Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Tidsfördriven

Gårdagens tidsfördriv:

1. Klättra upp på den där citykullen i Örgryte. Ta tillvara ett blåsigt kodakmoment tillsammans med sambon och promenera ner igen. Med mathandling tog väl äventyret en och en halv timme. Det är ju inte bara jag som går i väntans tider. Hela familjen är lätt rastlösa. Och snälla svärmor har snart bott hos oss i en vecka för att finnas till hands för lillan.

2. Trakassera släkten i Bollebygd. Alltså vi ville åka dit och jag hoppas att de ville ha oss där… 🙂  Äta grill- och chipsmiddag till det sprutade ur öronen. Toppa kalaset med jordgubbar, melon och glass. Tänka att i natt vore det lämpligt att föda barn eftersom jag är kolhydratladdad till max.

Men nej…

Nu är det helt plötsligt en ny vecka och kolhydraterna i systemet får jag använda till annat.

Alla tips på tidsfördriv som inte är bakning (frysen är redan full), träning (där är jag redan FÖR flitig), läsa bok (har ej ro i kroppen) eller laga mat (det gör jag redan hela tiden) mottages tacksamt.

Vi fortsätter att fylla på familjealbumet så länge.
menmia-gravid-samla-höjdmetermenmia-samla-höjdmeter-gravidmenmia-promenadmenmia-örgryte-gravid

Gårdagens samtal på gymmet

FÖLJANDE SAMTAL UTSPELAR SIG I EN GYMRECEPTION

Kille bakom disken: Hon var helt öppen! Medan jag parkerade bilen födde hon barnet!
Sambon: Oj, det var snabbt!
Kille bakom disken: Ja, det var tur att hon satt ner i bilen. Hade hon legat ner i baksätet så hade hon fött där.
Mia (kommer släntrande): Vad pratar ni om egentligen?
Männen: Förlossningar!

Jag är så glad att mitt nuvarande tillstånd och min uppenbarelse konkurrerar ut samtal om svällande muskler, marklyftspers och kosttillskott…

LITE SENARE PÅ SAMMA GYM MEDAN JAG LIGGER OCH BÄNKAR

Man i gymmet: Blire tävlingar i situps idag eller?
Sambon: Vi tar den där när hon ligger på golvet och jag puttar benen!
Mia: *fnissar och försöker problematiskt kränga mig ut under stången efter att ha bänkat*
Man i gymmet: Det är bäst du passar på nu när du har chans att vinna!
Mia: Precis!

Ändå lite cred till mannen som förstår att en faktiskt inte ska träna raka magmuskeln när en är höggravid…

I OMKLÄDNIGSRUMMET

Kvinna modell äldre: Oj, det var en fin mage du har. När är det dags?
Mia: Jag har gått två dagar över tiden, så vilken sekund som helst!
Kvinna modell äldre: *två par ögon ploppar ur och kvinnan ryggar tillbaka*
Mia: Men…eh…det är ingen fara alltså. Jag mår jättebra och känner mig stark!
Kvinna modell äldre: Det är så skönt att tiderna förändras ändå. När jag var gravid med mina barn fanns det inte på kartan att man skulle träna. Jag hade snarare träningsförbud och uppmuntrades att äta choklad. Tur jag har hittat till gymmet på äldre dar i alla fall. Lycka till!
Mia: Tack! Och bra att du sa choklad. Det vill jag ha ikväll!

Så många goda samtal det blir just nu alltså. Fast det ska bli skönt sen, när jag är inte någon särskild på gymmet igen. För visst drar en fullmogen kalaskula blickarna och frågorna till sig, vare sig jag vill eller inte. Fast 99 procent av samtalen är trevliga såklart.

Och appropå chokladen i sista konversationen… Köpte mig en Marabou Daim Saltlakrits (ej sponsrad länk) och kom till himlen. Jag har inte haft några gravidcravings, men funderar starkt på att få en nu i vecka 41. Bättre sent än aldrig va?

Har du svårt att sitta still? Samla höjdmeter!

