Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Den förinställda fredagslistan

Jag brukar aldrig förinställa inlägg då jag lever mitt liv och skriver blogg på livsglädje, magkänsla och impuls.

Förutom att förinställda inlägg är ovanliga hos Men Mia! är det extra skakigt när det ska till en fredagslista. Hur vet jag att jag kan leva upp till det jag skriver när fredagen verkligen är här? Nåväl. Vi gör ett försök.

Dagens destination

Alltså jag vet inte riktigt var jag är, men var jag än är så vet jag att jag har det bra. Familjen är ute på en sådan där roadtrip som är väldigt typisk för familjen Hellström och Karlsson. Vi glider i vår Toyota Avensis genom Sverige och säger hej till nära och kära.

Dagens träning

Om allt går enligt resplanen springer jag vid Mälaren. Det finns en jättefin slinga vid den plats som jag tror att jag är på idag. Med stor sannorlikhet blir det en morgonjogg innan familjen och våra värdar har vaknat.

Veckans vilda

Det här var minsann veckan då jag fixade mig ett helt nytt jobb och bestämde mig för att springa ett maraton. Det ena ger liksom alltid det andra, så det är mycket att smälta nu när helgen äntligen står för dörren. Slår vad om att jag andas ut och firar med en rejäl fredagsfika.

Löparhemlighet

Jo, jag har ett litet snabbt ess i sport-behån. Ni får veta allt. Sen. Ibland är det kul att ligga och ruva på saker som en gammal höna.

Fredagsfeeling

Ja det är jag helt säker på. Vad annat kan man ha när man har över en veckas familjesemester framför sig?

På bilden får ni en glimt av vår slutdestination. Fotot har några år på nacken, men är väldigt typiskt för en av mina bästa platser i hela världen. Mitt barndomshem i Hälsingland.

Ha en fin fredag!

 

 

 

Min helg ur mobilen…

En sådan här måndag går det inte att komma undan att läsa härliga race reports. Jag läser om traktorn Anna som brummat sig igenom Köpenhamn Marathon helt galant. Jag hittar en hel drös med sköna loppstories om Göteborgsvarvet hos bland annat Malin, Emma och Ida. Även jag var ju rent fysiskt på Göteborgsvarvet som supporter och hejaklack, vilket jag redan bloggat om.

Jag känner att det är dags med ett inlägg och en bild som berättar något om mig och min helg. Med stor förväntan går jag igenom bildarkivet i mobilen för att hitta måndagens bloggbild…

Lucka 1 i min flashiga julkalender!

Näe, precis som Anna så failade jag i år igen med projektet ”skapa en häftig julkalender  som gynnar mina läsare och lockar vettiga samarbetspartners”. Hade någon idé om att jag skulle ta tillfället i akt och dela med mig av mina klokskaper under 24 dagar, men de tog slut redan vid lucka 7…och lockade definitivt inga samarbetspartners…

Det är den 1:a december, vilket förvisso innebär att en hel del kalenderluckor öppnas. För mig innebär det dock mest att en lucka stängs. Jag lider de sista kvalen med en stor inlämningsuppgift och sen är en av mina universitetskurser slut. När jag väl har tryckt på ”publicera” vilket måste ske innan 23.30 ikväll har jag lovat mig själv pluggledigt ända till måndag innan jag tar nya tag med den andra kursen som är färdig nästa söndag. Tänk vad fort en termin kan gå. Och vad skönt det ska bli att koppla bort allt under helgen \o/

Och när studieluckor stängs öppnas helt andra luckor mot framtiden. Jag har ingen julkalender, men jag gillar uppenbarligen att skriva om luckor…

Ha en fin start på december 🙂

Kände att jag vill bjuda på  lite julstämning ändå med en bild från vårt familjealbum.
menmia-julgran

Bli min försökskanin i nya Utomhusfys på Heden

Det har varit lite tyst om mitt träningspass Utomhusfys på Heden. Ni kanske tror att jag bara struntat i det för att jag inte orkat? Det är faktiskt precis tvärtom… Under hela hösten har jag pluggat coaching på universitetet med passet Utomhusfys på Heden som utgångspunkt. Jag har en stor inlämningsuppgift kvar (PUH!) och för att kunna skriva den behöver jag coacha en grupp.

