Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Klara skratta spring! Ett förhållningssätt till träning och prestation.

Idag vill jag dela med mig av en känsla som jag vill att alla motionärer som springer ska få känna under sin idrottsliga karriär. Känslan har inte alltid varit självklar för mig. Jag vet att det är många där ute som drunknar i prestationsångest både i sin träning och inför och under lopp. Idag vill jag uppmana dig att hålla huvudet över ytan. Du är större än allt det där!

Jag vill att du ska hitta leendet i det du gör och när du gör det. Leendet behöver inte vara in your face. Om du precis som jag gillar att bli riktigt trött när du tränar och tävlar emellanåt så vet du också att skrattet lätt kan fastna i halsgropen då…

Det handlar om en inre känsla där du skapar kontroll över varför och för vem du knyter på dig löparskorna och genomför dina pass och springer dina tävlingar. Tjänar du pengar på din löpning? Inte? Då är det nog faktiskt bara en enda person som behöver bry sig om hur du gör och hur det går. Och den personen måste du bli kompis med, ty hen är din allra bästa vän.

Det är den kompisen som kommer att peppa dig till personliga stordåd, bromsa dig när det blir för mycket och putta ut dig i beckmörkret för att hen vet att du kommer att må grymt efteråt. Hen kommer hjälpa dig att prioritera, hitta rätt, balansera, motivera, inspirera och slutligen nå dina personliga mål.

Målet kan vara ett personbästa. Målet kan vara att klara en viss distans. Målet kan vara att överhuvudtaget ta sig ut några gånger i veckan. Målet är personligt och det är faktiskt bara ditt. Låt inte externa faktorer ta ditt mål ifrån dig och förminska det som är du. Lita på din allra bästa vän!

När du blir vän med dig själv – dina personliga förutsättningar och dina styrkor och svagheter – då kommer känslan! Leendet! Det där leendet som bubblar inombords och ibland når hela vägen fram till din mun.

Nervositeten och pirret inför nästa tävling kommer att kittla skönt i magen. Du har kontroll. Du är trygg. Du vet. Aldrig tidigare har det varit så uppenbart för vem och varför du gör det här. Ingenting annat spelar faktiskt någon roll.

Trots att det, de sista skälvande minuterna innan start, är lite trångt vid startlinjen så är den din. Precis lika mycket som det för han till höger är hans. Loppet du har framför dig är ditt. Han till höger kommer att springa sitt.

Klara skratta spring!

Tre löparmyter jag vill slå hål på

…utifrån mitt perspektiv på löpning alltså.

1. Intervaller måste vara spyjobbiga, varierande, långa, korta och fullständigt vedervärdiga. Helst ska man gå och vara nervös hela dagen innan sitt intervallpass.

TUT TUT FEEEEEL: Det är mycket bättre att hitta sitt sätt att höja pulsen på än att inte göra det alls. Hur liten fartökning du än gör i förhållande till ditt ”bekväma tempo” så kommer det att ha en positiv effekt på din löpning och ditt vackra hjärta. Vips så kanske din ansträngning har gjort att din bekväma fart är snabbare än förut. Vi har alla olika mål med vår löpning och att alla motionärer ska vilja ut och springa blodsmakande fyraminutare är fullständigt orimligt.

2. Jag måste köra strukturerad löpskolning och löpstyrka minst en gång i veckan för att hålla mig skadefri.

TUT TUT FEEEEEL: Det finns egentligen väldigt få måsten med löpning, men styrketräning är bra för dig såklart. Fast strukturerad? Njae, se hellre till att det lilla blir av i anslutning till något av dina löppass än inte alls. Skaffa dig till exempel en bank med 8-10 bra övningar som du kör rullande då och då. Jag har några favoriter som du kan googla på och apa efter: draken, utfall med vridning över det främre benet, knäböj med upphopp, kliva upp på en bänk från oilka håll och vinklar, höga knän, indianhopp, hälkick, grodhopp framåt… Lägg till några bra bålövningar också och du är hemma!