Det var flera veckor sedan jag kände en längtan efter rörelse framåt till fots. Att träna på gym har känts som välgörande och rolig gravidträning, men promenader eller annan konditionsträning not so much. Så i morse uppstod en fin och solig lucka i min fullspäckade kalender 😉 Tog på mig mjuka kläder, sköna skor, ett glatt humör och ”klättrade” upp på berget i Örgryte. En promenad till en plats som jag verkligen älskar och en väg jag gått så många gånger förut.

Där uppe på toppen har jag hela mitt fantastiska Göteborg framför mig. Idag fick jag dessutom kullen för mig själv och kunde gå loss med självutlösaren på kameran utan att skämmas. Kan det bli bättre?!

Kroppen kändes oväntat fräsch och stark i uppförsbacken och jag blev inte ens lite kissnödig. Bara en sån sak… 25 minuter upp och 20 minuter ner – alldeles lagom just nu när en har passerat BF med en dag. Jag förväntar mig faktiskt några dagar till. Och har precis som vanligt svårt att sitta still.

Här är  gott att vara!
menmia-örgryte-utsiktmenmia-utsikt-örgrytemenmia-örgryte-utsikt1

BF innebär träning och chokladmuffins

Idag är det den 28 juni, vilket också är DAGEN D. Det är dagen vi har haft som riktmärke ända sedan jag fick reda på att jag var gravid nån gång förra hösten. Det känns som om en hel evighet har gått sedan jag plusade på stickan. Vi har upplevt toppar, dalar och allt däremellan. Jag har gråtit, skrattat, mått illa, mått prima, känt mig svag och känt mig stark – tack och lov mest stark. Och helt plötsligt har vi nått BF. Sjukt märkligt!

Jag trodde ju inte att pysen/pysan i magen, till skillnad från Moa som både sprang Marathon och Lidingöloppet under graviditeten, hade fått vara med om några direkta löparprestationer. Nu så här i efterhand har jag dock kommit på att hen (utom min vetskap) var med under Göteborg halvmarathon, vilket ändå var ett skapligt lopp. Fast jag tror  att jag främst har bäddat för en styrkelyftare med tanke på att hen fick vara med om mitt marklyftspers, strax innan jag började tagga ner träningen. Haha…

Så här på dagen D kan jag inte vara annat än tacksam för min hälsa och kropp under graviditeten.

När jag vaknade i morse kändes det inget särskilt och det kändes verkligen inte som om det var dags att föda barn. Så det fick bli ett starkt träningspass.

Så vad sysslar preggosaurus-Mia med på gymmet en dag som denna?

1. Lätta marklyft (40 kg) med fokus på teknik 4 x 10
2. Enbens rumänska mark (14 kg) 3 x 8 (3 set på varje ben)
3. Militärpress med skivstång (20 kg) 3 x 10
4. Enarms frivändningar med kettlbell (10 kg) 3 x 10 (3 set på varje arm)
5. Enarms militärpress med hantel (10 kg) 3 x 10 (3 set på varje arm)

Typ nåt sånt med reservation för att jag redan har glömt bort någon övning. Mitt fokus är nämligen ett helt annat nu – JAG SKA BAKA CHOKLADMUFFINS!

Tänk, inom kort kan det här vara jag igen. Löpduglig, med fötter som faktiskt vill lämna marken emellanåt. Fast jag tänker fan inte stressa alltså. Foto: balla barn AB
menmia-löparform

En stark, men väldigt lat vecka…

går mot sitt slut. Stark, för att jag ändå landat fem bra gympass utan problem. Lat, för att jag undviker att röra mig framåt, det vill säga transportera mig till fots, om jag absolut inte måste. Jag är träningssugen, men samtidigt sjukt bekväm, vilket känns helt okej i vecka 40 med, i skrivandets stund, två dagar kvar till beräknad förlossning.

GULP!

Nu tappade jag fokus, som jag så ofta gör just nu. Haha…

Näe hörrni. Jag  ber om ursäkt för bristfälligt och fåordigt bloggande, trots att jag har sjukt många grejer jag skulle vilja skriva om, och går och lägger mig istället. Sömn är ändå det bästa som finns just nu och imorgon kanske energin är en annan och fokuset är tillbaka.

