Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

*TRUMVIRVEL* Nytt träningsprogram!

Från och med måndag nästa vecka är det dags att växla upp och kliva på ett träningsprogram igen. Hade egentligen tänkt starta den här veckan, men livet kom emellan och så var det inte mer med det.

Ni kommer såklart att få följa med på vägen i både medgång och motgång. Ibland berättar jag varför jag gör på ett visst sätt. Målet är fortfarande att springa mina snabbaste 5K någonsin, men inte bara…

Jag strävar också efter att bli sådär allsidig som löpare som jag var förut innan jag blev gravid med nummer två och födde barn för drygt åtta månader sedan. Ni som har hängt med ett tag vet att jag brukade springa ett snabbt millopp ena veckan och ta mig an en ultra nästa. Däremellan slängde jag inte en snabb halvmara…

Jag kanske redan är allsidig igen, men det skadar inte att ge sig själv bättre förutsättningar och en ännu starkare fysik.

På grund av ovanstående kan det också hända att distanspasset byts ut mot en tremilare (eller längre) någon vecka bara för att känna på hur det känns.

I träningsprogrammet nedan har jag inte angett någon styrketräning förutom löpstyrkan och alla pass kan genomföras utomhus där jag är. Jag hoppas dock att det ska finnas tid för ett gympass i veckan också så att hela kroppen får sitt. Det finns heller inga backpass inplanerade, då backar ingår i nästan alla pass jag springer eftersom jag lever mitt liv i kuperade landskap…

Mitt träningsprogram

Vecka 1

Distanspass 16 km

Intervaller 2 x 3000 m  (3 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka + teknikträning (kommer att beskriva detta pass för er när jag genomfört det)

Vecka 2

Distanspass 18 km

Intervaller 12 x 300 m i maxfart (1 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka (jag kommer att berätta i ett inlägg vad löpstyrka är för mig)

Vecka 3

Distanspass 10 km

Intervaller 5 x 1000 m (2 min vila)

Snabbdistans 7 km

Löpstyrka + teknikträning

Vecka 4

Distanspass 13 km

Intervaller 10 x 500 m (1 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka

Träningsprogram till alla

Hörrni, ser det inte både kul och lite skrämmande ut? Jag vet att det kommer att göra susen för mina löparben, som svarat mycket bra på förra träningsprogrammet.

Har du frågor om träning, träningsprogram och coaching så är du välkommen att kontakta mig. Jag har med enkla medel och för en prisvärd summa coachat många löparlöften till framgång 🙂

Ha en härlig onsdag!

(foto: ballabarn.se)

Vad jag gillar extra mycket just nu

# Lugna och reflekterande löpturer, gärna till och från jobbet så att de är något mer än att ”bara springa en sväng”.

# Tung styrketräning, speciellt marklyft, militärpress och bålövningar. Alltså. Jag har hittat tillbaka till gymmet! Det känns just nu helt rätt och roligt att lyfta så tungt jag bara kan. Härlig känsla!

# Träningsvärk, skön och molande precis hela tiden, på grund av punkten ovan. Gött, men lite stelt…

# Träning där hela familjen Hellström/Karlsson deltar. Hur? Du kan till exempel läsa om förra helgens familjära pass för inspiration. Hoppas på något liknande under helgen som kommer.

# Nyligen genomförda eller inom en snar framtid kommande luncher, fikor och after works i  trevligt sällskap. Hur härligt är det inte att skratta och äta mat/kladdkaka/dricka vin med folk en gillar? Det är mycket av den varan just nu och jag bara njuter av varje sekund.

# Mina löparlöften som kämpar med sina unika utmaningar. Någon har precis fått en nytändning och ”startat om”. En annan genomförde för inte så länge sedan en multisporttävling med bravur, vilket dessutom var säsongens stora mål. En tredje blir bara snabbare och snabbare… Och så vidare. Coolt att få vara med!

# Att det snart är den 1 november och att jag därmed kommer att ha riktlinjerna inför nästa säsong klara. Precis som jag skrev här så längtar jag efter att något träningsrelaterat att drömma om och ta sikte på.

