Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Marathonvecka

Måndag morgon – får ont i ena foten när jag går till jobbet. Under slutspurten, i trapporna mot kontoret, börjar det knaka oroväckande i vänster knä. Tycker det är lite festligt då jag inte har haft ont någonstans på flera år.

Måndag förmiddag – känner mig förkyld. Ja, har en varit kärnfrisk sedan sin dubbla öroninflammation i februari så är det väl dags nu.

Måndag lunch – har bristfällig aptit. Det har nog inte hänt sedan jag var höggravid och toppade med en släng magsjuka våren 2016. Fast idag äter jag ändå. Och får dessutom ner en stor kanelbulle till efterrätt… Allt går om man vill!

Måndag eftermiddag – är helt energilös. Jag skulle inte ens orka springa fem kilometer om någon tvingade mig eller lockade med choklad.

Måndag kväll – slickar mina sår och taggar tisdag.

Vad var det för speciellt med den här veckan nu igen? Och vilka åkommor och problem kommer jag drabbas av imorgon?

Helsingborg Marathon min gamle vän!

Jag är inte alltid den som är snabbast i vändningarna. Saker måste helt enkelt få ta tid och mogna.

Trots att jag har vetat i bakhuvudet i typ ett års tid att jag ska springa Helsingborg Marathon 2017 så anmälde jag mig först igår. Mognadsprocessen nådde helt enkelt sin kulmen.

Helsingborg Marathon är loppet jag aldrig sprungit, men som jag ändå känner mig väldigt bekant med. Loppet har varit med mig så länge att det känns som en kär gammal vän. Det hela startade redan i oktober 2015, när jag överraskades med en startplats på posten. Tyvärr kunde jag inte nyttja startplatsen i september 2016 eftersom jag råkade föda barn och sånt. Men det kan jag nu. Om lite drygt två veckor kan jag nyttja startplatsen hur mycket som helst. Hurra!

Det är äntligen dags att säga hej till min käre gamle vän Helsingborg Marathon.

Jag hoppas att vi fortfarande är goda vänner när jag passerar mållinjen den 2 september 🙂

Och träningen går såklart helt enligt plan…

Mina största farhågor inför marathonstarten

Igår upplyste bästa Anna mig om att det är 33 dagar kvar till start. Det innebär att det idag är 32 dagar kvar till Helsingborg Marathon – marathonloppet där jag tänker göra min comeback som marathonlöpare.

Allt kan gå rätt, men precis lika mycket kan gå fel.

Nedan presenterar jag några potentiella fail-faktorer:

# Eftersom jag är en rastlös själ, som trots att jag inte har några tidsmål gärna vill ha loppet överstökat så fort som möjligt, går jag ut alldeles för hårt. Vid 15 kilometer har jag bränt krutet och spenderar återstende 27 med att överleva. Typiskt dåligt disponerat lopp…

# Jag börjar tänka på målgångschokladen alldeles för tidigt, hallucinerar och tappar fokus på löpningen. Snubblar på mina egna fötter och vevar desperat med armarna för att fånga den där chokladen som dansar framför mina ögon. Blir eventuellt tagen av banan för att inte skada någon annan…

# Snålvattnet rann visst till ordentligt och jag köpte aldrig några nya löparkläder. Får antingen brutala skavsår mellan benen av mina inte så funktionella ”löparshorts” från HM eller spenderar 42 kilometer med att gräva ut småbyxorna ur rumpan.

# Det blir för stort och högtidligt och jag grinar ögonen ur mig hela vägen till Råå, där den omtalade hejaklacken får det att brista lite till. Får faktiskt inte styr på känslorna förrän jag kommer till Sofiero.

# Jag tar rygg på helt fel snubbe och hamnar i Påarp.

I nästa inlägg om min marathonstart tänker jag lista allt som kan gå rätt!

Tre nyckelpass i veckan

Mitt träningsfokus ligger från och med nu på att bli marathonstark – det vill säga fixa mitt kommande marathonlopp utan att gå sönder och behöva ligga i gipsvagga efteråt.

Att få till tre bra träningspass varje vecka känns alldeles lagom då jag snart växlar upp och börjar arbeta heltid (om än bara i några veckor innan semestern). All träning och rörelse utöver mina tre pass är en bonus som jag tacksamt tar emot…

Nyckelpass? Vilka är det för mig i det här sammanhanget?

1. Distanspass

Ett distanspass mäter 15-35 kilometer och hur långt det blir varje vecka beror på tiden jag har till förfogande. I den bästa av världar hinner jag med två pass på 30-35 kilometer innan loppet, men flera 15-kilometerspass är också viktig distans. Så egentligen är jag inte så noga med långpassen.

