Den här arbetsveckan är en sådan. Inte en lugn stund och jobbgrubblerierna följer med mig ner i sängen. Tänka på artiklar som ska skrivas. Annonser som ska produceras. Deadlines som ska hållas. Relationer som ska vårdas. Tänka på allt det där som man är tvungen att prioritera bort. Dålig sömn och svårt att koppla av. I och för sig mycket och god mat, kollegorna från heaven och ett och annat restaurangbesök med fruktdrinkar. Så nej jag klagar inte ändå.
För har man det bra utanför stressen, är högtrycksperioderna faktiskt stimulerande. Känner mig som queen of fuckin everything varje dag jag kommer hem.
Men det ska bli skönt att komma hem till Göteborg imorgon. Springa långpass, kuta intervaller och gå på gym. Ni vet sånt där man gör när man är ledig. Ett långpass är ju ungefär som att ligga i framstupasidoläge och samla energi.
Ikväll ska jag också samla energi, fast ett långpass hinner jag nog knappast med. En fin och lite kortare löprunda i nysnön däremot, som jag kombinerar med att hämta ut tågbiljetter – ja det vill jag ha! Ångrade mig.
Till vänster ser ni en bild på mig när jag åker tåg. Jag ser med andra ord ut så där väldigt ofta. Frånvarande, sval och skör. Som en vindpust längs med rälsen. En vän kraft som rätar ut solkurvor. Med en blick som spränger snövallar.
Ja ni fattar.Tweet
