Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    juni 2017
    M T O T F L S
    « Maj    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  

Långpass och drömmar om fårfiol

Idag sprang jag en halvmara modell tyngre. Redan efter 13 kilometer var benen sopslut. Istället för att deppa ihop använde jag slutklämmen till att tänka på att när jag har åtta kilometer kvar av mitt kommande Marathon så kommer jag att vara ännu tröttare. Det är liksom bara att njuta av att vara enbart sopslut i åtta kilometer. Smart va?

Trots trötta ben hann jag ändå njuta av en del grejer längs med vägen. Hade sambo och bebis med mig en bit, vilket ju alltid är trevligt. Vår gemensamma löpning piffades till med fårjakt och förmånen att få dirigera trafik. Makten man känner när man får stå och vifta en stor SUV runt ett stackars får som kommit ut på vägen alltså. POWER!

Och så är det ju lite hett när sambon tar fram sin manliga jakinstinkt och jagar ett djur. Fast näe, det blir inte fårfiol till middag ikväll…

När jag hade lämnat av sambo och bebis gav jag mig helt ensam ut i lupinhav och sommarregn. Ibland var det nästan så att det lantliga fräschören tog bort den trötta känslan, men bara nästan. Ty kuperingen längs med landsvägarna här i Åmål är inte att leka med. Jag försökte verkligen att fokusera på att luften var ljuvlig att andas. Bitvis kändes det ändå som en mer lockande idé att ligga helt stilla och andas i ett avgasrör.

När jag kom hem stod jag på tå en stund. Det händer inte ofta direkt. Så det var ju också en nytt och fräscht inslag. Det var också här, när alla bloggbilder var färdigfotade, som jag insåg att jag kommit åt en knapp på kameran som gör att alla bilder ser ut som skit. Det är ungefär lika klantigt som när jag råkade skicka en fet tumme upp på messenger till en kompis som berättade att hon hade fått öroninflamation. Jag ska sluta trycka på saker…

Men hörrni. Ett tungt pass är också ett pass. Och framför allt är det lite skrälligt att jag helt frivilligt sprang en distans som kvalar in som långpass. Det är ju bra att jag gör det med tanke på det där marathonet som jag skrävlar om hela tiden…