Listan ovan är främst träningsrelaterad eftersom den publiceras i en diffus träningsblogg.

Vad för såna dära träningsgrejer gillar du mest av allt just nu?

löpning-menmia-himmel

 

 

Sambocoaching…

Sambon har äntligen insett att jag har något jäkligt bra att tillföra hans löpning. Därför har han anlitat mig som löpcoach. Vilket betalningssätt vi väljer återstår att se…

Jag ser det som en stor utmaning för mig att hålla honom motiverad och skadefri mot målet. Han har nämligen några, icke särskilt allvarliga, skavanker som måste tuktas och behandlas rätt för att det ska gå vägen. Det bästa är att jag har full insyn i hans livsschema. Det gör det lättare att pussla ihop träningspass och upplägg som passar honom perfekt.

Jag har skällt (OBS! Kärleksfullt!) på karln förut och försökt coacha honom när jag tyckt saker om hans träning. Det har inte riiiiiktigt nått fram. Jag hoppas det blir annorlunda nu när han faktiskt har bett mig om hjälp på riktigt.

Wish me luck med mitt nya löparlöfte 🙂 Förmodligen kommer detta att leda till att jag förlorar det officiella familjebästat på både milen och halvmaran. Ach… Han har ju redan sprungit milen snabbare på träning en gång i tiden.

En gammal bild som tål att köras i repris…
mia_ola_skatås1

 

Mina mål för 2015 – äntligen!

Genomföra (minst) en programmeringskurs online. Ja, ni läste rätt och jag har redan börjat. Igår lyckades jag få en katt att ändra färg när den nuddade gröna ballonger. Mycket nöjd. Ni behöver dock inte oroa er för att detta ska bli en programmeringsblogg då jag får nog av det snacket på jobbet. Mina kollegor, som bland annat består av välrenommerade professorer och forskare, imponerar en dock inte på med en katt som ändrar färg…

Jag har börjat dra i det här med löpcoachutbildning. Jag vet exakt vilken jag vill gå, men bara om den ges i Göteborg. Det gör den inte nu, men jag kanske kan kan tvinga dem?

Träning då? Självklart ska jag fortsätta att träna. Den 15 mars har jag bestämt att det är slut på mina nuvarande lökarfasoner. Jag tränar ju mycket och har tränat mycket de senaste månaderna, men nästan aldrig någon kvalitet då jag helt enkelt behövt lägga energin på annat. Ser nu fram emot att bli mer strukturerad och eventuellt ”snabb” igen. Den 17 mars byter jag dessutom gym från Friskis till Citygym. Och där lyfter man tungt. Så är det bara.

Och träning leder till tävling? Just nu är jag faktiskt inte sugen alls. Jag vet att jag ska vara med i Göteborgsvarvet, men den här gången blir det i en helt annan roll än den vanliga. Återkommer om det. Kanske behöver jag en vår och sommar som laddar upp mig för hösten och skapar ett sug efter tävling och förbättring? För bättre har jag säkert redan blivit med tanke på hur mycket tid jag lägger ner på att träna. Vi får se. Mitt mål är att även fortsättningsvis vara spontan, glad, göra det jag känner för och göra det bra. Återkommer om det händer något kul.

Ni ser. Livet är mångfacetterat och alldeles underbart. Bäst att sätta igång. Ikväll ska jag få den där programmerade kattjävlen att dansa…

Mål och mening 2015

Jag har inte så värst mycket tid att tänka på min träning. Själva träningstiden går åt till att träna. Målbilder är jag just nu helt utan. Jag behöver inga stora visioner och utmaningar för att motivera mig. Jag tränar ju främst för att det är gött. Min kropp och min hjärna behöver det. Så enkelt kan det vara. På något sätt lyckas jag bli snabbare, uthålligare och starkare ändå. Förmodligen beror det på kontinuiteten – att jag harvar  på och sliter året runt.

Jag är expert på att anmäla mig till saker i sista sekund och förberedelserna blir därmed också bristfälliga (läs Tjejmarathon och Skogsmaran…). Nu har det ju gått bra ändå. Hittills. Och det är bra, då jag gillar att göra lite av varje istället för att fokusera på en enda grej.