Nu söker jag deltagare till nystarten av Utomhusfys på Heden torsdagen de 24 november klockan 16.30!

Vad är Utomhusfys på Heden?

Jag skulle beskriva Utomhusfys på Heden som ett lekfullt, men krävande pass, där både styrka och kondition utmanas. Under passet använder deltagarna sin egen kroppsvikt samt den utrustning som finns att tillgå på plats för att träna styrka samt löparbenen för att träna kondition.

Passet består av 10 minuters uppvärmning, 30 minuters utomhusfys som genomförs i olika block samt 10 minuters nedvarvning. Ni som har varit med på Utomhusfys på Heden tidigare kommer att känna igen er i passet. Den akademiska touchen kommer inte att märkas under träningen 🙂

Vem kan vara med?

Alla som har någon form av träningsvana och fixar att jogga två kilometer kan vara med. Samtliga övningar kan anpassas efter individen.

Anmäl dig nu!

Jag söker 4-6 testpersoner som vill träna och ha kul!

När: Torsdagen den 24 november kl 16.30-17.30
Var: Heden (vi träffas på basketplanen bakom Lasse på Heden)
Kostnad: very gratis

Eftersom det är begränsat med platser kör jag enligt först till kvarn-principen. Maila mia@menmia.se nu om du vill vara med.

Fantastiska Heden! P.S. Det blir boll- och eventuellt solfritt…

 

Vad har du under naglarna?

Inlägget presenteras i samarbete med freshnails™.

Ingen av er har väl glömt bort det där eventet med gaffeln, som jag var på? Tack och lov var en gaffel i handväskan inte det enda jag fick med mig hem…

I goodiebagen låg nämligen en liten manick för att ta bort oönskad smuts och vidriga bakterier under naglarna. Jo, jag fattar att ni precis som jag tvättar händerna (och kanske till och med spritar?) efter toabesök, blöjbyten och annat snusk. Själv känner jag mig som allra skitigast efter ett gymbesök, men det är en helt annan historia.

Vad freshnails™ menar är att vår vanliga rutin inte räcker då tvål, vatten och handsprit inte når området under naglarna. Användningen av freshnails™ ska därför införas i vår dagliga rutin vid handtvätt. På eventet beskrevs freshnails™ som vad tandtråd är vid tandborstningen.

Hur känner du för det?

Jag är självklart för hygien och ser goda användningsmöjligheter för freshnails™ inom exempelvis vården, där det inte alltid är så rent som vi tror. Tyvärr har de ännu inte börjat med total spritdusch på min dotters förskola 🙂 och kanske skulle en sådan här produkt kunna förhindra smittspridning bland barn och pedagoger (och i nästa skede föräldrar).

Själv är jag lika hopplös som vanligt när det kommer till saker som tar extra tid. Jag glömmer bort dem alternativt ignorerar dem… freshnails™ är tyvärr inget undantag. Visst har jag använt den vid flera tillfällen och gillar verkligen känslan av renhet, men att den skulle bli en del av min dagliga rutin kan vi nog inte förvänta oss. Inte just nu i alla fall, trots att jag för närvarande håller på att kämpa mig fri från en mancold.

Om du är sugen att testa kan jag berätta att freshnails™ inte torkar ut huden, utan snarare tvärtom. Doften vid anvädning är mild och behaglig. Manicken är liten och smidig och passar lätt in i handväskan. Där har vi ett till problem, min handväska är ju redan full med gafflar…

Så här ser freshnails™ ut. Den vita spetsen avnänds för att avlägsna smuts. Den gröna delen innehåller alkohol som tar bort bakterierna och oljor som mjukgör huden.  menmia-fresh-nails

freshnails™ kan du bland annat köpa här. 

