Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Kommer mitt trettioförsta år att bli mitt bästa?

Hur det än blir så har det börjat nu.

Det startade med skönsång, levande ljus, kaffe, presenter och choklad klockan 06:00 i morse. Jag var inte det minsta trött då.

Till skillnad från alla andra mornar under året så satte jag mig käpprätt upp i sängen, skrattade, konverserade och var ytterst fin och behaglig mot min sambo. Några minuter senare var jag bland annat en löparryggsäck och fem par fingervantar rikare. Konstigt att man är foglig och vän då eller? 🙂

Utanför fönstret är det vitt. Delar av min födelsedag spenderar jag på Länsstyrelsen. Andra delar i löparskorna. Ikväll ska jag få kött och rödvin. Lite extra av allt kan man säga.

Jaja. Grattis till mig då. Stor tjej! Eller har jag blivit kvinna nu?

I vilket fall som helst så är jag 30+

Ifjol bjöd jag in till fest och tog på mig leopardtrasan. I år blir det betydligt lugnare…

Säsongen är slut, men det här med att jag ska sluta motionera är såklart bara bullshit

Däremot så har jag lovat mig själv två viloveckor nu. Vila från löpning. Kanske nån lätt jogg här och där, lite snabbare ibland om jag känner för det. Allt går på känsla. Precis som vanligt alltså, men i mindre utsträckning. Vill jag hellre promenera och få frostrosor på kinderna så gör jag det. Vill jag riskera livet och hoppa ner i en simbassäng så är det helt okej. Kanske chockar jag till och med överkroppen med styrketräning. Eller så tar jag in på ett SPA i två veckor och lapar fruktdrinkar. Allt är möjligt.

I alla fall. Jag startade min viloperiod med att hoppa upp på en spinningcykel klockan 07:00 i morse.

Frågan är vilken utmaning som är störst för mig. Att springa 18.8 kilometer terräng eller gå upp 05:45 för att morgonträna? Det är inte helt självklart faktiskt.

Min tidiga närvaro skyller jag på morgonens instruktör – the one and only Andréa, som fick hjälpa mig till rätta i cykelsalen på Sportlife Exclusive som vore jag ett litet barn.

Benen var fortfarande lite möra efter lördagens Finallopp och pulsen hängde inte med alls till en början. Jag funderade faktiskt över huruvida jag var vid liv eller inte. Det blev dock bara bättre och bättre.

Nu har jag skottat kroppen full med müsli och kesomackor och är redo att göra något vettigt, men också lite ovettiga grejer. Det blir en bra dag verkar det som.

Jag fotade inget idag, så här får ni en bild på en annan cykel. Min cykel hemma i Hälsingland. Fin va?

Rugguggla på ett tåg mellan Göteborg och Jönköping

Mitt tåg avgick precis 06:57. Det är tidigt. Jag brukar vara uppe vid den tiden, men är sällan på väg någonstans. Det här med ”att vara på väg någonstans” i ottan ställde till det för mig. Mina tankar och mitt rörelsemönster vägrade att synka.

Men jag har tänkt! Det här är saker jag faktiskt tänkte under min kyliga promenad till stationen:

– Ah titta en joggare! Dö hurtbulle! Dö!
– Vad gör alla dessa stressade människor uppe så här tidigt?
– Varför känns det som om alla dessa stressade människor är i vägen för mig?
– Kaffe! Var är mitt kaffe!?
– Det är strålande morgonsol. Fan vad jobbigt, det sticker i ögonen.
– Gick jag mot rött nu? Var det därför bilen tutade?

Sen har jag inte tänkt så mycket mer. Än. Jag tror dock att det här kommer att bli en bra dag. Många äro de ting och företeelser som ska falla på plats. Och det var sjukt länge sedan jag var i Jönköping. Ett miniäventyr!

Så var är du på väg idag?

Bjuder på en bild från gårdagens förmiddagspromenad. De här små blomstren var som köldfrusna, skrumpna, färglösa och bortglömda barn i morse. Det kände tydligen inte för att ge min dag färg. Men igår gjorde de det och fick ett leende tillbaka.