Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Klara skratta spring! Ett förhållningssätt till träning och prestation.

Idag vill jag dela med mig av en känsla som jag vill att alla motionärer som springer ska få känna under sin idrottsliga karriär. Känslan har inte alltid varit självklar för mig. Jag vet att det är många där ute som drunknar i prestationsångest både i sin träning och inför och under lopp. Idag vill jag uppmana dig att hålla huvudet över ytan. Du är större än allt det där!

Jag vill att du ska hitta leendet i det du gör och när du gör det. Leendet behöver inte vara in your face. Om du precis som jag gillar att bli riktigt trött när du tränar och tävlar emellanåt så vet du också att skrattet lätt kan fastna i halsgropen då…

Det handlar om en inre känsla där du skapar kontroll över varför och för vem du knyter på dig löparskorna och genomför dina pass och springer dina tävlingar. Tjänar du pengar på din löpning? Inte? Då är det nog faktiskt bara en enda person som behöver bry sig om hur du gör och hur det går. Och den personen måste du bli kompis med, ty hen är din allra bästa vän.

Det är den kompisen som kommer att peppa dig till personliga stordåd, bromsa dig när det blir för mycket och putta ut dig i beckmörkret för att hen vet att du kommer att må grymt efteråt. Hen kommer hjälpa dig att prioritera, hitta rätt, balansera, motivera, inspirera och slutligen nå dina personliga mål.

Målet kan vara ett personbästa. Målet kan vara att klara en viss distans. Målet kan vara att överhuvudtaget ta sig ut några gånger i veckan. Målet är personligt och det är faktiskt bara ditt. Låt inte externa faktorer ta ditt mål ifrån dig och förminska det som är du. Lita på din allra bästa vän!

När du blir vän med dig själv – dina personliga förutsättningar och dina styrkor och svagheter – då kommer känslan! Leendet! Det där leendet som bubblar inombords och ibland når hela vägen fram till din mun.

Nervositeten och pirret inför nästa tävling kommer att kittla skönt i magen. Du har kontroll. Du är trygg. Du vet. Aldrig tidigare har det varit så uppenbart för vem och varför du gör det här. Ingenting annat spelar faktiskt någon roll.

Trots att det, de sista skälvande minuterna innan start, är lite trångt vid startlinjen så är den din. Precis lika mycket som det för han till höger är hans. Loppet du har framför dig är ditt. Han till höger kommer att springa sitt.

Klara skratta spring!

Vem är din förebild?

För det får man ju faktiskt bestämma helt själv. I mediabruset figurerar en mängd människor, som mer eller mindre är etablerade förebilder och har det som jobb att inspirera. I mina ögon faller dessa människor platt och blir ointressanta. När jag ser orden superentreprenör, supermänniska och ”väldigt duktig kille/tjej” och så vidare börjar jag tänka på vad som finns bakom ytan. Ett magsår kanske? Tårar på kvällarna? Stor och ohanterbar prestationsångest?

Vem fan är människan bakom alla dessa superegenskaper?

Det är inte rätt att mata framför allt dagens unga människor med allt detta. Var driven och starta företag – eller bli arbetslös och skyll dig själv. Ja, i vissa kretsar finns faktiskt en sådan mentalitet. Du måste ta ansvar för ditt eget liv. Ja, det måste man alltid – men det har fått en helt ny innebörd. Många unga människor är helt sjukt stressade. Det finns inga andrum – ingen lugn och ro.

Den senaste tiden har alldeles för många människor i min omgivning kraschat. Och jävlar vad ont de har. Ett liv i 180 kilometer i timmen, som supermänniska, kan leda till månader, kanske år, av återhämtning för att kunna leva ett normalt liv igen.

Men vet ni. Det är bland annat ni som är mina förebilder. Ni är äkta och ärliga människor, som visar att det (om än en aning för sent) går att bryta upp och välja en helt ny väg. Ni är numera medvetna om er själva och er egen hälsa. Därför tror jag så mycket mer på er än på många av dem som just nu har ordet ”super” skrivit i pannan. Ni har kommit så oändligt mycket längre och kanske kan er historia hjälpa någon annan att våga säga nej eller sätta stopp…i tid.

Vi kan inte ha ett samhälle där det är ”lite status” att gå in i väggen för då har man gjort det man ska – offrat allt och jobbat riktigt hårt. Så är man borta i några år och kommer förhoppningsvis tillbaka sen. Nä fy.

Låter det konstigt? Det är helt okej att ha synpunkter på detta, precis som vanligt. Vid ett senare tillfälle ska jag berätta om mitt hysteriska liv som supermänniska där det enda som betydde något var vad jag presterade och mitt välmående byggde på omgivningens bekräftelse på att jag var duktig. Fy böveln alltså. Jag jobbar fortfarande med mig själv varje dag.

Jag tackar Anneli Olsson, min förebild, vän och medmänniska för fina ord och inspiration till detta inlägg.