3. Träning som min löparklocka inte har registrerat har aldrig hänt.

TUT TUT FEEEEEL: Jag vet, det är skitsvårt att lämna klockan hemma och bara ge sig ut. Men faktum är att det kan vara bra både för huvudet, kroppen och löpkänslan att ”bara vara” emellanåt. Våga testa en gång och gör det gärna till en regelbunden vana.

Det viktigaste av allt är du fullständigt ska skita i vad jag, grannen, superinstagrammaren eller någon annan gör. Inspireras gärna, men var ärlig mot dig själv och gör löpningen till din grej.

Härligt och balanserat beteende…

När det spöregnar på tvären och åt alla håll, blåser hårda vindar och är iskallt ute stannar den som är härlig och balanserad inomhus och delar kanske en bild på en brasa eller några tända ljus på Instagram och skriver nåt om hur viktigt det är att våga vila och prioritera annat än träning. På nästa instagrambild är personen ute och promenerar i full regnmundering och hävdar att det är ju ändå rörelsen som är det viktigaste.

HUR TRÅKIGT LÅTER INTE DET?!

Not for me…

Jag tycker att vi en gång för alla byter ut hashtagen #balans mot #baluns och lever lite mer utan att tänka på hur vi lever 🙂

Jag hade verkligen inte behövt springa idag. Med tanke på hur mycket jag redan sprungit under veckan hade det kanske varit ett mer ”balanserat” beslut att låta bli oavsett väderlek.

Men jag gjorde det \o/ Med  regntunga shorts, extra klistriga kompressionsstrumpor och sambons för stora och dyngsura t-shirt smiskande runt kroppen kammade jag hem totalt 14 kilometer med 3 x 3000 meter i en bit under marafart där på mitten. Jag frös så jag skakade, svor, blev nerstänkt av bilar och pekade finger. Jag hatade det i motvinden. Jag älskade det i medvinden. Jag längtade hem. Jag längtade bort. Jag ångrar ingenting.

Det är BALUNS när det är som bäst!

Därför tog dagens löprunda tid…

En vanlig tia till skogs river jag ju av ganska enkelt nu för tiden. Ändå kan ett sådant pass ta jättelång tid i förhållande till distansen jag springer.

Varför undrar ni säkert nu? Vad sysslade jag egentligen med i skogen idag?

Jag sprang inte vilse utan höll mig på stigar jag kan utan och innan.

Jag fick inte soppatorsk och tvingades vila.

Jag stannade inte och fikade.

Jag blev inte djup och svår och satte mig på en sten och filosoferade.

Jag gav mig helt enkelt fan på att jag skulle få till en hoppselfie. Ni vet en sådan där bild med båda fötterna i luften som liksom osar fit and furious. Det kära vänner tar tid.

Minivarvet 2017 – en medalj till samlingen

Ibland brukar jag tänka på hur många loppmedaljer fyraåringen redan har. Idag sprang hon sitt tredje minivarv, men det finns ju också ett antal priser från miniknat på O-Ringen och plaketter från Hagenrundan i Åmål. Mitt prisskåp ligger inte i lä än, men om jag inte bättrar på mitt eget tävlande är jag nog omsprungen av fyraåringen inom kort. Kan jag ta det? Bäst att googla ”loppkalendern adult edition” så snart som möjligt…

Nåväl…

Vi fick en fin och varm förmiddag i Slottskogen, där minivarvet kombinerades med att klappa getter, lunchbaguetter och en kik på de riktigt snabba killarna och tjejerna när de startade det stora Göteborgsvarvet.

Jag var fotograf och lyckades klippa huvudet på Ola på alla actionbilder och min egen vackra nuna lyser med sin frånvaro. Men vad gör väl det? Eftersom bebisen sov sig igenom hela spektaklet finns det bara en huvudperson idag – Moa the runner! Hon som har laddat med banlöpning och pasta under veckan som vilket proffs som helst.

Vår bästa löpartid är nu!