2. Träning i överfart

Näe, jag tänker inte tappa bort den lilla snabbhet jag har byggt upp. Dessutom kommer mitt marathon att kännas bekvämare om kroppen är van att piskas upp i högt tempo då och då. Jag kommer att fortsätta som förut att varva korta och långa intervaller i olika tempon.

3. Löpstyrka och bålträning

Här kommer jag att låta kreativiteten flöda och varvar pass med maxlyft i marklyft för hela kroppen med betydligt ”mindre” övningar som betraktas som löpspecifika. I min repertoar av löpstyrka ingår också en hel del överkroppsträning (rygg, axlar och bröst) så att jag orkar hålla kroppen upprätt 🙂 Min bål får vad den tål varje gång jag tränar styrka, så inga förändringar där.

Svårare än då behöver det inte vara va?

På bilden springer jag Tjejmarathon, 56 kilometer kuperad terräng. Det gick bra trots bara ett långpass på 30K i februari och Göteborgsvarvet nån helg innan… Det är jägarns mycket som sitter  i huvudet.

Fredagslistan med marklyft, skattjakt och pizza

Dagens träning

Ett gympass med sambon på fina och (ganska) nya Friskis i Hudiksvall. Marklyft var huvudaktiviteten sen klev jag upp på saker, ofta med en eller två vikter i händerna, till jag såg stjärnor. Om en liten stund ska jag ut och jogga en halvtimme, ty vädret är fantastiskt!

Dagens lunch

Eftersom sambon knådade ihop en pizzadeg medan jag kokade tomatsås sent igår kväll bjöds det på ett gäng smarriga lunchpizzor. Jag fastnade inte helt oväntat för den med tre ostar på…

Dagens lekstuga

Jag har sprungit benen av mig ute i trädgården och i närliggande skog och gömt skatter som vaktats av dinosaurier. Härlig utomhusaktivitet! Näe, det var inte sambon som letade…

Dagens halvtrista

Vi måste packa ihop alla våra prylar eftersom vi påbörjar vår resa hemåt imorgon. Det väntar dock en del trevliga stopp på vägen som jag verkligen ser fram emot.

Dagens insikt

Om inget roligt dyker upp i sommar är mitt nästa lopp ett Marathon. Det är verkligen dags att börja samla lite distans i de små löparspirorna… Bra ändå att det blir fler lopp, ty jag är så snygg i nummerlapp.

Och så dansar vi lite för fredagsfeelingens skull och har en grym helg!

Stockholm Marathon och de stora känslorna

Det har varit en ära för mig att få vara med på Helenas resa mot sitt första Marathon. Igår lade hon metodiskt 42 kilometer bakom sig helt enligt plan. Jag fick rysningar varje gång det plingade till i min mobil och jag fick rapporter att hon tuffade framåt stabilt och säkert. När målgångsnoteringen kom, så grät jag en liten skvätt och försökte förklara för människorna jag just då omgav mig med hur stort det här är.

För det här är en kvinna som varit ytterst skeptisk till långdistanslöpning. Faktum är att hon till och med ifrågasatt mig när jag sprungit längre och längre distanser. Allt sådant är dock förlåtet nu.

Jag har aldrig tvivlat på att hon skulle fixa sitt första Marathon. Men mycket händer och kan hända både innan och under ett Marathonlopp. De utmaningar hon mött under sin uppladdning har hon tacklat galant. När vi sprang 30K tillsammans i Stockholm för några veckor kände jag att hon redan var i mål. Därför var coachen egentligen bara svettig och nervös i cirka tio minuter igår när sms-noteringarna var försenade vid 30K. Pust.

Grymt jobbat Helena! Du gör mig stolt varje dag!

Fick sköna Stockholm Marathon-bilder skickade till mig. Fotograf: Natalja BalliuCoach-Men-Mia-Helena-Stockholm-Marathon

Lugnar mina Stockholm Marathon-nerver

Det kan ju tyckas vara ganska ego att jag, som inte ens springer Stockholm Marathon till skillnad från 20 000 andra hjältar, har ett behov av att lugna nerverna. Oh well. Jag tänker såklart på löparlöftet Helena, som gör debut och som jag nitiskt följer via sms-tjänst. Jag skickar kraft till Andréa och hoppas att hon verkligen har den dagen, då jag tycker att hon är en av dem som förtjänar det mest. Hela mitt Instagramflöde är fyllt med marathonlöpare och jag blir mer eller mindre lite nervös för var och en av dem. Det blir sammantaget rätt mycket nervositet…

Jag har valt bort Stockholm Marathon i flera år, ändå är det ett av de lopp som betyder mest för mig. Jag skulle eventuellt (eller ganska säkert med god dagsform) springa det betydligt snabbare än mitt PB på 3.21 som jag satte 2011. Ändå vettefan om ett nytt rekord skulle slå känslan av racet år 2011. Jag var så chockad över min prestation att jag grät floder över min egen förträfflighet efteråt…  Kan vi ta det här om mitt stora ego igen? Haha…

Jag springer inget Marathon idag, det gör jag inte. Däremot så lugnade jag nerverna med ett av mina hatpass: 3 x 2000 meter i maxfart. Kanske var det på grund av mitt stora ego som jag straffades med en iskall störtskur och höll på att frysa ihjäl under nerjoggen hem?

