Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Löpning: mirakelkur för att hitta snabbheten

Att hitta sin egen väg och lära känna sig själv som löpare är inte helt enkelt. Vi matas med tips, tricks och träningsprogram från höger och vänster och måste därefter sålla för att hitta det som funkar för oss. Att bli sin egen bästa löptränare är en god investering i tid. I pengar är det helt gratis, då det skulle vara dumt att fakturera sig själv som löpcoach…

Nej, det finns inga faktiskt inga mirakelkurer eller genvägar för att bli en bättre löpare. Du måste jobba och helst på ditt sätt – det vill säga på ett sätt som funkar för din kropp, det mentala och framför allt i livspusslet. Välj varifrån du får din input och inspiration. Väljer du att läsa den här  bloggen kommer du nu att få tips på ett nedrans effektivt pass som tidigare idag, på bara några minuter, förbättrade mina intervalltider så mycket att jag nästan svimmade av förtjusning.

Passet ägde rum mitt under en barnvagnspromenad. Kiddot somnade och morsan slank in på löparbanan…

Steg 1

Välj ut tre löpskoleövningar.
Jag valde dagen till ära de traditionella hälkick, höga knän och sprättsteg.
Mät upp en sträcka som mäter cirka 100 meter.
Mät upp en sträcka som mäter cirka 300 meter.

Steg 2

Värm upp på valfritt sätt. Kör igenom dina löpskoleövningar ett varv, cirka 25 meter per övning är lagom.

Steg 3

Spring 300 meter så snabbt du kan. Om du vill kan du ta tid, men det är känslan som är det viktigaste.

Steg 4

Ställ dig vid startlinjen för 100-meterssträckan du mätt upp. Kör därefter löpskoleövningarna (en i taget) cirka 25 meter av sträckan och sprinta återstående 75 meter och jogga tillbaka. Upprepa tre varv. Du ska alltså göra samtliga löpskoleövningar tre gånger vardera och totalt nio korta sprinter.

Steg 5

Du är nu redo för kraftprovet. Det är dags att springa 300 meter snabbt igen, så många varv du önskar! Vila minst en minut mellan varven för att ge kroppen en ärlig chans att göra sitt bästa. Känn efter – hur känns löpsteget? Om du tar tid – är du snabbare nu än när du sprang 300-meterssträckan i inledningen av passet? Känns löpsteget rappare och mer självsäkert?

Om det känns grymt och/eller du faktiskt förbättrat din intervalltid – GRATTIS! Då var det här ett pass för dig också!

För mig var dagens pass ett kvitto på att kroppen är redo att växla upp och pyssla med fartträning igen. Äntligen!

Det är när jag hänger med mig själv som magi uppstår. Bli bästa kompis med dig själv och din egen löpning.

Spring som Pippi Långstrump

Löpskoleövningar och styrketräning för löpare i all ära. Det är skitbra grejer, som även jag ägnar mig åt. Löpskolning cirka två gånger per år, men jag gör det i alla fall och ibland utsätter jag andra för det…

Jag tycker att den bästa effekten för att bli en ”bättre” löpare sker under själva löpträningen – om jag är aktiv. Det här är en strategi jag börjat med efter graviditeten från löppass nummer ett. Oavsett löppass (kort, långt, snabbt, slentrian) så ska jag alltid springa snyggt. Nu är inte det här med estetisk löpning min grej egentligen, jag springer nog aldrig särskilt snyggt. Att springa snyggt är mer en känsla i kroppen.

Stolt hållning. Gärna ett leende. Blicken framåt. Klipp i steget. Armpendlingen är det jag personligen måste hålla mest koll på, då jag i varje oövervakat ögonblick börjar flaxa med armarna åt alla håll. Speciellt när jag är trött.

