Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Därför promenerar jag om kvällarna

Är det för att förbränna fett?

Nope, då skulle jag nog behöva gå lite fortare och inte släntra runt med dagdrömmande blick med siktet inställt på choklad på Willys…

Är det för att träna?

Näe, jag byter faktiskt inte ens om, ty svett och puls är det ont om under dessa kvällspromenader.

Samlar jag steg?

Inte det heller. Litar på att stegtotalen i mitt liv är tillräcklig.

Vill jag ut och träffa folk?

Absolut inte! Brrr. Folkskygg is my middle name.

Men varför går jag då?

För att få lugn och ro, vara ensam en stund och samla ihop mig efter dagar som går i ett. För att planera familjelivet och samtidigt få distans till det. För att leverera diverse snilleblixtar till mig själv. För att dämpa jobbvåndor och kunna sova. För att drömma om den träning jag tänker bita tag i när den här förkylningen är borta från min kropp. Jag tror det händer på lördag!

Det finns så många bra anledningar att röra på sig som inte alls har med träning att göra. Väldigt lite i mitt liv har faktiskt haft med träning att göra den senaste veckan, men det gör inget och jag har inte misströstat. För jag har fått min dagliga dos av frisk luft och tid för mig själv, vilket är mitt livselixir. Det gör att jag orkar springa på helt andra sätt än i löparskor, vilket i min mening är livets enklaste typ av spring…

Det är därför jag promenerar om kvällarna.

En minitopptur på Teneriffa

Det är väldigt varmt här på Teneriffa just nu och vi skäms bort med en temperatur på över 30 grader den mesta av vår vakna tid. Löpningen fixar jag därför helst i ottan innan solen går upp. Det skulle funka fint sent på kvällen också, men eftersom jag är kvällstrött har jag somnat ifrån alla sådana pass…

Igår eftermiddag tyckte jag och sambon, trots värmeböljan, att det skulle vara skönt att komma ut och röra på oss en sväng utan barn och barnvagnar. I utkanten av byn ligger en fin kulle med utsikt över havet. Det kändes som ett lagom utflyktsmål innan middagen.

Vi tog på oss träningskläderna på grund av hög svettrisk, men valde att promenera upp. Uppförsbacken till toppen visade sig vara drygt två kilometer och jag planerar att lägga till den kroken till någon av mina morgonlöprundor sen. För dammet runt löparskorna var härligt och utsikten gjorde oss inte besvikna direkt, trots att diset låg tjockt över havet.

Nedan följer ett bildspel över vår topptur. Det börjar bra, men blir bara bättre och bättre…

Hit vill jag tillbaka och njuta minst en gång till innan vi åker hem!

Tjurskallen

Vår roadtrip som startade med ett första stopp hos vänner i Älvängen strax utanför Göteborg, fortsatte till svärisarnas hus i Åmål vid Vänern och därefter tog en avstickare till släkt och vackra landskap vid Mälaren har nu nått sin nordligaste destination – Hälsingland. Samtidigt som vi åker bil passar jag på att promenera mig genom Sverige. I vanliga fall är jag inte så förtjust i promenader då de tråkar ut mig, men så här i semestertider passar de fint på något sätt. Jag har aldrig bråttom någonstans ändå. Och jag tänker att all fysisk aktivitet faktiskt är bra aktivitet.

Nej på träningshimlen intet spännande nytt, men igår var jag faktiskt med om något som kan liknas vid en anekdot. Hade, med stor hjälp av andra, fixat och trixat för att kunna ta en promenad helt själv utan barnvagn. Ni vet den där viktiga Mia-tiden. Halvvägs blåste det upp till storm och kom ett skyfall utan dess like. Jag frös så jag skakade och uppskattade mitt goda läkkött väldigt mycket då jag tvingades småspringa några hundra meter här och där för att inte dö av köld. Ola och brorsbarn Sara kom med varm bil och handduk för att plocka upp mig, men jag sa ”Tack,men nej tack!”. Tjurskallen satte helt enkelt in. Jag skulle ha min planerade promenadrunda ty jag är inte gjord av socker precis. Det är nog samma tjurskalle som tagit mig runt maror, ultradistanser och svinhård intervallträning. Tjurskallen har bara lite annat fokus nu. Den är ute och går…

Idag fyller förresten vårt nytillskott två hela veckor. Time flies…

En tjurskalle bakifrån…
menmia-promenad-mälaren

Har du svårt att sitta still? Samla höjdmeter!

Det var flera veckor sedan jag kände en längtan efter rörelse framåt till fots. Att träna på gym har känts som välgörande och rolig gravidträning, men promenader eller annan konditionsträning not so much. Så i morse uppstod en fin och solig lucka i min fullspäckade kalender 😉 Tog på mig mjuka kläder, sköna skor, ett glatt humör och ”klättrade” upp på berget i Örgryte. En promenad till en plats som jag verkligen älskar och en väg jag gått så många gånger förut.

Där uppe på toppen har jag hela mitt fantastiska Göteborg framför mig. Idag fick jag dessutom kullen för mig själv och kunde gå loss med självutlösaren på kameran utan att skämmas. Kan det bli bättre?!

