Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Löpvila – en vän och fiende

Det är stor skillnad på självvald löpvila och ordinerad löpvila. För att inte tala om en sådan där högst frivillig, men samtidigt ofrivillig och sjukt lång löpvila, som infaller när en är gravid och framtung. När den ordinerade löpvilan dessutom toppas med en sumpig capuccino, då får till exempel Anna nog… Anna är måhända en bloggstjärna, men åter till mig nu.

Jag är inne i några dagars självvald löpvila, tre dagar närmare bestämt. Nog för att jag verkar vara en riktig tuffing som kutar intervaller på löpande band och premiärspringer långpass på en måndag, men nog behöver jag vila allt. Min kropp är inte van vid löpning än, inte att springa längre än typ 45 minuter i alla fall. Därför vilar jag i tre dagar från mitt fantastiska löpsteg. Då får leder, senor, ligament och annat jox tid att återhämta sig och läka ihop. En bra prestation som känns ”lite utöver det vanliga” ska alltid efterföljas av vila. Så är det bara.

Fast jag behöver ju inte sitta hemma på kammaren för det. Jag kan ju alltid gå till gymmet och skaffa mig den biffiga överkropp jag alltid saknat… Har två gympass på mig att uträtta stordåd för muskelmassan.

Glad torsdag på er!

Imorgon startar jag upp löparmaskineriet igen. Lite lätt bara, för att skapa goda förutsättningar inför backintervallerna på lördag. Foto: ballabarn.se
menmia-sjalvvald-lopvila

 

Jag och smittorna

Jag lever i en smitthärd! En av smittorna är pigg, men producerar kopiösa mängder snor. Den andra smittan fick gå hem från jobbet och är nu sängliggande. Jag befinner mig mitt emellan smittorna och servar dem båda så gott jag kan. Nej, det är sannerligen inte något ultimat utgångsläge för att hålla sig frisk till Göteborg halvmarathon på lördag, men en gör så gott en kan.

Håll tummarna!

Imorse rastade jag och kände på benen efter tre dagars frivillig löpvila. Jag kommer inte ihåg hur det kändes, men det var nog inget märkvärdigt. Det har i vilket fall som helst varit lite gött att vara slö säl i några dagar. Förhoppningsvis leder det till pigga ben på lördag \o/

Huvudlös selfie i barnvagnsrummet. Den här bloggen utvecklas verkligen…menmia-2xU

Tightsvåndor och halvmarafunderingar

Medan jag sticker ut på ett längre distanspass åker Ola, Moa och Olas kompis helt frivilligt till stor sportbutik och byter mina 2XU-tights till rätt storlek. Jag köpte tightsen igår men kände mig inte helt nöjd och fick stora skälvan. VAD GÖRA NU? NÄR SKA JAG HA TID ATT BYTA MINA TIGHTS? Jag är inte direkt förtjust i att ha så ovidkommande och tidskrävande saker hängande över mig. Det löste sig…

Medan de shoppar åt mig har jag det rätt gott under min löprunda. Solen skiner och benen är tunga som bly, men jag har inte bråttom någonstans. Jag kommer hem,  hinner slänga i mörk färg i håret, kolla mail, skölja ur färgen och förbereda min morgondag.

Mina nya 2XU levereras lagom till middagen, som jag faktiskt har lagat. Någon nytta måste jag göra och laga mat är ju ändå ett av mina intressen så… Dessutom har jag gjort det enkelt för mig och slängt in lax och kokosmjölk i ugn, kokat ris och mixat en fräsch sallad.

Vi har två middaggäster denna kväll som får stå ut med att äta med en kvinna iklädd kompression. Till bär jag en sliten collegetröja. Känslan av det blanka och kramande tyget mot benen är oslagbar och jag vägrar ta av mig mina nya 2XU. Jag har dem fortfarande på mig.

Eftersom jag är till åren kommen vill jag inte vara allt för wild and crazy och har därför köpt ett par exakt likadana som jag redan hade. Den klassiska 2XU-modellen som knappast sticker ut. Skillnaden är att de här inte har X år, X mil och X tunga lyft på nacken. De har dessutom reflexerna kvar och sladdrar ingenstans. Till och med röven hålls uppe.

Nog om tights och 2XU.

Jag ska vila från löpning nu i några dagar. Det ser mina ben verkligen fram emot. Om mindre än en vecka ska jag springa ett halvmarathon så snabbt jag bara kan. Det är lite pirrigt faktiskt. Orkar jag speeda hela vägen till målsnöret? Eller tappar jag farten efter halva? Finns det en vägg?

Så. Vad tror du om min kapacitet? Vad springer jag på? 🙂 Jag har faktiskt ingen aning själv. Den som gissar närmast får en blöt puss.

Mumsig solskenslöping på tunga ben.
menmia-ut-och-njut

 

 

Hejdå löpvila!

Hej…ja…eh…löpning! En vecka hade vi varit ifrån varandra innan dagens löptur. Det var precis lagom för att jag skulle börja längta massivt.

Fast det var aldrig självklart att det skulle bli något springa idag. Dålig nattsömn (på grund av mig själv och mina egna privata våndor och glädjeämnen) och förmiddagens storstädning av lägenheten tog liksom musten ur den här tanten. Jag fick dock möjlighet att ligga under en filt en stund och blunda. Medan Ola var på gymmet busade jag därefter igång mig tillsammans med barnet.