Ibland brukar jag tänka på ”Pippi Långstrump” när jag springer. Att jag är lika stark, glad, tuff och populär som allas vår Pippi. Minus den där kappsäcken med guldpengar…

Att springa med ”tummen upp” är något en löpcoach har lärt mig. Det hjälper mig att ”kontrollera” armpendlingen. Den lilla tumdetaljen gör mina löparbilder lite extra festliga. Ett leende och tummen upp. Hahaha… Foto: ballabarn.se
menmia-tummen-upp

Ett alternativt backpass

Backträning behöver inte enbart betyda att kötta backe så fort eller så snyggt en kan. Om jag ska hålla ihop under 10 backpass på väldigt kort tid så måste jag variera mig. Min kropp är för gammal för annat…

Efter sconesbak (vi har övernattande gäster och hade glömt bort det där med att köpa frukost), några bitar choklad (funkar utmärkt även klockan sju på morgonen) och ett gäng koppar kaffe (ovärderliga droppar) kom jag ut på min morgonträning i morse.

Joggade dryga tre kilometer till en lagom sluttande backe med en brant avslutning och satte igång med dagens backövningar och tillika löpskolning.

# 30 utfallssteg med rak rygg och armarna uppsträckta mot luften
# hälkick
# höga knän
# ”sprättsteg”
# indianhopp
# sidohopp från sida till sida

Upprepade serien tre gånger och kände att jag hade gjort ett fint jobb i backen. Körde på med bra tempo och fick därmed lyxen att känna av lite puls innan jag joggade hem igen till nybakade scones, ännu mera kaffe och starten på Vasaloppet klockan 08.00.

På löparspaning i en skogsdunge. Helt normalt. Observera att  jag tagit av mig jackan på grund av – VARMT! Det var skönt och kändes hoppfullt.
menmia-morgonspaning

Jag uppskattar att sparka mig själv i arslet

Idag hade jag förmånen att få göra det jättemånga gånger. Den känslan! Jag har tyvärr inte förmågan att ställa upp mig framför mig och sätta en saftig spark mitt i ändalykten. Näe, löpskolningens hälkickar får duga till jag blivit lite mer vig…

Nåväl. Lätt distans med paus för löpskolning stod på schemat idag för fjärde veckan i rad. Och jag har börjat uppskatta di små pauserna. Löpskolning är fortfarande inget jag ser fram emot innan, men ni fattar. Borta är all tandagnisslan och alla jag-skär-hellre-av-min-hals-med-en-slö-sågklinga-tankar. Jag bara gör.

Idag fick jag effektivisera en aning på grund av tidsbrist, vilket verkar vara denna veckas stora tema.

Hälkick x 2
Höga knän x 2
Sprättsteg x 2
Indianhopp x 2
Sidohopp x 2 (bara på ena sidan)
Sidohopp X 2 (med sidbyte efter varje hopp)

Sen fick jag bråttom.

Förresten. Jag kör min löpskolning på brötig stig, då jag tycker det är festligt när fotlederna får sig en större utmaning bland rullsten, lera och grenar.  Men det är bara som jag gör för att få extra stimulans när jag ändå håller på.

En bild från tidigare i veckan, men här är den. Rumpan jag gärna sparkar på numera.
menmia-rumpa

 

Och min löpcoach…

(ni vet den där Mia Hellström som jag tampas med) hon liksom ba ”Nu äru frisk. Ut och jogga med dig och kör lite löpskolning när du ändå håller på!” Och jag liksom ba ”Whaaaaat?!” Och coachen skakar på huvudet ”Jamen du är väl en riktig skräpadept. Ut och kör bara!”

Det är ord och inga visor här idag. Bäst att göra som löpcoachen säger. Jag har ju tur, ty än så länge har hon inte fakturerat en endaste krona för sina tjänster, som faktiskt (märkligt nog) gör mig till en lite bättre löpare för varje vecka som går.

Så, idag piggas joggen upp med löpskolning för tredje veckan i rad. Det är en vana!
menmia-löpskolaning-coach

Löpskola dig bäst

Jag körde ett litet mantra i huvudet idag när jag för andra veckan i rad lyckades genomföra löpskolning i anslutning till ett träningspass. Mantrat gick ungefär så här

”Du kommer att bli bäst i världen på löpning, tjäna feta stålars och bada i diamanter om du genomför ett pass löpskolning i veckan. BÄST BÄST BÄST!”

