Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Problemet med morgonlöpning

Ja, det finns faktiskt ett stort och fett problem med morgonlöpning. Något som ibland får mig att vilja lägga ner morgonträning helt. När jag har sprungit klart mina morgonpass vill jag inte gå in. Det bär emot hela min natur, att efter en så skön och frisk start, tvingas gå inomhus, duscha och uträtta saker av en helt annan karaktär. Motståndet  är ibland så stort att jag får en klump i magen och tänker ”WHYYYYYYYY MEEEEEEE?!”

Jag går alltid in till slut. Någon form av arbetsmoral har en ju ändå och jag trivs ju förträffligt på jobbet med mina goa kompisar.

Och jag är helt säker på att om jag hade möjligheten att slippa gå in genom den där dörren på morgonen och bara kunde vara ute hela dagarna så skulle jag tänka ”WHYYYYYY MEEEEEEE?! SLÄPP IN MIG! JAG VILL SITTA VID ETT SKRIVBORD OCH HA DET MYSIGT!”

Ja, det är lite så min stackars gamla hjärna jobbar. På gott och ont.

Gå in genom en dörr. Svårare än man kan tro…Sitta här och va. Skitlätt!
menmia-morgonlöpning

Morgonstunden

Om en väntar till det ljusnat lite.

Precis den stunden har blivit helig för mig på söndagarna. Det är då jag laddar upp batterierna. Skickar en och annan tanke till kommande vecka. Planerar löst kring det mesta (familj, jobb, socialt liv, mat och träning). Tänker på det roliga som ska hända och bävar (på ett bra sätt) inför utmaningarna. Jag gör såklart detta i löparskor. Hur långt eller kort det blir spelar ingen roll. Fart? Helt oväsentligt.

Min morgonlöpning på söndagarna alltså. Mmmmm. Rekommenderas!

Det är mycket löv nu. morgonstund-menmia

 

Den viktiga starten för fredagsfeeling

En bra fredagmorgon är nödvändig. Kanske den viktigaste morgonen av dem alla. Det ska ju snart bli helg! 🙂 För ultimat fredagsfeeling med guldkant bör mina fredagar inledas med en löppass på morgonen, efterföljt av en god frukost, några timmars jobb, finlunch och därefter en tågresa under vilken jag avslutar min arbetsdag. Exakt så här är det nästan alltid och även denna fredag. Varför ändra på ett väl beprövat och fungerande koncept som får mig att må bra? I en veckopendlares liv är det kanske inte så konstigt att varje fredag blir lite extra viktig eftersom jag vet att det om bara några timmar är dags för lite het kärlek… Det finns en del att ta igen <3 Sex kilometer pigg morgonlöpning med frost i mustaschen och is i ögonfransarna. Därefter en rekorderlig skåprensarfrukost. Jag säger bara - två ägg! High life! Man tager vad man haver och äter upp det.
image

Att återställa vilsna dansmuskler

Efter gårdagens danschock på Friskis & Svettis var det skönt att denna morgon få ägna mig åt något jag känner mig minst sagt bekväm och trygg med – löpning! Den ena foten framför den andra i sex kyliga kilometer. Inget supersexigt pass, men benen och övriga kroppen är i alla fall inte förvirrade längre och känns precis som vanligt. Morgonlöpning som återställare. Den boken skulle jag kunna skriva på bara några timmar.

Nåväl. Tänker ändå att det bra att jag gör något ”outside the box” då och då, så jag har lite roliga grejer att blogga om.

Däremot orkar jag aldrig ta några bilder under veckorna. Så här får ni något gammalt. Då syftar jag inte på Ola utan på själva upplevelsen – hälsingedimman vi upplevde i lördags.
image

Men Mia! berättar: Vaknade i svart hål. Löpningen räddade mig från mörkret.

Är jag inte er bästa rubriksättare – ever! Haha. Jag övar inför framtiden. När kvälls- och skvallerpress får upp ögonen för mig menar jag. Kan tänka mig att de skriver så där floskligt och löparporrigt då.

Sitter här med en eftersvettning utan dess like och försöker samla mig för en dusch. Är sjukt nöjd över att jag även idag lyckades undkomma asfalt i 11 kilometer. Det tar sig. Rullgrus  tar mycket bättre på mina ben. Gäller att effektivisera nu när det inte finns så mycket tid över för träning. Däremot så var dagens runda helt platt. Kände att jag kunde unna mig lite backfritt för en gångs skull. Jag har inte så mycket mer att berätta om passet. Det var inte bara backfritt, det var Garminfritt också. Så jag har ingen aning om hur fort det gick och sånt. Ibland jogg, ibland fart. Usch. Tråkig info.

Lev Mia! Lev!

Kan inte vänta ut den här eftersvettningen mer om jag ska komma i tid till jobbet.

I eftermiddag ska jag åka tåg hem till Göteborg. Hoppas få lite bloggro på tåget.

