Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

När jag tänker på 2018…

ser jag följande framför mig:

1. Jag springer ett Marathon på senvåren och ett på höstkanten. Det innebär att jag kommer att springa långt två gånger nästa år och dessutom jämt fördelat över tid. Stockholm Marathon och Helsingborg Marathon ligger väldigt bra till för anmälningsklick.

2. Ingen av marorna kommer att vara något supermål för året. Nej, nästa år vill jag göra mitt bästa och roligaste Lidingölopp någonsin! Då är det ju bra om jag har sprungit långt (och helst inte för fort) två gånger på marorna innan…

3. Jag ska genomföra min swimrun och mitt minitriathlon enligt plan. Jag menar, nu går jag ju ändå en crawlkurs och blir blöt en gång i veckan. Här är det bara ett genomförandemål som gäller. Jag kommer inte att köpa på mig en massa utrustning utan cyklar på det gamla cykelskrälle jag har, trots att den inte är så snabb. Våtdräkt däremot kan vara bra så jag slipper frysa ihjäl och bli manetbränd samt ett par skor som funkar för swimrun.

4. Det där med att springa ultralångt är något jag har i kroppen, men väldigt sällan gör. Nu finns dock en längtan att ”kliva över gränser” och springa riktigt långt igen. Vi får se hur det blir med det.

Inget, förutom grejerna med simmomenten, är spikade.

Fast det känns skönt att ha en lös plan som jag kan mixtra med hur mycket jag vill 🙂

Börjar bli redo för 2018…

Tack Helsingborg Marathon – jag är i mål!

Jag förstår att ni sitter som på nålar och väntar på en racereport från Helsingborg Marathon nu. Tyvärr måste jag meddela att den inte är klar. Den är faktiskt inte ens påbörjad. För så fort loppet var över kom familjelivet emellan och satte krokben för min blogg- och löparkarriär.

Istället för att skriva racereport har jag under dagen bland annat spenderat tre timmar i en lekpark under stekande sol. Tackar löpargudarna för snabb återhämtning från gårdagen. Kids tar liksom inte hänsyn till att morsan sprungit Marathon…

Vill ni veta hur det gick då?

Jo, förutom kilometer 28 till 39 gick det som en härlig löpardans. Under dippen, då jag bokstavligen trodde att jag skulle dö, jämnade loppet på något sätt ut sig. Jag menar det hade ju varit onödigt att få en för bra tid och en för bra placering…

Mitt nya personbästa på marathondistansen är *trumvirvel och fanfarer* 3.20.05 vilket gav mig en niondeplats i damklassen. HURRA!

Jag är extra nöjd med ett pers, då Helsingborg Marathon knappast är att betrakta som en snabb bana. Inte för mina ben i alla fall, men mer om det i racereporten när jag skriver den. Det bästa med ett nytt pers är dock att jag från och med nu slipper komma dragandes med gamla meriter från Stockholm Marathon 2011…

Min marathoncomeback innehöll också mitt första möte IRL med en alldeles speciell Anna. Före start hittade jag henne i bajamajakön och efter målgång letade jag upp henne så hon kunde guida mig till målgångschokladen. Hon gjorde mig inte besviken. Förutom att vi faktiskt pratade med varandra var hon också väldigt noga med att dokumentera vårt möte, vilket innebär att jag inom kort kommer att göra helt ogenerade bildstölder från Sveriges i särklass bästa löparblogg – piggelina.se!

Idag mår jag som jag förtjänar – helt fantastiskt! Det känns bra att min marathoncomeback är i hamn och dessutom med en fet guldstjärna.

Fast nu kära vänner är det det nästan mer spännande än själva loppet. NU ska jag nämligen kika vilken stackare det var som vann min diktsamling…

Halkar förbi målet

ALLA vet vad jag ska göra på lördag. Det vet jag också, men under dagen har jag halkat förbi själva målet…

Kommer på mig själv med att googla crawlkurser i Göteborg inför nästa säsongs tri och swimrun. Ja, det känns fortfarande lika obegripligt när jag tänker på det.