Det hjälpte. Efter åtta kilometer distans blev det tvärnit i en skogsdunge (för att undvika publik), där jag genomförde mina utvalda övningar med precision. Men vad är det egentligen med löpskolning som får det att ta emot? Så himla tråkigt är det ju inte. Hur ofta kan en liksom gå bananas med indianhopp, höga knän och annat barnsligt skojsigt? Nä, typ aldrig annars om man som jag har vissa hämningar.

Jaja, får jag till en omgång löpskolning nästa vecka också så är det väl en vana antar jag. Det GÅR att lära gamla hyndor att sitta.

Kommer att återkomma till det här med löpskolning nästa vecka, då jag finner det nästan olagligt intressant.

Här håller jag eventuellt på med utfallsgång. Eller så spexar jag bara för en bra bild. löpskolning-menmia

Banlöpning och löpskolning

Själva banlöpningen är väl inte så mycket att orda om egentligen. Jag sprang 8 x 400 meter. Var ensam löpare på banan, men hade sällskap av Ola och Moa som spelade fotboll på grusplanen i mitten. Det blåste som fan, vilket innebar tung motvind längs med ena långsidan. På en av intervallerna prejades jag ut av en storleende dotter, som tyckte att det var en jättebra idé att sumpa morsans supertid 😉

Mitt stora ”problem” igår var faktiskt att jag sprang och vinkade och spexade med familjen så fort jag fick chansen. Det var inte bra för sekunderna, men desto bättre för motivationen. Det händer liksom inte så mycket längs med banan vid Ullevi annars. Jo, jag blev trött ändå. Riktigt aptrött bitvis. Korta intervaller är inte min grej. Därför ska jag köra korta intervaller lite oftare framöver så att det blir min grej.

Helt plötsligt hände löpskolning. Jag kan inte minnas att jag kört löpskolning sedan jag och Ola var på Gran Canaria i maj 2012. Förmodligen har jag det, men då så halvhjärtat att jag inte ens kommer ihåg det.

Igår gjorde jag det helhjärtat om än väldigt spontant. När en upplever lust för löpskolning – då gör en det bara. Så är det.

Gårdagens löpskoleövningar:
Utfallsgång
Indianhopp
Höga knän
Sprättsteg
Hoppsasteg
Hälkick

Kan eventuellt ha glömt en eller två övningar. Körde tre varv och kände visst ett lite skak i benen sen. Skönt!

Men hur? HUR?! Hur ska jag lyckas göra den lilla löpskoleansträngningen jag gjorde igår till en vana?

Sammanbiten i ett försök att springa som mitt snabbaste jag. . menmia-track-bana

#tvåtimmaromdagen = SUCCÉ!

Ja om vi ser på utfallet efter första dagen den här veckan, vars alla dagar ska fyllas av minst två timmar träning så har det börjat med succé *highfivar mig själv*. För att få till det så måste träningspassen delas upp i block. Igår blev det två träningsblock á 60 minuter.

Förmiddag: Löpning med barnvagn + löpskolning. Ett riktigt skönt pass i svalt göteborgsväder, det vill säga det duggade konstant från en grå himmel. Moa sov och hade det gott under regnskyddet. Mia blev så där irriterande fuktig inpå bara skinnet. När vi svängde in på banan vid Ullevi för 10 minuters löpskolning vaknade ungen, men var nöjd ändå. Vi återvände till Wadmansgatan i samband med att bådas våra matklockor plingade riktigt högt. Helt perfekt.

Kväll: Cirkelfys på Friskis & Svettis. Ett solklart favoritpass, vilket ni kanske har förstått nu. Läs mer om vilka typer av övningar friskisledarna brukar terrorisera oss med. Det var i vanlig ordning bara att ”tänka bål” och tuta och köra. Riktigt roligt och god peppstämning bland deltagarna.