Kroppen kändes oväntat fräsch och stark i uppförsbacken och jag blev inte ens lite kissnödig. Bara en sån sak… 25 minuter upp och 20 minuter ner – alldeles lagom just nu när en har passerat BF med en dag. Jag förväntar mig faktiskt några dagar till. Och har precis som vanligt svårt att sitta still.

Här är  gott att vara!
menmia-örgryte-utsiktmenmia-utsikt-örgrytemenmia-örgryte-utsikt1

Lördagens dubbla preggofys

Den gravida kvinnan konstaterar att det inte finns några anledningar att sitta still trots att hon denna helg inte har tillgång till vare sig spinningcyklar eller gym…

Förmiddag: Barnet drar iväg med farmor till badhuset. Ola känner sig krasslig och behöver vila. På den här fröken kliar det i vanlig ordning i kroppen. Bockar av en långpromenad på drygt enochenhalvtimme, varav stora delar till skogs. MEN. Det är fortfarande det här med promenader och träning. För trots att jag går snabbt och det är sjukt kuperat bitvis kommer jag hem helt oberörd. Känner lite ”ZZZZZZZ” och lite ”#%&¤#”#”. Det spelar ingen roll att jag ska föda barn snart. Är en van vid svett och puls, så är det precis vad en vill ha på en ledig lördag för fan.

Eftermiddag: Räddningen kommer några timmar senare då jag och Ola hjälper till att bära pelletssäckar á 16 kilo styck. Den första vändan då jag lyfter upp, småspringer med 16 kilo i famnen och avslutar med att stapla säcken är såklart inte jobbig alls, men fråga mig efter 40 vändor så är svaret annorlunda.

Det finns alltid sätt att tillfredsställa träningsnerven på. Hävda aldrig något annat.

Men Mia! tipsar: Föreläsning och gratis träning för föräldrar i Göteborg

Snappade upp detta när vi var med Moa på BVC i tisdags. Som nybliven morsa, som snart ska hantera bebis helt själv på dagarna utan pappans hjälp, funderar jag starkt på att sluta upp vid Linnéplatsen för en medelpromenad redan nu på tisdag. Hoppas på bra sällskap och justa övningar, som jag kan använda mig av under min väg tillbaka till mig själv.

Föreläsning och promenader med Hälsolots Centrum Majorna-Linné.
image

Vi är bra på att njuta sol och vår

Och morsan konstaterar att det backiga och böljande landskapet i Göteborg är betydligt enklare att bemästra med en barnvagn framför sig än med +10 kilo på kroppen, som var min verklighet i slutet av graviditeten. Kommer ni ihåg mina rastlösa ”bergsbestigningar”? Haha.. Otroligt! Vi har alla våra sätt att fördriva tid.

I alla fall. Förutom en liten behaglig och söt påse ”dökött” på magen, så kan jag inte se någon skillnad på hur jag såg ut innan graviditeten. Eller så har man bara vant sig. Huvudsaken är att det känns bra. Och det gör det 🙂 Jag behöver faktiskt aldrig se ut på något annat sätt.

Igår fick jag två sköna solskenspromenader. En med hela familjen på förmiddagen och en på egen hand på eftermiddagen, som avslutades med njutningsfull frukt- och grönthandling på Coop. Med lite planering så går det redan nu bra att ge sig ut på egna kortare äventyr.

I rörelse. På väg upp till toppen av Johanneberg.
image

Solskenspromenad i fint sällskap

Att ha blivit tre är inte en solskenshistoria precis hela tiden, ibland är det faktiskt en kamp, men det finns definitivt saker som jag kan vänja mig vid.

Dagens motion till exempel. Idag tog vi med Moa ut i solen. Gick ner till operan, spatserade längs med Avenyn, slank in på Saluhallen och köpte finkorv av lamm. Ja ni fattar – INNERSTADSFÖRÄLDRAR! Sådana som alltid är i vägen för alla andra i innerstan 🙂

Mina ben blir piggare och starkare för var dag som går. En promenad eller två om dagen är helt perfekt under denna återhämtningsperiod.

Sol i ögonen.

Jag sov mig igenom tillagandet av denna lunch bestående av lammkorv och rotsaker. Bara att gnugga gruset ur ögonen och käka.
image
Och så toppar vi dagen med lite finbesök va? Olas bror Björn bekantar sig med nytillskottet i stora familjen Karlsson. Det kan aldrig bli för många kusiner 🙂
image

Bergsbestigning och plantering av Göteborgs skönaste lökar

Dagens plan gick åt helvete. Planen var att sitta hemma och pyssla med saker samt dumstirra på påskliljorna på köksbordet som slagit ut helt under natten. Det var kul i ungefär en kvart och sen fick jag nog. På med jympadojorna… Ja ni fattar. Ytterligare en dryg timmes promenad i denna gravidkropps tjänst. Frisk luft och långa uppförsbackar och trappor mot Johanneberg. Det var inte ens fint väder.

På vägen ner fick jag ändå lite dåligt samvete mot mitt hemmapysslar-jag som än en gång svikits brutalt till förmån för fysisk aktivitet. Så jag gick till Netto och köpte lite justa lökar. Söta vårblommor, som nu ska planteras och placeras på balkongen. Fast att köpa dem var pysselansträngning nog för dagen, så slutfinishen pysslar vi med imorgon. Eller så får Ola göra det.

Göteborgs skönaste lökar finns i alla fall här hos mig! Det känns bra.
image