Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Ett träningspass med en 4-åring och en baby

Den senaste tiden har det blivit mycket fotboll på Heden som familjeaktivitet på eftermiddagarna, men igår var det dags för äldsta dotterns första och förmodligen enda träningspass inför Minivarvet på lördag. Tro det eller ej, men trots att man har mig som mamma, så får man faktiskt bestämma helt själv över sitt träningspass när man är 4 år. Jag var bara inne och petade lite när jag började frysa och tyckte att vi behövde röra på oss i någon riktning…

Jag och mina två barn sprang tillsammans tre varv på löparbanan, hängde i lianer, välte däck, studerade blommor, samlade stenar och hoppade längdhopp i en för länge sedan igenvuxen längdhoppsgrop. Jo, bebisen satt i vagnen ty hon är inte riktigt löpbar än och stoppar det mesta som är olämpligt direkt i munnen när hon inte övervakas av mama hawk eyes.

Efter genomfört pass plockade vi upp pappan utanför gymmet och vandrade hemåt, som vore vi en familjeidyll extra allt. Att utomhusaktiviteter och rörelse är bra, det vet ni ju redan. Så det behöver jag inte skriva här.

Vi kikar på lite bilder istället.

”Mamma, jag vill hänga i indianen!” Det tog en stund innan vi redde ut det där och jag förstod att det var lianen hon menade…

På varv tre kände Moa att hon ville testa barnvagnslöpning. Det gick kanonbra och bebisen var överlycklig. Barnvagnsräjset höll ända till de dammade in i ett traktordäck, men även det var ett roligt moment tydligen. För barnen…

Jo, nog flög tiden iväg under vår dryga timme på löparbanan. Och hade det inte börjat regna hade vi nog varit kvar där än. Jag antar att det bara är att njuta så länge kidsen går med på att dela ens största intresse…

Göteborgsvarvshelg med fartvind

Jag behövde liksom inte springa själva Göteborgsvarvet under göteborgsvarvshelgen för att bli trött. Kroppen känns, trots löpfrånvaro, lite som dagen efter ett tufft lopp. Jag känner mig skön i systemet, lycklig och sugen på mer…

Fick ju besök av min bästa vän i fredags kväll och till skillnad från alla andra kvällar det senaste halvåret blev det nattsudd. Med chips och limevatten… Dagen efter hade vi förmiddagen för oss själva, vilket resulterade i att vi fastnade vid frukostbordet i tre timmar innan vi masade oss iväg till gymmet.

Under dagen skickades det några lycka-till-sms till tappra Varavet-löpare och på kvällskvisten svirade en av dem in hos oss och åt kladdkakan jag hade bakat. Imorse fick jag sms:et ”Jag behöver en rejäl revansch nästa år och nu är du min löpcoach!” Jag antar att jag därmed fått ett nytt löparlöfte i mitt stall? 🙂

I vilket fall som helst var det skönt att få vara med på Göteborgsvarvet på ett litet hörn.

Idag har vi finpromenerat i innerstan och mitt löparlöfte till dotter deltog såklart i Minivarvet i Slottsskogen. Hon fick springa med farsan samtidigt som morsan och gudmorsan hängde på utanför snitseln med kamerorna i högsta hugg. Jag sprang alltså 250 meter med en ”badboll” där fram, en ryggsäck på ryggen och en tung kamera runt halsen. Inte konstigt att jag känner mig matt och är trött i benen. Haha…

Självklart ska denna löpar- och träningsblogg bjuda på några race pics under Göteborgsvarvshelgen \o/ Jag var sjukt avis på den kexchoklad som serverades alla tappra och goa ungar efter målgång…
menmia-minivarvet-1menmia-minivarvet-2menmia-minivarvet-3

Löpardrömmar och perspektiv

I tisdags gick Vårruset av stapeln här i Göteborg. Ifjol var jag med och sprang i mål i Slottsskogen på oväntade 19:42 och knep en 10:e plats bland tusentals startande. Småbarnsmorsan som under våren 2015 i princip bara sprungit till och från jobbet i lugn fart och tränat några enstaka intervallpass på obekväma tider fick visst eld i baken…

På jobbet och i bekantskapskretsen laddas det just nu för fullt inför Göteborgsvarvet. Sist jag sprang Varvet år 2014, gjorde jag mitt snabbaste Göteborgsvarv någonsin på 1.32.11 trots kass dagsform. Tvingades plocka fram en hel del vilja på Avenyn…

När en är 10 kilo framtung och helst inte springer en centimeter känns det där så oändligt långt borta. Var det verkligen jag?! Kan jag i så fall göra det igen? När man är gravid och kärleksfullt går under smeknamnet ”Flodis” får man hel del perspektiv på sin egen förmåga som löpare faktiskt. Haha.

Nuvarande lilla orosmoment: Kommer jag ens att kunna hänga med dottern i hennes tempo på den 250 meter långa banan på Minivarvet? Den som överlever Minivarvet 2016 får se…

Vårruset 2015. Det blåste som fan minns jag, men glad efter målgång var jag.
menmia-vårruset-2015-Göteborg
Dottern vägrade förra året att släppa sin goodiebag under Minivarvet.
minivarvet

Minivarvet: 250 meter leende och mallighet

Sedan vi introducerade Moa för ”Älskling, i helgen ska du få springa i Slottsskogen med nummerlapp precis som mamma!” har det varit den stora snackisen här hemma. Att hon sedan i sann tvååringsanda började strejka precis innan vi skulle bege oss till Slottsskogen för hennes första löpartävling är en helt annan femma…

Det blir alltid bra till slut. Minivarvet bjöd på skön löparkänsla och full aktivitet denna söndag förmiddag.

Med goodiebagen i ena handen och pappa i den andra var det så glad och stolt stämning ute på löparbanan att den gick att ta på. Själv var jag den där töntmorsan som sprang runt med systemkamera och ropade hejaramsor…

Vid målgången serverades bananer och medalj. Precis som det ska vara med andra ord.

250 meter löparglädje. moa-minivarvet-menmia
Målgången. Morsan har på stela ben sprungit i förväg för att kunna ta ett kort…
minivarvet
Segergest.
mia-moa-menmia-minivarvet