#tvåtimmaromdagen? Jajemän! Än så länge i alla fall… 🙂 Idag är en ny dag!

Igår blev det även invigning av nya löparskorna, Saucony Kinvara 3. Sprang två kilometer i dem på bandet i fredags också, men pass på bandet räknas väl inte va? I alla fall. Kärlek! En riktigt skön sko som verkar passa mina fötter och mitt löpsteg helt perfekt.
image
Förmiddagens lugna och nöjda träningssällskap. Tack för det!
image

Att spendera typ en heldag. Helt själv.

Nu för tiden är jag väldigt sällan ensam. Alltid är det något litet troll, stort eller litet, vid min sida. Så igår när Ola föreslog att han och Moa skulle dra iväg på en roadtrip och fixa lite grejer, var det med skräckblandad förtjusning jag vinkade av dem från balkongen. Okej. Nu ska jag fylla den här dagen med Mia-grejer, tänkte jag. Vad gjorde jag då tror ni?

Jag började med att söndagsblogga ett litet midsommarträningsinlägg. Att blogga på söndagar händer aldrig nu för tiden, då helgerna alltid är fulltecknade med sociala aktiviteter med familjen. Så ”check” på den. Massor med tid kvar…

Bytte om och tog en löprunda till och i Skatås på dryga milen. Avslutade löparkalaset med löpskolning på banan vid Ullevi.

Löpskolning? Ja det var banne mig inte igår. Höga knän, hälkick, sprättsteg(?), sidohopp och indianhopp – kändes i vanlig ordning som att leka på skolgården. Upprepade samtliga övningar tre gånger och joggade hem. Massor med tid kvar…

Vilade lite och drack vatten. Släpade fram mitt hemmagym, som fortfarande bara består av en kettlebell, ett gammalt schletet liggunderlag och en väldigt grön pilatesboll. Jag minns knappt vad jag gjorde, men jag vet att jag blev trött. Enarms kettlebellrodd, armhävningar, dynamiska plankor och så vidare. Ingen planering liksom – bara köra!


MAT!

Fortfarande lite tid kvar… Gick och köpte mig lite nötter, choklad och en Runners World.

Chokladen åt jag upp, sparade några få nötter och tidningen orkade jag aldrig läsa.

Typ så.

Vad skulle du ha gjort? 🙂

 

Långpromenad och löpförbud

Jag ogillar förbud, men ibland är de nödvändiga. Mina fotleder gör ont. Så ont att jag avbröt ett pass löpskolning igår efter endast en vända höga knän. Jag antar att det är mosslöpningen som spökar – en för säsongen helt ny belastning av fötterna och tydligen ytterligare en grej att jobba på. Puh. Allt detta som ska jobbas på hela tiden. Var det verkligen värt att vara gravid och få barn?! 😉

Tanken med gårdagens träning var i alla fall mycket god. Ola spelade äventyrsminigolf med sitt jobb i Slottskogen. Jag och Moa tog en promenad dit för att hälsa på och löpskola morsan i en undanskymd dunge. Nu blev det inte så, men det blev en lång och skön promenad med paus i gräset, chokladboll och ett stycke skrikfest strax därefter. Näe, det var inte jag som skrek.

Jag tror dock på det här träningspasset för framtiden. Funkar ju med bebissällskap utan att du för den sakens skull behöver skjuta vagnen framför dig. Det förutsätter dock att du är en lika dålig morsa som jag, som klarar av att lämna spädisens sida i 30-sekundersintervaller medan du kör diverse löp- och spänstövningar alldeles bredvid.

Är fortfarande öm i fotlederna idag och trots att jag vill, så blir det ingen löpning. Vill inte ställa till med nåt inför sommarens alla äventyr.

Här trodde jag att jag snart skulle få köra ett pass rolig löpskolning.
image
Istället hamnade vi på en filt i gräset med chokladboll och cola.
image
Träningsmisären vägdes upp med en finfika till middag. Älskar Coops surdegslimpor.
image