Visst är det väl fler än jag som gått och längtat efter soldränkta morgonjoggar utan risk för förfrysning av nakna kroppsdelar? Sådana där löprundor där en har tagit på sig för mycket kläder, eftersom man ännu inte litar på vädret, och får skala av ett lager under löpturen. När det börjar bli grönt ute, men fortfarande känns så där knoppigt och fräscht och det är tid kvar till utblommning och full grönskeprakt.

Vi är där nu! Alla årstider har sin charm såklart, men vår bästa löpartid är faktiskt nu. Det är nu löparsäsongare, som vilat eller tränat annat under vintern, snörar på sig löparskorna för första gången i år. Det säger bara pang och vi blir fler på gatorna, stigarna och i terrängen som springer. Vi som springer året om uppskattar den lättklädda enkelheten –  det är lättare, skönare och går snabbare att ta sig ut.

Löparkänslan kommer närmare inpå. Det blir mer välbehagsrys och mys och mindre iskall fys och frys.

Jag har en välförtjänt vilodag idag, men ska löpcoacha live ikväll och behövde komma ut och känna på terrängen och planera lite. Så trots frånvaro av egen träning fick jag en timmes morgonsol. Det kändes oerhört lyxigt att bara strosa omkring, ta något löpsteg och skutt ibland och kisa mot den värmande lysplattan på himlen.

Så gå ut bara! Och stanna där ute så länge du kan. Det är du värd.

Lördagstipset: Ut, spring och lek!

Låt din löprunda idag bli något den aldrig varit förut.

Jogga, njut och reflektera, rusha till nästa lyktstolpe/brevlåda/träd, stanna upp där det finns träning att göra. Wooohaaa – en bänk! Jag kliver upp och ner på den några gånger. Är noga med frånskjutet och låter röven jobba. Sen gör jag dips till det flimrar för ögonen. Springer vidare. Möts av en lång raksträcka, äger den och springer snabbare än någonsin. Där finns en stång att hänga i och en gräsplätt att göra armhävningar på. Det är flåsigt nu. Bäst att gå några steg. Startar motorn och tuffar först som en traktor. Förvandlas till en räserbil i en uppförsbacke. Gör djupa knäböj med upphopp när jag når backkrönet. Joggar hemåt med en skön känsla i kroppen.

Tänk, jag har snart varit ute i en hel välgörande timme. Utomhustid. Frisk luft. Hög puls och svett.

Löpning behöver inte vara det du tror att det är. Löpning är inte att samla kilometer eller springa intervaller med blodsmak. Löpningen är faktiskt helt fri och den är bara din.

Tänk lite som att du kör frigörande dans till din favoritmusk.

Have fun!

Löpning med ett försök till typ Poledance? Varför inte? Foto: ballabarn.se
menmia-ballabarn

Är löpning verkligen såhär kul?

Jag lade ut en ful bild på mig själv på Instagram (se nedan) och ställde frågan ”Är löpning verkligen såhär kul?”. Jo, jag fick faktiskt en hel del svar. Läs, njut och reflektera över dina egna anledningar till löpning. Om du orkar kan du väl dela med dig i en kommentar.

Ni förstår. Jag funderar själv väldigt mycket kring det här just nu och kommer att återkomma med mina anledningar i ett alldeles för långt blogginlägg.

Fredagspuss på er!

Vad mina instafriends skriver:

”Jag springer för att jag måste. Jag blir en bättre människa när jag springer!”

 ”Löpning är fantastiskt. Jag tömmer huvudet och laddar för nya utmaningar när jag springer.”

”Springer för att nå mina tidsmål 🙂 Blir visserligen en bättre pappa/make när jag tränar. Så två flugor i en smäll.”

”För att få egentid, balans i min tillvaro, stärka min rygg, för att bli glad och för att bli lite extra hungrig så maten smakar ännu bättre”

”Springer för att jag älskar det och mår bra utav det!”

”Joooo, det är nästan så kul! Jag springer för att det verkligen är så skönt, skulle springa mer om tid fanns och jag visste att kroppen skulle hålla”

”För att det är det bästa sättet att uppleva sin omgivning på!”