Eventsvett och etikett – på mitt sätt…

Vi kan också döpa detta inlägg till ”Gaffeltjuven” men mer om det lite senare. Nu ska ni nämligen få följa med bloggaren Men Mia! på gårdagens bloggevent med temat Må bra under hösten, som arrangerades av Johanna – enklaknep.se.

Att mingla är inget som är självklart för mig. Jag gör det och jag uthärdar, men det är alltid med en liten knivsudd mot strupen. Ibland känns det verkligen som att alla andra är så avslappnade och coola i sådana här situationer. I bloggvärlden levereras det ena glossiga eventinlägget efter det andra. Varför går jag då helt frivilligt på ett bloggevent om jag är en sådan rädd liten räka? Jo för att det är ytterst hälsosamt att utmana sig emellanåt. Därför.

I alla fall. Here we go…

Anländer right on time, möts av leenden från ett gäng strålande kvinnor och får ett glas bubbel i näven. En kvinna frågar om hon ska hjälpa mig med jackan. Jag stammar fram ”Eh..ja…javisst!” och känner mig obekväm eftersom folk inte brukar fråga mig sånt. Strax därefter får jag syn på diverse delikatesser som dukats upp på ett bord och känner mig genast som hemma. Gamen i mig vaknar ”När ska vi äta?”

Vet inte vad jag ska säga till nån, men Emma Hällbacka bryter isen genom att börja prata med mig. Tack!

Jag ser att proffsen har med sig systemkameror och fotograferar allt från mat till varandra. Får ångest. Sen tänker jag efter och minns varför jag är där. Jag är där för att träffa andra människor, inte för att producera ett glossigt eventinlägg. OBS! Det är absolut inget fel med det, men det är inte mitt personliga uppdrag.

Lyssnar på Sofia Lorentzon som är språkkonsult och pratar om text till både blogginlägg och mediakit (har någon av er det sistnämnda?!). Därefter kliver äventyraren Mikaela Söhnchen fram och berättar om när hon sprang 30 mil i österrikiska alperna och besteg ett berg. Inspirerande!

Vi tar plats vid buffébordet som rymmer smörgåstårta, choklad, ost&kex och bakverk \o/ och jag lyckas fånga båda föreläsarna samt ett helt gäng trevliga bloggare för en pratstund. Känner mig minglig och tuff. När jag sitter själv på en stol en stund tänker jag ”Det gör faktiskt inget. Jag är inte ensam på riktigt.”

En läkare kikar förbi och berättar för oss om hygien och smittspridning. Jag får en inbillad släng av kräksjukan bara av att höra ordet. Företaget vi hänger hos, vars produkt jag fått med mig hem, presenterar sig lite noggrannare. Kommer att återkomma till produkten i ett senare inlägg då jag inte riktigt vet vad jag tycker, tänker och känner för den än. Och sånt är ju viktigt.

Det bjuds på ytterligare mingeltid och jag pratar bland annat med Jenny och Maja.

Börjar känna mig färdig och bestämmer mig för att åka hem till karl och ungar. Sitter på bussen och rotar lite löst i handväskan och känner något kladdigt. Det är en gaffel. Gaffeln som jag ätit min mingelmat med. JAG HAR ALLTSÅ SNOTT EN GAFFEL FRÅN EVENTET. När stoppade jag ner den i handväskan?!

Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Ska jag ringa till företaget vi var på eventet hos och fråga om de vill ha den tillbaka och i så fall – hur ska vi lösa det? ”Hej är ni en gaffel kort?” *jättestor skämskudde* Den här eventnöten hade jag inte räknat med att behöva knäcka…

En halvsuddig mobilbild på mingelmaten…och den där gaffeln…

 

Nej jag ska inte bli PT… Det här ska jag bli!

Mina farhågor besannades. Bara för att jag läser en massa kulpoäng inom träning och hälsa tror alla att jag ska bli PT (pörsånal träjner). Som om 15 universitetspoäng (som förhoppningsvis blir 30 i vår) räcker? Näe, jag skulle inte gå till mig och framför allt inte betala pengar för en PT som mestadels har läst tränings- och hälsofilosofi…

Ja, jag är jätteintresserad av träning och att träna andra människor, men PT-yrket är inte och har aldrig varit någon dröm för mig. Dessutom finns det redan så många grymma PT:s.