MEN. Ja det finns faktiskt ett stort MEN. Jag är sugen på att sätta upp ett huvudmål för 2015. Jag vill fortsätta att springa och träna olika saker, men ändå ha en hjärtegrej, som betyder mer.

Jag har funderat på ett marathon- eller ultralopp, men eftersom jag inte är så förtjust i långpass och gör det typ två gång per år i samband med tävling just nu, känns träningen inför ett långlopp inte jättekul. Jag funderar såklart också på sub40 på milen. Det är inte långt borta, men ändå sjukt långt borta. Om ni förstår vad jag menar. Den träningen är kul och tidseffektiv, men sliter mycket mer på kroppen om vi tänker långsiktigt. Och måste mitt mål verkligen vara löprelaterat? Hmmmmm ^^

Ja, det är mycket att tänka på nu när 2014 börjar gå mot sitt slut.

Vad har du för mål 2015? Hit me! Inspire me! Jag är öppen för allt.

Ett av flera mål förra året var att bli snabb på milen. 41.22 blev det till slut på Kretsloppet i Borås. Jag var halvnöjd med loppet. Ska vi harva vidare mot sub40?
menmia-kretsloppet-borås

 

Löpardebatter

Kan vara det fånigaste som finns och jag begriper inte ens att de existerar. Det pratas om huruvida en får kalla sig löpare om en springer bara för kul. Om det är rätt eller fel att jaga PB. Om det enda en vill göra är att jogga i solen. Om en ska få  vara nöjd med sin prestation vare sig en närmar sig de riktigt grymma eller frivilligt håller sig på armlängds avstånd från dem. Om det går att ha riktiga mål som motionär eller om de liksom inte betyder någonting eftersom en inte är bäst eller ens försöker bli bäst.

Alla har vi fått en kropp. Kroppar vill och kan olika. Huvuden vill och kan olika. Livet ställer olika krav på olika människor. Tid finns. Tid är knapp. Ibland finns tid inte alls.

Näe. Jag  förstår faktiskt ingenting. NADA. Spring för fan! Alla har rätt att springa och att synas. Svårare än så är det inte. Tack för mig!

Löpare? Tveksamt. Jag prioriterar ju mestadels att göra annat än att springa 😉
menmia-löpare-ja

Today I am wasting a pair of good legs

Vilodagarna är som stora kärleksförklaringar till våra löparkroppar. Ibland vet en inte ens att en borde vila. Idag är en sådan dag. Jag är pigg och kry, men väljer ändå att skänka lite extra kärlek till kroppen efter helgens bravader. Jag skänker kärlek för lång och trogen tjänst och med en förhoppning att vi gillar varandra och är ett bra team till döden skiljer oss åt.

När en inte utövar någon fysisk aktivitet frigörs det tid att tänka på framtida mål och utmaningar. Inspirerad av Föräldrafitness sub40 under helgen som gick, vill jag också ge milen en till chans i år. Jag är nog ingen sub40-löpare riktigt än, men jag tänker bli. Och då är det ju bra att öva 🙂

Så – Today I am wasting a pair of good legs till förmån för annat viktigt.

Igår rastade jag mig en sväng ute i det gröna. Det var kärlek det med.
menmia-löparben

Diffusa men ändå solklara mål. Typ.

”Den friska kvinnan har många önskningar. Den sjuka kvinnan vill bara springa sin snabbaste mil och fixa sitt tyngsta marklyft någonsin.”  [citat: okänd…]

Det var kul att springa ett ultralopp i samband med Tjejmarathon och jag ångrar inget, men jag är inte ultra i hjärtat. Jag har inte den där längtan som många verkar ha – att springa längre och längre och längre… Så nu var jag klar med det och sätter punkt för den ultrasatsning som faktiskt aldrig startade. Att vara ultra bara för en dag kan jag leva länge på. Med det sagt så menar jag inte att jag aldrig kommer att göra det igen, men på ultrascenen gästspelar jag bara ibland.