Förresten, är det någon som har ett bra tips på crawlkurs i Göteborg? Måste man ha baddräkt när man går på badhus eller går det bra att simma naken? Jag vill dessutom helst träna crawl på ett ställe som har bubbelpool. Ja, jag är total nybörjare och lider av en aningens vattenskräck…

Sen hittar jag mig själv på Friskis & Svettis webb. Först kollar jag upp spinningpass för att få igång cykelbenen. Kikar därefter på roliga filmer från kettlebellpass och cirkelfys och vill köra igång med min alternativa träning direkt.

Till slut drar jag i handbromsen och inser att jag måste göra en annan grej först.

Den andra grejen är jag förhoppningsvis klar med på lördag eftermiddag. Sen kan jag börja simma…

*TRUMVIRVEL* Nytt träningsprogram!

Från och med måndag nästa vecka är det dags att växla upp och kliva på ett träningsprogram igen. Hade egentligen tänkt starta den här veckan, men livet kom emellan och så var det inte mer med det.

Ni kommer såklart att få följa med på vägen i både medgång och motgång. Ibland berättar jag varför jag gör på ett visst sätt. Målet är fortfarande att springa mina snabbaste 5K någonsin, men inte bara…

Jag strävar också efter att bli sådär allsidig som löpare som jag var förut innan jag blev gravid med nummer två och födde barn för drygt åtta månader sedan. Ni som har hängt med ett tag vet att jag brukade springa ett snabbt millopp ena veckan och ta mig an en ultra nästa. Däremellan slängde jag inte en snabb halvmara…

Jag kanske redan är allsidig igen, men det skadar inte att ge sig själv bättre förutsättningar och en ännu starkare fysik.

På grund av ovanstående kan det också hända att distanspasset byts ut mot en tremilare (eller längre) någon vecka bara för att känna på hur det känns.

I träningsprogrammet nedan har jag inte angett någon styrketräning förutom löpstyrkan och alla pass kan genomföras utomhus där jag är. Jag hoppas dock att det ska finnas tid för ett gympass i veckan också så att hela kroppen får sitt. Det finns heller inga backpass inplanerade, då backar ingår i nästan alla pass jag springer eftersom jag lever mitt liv i kuperade landskap…

Mitt träningsprogram

Vecka 1

Distanspass 16 km

Intervaller 2 x 3000 m  (3 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka + teknikträning (kommer att beskriva detta pass för er när jag genomfört det)

Vecka 2

Distanspass 18 km

Intervaller 12 x 300 m i maxfart (1 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka (jag kommer att berätta i ett inlägg vad löpstyrka är för mig)

Vecka 3

Distanspass 10 km

Intervaller 5 x 1000 m (2 min vila)

Snabbdistans 7 km

Löpstyrka + teknikträning

Vecka 4

Distanspass 13 km

Intervaller 10 x 500 m (1 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka

Träningsprogram till alla

Hörrni, ser det inte både kul och lite skrämmande ut? Jag vet att det kommer att göra susen för mina löparben, som svarat mycket bra på förra träningsprogrammet.

Har du frågor om träning, träningsprogram och coaching så är du välkommen att kontakta mig. Jag har med enkla medel och för en prisvärd summa coachat många löparlöften till framgång 🙂

Ha en härlig onsdag!

(foto: ballabarn.se)

Vad jag gillar extra mycket just nu

# Lugna och reflekterande löpturer, gärna till och från jobbet så att de är något mer än att ”bara springa en sväng”.

# Tung styrketräning, speciellt marklyft, militärpress och bålövningar. Alltså. Jag har hittat tillbaka till gymmet! Det känns just nu helt rätt och roligt att lyfta så tungt jag bara kan. Härlig känsla!

# Träningsvärk, skön och molande precis hela tiden, på grund av punkten ovan. Gött, men lite stelt…

# Träning där hela familjen Hellström/Karlsson deltar. Hur? Du kan till exempel läsa om förra helgens familjära pass för inspiration. Hoppas på något liknande under helgen som kommer.