Jag tänker istället att det är viktigt att gå sin egen väg och göra något nytt och fräscht. Hitta sin egen nish liksom. Därför gjorde jag igår en moodboard lika stor som köksgolvet, vilken resulterade i följande yrkestitlar:

DT (Dyr Tränare)
Alla PT:s verkar jobba så sjukt mycket. Vissa för att de är passionerade och andra för att de tar för lite betalt per timme. I våra kvarter står det en massa Porschar parkerade (vilket är en fin kontrast till oss som bor i hyresrätt, glider runt i en Toyota Avensis och dessutom röstar på Miljöpartiet för våra barns framtids skull). Nåväl. Min målgrupp med mycket stålars finns väldigt nära. Om jag är en riktigt Dyr Tränare kanske jag bara behöver jobba max fem timmar per vecka, vila resten och eventuellt gå på något glamoröst event. Det kallas balans i livet!

FT (Filosofisk Tränare)
All den filosofi jag tillgodogör mig nu är guld värd för dig som klient. Du tränar och så står jag bredvid och filosoferar…

BT (Bättre Tränare)
Alla PT:s kan hålla på med sitt Personliga, så gör jag något Bättre. På vilket sätt jag är bättre? Det står i min hemliga affärsplan.

Skämtåsido.

Visst vore det festligt om man kunde komma på något helt eget? Det är ont om egensinnighet där ute, förmodligen för att det ”normala” och vedertagna säljer som smör. Fullt förståeligt. Jag skulle inte vilja vara en ET (Egensinnig Tränare) utan kunder.

Jag har faktiskt inte en blekaste aning om vad jag vill göra när jag blir stor. Det enda jag vet är att det måste vara något annat än det som har varit, som fick mig att må fasligt dåligt (en annan historia). MEN. Jag vill inte bli PT, trots att jag gärna tränar och coachar andra människor.

Jag lovar att meddela när min nya hittepå-titel sitter där 🙂

FT (Filosofisk Tränare) in action. Mina klienter jobbar på utanför bild…menmia-ingen-pt

Önskerubrik 7: En helt vanlig dag

Önskerubriken kommer från Malin som skrev följande ”Jag skulle önska mig ett sånt där ”en helt vanlig dag”-inlägg. I förhoppning om att få tips hur man roddar träning med två livliga småknoddar”

Våra vardagar ser lite olika ut eftersom stora barnet går på förskola 15 h/v. En dag då båda barnen är hemma är det bara det som gäller och det finns varken möjlighet eller tid för något annat. Då är vi väldigt långsamma av oss. Alla får sova till de vaknar, sen mornar vi oss i samband med bebismatningen innan vi går upp och äter fruktost. På förmiddagen är det oftast nån timme utetid eller en mysfika på stan som gäller. Timmarna går fort och helt plötsligt är det lunch. Jo jag erkänner, jag räcker inte alltid till de här dagarna. Man känner sig ganska maktlös när bebisen helt plötsligt blir hungrig och det stora barnet är frustrerat och vill leka. Barnkanalen är väldigt bra att ha ibland…

Dagen går i alla fall sin stilla gång med bebisservice, gos och storbarnsaktiviteter. Och jag kan bara konstatera att allt går lättare och är roligare när man är utomhus. Ola som börjar jobba okristligt tidigt på mornarna kommer hem färdigjobbad, färdigtränad och klar vid 16.00. Där finns mitt träningsfönster om jag sticker ut direkt. Ola får tid med barnen och jag får rensa skallen en stund – it is a win win. Sen sammanstrålar hela familjen igen vid 17.30 ungefär för middagsbestyr med efterföljande kvällsrutiner.