Med benen dinglande utanför sjuksängens kant är det intervaller och lyfta tungt på gymmet som lockar i träningsväg. Det känns som den solklara vägen att fortsätta på. Bara jag blir frisk nån gång dårå. Till dess får jag drömma om mjölksyra, skivstänger, svidande bålövningar och fredagsgym med marklyftsfokus.

Slänger in ett wildcard utifall att det blir tradigt med milsatsningen. Då anmäler jag mig till ett lämpligt Marathon och piskar min gamla tid som lyder 3.21.41. En halvmara lite närmare 1.30 vore inte heller helt fel…

Så. Nu vet ni vad jag har siktet inställt på.

Känns som flera veckor sedan jag sprang Tjejmarathon, men det var det ju inte.
menmia-återhämtning

Göteborgsvarvet 2014: ”Jo, jag kom i mål den här gången också”

nytt personbästa dessutom. Bra va? Dagsformen var inge vidare och jag slet på ett sätt som jag kanske aldrig har slitit förr under en löpartävling. Jag kommer att skriva en racereport så klart. En huvudvärkande, svettig och rolig loppberättelse med håll 🙂 Nej, jag fick inte mycket gratis igår. Därför klappar jag mig själv extra hårt, men samtidigt ödmjukt, på axeln idag och säger saker som ”Mia, I love you!” och ”Fan vad du är bra!”

I alla fall så har helgen varit fantastisk. Min bästa vän har varit här och genomfört sitt andra Göteborgsvarv. Vi hade fantastisk support av Ola, Moa och vår vän Lars. Alla var glada och solen gassade från en klarblå himmel. När loppet var över kändes det gött att komma hem till en massa god mat och ett mustigt persvin.

Solen skiner fortfarande. Återkommer när den gått i moln!

1.32.11 är min nya tid på Göteborgsarvet. Tiden räckte till placering 77! Vi närmar oss sakta men säkert den magiska gränsen… Så trött att jag lutar 🙂
menmia-målgång-Göteborgsvarvet-2014

Dagens snusförnuft hos Men Mia: Behåll dina egna mål!

Det är så lätt att ryckas med. Man läser om den ena prestationen efter den andra i diverse sociala flöden. Någon sprang visst 10 mil – bara så där. En annan tog 150 kg i marklyft. Så var det visst nån som gjorde milen på 35 minuter också. Och Klassikern river folk av på löpande band. Du imponeras utav bara helvete med ändå ba ”WTF?!” Grejen är den att de flesta gör inte det här. Att genomföra tidigare nämnda prestationer kräver massor med tid och lite sköna stålars att investera, men framförallt kräver det passion.

Det gäller att ta ett beslut. ”Det är jag och mina mål som gäller. Den här tiden kan och vill jag lägga ner. Det är det jag presterar och lyckas med som faktiskt räknas. Det här målet är utmanande, men fullt rimligt. För mig.”

Jag har haft mycket tankar kring det här i samband med att jag startade om maskineriet, även kallad kroppen, efter graviditeten. Vad vill jag egentligen? Hur mycket tid är jag beredd att lägga ner på träning?

Förut var min definition av ”en vältränad Mia Hellström” en person som kunde riva av en femmilare i löparskor på en tisdag för att hon kände för det. Hon sprang också marathon på 3.21 och lade galet många mil bakom sig varje träningsvecka. Mil som tog timmar att genomföra och som gjorde att jag kände mig bra. Och så hände något. Jag hade inte lust längre, men hade samtidigt svårt att släppa min identitet som långdistansare. Det var ju jag! Min styrka som tränande person! Vem skulle jag bli utan allt detta?

Ni som har hängt med har kanske märkt att jag har tänkt om och är helt tillfreds med det. Fast jag får erkänna att det tog lite tid att bli vän med tanken.

Så. Jag älskar att träna och vill gärna göra det så bra jag bara kan. Men. Det är jag och mina mål som räknas. Jag kan genomföra dem utan att bli vare sig utbränd eller uttråkad. Jag behöver inte försaka något/någon som betyder mer. Jag har hittat min grej och är helnöjd.

Egentligen ganska enkelt. Eller hur?

Här borde det vara en bild. Återkommer…