Hatar verkligen sådana här bilder på mig själv. Men jag hittade inget annat nytt i kameran. Och alla inlägg ska ju ha en bild – det lär jag ju själv ut när jag håller bloggkurs. Jobbigt.

Fin sommarmorgon och gäspiga löparben

Löpningen var inte någonting att hurra över denna morgon. Benen var, för ovanlighetens skull, sömnigare än huvudet och gäspade sig genom morgonjoggen.

Men ändå… HIGH LIFE!

Det enda som saknas nu är en jordgubbsfrukost i lugn och ro med utsikt mot vilket vatten som helst. Istället trycker jag i vanlig ordning i mig fil och müsli samtidigt som jag bloggar och stirrar in i en vit vägg.

Snart. Snart semester. Nedräkningen har banne mig börjat.

En helt normal bloggbild. Den heter ”Flickan vid gärdesgården”. Tur att jag hade min superfotograf med mig i morse när det var så fint och soligt ute…

En överhoppad kvällsrunda blev till amazing morgonlöpning

Lite extra vila skadar aldrig har jag märkt. Igår kväll var det definitivt läge för den där extra vilan.

Ångesten över att ”NEJ! Nu tränar någon annan för att bli bättre än mig igen! Grrrrr…” dämpade jag med tvångströja och läderbälte.

Vad hände i morse klockan 06:30? Jo, av helgens mastodontpass i Skatås fanns inte ett spår vare sig i benen eller huvudet. Någon som däremot kastade in handduken så fort jag klev ut på gatan var min Garmin. Morgonens träning finns därmed inte registrerad någonstans. Den finns bara i min kropp. Skrämmande. Gills det överhuvudtaget då?

Nu tror jag mig veta, baserat på tidigare löparerfarenheter, att just den här rundan, längs med Fyrisån och upp på åsen, är cirka 11 kilometer. Jag tyckte mig också känna igen mitt klassiska distansvärldsmästartempo morgon som kväll: 4:47-5:15.

Mer spännande än så blir det sällan i den här bloggen. Att ni överhuvudtaget kommer hit äro fortfarande ett stort mysterium.

När jag kom hem från morgonrundan passade jag på att återuppleva gamla minnen. Hängde ”segerkransen” från Stockholm Marathon runt halsen och lyssnade till publiken jubel…

Krimskramset i rosa och rött, som hängdes kring min hals och orsakade lätt kvävning de sista 500 meterna av mitt livs lopp. Man måste ju bara älska sin hejaklack. Ola och Helena – I löv You för att ni vågade. Ett minne för livet!

Påtvingad kärlek till morgonlöpning

Veckorna före Stockholm Marathon valde jag bort det och prioriterade sängen. Veckorna efter Marathon har det av viloskäl inte blivit av. Trodde för en stund att jag hade tappat mina goda rutiner och att det skulle bli svårt att få dem tillbaka igen. Jag gillar inte morgonlöpning egentligen, som ni vet. Jag har lärt mig att älska det.

Den påtvingade kärleken var tydligen tillräckligt stor för att jag denna morgon, när solen sipprade in genom mina felvridna persienner, skulle gå upp och ta på mig löparkläderna istället för att sova vidare.

Det blev precis så bra som jag tänkt mig. Uppsala hade ännu inte värmts upp till tropisk värme och jag fick morgonflukta på en hel del lättklädda människor längs med Fyrisån – både kvinnor och män. En bra start på dagen!

Förutom att det luktade så mycket bajs borta vid Kungsängen att jag höll på att smälla av kan detta ha varit årets bästa morgonlöpning.

Nu kommer skrällen… Lämnade min Garmin hemma eftersom jag hade annat att tänka på, så precis som i vanlig ordning får ni inga siffror.

Det sista som drabbar mig i sommar är nog motivationsbrist…

Olika rivstarter på en bra dag

Både igår och idag har väckarklockan ringt 05:50. Ändå har morgonstunderna varit väldigt olika varandra.

Igår satt jag framför datorn och producerade bloggkursmaterial redan 06:15. Idag vid den tiden skrotade jag fortfarande runt med en kopp kaffe i handen och vaknade till inför att iklädd löparskor möta en riktig sommarmorgon i Uppsala.

När man springer längs med Fyrisån och solen glittrar i vattnet så kan jag inte förstå hur jag mäktade med att ge mig ut vilken februarimorgon som helst när det var -22 grader. Dessutom gick jag verkligen igång på det och blev nästan besviken när jag inte kom hem med köldskador. Det är helt stört.

Morgonens löpning bestod förresten av åtta väldigt platta gruskilometer. Jag har med andra ord sparat det bästa till ikväll – backträning! Mohahaha.

Sommarmorgon ger semesterlängtan. Vi har en egen skogsnära berså med havsutsikt där jag tänker dricka många bärs i sommar!