När båda småknoddarna har somnat för natten vilket sker nån gång mellan 19.30 och 21.00 så vill Ola gärna gå och lägga sig så snart som möjjligt eftersom han går upp så tidigt på mornarna. Min dag fortsätter oftast i nån timme till framför datorn och studierna. Ibland, när sambon inte slumrar in tidigt, sitter vi mitt emot varandra vid köksbordet med varsin dator och varvar to-do:s med vardagssnack och familjeplanering. Romantik! 🙂

När Moa är på förskola och jag och Juni ska roa oss under dagen uppkommer första träningsfönstret redan vid 09.00 i samband med förskolelämningen. Då brukar vi springa en sväng med vagnen eller promenera för att få syre inför dagen. De här dagarna passar jag på att pyssla med mina egna projekt när Juni sover eller har fullt upp med att äta upp sina egna händer… Minst en gång i veckan ser jag till att ha en lunch eller likande inbokad, för att få vuxet sällskap, utvecklande samtal och skvaller. Vi hämtar hem Moa från förskolan klockan 14 och då brukar det bli 1-2 timmars utetid som innefattar mellanmål, besök i någon skogsglänta eller lekpark och umgänge med andra föräldrar och barn. Om jag inte har tränat på morgonen, tar jag tillvara 16.00-träningsfönstret när Ola kommer hem.

Det kan ju verka som om jag inte gör annat än att träna, men om ni läser texten ovan så ser ni att så inte är fallet 🙂 Däremot är jag bra på att ta de tillfällen som ges. Det gäller även på helgerna då jag till exempel utnyttjar transportlöpning när vi är på väg någonstans. Med två små knoddar kan man bara glömma att få träna på ”perfekta” tider när det passar en själv bäst. Förälder är man liksom hela tiden, träningen är bara en hobby.

Jag har fått frågan ”Hur orkar du?”.  Just nu är ena svaret att båda barnen sover hela nätterna och har så gjort sedan några veckor tillbaka. Jag är fullt medveten om att detta kan ändras (i alla fall för den minsta), men det tar vi då. Det andra svaret är att bebisar är olika. Jag har en sådan där lugn en, som är nöjd mest hela tiden. Det underlättar såklart. Det tredje svaret är att jag/vi ser det som min främsta uppgift att ta hand om barnen när jag är föräldraledig, vilket innebär att jag gör långtifrån alla hushållssysslor här hemma. Det jag gör varje vardag är att planera och förbereda middagen samt plocka och diska så att lägenheten är i fint skick och familjen får en fin kväll tillsammans. Tvätten däremot, det är Olas grej…

Min träning och min lilla stund för mig själv i princip varje dag ger faktiskt mer energi än den tar. Skulle det förändras, så backar jag, tänker om och vilar mer.

Föräldralediga aktiviteter – fredagfika och tisdagslunch 🙂

 

Önskerubrik 6: När jag var liten ville jag bli ? när jag blev stor! (och varför)

Önskerubriken kommer från en Johanna utan blogg, men hon gills ändå eftersom hon ska springa Lidingöloppet imorgon lördag 🙂

Jag hade flera drömyrken när jag var liten, men har svårt att placera in i vilken ålder jag var när respektive yrke kändes intressant. Därför presenteras jobben nedan i icke kronologisk ordning.

Barnmorska
Jag hade någon föreställning om att barnmorskor kramades med bebisar hela dagarna, vilket ju hade varit ett väldigt mysigt jobb. Nu när jag har blivit äldre och dessutom själv fött två barn vet jag att så inte är fallet. Jag är jätteglad att det finns så många grymma barnmorskor inom den svenska sjukvården, ty det är inte längre ett yrke som jag finner intressant.

Lärare
Den drömmen finns fortfarande kvar i bakhuvudet. Nästa gång jag vill byta inriktning i livet kanske jag vidareutbildar mig och träder innanför skolans väggar. När jag var liten ville jag bli lärare både på grund av goda förebilder (lärare jag hade som gav mersmak) och dåliga förebilder (lärare jag hade som var ena riktiga rövar). De bra lärarna ville jag bli som. De dåliga lärarna vill jag bli bättre än.

