Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Ja, Men Mia! har också snokat…

För några dagar sedan snackade vi om toooo much information, det vill säga när man snokar, researchar, gör intrång i mailboxar eller lusläser någon annans mobiltelefon och får information, som man egentligen inte har rätt till.

Eller behöver.

Responsen på detta inlägg var asskön.

Jag skulle önska att jag hade nåt riktigt smarrigt att bjuda på – en superstory med extra allt som slutade i blod och hämnd. Nope. Den riktigt smaskiga storyn finns tyvärr inte.

MEN! JAG HAR OCKSÅ DUMMA GREJER SÅ KLART!

Den här bloggen heter ändå Men Mia!

En gång använde jag fan en hel vecka till att tokgoogla en brud som precis hade tagit min plats hos killen jag just då trodde var ”the man”. Jag ville veta hur hon såg ut och om hon var snyggare än jag. Yeah right.. Men bruttan fanns inte på nätet (konstig människa). Det enda jag fick veta var hennes adress samt att hon hade en ful hund, som hon brukade ställa ut. Vad fan skulle jag med den informationen till? Skjuta hunden och hoppas på att få se tårar?

Jag har också plundrat en mailbox och läste mailkonversationer som var skitgamla och därmed inte hade något med nutiden att göra. Vem fan mår bra av att läsa sin killes gamla kärleksmail liksom. Bara sjukt onödigt. Det enda jag kom fram till var att han saknade förmågan att hitta på personliga smek-snutti-gulli-namn till sina flickvänner. Vi var SÖTA SMULTRON allihopa. HAHA! Urk.

Så vad har vi lärt oss av detta? Inte ett skit antar jag. För när den mänskliga faktorn är i högform, då har vi inget att sätta emot. Så fortsätt snoka så länge ni mår bra av det, men glöm aldrig att använda informationen strategiskt så att DU framstår som den goda människan.

Tooooo much information. Snokar du?

Jag har en kompis som nitiskt gick igenom sin sambos mobiltelefon. Läste och tolkade sms på ett minst sagt…eh…destruktivt sätt under flera års tid.

En annan gick igenom en vidöppen mailinbox och höll på att sprängas av alla ”otydligheter” hon hittade. Vem är den där Sara? Nån på jobbet? En flirt från den där utekvällen då jag inte var med? Varför har han skrivit söta mejl till sitt ex?

En tredje var besatt av sitt ex på Facebook. Varenda ny liten vän googlade hon och sammanställde informationen i ett fint dokument. Väldigt fint. Jag har sett det. Som en akademisk rapport ungefär.

Nummer fyra är min mest störda vän. Hon läste sitt ex nya flickväns blogg som besatt och gav sig till känna vid ett tillfälle. Då var hon dyngfull och knappt vid medvetande. Jepp, den kommentaren sved…både här och där.

Exemplen äro oändliga. Jag kallar det destruktiv informationssökning eftersom det är information som ändå inte går att använda. Eller? Lägger man korten på bordet så ligger de där och hånar en. Du är ett svin – du har snokat! Behåller man informationen inom sig kan det bli extremt påfrestande.

Det är helt enkelt toooo much information.

Är du en snokare? Eller har du ”en kompis” eller en ”kompis kompis” som fått veta för mycket? Om ni erkänner så erkänner jag vad jag har gjort för otyg i mina dagar. Okej?