Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Idag var löpningen sista vägen ut…

Jag har ett jobb. Det kanske ni redan visste? Jag är jätteglad i det jobbet, men just nu känns det som om jag aldrig har tid att vara där. Är inte jag själv sjuk så är någon annan sjuk och är inte någon annan sjuk så måste (och vill) jag prioritera andra saker…och så vidare.

På mitt jobb sitter det skitmånga människor och förväntar sig saker av mig. De vill ha svar, leverans, input, output, möte, kaffesällskap och skärpa. Det enda de inte vill ha är nog min kropp…

Det är tur, för den behöver jag själv!

När jag insåg att jag inte kommer att kunna jobba imorgon heller puttade jag genast undan stress- och ångesttäcket och bytte om till löparkläder. Ombytet skedde ungefär tre sekunder efter att jag för första gången denna dag inte var ensam förälder på heltid. När barnen sover, springer morsan i mörkret. Det är sen gammalt.

Med äldsta dotterns pannlampa och mössa på huvudet (tur att hon sov för hon hatar svettlukt), reflexband från IKEA på hela kroppen och heltäckande löparkläder gav jag mig i beckmörker, blåst och regn. Här vid fritidshuset finns liksom inga gatlysen. Är man ute efter mörkrets inbrott är man under vissa sträckor den enda ljuskällan.

Jag sprang ikväll, så sent som jag aldrig brukar, för att det var den enda vägen ut. För när jag får landa mjukt innan sänggång och tänka över saker några extra gånger ifred så känns det faktiskt mycket bättre.

Nej, jag kommer inte att kunna jobba imorgon. Det är som det är. Jag kan inte påverka min livssituation och jag vill inte att den ska vara annorlunda heller.

Så alla de där människorna som sitter och väntar på saker, eller kanske inte ens får någonting, får glatt finna sig i det. Precis som jag finner mig i en hel massa saker precis hela tiden.

Pannlampelöpning förresten. WOW! Det var årets första för mig och jag fick mersmak!

Söndagsrörelse och vila i Hälsingland

Dagen inleddes med en relativt sen frukost, vilket framkallade behovet av en promenad för att lite snabbt skaka ner frullen eftersom vi, trots sen frukost, skulle vara tvugna att äta tidig lunch samt äppelkaka och vaniljvisp innan Ola skulle bege sig med tåget mot Göteborg. Hänger ni med? Äta, träna och vila var det va? Haha… Jag är inte så mycket för promenader egentligen, men hälsingeskogen samt Ola och pappa i nästan likadana kläder underhöll mig från start till mål. Vi gick förövrigt en av de slingor där jag löparfostrats. Förstår nu varför uppförsbackar är min styrka. Det var liksom mitt i dem jag startade min löparkarriär en gång i tiden.

Som två blåa smurfar på en bro.
image

Matorgier och frisk luft gjorde mig oändligt trött där på eftermiddagen. Sov i vad nog kan ha varit flera timmar. Men vad gör det på en ledig söndag? När jag vaknade till liv började också mörkret sitt intågande över björkmoskogen och min längtan efter grusvägar och skogsstigar med en pannlampa på huvudet växte sig allt starkare. Sagt och gjort. Väntade till det var beckmörkt och gav mig sedan iväg. Sikten sög på grund av en massiv dimma. Ibland såg jag bättre utan pannlampans ljus. Jag lade i alla fall ett antal sköna kilometer bakom mig och har nu liksom avslutat den här dagen med att klämma två feta hamburgare. Min fanclub ljublar!

Tack Hälsingland för den här helgen. Imorgon bitti vänder jag återigen blicken mot Uppsala och stämplar in på bruket.

Gjorde tre försök att ta en bra bild i mörkret. Det här är den bästa där jag blundar minst…

image

Löpning i höstflod och mörker

Väntade, väntade och väntade på det perfekta löparvädret, men sol efter regn kom aldrig. Så blev det mörkt och inte ett enda löpsteg hade tagits. Damn. Vad hände med mina fina terrängplaner i Åmåls friluftspärla Hanebol liksom? Aja.

På med svärfars pannlampa på huvve och ut i skogen där stigarna förvandlats till porlande höstfloder. Dålig sikt eftersom pannlampsljuset reflekterades i regndropparna. Klafs klafs… Inte en människa i sikte och knappt några ljud förutom mina egna andetag. Bra trail helt enkelt.

10 kilometer lera och mörker innan jag fick se ljus och asfalt under transportjoggen hem.

Vilket lördagsgodis va? 🙂

Varde ljus över löparsverige.
image

Mycket ska man vara med om som löpare…

Efter gårdagens andra träningspass var jag helt slut som stjärna. Det fanns inget mer att ge. Benen stumnade vid tio kilometer och sedan var det pannben och pannlampa hem de sista tre.

Då stod det helt plötsligt en häst på gångvägen. Ingen tror mig när jag säger det, men den attackerade mig! Den svingade hästarslet mot min lilla kropp för att trycka ut mig i snödrivan och eftersom jag är livrädd för hästar så var det precis vad som hände. När ryttaren såg att jag var nära att ta till lipen lugnade hon mig med att hennes krabat kan bli lite rädd när någon kommer snabbt bakifrån. SNABBT!? Nej, den där pållen var som en målsökande missil och den hade bestämt sig för att döda mig.

Mycket ska man vara med om som löpare. Gårdagens var ett hästarsle.

Jag var också med om en hel del bra grejer som löpare igår. Återhämtning med rödvin, oxfilé, chips och godis bland annat. Kroppen är som ny igen kan jag meddela.

Vi som träningschockade oss själva igår. Efter vårt gemensamma skidpass på förmiddagen så splittade vi oss på kvällskvisten. Jag snörade på mig löparskorna och Ola fortsatte på skidor. Sen pussades vi lite också.