# Nyligen genomförda eller inom en snar framtid kommande luncher, fikor och after works i  trevligt sällskap. Hur härligt är det inte att skratta och äta mat/kladdkaka/dricka vin med folk en gillar? Det är mycket av den varan just nu och jag bara njuter av varje sekund.

# Mina löparlöften som kämpar med sina unika utmaningar. Någon har precis fått en nytändning och ”startat om”. En annan genomförde för inte så länge sedan en multisporttävling med bravur, vilket dessutom var säsongens stora mål. En tredje blir bara snabbare och snabbare… Och så vidare. Coolt att få vara med!

# Att det snart är den 1 november och att jag därmed kommer att ha riktlinjerna inför nästa säsong klara. Precis som jag skrev här så längtar jag efter att något träningsrelaterat att drömma om och ta sikte på.

Listan ovan är främst träningsrelaterad eftersom den publiceras i en diffus träningsblogg.

Vad för såna dära träningsgrejer gillar du mest av allt just nu?

löpning-menmia-himmel

 

 

Sambocoaching…

Sambon har äntligen insett att jag har något jäkligt bra att tillföra hans löpning. Därför har han anlitat mig som löpcoach. Vilket betalningssätt vi väljer återstår att se…

Jag ser det som en stor utmaning för mig att hålla honom motiverad och skadefri mot målet. Han har nämligen några, icke särskilt allvarliga, skavanker som måste tuktas och behandlas rätt för att det ska gå vägen. Det bästa är att jag har full insyn i hans livsschema. Det gör det lättare att pussla ihop träningspass och upplägg som passar honom perfekt.

Jag har skällt (OBS! Kärleksfullt!) på karln förut och försökt coacha honom när jag tyckt saker om hans träning. Det har inte riiiiiktigt nått fram. Jag hoppas det blir annorlunda nu när han faktiskt har bett mig om hjälp på riktigt.

Wish me luck med mitt nya löparlöfte 🙂 Förmodligen kommer detta att leda till att jag förlorar det officiella familjebästat på både milen och halvmaran. Ach… Han har ju redan sprungit milen snabbare på träning en gång i tiden.

En gammal bild som tål att köras i repris…
mia_ola_skatås1

 

Mina mål för 2015 – äntligen!

Genomföra (minst) en programmeringskurs online. Ja, ni läste rätt och jag har redan börjat. Igår lyckades jag få en katt att ändra färg när den nuddade gröna ballonger. Mycket nöjd. Ni behöver dock inte oroa er för att detta ska bli en programmeringsblogg då jag får nog av det snacket på jobbet. Mina kollegor, som bland annat består av välrenommerade professorer och forskare, imponerar en dock inte på med en katt som ändrar färg…

Jag har börjat dra i det här med löpcoachutbildning. Jag vet exakt vilken jag vill gå, men bara om den ges i Göteborg. Det gör den inte nu, men jag kanske kan kan tvinga dem?

Träning då? Självklart ska jag fortsätta att träna. Den 15 mars har jag bestämt att det är slut på mina nuvarande lökarfasoner. Jag tränar ju mycket och har tränat mycket de senaste månaderna, men nästan aldrig någon kvalitet då jag helt enkelt behövt lägga energin på annat. Ser nu fram emot att bli mer strukturerad och eventuellt ”snabb” igen. Den 17 mars byter jag dessutom gym från Friskis till Citygym. Och där lyfter man tungt. Så är det bara.

Och träning leder till tävling? Just nu är jag faktiskt inte sugen alls. Jag vet att jag ska vara med i Göteborgsvarvet, men den här gången blir det i en helt annan roll än den vanliga. Återkommer om det. Kanske behöver jag en vår och sommar som laddar upp mig för hösten och skapar ett sug efter tävling och förbättring? För bättre har jag säkert redan blivit med tanke på hur mycket tid jag lägger ner på att träna. Vi får se. Mitt mål är att även fortsättningsvis vara spontan, glad, göra det jag känner för och göra det bra. Återkommer om det händer något kul.

