Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

När en ny gnista för styrketräning tänds…

mitt i sommaren. Är det inte jättemärkligt? Utomhusårstiden.

Två dagar i rad har jag hängt med sambon på gymmet. Kroppen är nu lagom muskelförstörd och jag längtar redan till nästa pass.

Beror det på det halvkassa vädret?
Beror det på att vi är borta och att rutinerna är annorlunda?
Beror det på att vi kan träna tillsammans jag och sambon?

Eller beror det helt enkelt på att jag är en helt självklar byggare och muskelknutte – egentligen? All denna cardio jag pysslar med är kanske bara en täckmantel för den jag egentligen är. Muskel-Mia!

I vilket fall som helst känns det kul att känslorna och lusten styr mig lite hit och dit på träningspaletten. Inga träningsprogram eller någon vidare värst struktur här inte. Det är bara att njuta av det som är så länge det varar.

För er som hänger här mest för att jag springer kan jag skicka en lugnande nyhet: Idag ska jag faktiskt springa. På efter-benpass-jättestela-ben.

Jag har lite att jobba med på muskelfronten… Bara att bita ihop.
menmia-ån-löpning

Saker man kan lägga i en brevlåda, som inte är post

Jag slirar runt i ett par alldeles för hala stövlar i Uppsala medan kölden ligger som en jävla kupa över stan. Jag får ett jättefint reportage i GP och en massa härlig cred på jobbet samtidigt som någon annan passar på att hugga mig i ryggen – bakom min rygg! Starkt jobbat. Eller hur? Krävs nästan akrobatiska konster för det…

Och hur mycket jag än lockas av att hugga tillbaka, så hejdar jag mig. Det där med att bajsa i någons brevlåda är ingen bra idé har jag hört. Jag ska strunta i det istället. Tat cool och låta det försvinna.

99 procent av alla jag känner stöttar, peppar och tycker att det är roligt när jag för en gångs skull har lite flyt. Ändå lyckas den där enprocentarn, vars brevlåda jag jättegärna vill bajsa i, ta över. Skitdumt. Eller hur?

Mat- och träningslust var är ni? Ni fattas mig!

Veckans braiga. Jag ser eldig ut i mitt röda hår och verkar vara en jävligt rolig och härlig typ om man får tro den här artikeln. Vi tror på den va? Fotot på fotot i artikeln har Helena ”Hellan” Edström tagit.

Löpningen 2011. Precis som vanligt.

Jag måste ju göra det här på mitt sätt. Eller hur? Löpning och träning har kommit och gått i mitt liv. Så har det alltid varit. Kryddat med lite talang så har det oftast gått bra också. I alla fall under de perioder då jag drivits framåt i löparskorna av lust och ett friskt pannben.

2010 blev ett löparår och jag älskar det. Är glad att vi fann varandra igen under en period då jag kanske behövde den som mest.

Nyårslöften för 2011

– Jag kommer att fortsätta att träna efter eget huvud och inte följa några träningsprogram.
– Jag kommer att drivas framåt av ”nyhetens behag”, det vill säga hitta nya lopp och fantastiska terrängutmaningar att springa.
– Att ”persa” får även fortsättningsvis vara ointressant. Det kommer säkert att hända ändå om jag fortsätter att träna och tycker att det är kul.
– Jag ska vara lite bättre förberedd inför Stockholm Marathon, så jag slipper må så där överjävligt dåligt igen. Minst ett långpass i alla fall! 🙂
– Ingen annan är som Mia och därför ska hon inte heller jämföra sig med andra som tränar mycket mer eller springer snabbare.
– Och för Spring för fan-Andreas och Lottas skull lovar jag även att verkligen satsa på Afro Power Dance.

Bra så. Nu ska jag bara bli helfrisk. Efter en veckas stillasittande kliar det i benen vill jag lova.

Kul ska det va. Även efter två mil med en jävligt backig mil kvar att springa. Jepp. Vi snackar Lidingöloppet här. 2.35.47, silvermedalj och utdelning av tjejsmisk.

I have no idea what I am doing.

Min träning är clueless.

Jag har inte den blekaste aning om vad min maxpuls är, jag samlar inte kilometer, jag springer väldigt sällan planerade intervaller och just nu har jag inte ens ett mål. Jag ägnar mig åt löpskolning ibland för att få variation och träningsvärk. Ett typiskt Mia-pass är 10-13 kilometer i 4.30-5.20 fart. Favoritunderlaget är skogsstig och det blir nästan alltid fartlek. Precis där trivs jag och min kropp som allra bäst. Jo, jag fixar långpass också, i alla fall mentalt. Däremot har jag inte alltid knäna och tåjävlen på min sida, men det är väl bra att de säger ifrån antar jag.

Varje gång jag ställer mig på ett löpband blir det en smärre katastrof. Min hjärna kopplar inte den ena foten framför den andra till bandet som rullar under fötterna. I skogen däremot uppkommer med jämna mellanrum en känsla av makt.

Jag tror att löpningen har blivit en god vana, bland de vanor jag har som är mindre bra. Vissa perioder tränar jag relativt mycket, andra knappt någonting alls. Ena veckan kan jag springa en halvmara innan 07.30 medan jag veckan därpå i ren lättja snoozar så mycket att knappsatsen på min mobiltelefon går sönder.

Att jag gled in på Lidingövallen den 25 september 2010 på 2.35.46 och knep en silvermedalj måste ju ändå betyda något. Utan att förminska min egen insats vill jag ändå påpeka att jag hade flyt och en jäkligt bra dag.

Nej, det kommer nog aldrig att bli någon världsstjärna av mig och jag kan gärna vara en nöjd och luststyrd motionärs röst. De få kunskaper jag har om träning och om hur jag borde träna har jag stoppat undan någonstans. I alla fall just nu. Ändå är jag förmodligen bättre och starkare än någonsin. Så tokigt det kan bli.

Hur funkar du?

Underhållande läsning om min löpning – utvalda favoriter:
Stockholm Marathon 2010 – en skitnödig historia!
Lidingöloppet 2010 – en silvrig historia!
Ja, jag kommenterade hans snoppstorlek på ett negativt sätt
En halvmara innan 07.30