Vi hörs!

Det är andra gången jag gör det här. Ändå har jag svårt att förstå att kalaskulan inte beror på att jag ätit för mycket tacos…

 

3 friska dagar – 3 träningspass!

Ni ska bara veta vad fantastiskt jag tycker att det är att ha återfått min energi igen.

I måndags, efter en två veckor lång förkylning då jag mest har längtat efter att få säl- och dreggelsova, kom vändningen. Jag hade varit hemma med lillan under dagen och därmed också varit igång precis hela tiden. Efter middagen kände jag att det fanns massor med energi kvar och tog tillfället i akt att springa iväg till närmsta gym för ett kvällspass. Improviserade hejvilt och hade skitkul. Och sen har det bara flutit på så där härligt och starkt med träningen igen. Både igår och idag har jag lyckats klämma in, något korta, men ack så effektiva styrkepass \0/

Mycket vill ha mer… Imorgon skulle jag, i den bästa av världar, vilja testa om jag fortfarande får plats på en spinningcykel och kan trampa upp lite puls. Men det är det där med att passa tider och planera. Preggot, som beräknas föda barn om en vecka, har inte alls lust med sådana vuxna aktiviteter just nu. Jag vill bara hänga runt och göra det jag känner för med inslag av ”nyttiga” grejer. Typ avsluta mitt jobb 4-EVER, vilket går sjukt trögt. Haha.

YES! Energin är mig åter och förhoppningsvis kommer massor med skriv- och blogglust med den.

Ha en fin onsdag!

Jag är så sjukt trött på bilder där min mage tar över showen, så här får ni en bild från förra sommaren där jag gör saker som jag vanligtvis gör…
menmia-skräpmilen

Träningsväskan…

(som dessutom är väldigt fin) har stått packad och klar sedan en vecka tillbaka. Orörd är väskan fortfarande. Bortglömd är väskan icke, ty hon står som ett vackert skräp på hedersplats på en stol i köket…

Jag blir allt rundare om kalaskulan och längtar mer än någonsin efter att få hålla lite stål i handen eller gränsla en spinningcykel. MEN. Jag är fortfarande så pass förkyld att jag inte skulle drömma om att träna och eventuellt bli ännu sjukare. Istället fokuserar jag på lugna och sköna aktiviteter, som ger energi inför det som komma skall och som faktiskt kan hända vilken minut som helst.

Min barnmorska sa förra veckan att med tanke på hur min bebis ligger (med huvudet jättejättejättelångt ner i bäckenet och fötterna rakt upp i revbenen) så borde jag uppleva det som väldigt jobbigt just nu. Och visst, ibland känner jag att jag själv inte får plats i min egen kropp och får akut andnöd. Ganska ofta känns det som om hen är på väg ut genom valfritt hål… Ibland drömmer jag om att även min mage kunde sjunka lite och lämna plats för djupa andetag och en möjlighet att sitta ner på en vanlig stol. Fast det kommer förmodligen inte att hända, så det är bara att gilla läget.

Jag mår fortfarande inte dåligt av eller har ont någonstans av att vara gravid. Med akrobatik går det fortfarande bra att måla tånaglarna. Den här, i skrivandets stund, två veckor långa förkylningen däremot önskar jag såklart åt helvete…

Det är nu, när jag inte kan svettas eller lyfta vikter, som jag känner hur välgörande träningen har varit för mig under graviditeten (och alltid annars också för den delen). Framför allt har den gjort det mycket enklare att tackla en allt annat än rolig och inspirerande jobbvardag med massor av knepiga orosmoment. Den har också fått mig att känna mig oövervinnerlig, tuff och jävligt stark.

Nu hoppas jag hinna med åtminstone ett träningspass till innan ongan behagar titta ut. Vad, hur tungt, hur mycket och hur svettigt spelar mindre roll. Det är känslan av en nytränad, stark och cool kropp jag vill åt. Det om något ger självförtroende och power inför en förlossning.

