Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Men Mia! summerar 2015

I början av året tog vi med mina föräldrar och drog till Falun och kollade på våra idoler i Skid-VM. Det var magiskt!
menmia-mia-falun-VM

Jag lyckades bara springa en löpartävling på vårkanten. Valet föll på Vårruset i Slottskogen som jag hastade runt på 19:42 som gav mig en 10:e plats, vilket får betraktas som väl godkänt. Resultatet frontades både i GT och i ett nyhetsbrev på Chalmers.
vårruset-GT-menmia

Under våren tränade jag ett helt gäng löparlöften, vilket var fantastiskt roligt. En kvinna coachade jag till hennes första tremilare. En annan fick fart i löparspirorna på fem kilometer. Två guldklimpar tränade jag i anslutning till jobbet, på tidiga mornar och luncher. Sen hade jag med mig ett gäng på distans också. Några av dessa löparlöften finns fortfarande kvar med nya mål och tränningspass på agendan.
menmia-löparlöfte1

Lagom till sommaren bestämde jag mig för att byta jobb, men stanna kvar hos samma arbetsgivare. Det var bra gjort av mig.

Under sommaren och semestern, som i det stora hela var en sjukt härlig tid, åkte jag på ett ordentligt fysiskt bakslag. Fast jag sprang O-Ringen i Borås också och lyckades nästan vinna min klass. Jag såg mina fysiska vedermödor som en utmaning och kämpade mig på ganska kort tid tillbaka. Vann oväntat Hagenrundan i mitten av augusti, trots att jag sprang den på min sämsta tid någonsin och var i kass form. Svirade vidare mot Midnattsloppet som jag sprang just for fun tillsammans med två löparlöften. Tog sikte på loppet Fight Cancer and Run med förhoppning om en riktigt bra tid på en flack bana. Tyvärr mäktade jag inte med motvinden och landade på 42.14, vilket kanske inte är så illa pinkat ändå. Avslutade säsongen med årets första och enda halvmara, Göteborg halvmarathon. Gled in på 1.34 trots att min ena fot var helt bortdomnad de sista sex kilometerna.
menmia-löpning-hälsingland

Löparåret 2015 var kanske ingen höjdare prestationsmässigt, men det spelar ingen roll.

Tack vare att jag fick möjlighet att testa ett par löparlurar började jag också att lyssna på poddar, helst om träning. Just nu har jag dock en paus och springer helst i tystnad.

I november åkte jag och Ola till Norrköping och kollade på Giants Live. Det gav mig inspiration till min egen styrketräning och jag persade i marklyft samma helg och tog 95 kilo, trots att jag knappast hade skött min styrketräninng under året. Ola kallar mig talang… 😉

I november förverkligade jag min idé om Utomhusfys på Heden och vi hann med tre pass innan juluppehållet.

2015 var också året då:
…vi började bygga ett fritidshus, vilket det inte stått så mycket om i den här bloggen.
…jag jobbade väldigt mycket.
…jag planerar för den solsemester 2016, som inte hanns med under 2015.
…lillungen blev stor och började prata flytande och gärna om bajs.
…familjen spenderade väldigt mycket tid tillsammans <3 Bland annat på löparbanan.
…jag fick ett helt gäng nya vänner varav några redan är mina närmaste.
…insåg än en gång att livet är ack så skört.

Det känns som om jag glömt minst en miljon grejer. Men ach. Ingen är perfekt. Inte i år heller…
menmia-balla-barn

 

 

Nyårskrönikan som gick upp i rök

Eller den fanns aldrig.

Istället tänker jag lista saker jag har tröttnat på under 2010 med en förhoppning om ett ännu bättre 2011.

1. Anti-jantelagen, folk som envisas med att vara slav under den och hela tiden påpeka det. Om man nu är så cool, bra och tar för sig så behöver man väl inte berätta det. Eller? Då är vi tillbaka på ruta ett igen. Nej för bövelen! Slå er fri och lev istället! Det är vackert att prestera.

2. EGO. Behöver jag säga mer? Ödmjukhet är bättre. Jag tror att EGO-boomen dör ut och så blir det hett att ta hand om varandra och visa en massa kärlek istället. Och då menar jag inte länkkärlek, den är alldeles för enkel. En egoboost är ingenting värd om man inte får en kram efteråt.

3. Att jämföra sig med andra. Efter mitt inträde i ”löparbloggvärlden” har jag mött flera som mått dåligt under året för att de inte har tränat lika mycket/lika hårt/sprungit tillräckligt många kilometer och så vidare. HALLÅ! När slutade löpare att vara individer? Om nån bloggare fick mig att må dåligt så skulle jag sluta följa honom/henne och aldrig någonsin låta personen ha inflytande över mitt liv igen. Så enkelt är det faktiskt.

4. Pressen att vara en god förebild. Bakom varje blogg finns en helt vanlig människa. Ingen av de bloggar jag läser är varken några tränings- eller matproffs (med några få undantag) egentligen, men de skärskådas med lupp, som om de vore allvetare. Herregud. Låt folk vara ifred och skriva vad de vill. Det är väl det som är tanken bakom att blogga? Personligen väljer jag förebilder på elitnivå – typ Charlotte Kalla. Då är det väldigt lätt att ha distans…

Nu låter jag som en bitter gammal kärring, men jag tycker faktiskt bara att vi ska göra det lite enklare för oss. Huvudsaken är ju att vi mår bra. Jag hoppas att det framgick.

Ett gott nytt och bittert kärringår önskar jag er!

Ta hand om varandra och ha det gött!