Ni ser. Livet är mångfacetterat och alldeles underbart. Bäst att sätta igång. Ikväll ska jag få den där programmerade kattjävlen att dansa…

Mål och mening 2015

Jag har inte så värst mycket tid att tänka på min träning. Själva träningstiden går åt till att träna. Målbilder är jag just nu helt utan. Jag behöver inga stora visioner och utmaningar för att motivera mig. Jag tränar ju främst för att det är gött. Min kropp och min hjärna behöver det. Så enkelt kan det vara. På något sätt lyckas jag bli snabbare, uthålligare och starkare ändå. Förmodligen beror det på kontinuiteten – att jag harvar  på och sliter året runt.

Jag är expert på att anmäla mig till saker i sista sekund och förberedelserna blir därmed också bristfälliga (läs Tjejmarathon och Skogsmaran…). Nu har det ju gått bra ändå. Hittills. Och det är bra, då jag gillar att göra lite av varje istället för att fokusera på en enda grej.

MEN. Ja det finns faktiskt ett stort MEN. Jag är sugen på att sätta upp ett huvudmål för 2015. Jag vill fortsätta att springa och träna olika saker, men ändå ha en hjärtegrej, som betyder mer.

Jag har funderat på ett marathon- eller ultralopp, men eftersom jag inte är så förtjust i långpass och gör det typ två gång per år i samband med tävling just nu, känns träningen inför ett långlopp inte jättekul. Jag funderar såklart också på sub40 på milen. Det är inte långt borta, men ändå sjukt långt borta. Om ni förstår vad jag menar. Den träningen är kul och tidseffektiv, men sliter mycket mer på kroppen om vi tänker långsiktigt. Och måste mitt mål verkligen vara löprelaterat? Hmmmmm ^^

Ja, det är mycket att tänka på nu när 2014 börjar gå mot sitt slut.

Vad har du för mål 2015? Hit me! Inspire me! Jag är öppen för allt.

Ett av flera mål förra året var att bli snabb på milen. 41.22 blev det till slut på Kretsloppet i Borås. Jag var halvnöjd med loppet. Ska vi harva vidare mot sub40?
menmia-kretsloppet-borås

 

Löpardebatter

Kan vara det fånigaste som finns och jag begriper inte ens att de existerar. Det pratas om huruvida en får kalla sig löpare om en springer bara för kul. Om det är rätt eller fel att jaga PB. Om det enda en vill göra är att jogga i solen. Om en ska få  vara nöjd med sin prestation vare sig en närmar sig de riktigt grymma eller frivilligt håller sig på armlängds avstånd från dem. Om det går att ha riktiga mål som motionär eller om de liksom inte betyder någonting eftersom en inte är bäst eller ens försöker bli bäst.

Alla har vi fått en kropp. Kroppar vill och kan olika. Huvuden vill och kan olika. Livet ställer olika krav på olika människor. Tid finns. Tid är knapp. Ibland finns tid inte alls.

Näe. Jag  förstår faktiskt ingenting. NADA. Spring för fan! Alla har rätt att springa och att synas. Svårare än så är det inte. Tack för mig!

Löpare? Tveksamt. Jag prioriterar ju mestadels att göra annat än att springa 😉
menmia-löpare-ja

Today I am wasting a pair of good legs

Vilodagarna är som stora kärleksförklaringar till våra löparkroppar. Ibland vet en inte ens att en borde vila. Idag är en sådan dag. Jag är pigg och kry, men väljer ändå att skänka lite extra kärlek till kroppen efter helgens bravader. Jag skänker kärlek för lång och trogen tjänst och med en förhoppning att vi gillar varandra och är ett bra team till döden skiljer oss åt.

När en inte utövar någon fysisk aktivitet frigörs det tid att tänka på framtida mål och utmaningar. Inspirerad av Föräldrafitness sub40 under helgen som gick, vill jag också ge milen en till chans i år. Jag är nog ingen sub40-löpare riktigt än, men jag tänker bli. Och då är det ju bra att öva 🙂

Så – Today I am wasting a pair of good legs till förmån för annat viktigt.

Igår rastade jag mig en sväng ute i det gröna. Det var kärlek det med.
menmia-löparben