Många tårar på bilderna från Stockholm Marathon 2011. tårar_efter_stockholm_marathon

Det närmar sig ASICS Stockholm Marathon

Dock inte för mig. Webben (i alla fall det flöde jag följer) svämmar över med tips. ”Gör så här!” Så här klarar du maran!” ”Tänk på det här!” ”Ät så här!” Och så vidare…

Vet ni vad. Att sålla bland allt detta är inte helt enkelt. Därför har jag alltid struntat i att läsa på och hetsa upp mig över saker, mat, backar och broar. Det får bli som det blir helt enkelt.

Så mitt första marathontips lyder: Spring, bara spring! Ingen annan kommer att göra det åt dig.

Mitt andra och kanske viktigaste marathontips: Se till att bajsa så mycket du bara kan innan. För att bli akut skitnödig vid 30 kilometer är  inte kul. Tro mig! På just den här punkten är jag expert…

Nåväl. Stockholm Marathon är ett roligt lopp, som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Jag ser fortfarande loppet jag genomförde på den här banan år 2011 som mitt livs lopp. Kanske kommer det alltid att vara mitt livs lopp oavsett vad jag presterar framöver.

Så lev och spring väl i helgen!

Kommer den här damen någonsin att springa en asfaltsmara igen? Just nu, i skrivandets stund, lockar det inte. Men man vet ju aldrig… 😉
menmia-hemma-2XU

Som etablerad träningsbloggare har jag ett stort ansvar

Det här är ju inte bara en amatörnakenblogg, det är ju framför allt en etablerad träningsblogg. Därför känner jag mig tvungen att rapportera in dagens fem kilometer jogg samt tolv kilometer skidor i ett snörikt Åmål. Jag har ett stort ansvar. Det kan vara så att jag är en mycket stor förebild för många. Det är en roll jag tar på största allvar. Nåväl. Jag beklagar mig icke. Jag har själv försatt mig i den här positionen. Ibland älskar jag det, andra dagar hatar jag det. Livet ska inte vara enkelt.

Hahaha…

Årets riktiga premiärtur på skidor gick i vilket fall som helst finfint. Jag kände mig urstark och stog på benen hela vägen. Nu tog jag i och för sig inga jätterisker heller och spåren var så där fina som de bara är i Hanebols friluftsområde.

Ni vet att mina främsta idrottsliga förebilder knappast är några löpare va? Nej för sjutton, muskliga, häftiga och snygga skidåkartjejer ska det vara. Sen kan ni ju gissa vidare, vem som är den största stjärnan i min bok. Vem tror ni?

Dagens träningssällskap – Björn och Ola. Jag har mycket stor träningsrespekt för Olas bror Björn. Han har sprungit Stockholm Marathon på 2.43.36 för typ 20 år sen. Det spelar ju liksom ingen roll när det hände, det är lika coolt ändå.

Det här är jag, som definitivt är snyggare naken. Herregud. Att jag överhuvudtaget publicerar den här bilden! Crazy bananas…

Dagens outfit – Kunglig!

Jag ser ut som jag mår och förtjänar efter ett väl genomfört Stockholm Marathon 2010.

Nä men allvarligt. Det känns som om jag slagit världsrekord eller nåt när jag läser alla fina kommentarer. Jag kanske ska satsa på en karriär som skitnödig marathonlöpare. Det kan man kalla för nish 🙂

Tusen tack. Nu blickar jag framåt mot nya idrottsliga utmaningar. Vad det blir är ännu lite oklart. Jag kommer säkerligen att springa fler maratonlopp i mina dagar, men jag gillar att tänja gränser. Nästa utmaning bör vara lite hårdare och svettigare än 4.2 mil i löparskorna… Återkommer om det.

Min ”dagens outfit” finns att testa i Livrustkammaren i Stockholm. For kids only *harkel* 🙂 Där finns även utstyrsel för den som är hovnarr, riddare eller prinsessa. Nog för att det är vackert med kungliga gyllene vagnar och annat gammalt skräp, men det var när vi kom fram till lekavdelningen som det verkligen hände.