stan börjar närma sig svidar jag snabbt om till kavaj och lägger på lite mascara. Förhoppningsvis lyckas jag pricka ögonfransarna.

Ingen löpning hit och dit. På eftermiddagen kör jag några lätta övningar på köksgolvet för att mjuka upp stela datoraxlar. Tänker att jag borde göra sånt när jag är på plats på jobbet också. Sen kommer familjen hem till mig. Vi hänger. Ihop.

Rutiner är bra, men är helt klart till för att brytas lite då och då.

Är din vardag full av rutiner? Eller har du möjlighet att vara mer spontan? 🙂

På min hemmaarbetsplats (vid köksbordet) har jag just nu ett gäng vackra tulpaner, som jag har fått av Ola, att njuta av. Inte så illa.
menmia-tulpaner

Vi sportar fredag!

En vecka, där träningen puttats undan långt ute i periferin, har passerat. Det känns lite ovant med tanke på den senaste tidens lopp och träningar hit och dit. Jag betraktar det dock inte som någon vilovecka, då jag är helt slut och faktiskt har lyckats klämma in tre löppass på kvällstid.

Energin har sannerligen gått åt. Mycket har det att göra med avsaknaden av vardagsrutiner och det faktum att jag börjat på två nya jobb. Alla dessa namn och ansikten som snurrar i huvudet alltså. Jag har ingen aning om vem som är vem, men det ger sig…

Att-göra-listan som är gigantisk och där jag inte har kontroll över någon av punkterna (än). Ansvaret som växte från noll till ”du är en nyckelperson” på bara några timmar. Alla handskakningar med viktiga personer! All engelska jag pratar och skriver. Den senaste tiden har jag bara och arbetat på svenska samt pratat bebisspråk…

Alltså, jag klagar inte. Jag bara konstaterar att det är lite mycket just nu 🙂 Och att det nog kommer att vara så en tid framöver.

Men som sagt, idag sportar vi fredag! Om allt går enligt plan gör jag premiär som transportlöpare från Lindholmen i eftermiddag. Väskan är packad och allt är förberett, för att ta mig snabbt och säkert hem till fredagsmyset.

Och inte vilket fredagsmys som helst. När barnet har somnat tar barnvakter över ansvaret och jag och Ola ger oss ut på stan, precis som om vi vore unga och ansvarslösa. Något busigt kanske? Vilket med stor sannolikhet betyder att vi kommer att sätta oss i en hotellbar som inte är alltför skränig, då jag ogillar vanliga krogmiljöer. Tant äger…

Ha en fin fredag alla!

Saker jag också vill lägga min energi på – att springa snabbt! Vi tar det nästa vecka…
menmia-kretsloppet-1

Morgonträning dag tre med livsreflektion

Det kanske inte blir så långt eller kvalitativt, men det blir i alla fall av. Dessutom känner jag mig lite extra hård och cool när passet startar i beckmörkret runt 06:15, vilket kompenserar för förlorade kilometer och brist på hög puls 😉 Aja. Det är höst, någon typ av vila och mycket annat som lockar just nu. 45 minuter regnig jogg fick räcka denna morgon.

De sociala kvällsaktiviteterna radar upp sig på löpande band just nu. Eftersom jag har på känn att min uppsalatid lider mot sitt slut, vill jag njuta av det jag tycker allra bäst om här – människorna jag har lärt känna, tycker om och ibland inte fattar hur jag ska kunna leva utan i min vardag. Separationsångesten börjar göra sig påmind helt enkelt. En känsla som blandar sig med lyckan över att få mer tid med Ola och ett normalt liv hemma i Göteborg utan veckopendling.

Igår käk och långfika med brudarna, eller i alla fall två av dem. Ikväll tidig middag med två toppkollegor och tillika goda vänner. Så himla bra vet ni.

Igår åt jag föresten världens minsta biskvi. Jag vet inte om det framgår av bilden hur liten den verkligen är. Jag antog att den skulle vara alldeles lagom efter en bakpotatis med skagenröra. Ack så fel jag hade.

Minibakverk är inget för mig.
image

Morgonen då jag tog mig en massa friheter…

egentligen bara för att ta bättre hand om och få ut mer av min tid. Kan inte påstå att gårdagen var den mest effektiva på jobbet. Kände mig mest trött och lätt apatisk. Så jag låg och grubblade i flera timmar igår hur jag kan göra veckopendlarlivet lite enklare innan jag kunde sluta mina vackra gröna och få ro.

Om mitt liv med jobb, träning, privata åtaganden och kärleken ska gå ihop så måste jag tänka om. Igen. Därför har jag bokat tågbiljett hem redan klockan 14:09 på fredag och tillbaka till Uppsala på måndag morgon.

De projekt jag kommer att fokusera på den närmsta tiden passar sig alldeles utmärkt på tåget. Har även en totalt tre timmar tågresa på onsdag, då jag ska på möte med O-Ringen Hälsingland i Söderhamn, som jag kan nyttja till jobb. Det är sådana friheter jag måste tillåta mig själv att ta när det finns möjlighet och funkar.

Vilket jäkla pusslande va? Jag och SJ:s hemsida är alldeles för goda vänner…

För jag vill liksom kunna tänka tillbaka på det här året i Uppsala som någonting helt fantastiskt, då jag hade världens bästa jobb och arbetskamrater. Ett år fyllt av rolig träning och nya löprundor i min nya stad, som jag lär känna mer och mer. För så känns det faktiskt de flesta dagar i veckan. Jag trivs. Har för närvarande svårt att se mig själv leva på något annat sätt.

Nåja. Nu ska ni inte behöva ta del av min livsplanering mer. Inte ens jag orkar. Vet faktiskt inte varför jag bloggade den här skiten. Kanske för att sortera upp tankarna.

På agendan idag då? Tackar som frågar! Lunch med Maja-Stina, backträning vid Uppsala slott och där emellan en hel del garv på jobbet.

Så kul är det faktiskt att vara Mia Hellström just nu. Egentligen. Har inget att klaga på. Det gäller bara att jag tar ansvar för hur jag själv mår i det stora hela. För det är det ingen annan som gör.

Gräv gärna en grop med ramla för böveln inte i!