Precis som misstänkt var benen pigga och löpsugna. Jobbade mig upp till Delsjön och räjsade längs med Bohusleden. Terrängen påminde mig om hur långt jag sprang förra helgen i kuperade spår och då kändes ingenting jobbigt längre. Jag misstänker att det eventuellt ligger en toppform på lur i den här kroppen just nu. Eventuellt…

Nu har jag tyvärr inga fler tävlingar eller utmaningar inplanerade den här säsongen (än…) så löpningen kommer att ske ytterst spontant och lite hur som helst. Jag är alltid ganska spontan och oplanerad i och för sig, men nu kommer den sidan av mig att blomma ut på max. Det känns faktiskt superskönt!

Hoppas du också haft en skön lördag!

Och här är bildbeviset. Ut och spring mer er! Det här är vad en kan få just nu <3
menmia-delsjöndelsjön-menmia

Men Mia! Hur är läget?

Tackar som frågar. Allt är superbra tack! Men hur bra det än känns så är det dags för löpvila nu för att låta löparbenen komma ikapp. Jag har ju faktiskt utsatt benen för väldigt varierande och ansträngande kraftprov på sistone – två snabba millopp och en mara genom skogen har det blivit på mycket kort  tid.

När vårsäsongen var över, efter Tjejmarathon, tog jag mig en total vilovecka. Passade på att vara helt ledig, dricka ett glas Cava mitt på dagen, hälsa på familj i andra delar av Sverige och gå på bröllop och sånt där. Det kändes helrätt just då. Så blir det inte nu eftersom jag inte har samma behov, men löpningen får vila i några dagar och plockas fram ur träningsgodispåsen absolut tidigast på lördag. På så sätt får löparbenen den kärlek de behöver och vi kan fortsätta vara kompisar länge länge lääääääänge.

Om löparbenen vilar – vad gör jag då? Den här träningsveckan blir lugn. Funderar på att träningsskrälla och hoppa upp på en spinningcykel. Jag förknippar dock spinning så pass mycket med min gravidträning att jag tror att själva närvaron i spinningsalen ska befrukta mig… Men jag vet ju hur barn blir till, så känslan brukar gå över. Vidare fortsätter jag min envetna styrketräning, men lämnar benen helt ifred. Vi kör helt enkelt DISCOVECKA, då överkroppen manglas igenom lagom hårt. Jag menar – hur ofta har en tid för bicepscurls? Det är bara att njuta!

Så får det bli. Förhoppningsvis är kroppen och huvudet fräscha nog mot slutet av veckan för att ta höstavgörande beslut . Var det Skogsmaran som avslutade löparåret 2014? Eller kommer jag att anmäla mig fler lopp? Spänningen stiger!

Igår var det helvila för mig. Förutom jakten på liten illbatting då. Den finns alltid där 🙂menmia-dagn-efter-Skogsmaran

Trött gnäll med ljus i mörkret

Det är årets tröttaste vecka just nu. I alla fall i den här kroppen. Kanske beror det på för många urladdningar nu på slutet, både i löparskor och på andra plan. Eller så har det bara blivit höst. På riktigt. En lätt förkylning på det, som jag tror har släppt taget nu och inledningen på den här veckan har varit sådär. Inte kass och vedervärdig, men halvskaplig utan energi och gnista.

Fast idag är det ju torsdag. Det innebär att vi lämnar början av veckan och går  in i slutet av den. Målspurt! Då har jag ju alltid lite krafter kvar hur kämpigt det än har varit på vägen.

Veckans bästa hittills:
# SATSUMAS! Köpte ett gäng igår. Vi åt upp alla direkt  på grund av barnslig glädje.
# En sprallig och glad unge, som är fantastiskt rolig och underhållande just nu.
# En fin sambo som tycker det är okej att jag är trött.
# Tre helt okej styrketräningspass, som orsakat grotesk träningsvärk.
# Fyra dagars löpvila. Nej, det behöver faktiskt inte vara något dåligt. Inte ens för en löpare, som ska springa 42 kilometer terräng om drygt en vecka och inte har sprungit några långpass. Än…
# Maten. Vi fortsätter med våra veckomatsedlar och varje middag är kulinarisk.

Jepp, där fick ni en liten torsdagslista, som visar på ljus i höstmörkret. Att hitta det stora i det lilla är viktigt – varje vecka. Men som sagt, nu är det dags för målspurt!

Solenergin vi samlade på oss i somras – det är dags att använda den nu va?
menmia-sommar

Träningstid = Egentid = Nödvändig tid

Hade det varit en helt vanlig dag igår hade jag kört intervaller på banan vid Ullevi. Det var dock ingen vanlig dag eftersom jag hade ont någonstans och det är banne mig ovanligt. Så jag traskade iväg till Friskis Multihall på Kungsgatan. Först ett pass spinning och därefter en kvart axlar och bål. Det finns många roliga leksaker i den där multihallen. Ska definitivt börja hänga där mer. Kanske kan jag lära mig jonglera med alla skojiga bollar?

Skönt var det ska ni veta. Under dagen hade jag, förutom att vara en exmplarisk och engagerad morsa, dessutom pysslat en hel massa med fotografier, papper, lim och sax. Sånt tar på krafterna och då behöver man två timmar svettig egentid för att orka återuppta pysslandet dagen därpå. Hard work ni vet.

Förresten. Tack för kommentarerna igår. Är det fler som vill berätta hur bra eller dålig den här bloggen är, så kan ni göra det här. Puss.

Skitdålig och suddig bild. Jag vet. Men det är ju uppenbarligen inte för de fina bilderna ni läser den här bloggen. Puh…
image