Författare
Jag har alltid skrivit massor av ren lust. Som liten fyllde jag stora kollegieblock med ord och uppmuntrades starkt av min omgivning att skriva. Som lite äldre deltog jag i flera novelltävlingar och vann nästan alltid. När jag blev äldre ändå frilansade jag i flera år som skribent samt gav ut en diktsamling. Som ni vet (förlåt att jag tjatar) finns det ett halvfärdigt bokmanus i min byrålåda. Grejen är den att måste nog plocka bort något annat för att frigöra tid att färdigställa det. Träningen? Nej, det går ju inte… Men den här barndomsdrömmen är fortfarande väldigt aktuell.

Vad ville du bli? Kommer du ihåg?

Önskerubrik 5: En sak jag aldrig har skrivit/delat med mig av förut är…

Rubrikönskemålet kommer från Malin och satte mig verkligen på prov…

För jag är liksom inte så hemlig av mig och har inga problem att dela med mig av stort och smått i livet, från både nutid och dåtid. Jag vet att jag vid olika tillfällen bloggat om nedanstående, som jag upprepar ifall ni missat:

– Första kvällen jag och Ola träffades blev jag aspackad och gjorde bort mig rejält. Fick ringa och be om ursäkt dagen efter och på den vägen är det…
– På Nyårsafton 2008 åkte jag slalom utan hjälm i Hemsedal. Jag är sämst på utförsåkning och ramlade när jag stod stilla. Fallet gav en så elak skallbasfraktur att jag fick åka ambulanshelikopter till närmsta sjukhus och bo i en röntgenapparat. Det värsta var dock att jag inte fick äta på ett dygn…
– Jag har vid flera tillfällen i livet varit överviktig, vilket jag kompenserat med perioder i undervikt. Det var nog först när jag var runt 27 som jag hittade någon form av balans och hållbar livsstil som jag trivs med. Jag är 37 nu (snart), så 10 år som vän med mig själv är fan inte så illa. Jubileum!
– Jag var vegetarian i 12 år och bröt sviten med en korv mä brö på fyllan.

Ach, det där var lite gott och blandat som kan vara bra att veta om mig. Nu till det Malin faktiskt frågar efter.

En sak jag aldrig har skrivit/delat med mig av förut är…

Det kan verka som om jag är en ganska skön, avslappnad och social typ. Right? Ni vet vad ni ska svara… Det är dock helt fel. Eller nja, ingår du i min bekantskapskrets och jag känner mig trygg i ditt sällskap eller om jag befinner mig i något annat sammanhang där jag känner mig trygg, så kanske du uppfattar mig precis så. På en scen framför en massa främlingar funkar märkligt nog också mina mer charmiga sidor, men sen tar det nog stopp på härligheterna.

Jag har verkligen blivit expert på att undvika otrygga situationer. Istället för att konfrontera mina rädslor, så går jag i ide och hoppas att ingen märker att jag inte är där. Eller om jag ändå tvingas dit (till exempel av en arbetsgivare) så blir jag helt tyst och framstår nog (för det otränade ögat) som världens mest intetsägande och tråkiga människa. Du får helt enkelt jobba lite, locka med godis och vara jävligt snäll för att mina sköna, avslappnade och sociala sidor ska komma fram. Sen blir det åka av. Det lovar jag.

Och så lider jag av telefonskräck… Alltså att prata i telefonen. Scrolla däremot kan jag göra hur mycket som helst.

Jag vill också gärna curla hela världen och vara alla till lags, men det orkar jag inte riktigt. Så då mår jag dåligt ibland. Jobbar på att slappna av lite med det där. Alla förtjänar faktiskt att få vara någon annans pain in the ass ibland. Tyvärr är det ofta sambon som får ta smällen…

Kommer ni att fortsätta läsa min blogg trots att ni vet allt det där om mig nu?

Jag känner mig en gnutta otrygg så blundar en stund och låtsas att ni inte finns…menmia-löpning-kul