Den här balkongselfien tog jag den 5 mars 2013 efter ett träningspass på gymmet. Dagen efter kom hon vår Moa. Och det gick ju jävligt snabbt och relativt ”smärtfritt”…wpid-Mia-Hellström-Göteborg_01.jpg

 

Förkylningen – Mia: 10 – 0

Jag tycker att jag gör alla rätt.

Jag äter näringsrikt och medvetet (oh well…som bas i alla fall toppat med dillchips och fulchoklad)

Jag lägger mig tidigt (LÄS 20:00) och sover som en gris (förutom den där stunden vid 03:00 då jag är uppe och vankar, kissar och dricker vatten varje natt…)

Jag släntrar in sent på jobbet, förtar mig inte och lämnar bygget så fort jag kan.

Jag tar pauser med jämna mellanrum. Ibland microsover jag med fötterna i högläge (och stängd kontorsdörr).

Jag har aldrig bråttom längre. Allt får ta sin lilla tid.

Jag tränar absolut inte och vardagsmotionerar faktiskt knappt, då det tar för mycket energi och leder till hosta och snorsläpp.

Ändå blir jag knappt friskare alls.

Kvinnan som är van att ha världens bästa och snabbaste läkkött har tydligen tappat förmågan att piggna till från en vanlig sketen förkylning. Åtminstone går det oliiiiiidligt långsamt.

Vi pratade om det på jobbet idag att kroppen kanske är så upptagen med annat, det vill säga att vara gravid och förbereda sig för kommande kraftprov, att den liksom inte mäktar med att ta hand om förkylningen.

Kan det vara så ? Vad tror ni? Eller är det bara sådana här utdragna förkylningar i omlopp just nu?

Att vara höggravid är by the way ingenting i jämförelse med förkylningen… Mina värden (HB, blodsocker och blodtryck) är tipp topp. Jag har fortfarande inte samlat på mig någon vätska i kroppen och går med väldigt raska steg när förkylningen tillåter. Bebisen i magen mår prima och har energi och sparkförmåga som ett kärnkraftverk. Och det får väl ändå vara huvudsaken.

Picknick på Nationaldagen, för en hel evighet sen. Dagen innan började jag känna av och blev grisförkyld…menmia-förkyld

Saker man bara får höra när man är gravid (ALDRIG annars)

”Hej tjockis!”

Eh hej på dig också… [här vill man ju infoga valfri och onödig  kroppskommentar typ fetto, benrangel eller mullis, men låter bli ty det är olämpligt att bete sig på det sättet]

”Vilken stor mage du har!”
”Vilken liten mage du har!”

Tack…

”Du kan ju inte ha gått upp så mycket i vikt”
”Du måste ha gått upp en hel del i vikt.”

Jovars…

”Har du tränat idag? Inte? Vad bra! Det är väl dags att börja dra ner på tempot nu.”

Jo, jag är ju jätteförkyld. Tränar aldrig när jag är sjuk annars heller…

”Nu kommer den nog ut snart!”

Jag hoppas det. Har ju burit på den i snart nio månader…

”Det där är en pojkmage!”
”Det där är en flickmage!”

Vilken tur! Jag kommer bara att älska barnet om det är av rätt kön…

”Det märks att du äter för två. Hahahaha…”

I så fall har jag nog alltid ätit för två…

Jag kan lova ALLA att om jag hade gått upp för mycket eller lite i vikt hade jag vidtagit åtgärder. Om min mage inte följde sin kurva så skulle jag bli orolig på riktigt. Om jag skulle må dåligt av att träna, så skulle jag låta bli. Om jag åt för mycket eller för lite och inte fick i mig tillräckligt med näring, så skulle jag se över mina val och min livsstil. Om jag brydde mig om vilket kön barnet i min mage har så hade jag tagit reda på det. Det står till och med i min journal…

I övrigt är jag väldigt glad att jag är en obrydd person, som känner mig trygg och stark i min egen kropp. Kommentarer kring min gravida kropp rinner liksom av mig, men jag vet att det inte är så för alla. Så tänk efter innan du kommenterar en gravid kvinnas kropp. Tänk efter innan du kommenterar en kropp överhuvudtaget.

Om jag vill göra mig rolig på min egen bekostnad däremot, då är det helt ok 🙂
menmia-gravid