Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Stockholm Marathon och de stora känslorna

Det har varit en ära för mig att få vara med på Helenas resa mot sitt första Marathon. Igår lade hon metodiskt 42 kilometer bakom sig helt enligt plan. Jag fick rysningar varje gång det plingade till i min mobil och jag fick rapporter att hon tuffade framåt stabilt och säkert. När målgångsnoteringen kom, så grät jag en liten skvätt och försökte förklara för människorna jag just då omgav mig med hur stort det här är.

För det här är en kvinna som varit ytterst skeptisk till långdistanslöpning. Faktum är att hon till och med ifrågasatt mig när jag sprungit längre och längre distanser. Allt sådant är dock förlåtet nu.

Jag har aldrig tvivlat på att hon skulle fixa sitt första Marathon. Men mycket händer och kan hända både innan och under ett Marathonlopp. De utmaningar hon mött under sin uppladdning har hon tacklat galant. När vi sprang 30K tillsammans i Stockholm för några veckor kände jag att hon redan var i mål. Därför var coachen egentligen bara svettig och nervös i cirka tio minuter igår när sms-noteringarna var försenade vid 30K. Pust.

Grymt jobbat Helena! Du gör mig stolt varje dag!

Fick sköna Stockholm Marathon-bilder skickade till mig. Fotograf: Natalja BalliuCoach-Men-Mia-Helena-Stockholm-Marathon

Lugnar mina Stockholm Marathon-nerver

Det kan ju tyckas vara ganska ego att jag, som inte ens springer Stockholm Marathon till skillnad från 20 000 andra hjältar, har ett behov av att lugna nerverna. Oh well. Jag tänker såklart på löparlöftet Helena, som gör debut och som jag nitiskt följer via sms-tjänst. Jag skickar kraft till Andréa och hoppas att hon verkligen har den dagen, då jag tycker att hon är en av dem som förtjänar det mest. Hela mitt Instagramflöde är fyllt med marathonlöpare och jag blir mer eller mindre lite nervös för var och en av dem. Det blir sammantaget rätt mycket nervositet…

Jag har valt bort Stockholm Marathon i flera år, ändå är det ett av de lopp som betyder mest för mig. Jag skulle eventuellt (eller ganska säkert med god dagsform) springa det betydligt snabbare än mitt PB på 3.21 som jag satte 2011. Ändå vettefan om ett nytt rekord skulle slå känslan av racet år 2011. Jag var så chockad över min prestation att jag grät floder över min egen förträfflighet efteråt…  Kan vi ta det här om mitt stora ego igen? Haha…

Jag springer inget Marathon idag, det gör jag inte. Däremot så lugnade jag nerverna med ett av mina hatpass: 3 x 2000 meter i maxfart. Kanske var det på grund av mitt stora ego som jag straffades med en iskall störtskur och höll på att frysa ihjäl under nerjoggen hem?

Många tårar på bilderna från Stockholm Marathon 2011. tårar_efter_stockholm_marathon

Det närmar sig ASICS Stockholm Marathon

Dock inte för mig. Webben (i alla fall det flöde jag följer) svämmar över med tips. ”Gör så här!” Så här klarar du maran!” ”Tänk på det här!” ”Ät så här!” Och så vidare…

Vet ni vad. Att sålla bland allt detta är inte helt enkelt. Därför har jag alltid struntat i att läsa på och hetsa upp mig över saker, mat, backar och broar. Det får bli som det blir helt enkelt.

Så mitt första marathontips lyder: Spring, bara spring! Ingen annan kommer att göra det åt dig.

Mitt andra och kanske viktigaste marathontips: Se till att bajsa så mycket du bara kan innan. För att bli akut skitnödig vid 30 kilometer är  inte kul. Tro mig! På just den här punkten är jag expert…

Nåväl. Stockholm Marathon är ett roligt lopp, som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag ser fortfarande loppet jag genomförde på den här banan år 2011 som mitt livs lopp. Kanske kommer det alltid att vara mitt livs lopp oavsett vad jag presterar framöver.

Så lev och spring väl i helgen!

Kommer den här damen någonsin att springa en asfaltsmara igen? Just nu, i skrivandets stund, lockar det inte. Men man vet ju aldrig… 😉
menmia-hemma-2XU

Som etablerad träningsbloggare har jag ett stort ansvar

Det här är ju inte bara en amatörnakenblogg, det är ju framför allt en etablerad träningsblogg. Därför känner jag mig tvungen att rapportera in dagens fem kilometer jogg samt tolv kilometer skidor i ett snörikt Åmål. Jag har ett stort ansvar. Det kan vara så att jag är en mycket stor förebild för många. Det är en roll jag tar på största allvar. Nåväl. Jag beklagar mig icke. Jag har själv försatt mig i den här positionen. Ibland älskar jag det, andra dagar hatar jag det. Livet ska inte vara enkelt.

Hahaha…

Årets riktiga premiärtur på skidor gick i vilket fall som helst finfint. Jag kände mig urstark och stog på benen hela vägen. Nu tog jag i och för sig inga jätterisker heller och spåren var så där fina som de bara är i Hanebols friluftsområde.

Ni vet att mina främsta idrottsliga förebilder knappast är några löpare va? Nej för sjutton, muskliga, häftiga och snygga skidåkartjejer ska det vara. Sen kan ni ju gissa vidare, vem som är den största stjärnan i min bok. Vem tror ni?

Dagens träningssällskap – Björn och Ola. Jag har mycket stor träningsrespekt för Olas bror Björn. Han har sprungit Stockholm Marathon på 2.43.36 för typ 20 år sen. Det spelar ju liksom ingen roll när det hände, det är lika coolt ändå.

Det här är jag, som definitivt är snyggare naken. Herregud. Att jag överhuvudtaget publicerar den här bilden! Crazy bananas…

Dagens outfit – Kunglig!

Jag ser ut som jag mår och förtjänar efter ett väl genomfört Stockholm Marathon 2010.

Nä men allvarligt. Det känns som om jag slagit världsrekord eller nåt när jag läser alla fina kommentarer. Jag kanske ska satsa på en karriär som skitnödig marathonlöpare. Det kan man kalla för nish 🙂

Tusen tack. Nu blickar jag framåt mot nya idrottsliga utmaningar. Vad det blir är ännu lite oklart. Jag kommer säkerligen att springa fler maratonlopp i mina dagar, men jag gillar att tänja gränser. Nästa utmaning bör vara lite hårdare och svettigare än 4.2 mil i löparskorna… Återkommer om det.

Min ”dagens outfit” finns att testa i Livrustkammaren i Stockholm. For kids only *harkel* 🙂 Där finns även utstyrsel för den som är hovnarr, riddare eller prinsessa. Nog för att det är vackert med kungliga gyllene vagnar och annat gammalt skräp, men det var när vi kom fram till lekavdelningen som det verkligen hände.