Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    mars 2018
    M T O T F L S
    « Feb    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  

Hälsan, ohälsan och allt däremellan

Det är inte lätt att vara människa. Det ska inte vara helt lätt. Då har en för lite att bita i…

Fast den senaste veckan har jag gjort det stora erkännandet för mig själv. Jag har erkänt en grej som typ alla i min närmsta omgivning (och kanske ni också?) har vetat länge.

Jag mår inte bra.

Och det är inte bara för att det är lite tufft att vara människa ibland.

Det började med nacksmärtor i höstas (förmodligen tidigare än så) och har sedan dess inte på något sätt blivit bättre. Jag kan ha bra dagar, men det är aldrig riktigt gott att leva, så där som man vill att det ska vara. Och när de riktigt dåliga dagarna kommer, ja då är det rent ut sagt förjävligt.

På något konstigt sätt så parerar kroppen och hjärnan så att jag ändå räcker till där jag verkligen behövs. För barnen. Nog för att mitt tålamod kan vara lite kortare än det ska ibland, men där orkar jag med ansvar, kärlek och omsorg. Sambon däremot åker på en hel del smällar och har till exempel fått sköta stora delar av familjeansvaret (läs flytt) själv den senaste tiden, helt enkelt för att jag inte mäktar med.

Jag skriver inte om mitt jobb här, men mina vackra och fantastiska kollegor kan inte bära ansvaret för att jag ska hålla ihop på arbetstid. Det måste jag ta själv. Och jag håller inte ihop det varje dag.

Det är en salig röra av hälsa, ohälsa och allt däremellan. Det är brist på energi och energitoppar. Det är gråt och garv om vartannat. Det är vakna nätter och överhoppade träningspass(!) på grund av olust och brist på energi.

Fast jag har min humor kvar. Jag är inte apatisk. Jag känner massor. Precis hela tiden. Jag är insiktsfull och reflekterande.

Jag kommer tillbaka snart och bloggar då föhoppningsvis lite oftare.

Snart är det vår! Bara en sån sak liksom.