”För att det är mitt bästa sätt att hantera stressen i min tillvaro.”

”Bra för både kropp själ, stärkande och så himla roligt”

Många klokheter levererade. Nu är det din tur!

En glad jävel efter ett halvmarathon. menmia-löpning-kul

Uppladdning inför lopp då och nu

Då: Funderade och kände efter massor. Tänkte på vad jag åt och ibland även när jag skulle äta vissa saker. Blev stressad om jag inte fick vila enligt plan dagarna innan loppet. Drack Vitargo, som om jag skulle utsättas för svält hela det kommande året. Var alltid orolig för att energin skulle ta slut mitt under pågående lopp. Jag var ganska stressad och nervös med andra ord. Det var viktigt att det blev på mitt sätt. Avvikelser var som en kniv i magen och innebar extra oro.

Come on…släpp sargen liksom…

Nu: Äter inget särskilt, förutom väldigt gott som vilken dag som helst. Vitargo är bannlyst då det faktiskt smakar tapetklister på riktigt. Vem fan äter frivilligt tapetklister?! Ibland tränar jag ganska mycket under en loppvecka, men inför lördagens lopp passade det bra med lugn sälvecka på grund av andra faktorer i livet, så då fick det bli det. Tänker på loppet, som faktiskt är imorgon, cirka en minut på förmiddagen, en minut på eftermiddagen och nu i skrivandets stund.

Det finns dock några grejer som lever kvar, som jag inte vill vara utan…

1. Inför-lopp-duschen! Sker alltid några timmar innan loppet för att jag ska vakna till.
2. Jag passar i samband med ovanstående på att raka benen, vare sig jag ska springa i shorts eller långbyxor. Känns som om jag blir några kilo lättare…
3. Det bör finnas en flaska rödvin hemma så att jag kan ta ett glas där på kvällen och fira min prestation.

Jag presterade ””, men jag är mycket bättre ”Nu”. Om inte annat är det mycket roligare att springa ett lopp utan att ha haft känslan av nervösa knivar och tapetklister i magen.

Nåväl. Jag är fortfarande frisk (peppar peppar…) och ser fram emot Göteborg halvmarathon imorgon. Hur det än går så kommer jag att ha roligt och bli riktigt jävla aptrött.

Lidingöloppet 2010(?) – glad under loppet, men ett stressat ras dagarna innan… lidingöloppet

 

 

 

Nuvarande drivkrafter för träning

Måste jag skriva om kilometertider och högt uppsatta mål? Måste jag överhuvudtaget ha ett mål? Visst, sånt är kul också ibland. Men nu ska ni få veta varför träningen är så bra för mig och varför jag aldrig kommer att sluta träna oavsett om kilometertiderna blir skitdåliga och musklerna krymper.

1. Jag tycker om att springa runt och titta på saker och folk. Det gör mig lugn.

Tänkte mycket på det tidigt igår morse när jag travade runt i löparskor i mitt Göteborg med syfte att springa till jobbet. Jag kopplade inte bort det som hände runtomkring. Jag tog in. Människorna som på  olika sätt  kämpade sig uppför Götaälvbron på väg någonstans. Vyerna över vattnet. Och så vidare.

2. Jag tycker om att umgås med andra människor. Det gör mig på bra humör.

Igår fick jag förmånen att träna en kollega och vän i vårt lite större och flådiga jobbgym, där jag annars sällan hänger. Vi varvade tuffa styrkecirklar med snack. Hon var grym. Jag var grym. Det var helt enkelt skitkul. Och nu är planerna nästan i land för att inom kort köra ett cirkelpass med fler deltagare.

3. Jag tycker om att vara helt själv. Jag behöver tid att tänka och landa. 

Lite motsägelsefullt till punkten ovan kanske, men båda världarna är lika viktiga. Träningen är den bästa stunden jag har för mig själv.

Gårdagens morgonvy. Bara att ta in och njuta.
menmia-lindholmen-eriksberg