Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Minivarvet 2017 – en medalj till samlingen

Ibland brukar jag tänka på hur många loppmedaljer fyraåringen redan har. Idag sprang hon sitt tredje minivarv, men det finns ju också ett antal priser från miniknat på O-Ringen och plaketter från Hagenrundan i Åmål. Mitt prisskåp ligger inte i lä än, men om jag inte bättrar på mitt eget tävlande är jag nog omsprungen av fyraåringen inom kort. Kan jag ta det? Bäst att googla ”loppkalendern adult edition” så snart som möjligt…

Nåväl…

Vi fick en fin och varm förmiddag i Slottskogen, där minivarvet kombinerades med att klappa getter, lunchbaguetter och en kik på de riktigt snabba killarna och tjejerna när de startade det stora Göteborgsvarvet.

Jag var fotograf och lyckades klippa huvudet på Ola på alla actionbilder och min egen vackra nuna lyser med sin frånvaro. Men vad gör väl det? Eftersom bebisen sov sig igenom hela spektaklet finns det bara en huvudperson idag – Moa the runner! Hon som har laddat med banlöpning och pasta under veckan som vilket proffs som helst.

Lördagstipset: Ut, spring och lek!

Låt din löprunda idag bli något den aldrig varit förut.

Jogga, njut och reflektera, rusha till nästa lyktstolpe/brevlåda/träd, stanna upp där det finns träning att göra. Wooohaaa – en bänk! Jag kliver upp och ner på den några gånger. Är noga med frånskjutet och låter röven jobba. Sen gör jag dips till det flimrar för ögonen. Springer vidare. Möts av en lång raksträcka, äger den och springer snabbare än någonsin. Där finns en stång att hänga i och en gräsplätt att göra armhävningar på. Det är flåsigt nu. Bäst att gå några steg. Startar motorn och tuffar först som en traktor. Förvandlas till en räserbil i en uppförsbacke. Gör djupa knäböj med upphopp när jag når backkrönet. Joggar hemåt med en skön känsla i kroppen.

Tänk, jag har snart varit ute i en hel välgörande timme. Utomhustid. Frisk luft. Hög puls och svett.

Löpning behöver inte vara det du tror att det är. Löpning är inte att samla kilometer eller springa intervaller med blodsmak. Löpningen är faktiskt helt fri och den är bara din.

Tänk lite som att du kör frigörande dans till din favoritmusk.

Have fun!

Löpning med ett försök till typ Poledance? Varför inte? Foto: ballabarn.se
menmia-ballabarn

Svettas på jobbet

Inte av jobbångest eller stress – sån skit kan en gott vara utan.

I morse träffades vi 08.15, ombytta och klara utanför mitt kontor, för ett morgonpass. Jag och mitt löparlöfte, som tränar tillsammans minst en gång i veckan just nu (mot hennes mål), fick sällskap av ytterligare en atlet.

Vi sprang. Vädret blev bättre och bättre för varje steg. Lagom till styrkesessionen i dyblött gräs anade vi solen som trängde fram bakom molnen. Pipen från Tabata-appen blandades med flås och skratt. Det ska vara jobbigt, men väldigt roligt om en får för sig att springa och träna med mig. Så är det bara.

Djupa knäböj med upphopp, utfall, dynamiska plankor, armhävningar, dips på bänk, höftlyft och rumplyft… Det är fantastiskt vad mycket roligt en kan göra i dyblött gräs.

Nästa pass är det dags att öka på distansen samt lägga in några längre partier med högre fart. Löparlöftet längtar redan (tror jag…) och jag med. Kanske blir vi fler på jobbet som springer tillsammans.

De här två alltså. GRYMMA som bara den!
menmia-två-löparlöften

 

Fånga söndagen

Låt söndagen komma till dig som vore den ett vacker fotografi. Jag tror att det står någonstans att söndagen ska vara vilodagen. Fast ni vet väl att en aldrig ska göra  som andra säger?

Min klocka ringde 05.30 i morse. En halvtimme senare startade jag dagens ”korta” långpass. Innan klockan ens hade blivit kvart i åtta var jag färdig med 18 softa, fantastiskt vackra och välgörande kilometer. Det milda och lätt disiga morgonljuset förvandlades efter en stund till soldränkta sjöar och solkyssta trädtoppar.

Där och då kände jag verkligen att jag hade fångat söndagen, men bästa känslan var ändå den att hela dagen fortfarande låg framför mig.

Livskvalitet. Oh ja!

Morgonstund har solguld att bjuda på. I alla fall vissa dagar…menmia-fånga-söndagen

Lördagsträningsförhandlingar

Mia: Oh fy fan vad trött jag är. Jag tar bara ett lätt och kort distanspass tror jag…
Mia: Nej, det har du fått nog av den här veckan. Antingen kör du kvalitet eller så hoppar du över träningen helt idag och vilar upp dig för framtida stordåd.
Mia: Men snääääälla, solen lyser ju. Det är ju alltid skönt att komma ut en sväng och bara jogga och spana på folk.
Mia: En jogg blir ingen snabbare och starkare av. Glo på folk kan du göra ändå.
Mia: Suck…
Mia: Byt om gör ditt bästa efter dagsformen. Varje intervallpass behöver inte vara perfekt. Du är grym! Du fixar det här!
Mia: *mummel mutter*
Mia: Seså, iväg med dig. Om en knapp timme är du färdig!
Mia: Jaja…

Efter en lång och segdragen förhandling slutade det med 2 kilometer uppvärmning + 4 x 4 min intervaller med två minuters vila mellan varje och hela 4 kilometer nerjogg. Den där Mia hade ju sagt åt mig att vara ute i en knapp timme…därav den långa nerjoggen som jag brukar göra så kort som möjlig annars.

Och nej, jag var inte mitt bästa jag och det var rätt grisigt. Fast jag slet och kämpade och varje snabbt steg kändes som en seger. I slutänden blev det inte så illa ändå.

Kroppen är nog i skaplig form trots allt och levererar ok även en skitdag. Inte på topp, men ok.

M.V.H. Hon som fortfarande inte har någon plan och inte har anmält sig till ett enda lopp… Visst är det okej att träna bara för att det är så jäkla gött?

Det obligatoriska på-balkongenhänget-efter-träning är tillbaka. Vårfeeling! Och exemplarisk löparselfieposering…
menmia-balkong

 

Påskutmaningen 2015 pass 1: Superlångpasset som drog till skogs

Jag inledde Påskutmaningen 2015 med det mest tidskrävande – långpasset. Målet var att hinna springa 20 km+. Jag kom iväg alldeles för sent (halv åtta…) på fredag morgon utan frukost i magen, men lyckades lösa det ändå på grund av fenomenal dagsform.

Att springa på kuperade landsvägar kändes för enkelt denna dag. Efter 7K begav jag mig till skogs för mjuka skogsstigar och kupering from hell. Mina ben brydde sig föga och fortsatte framåt i samma tempo trots passager som vi kallar för ”stupet”, ”långbacken” och ”helvetesbacken” . Tackade och tog emot eftersom jag hade bråttom. De snabba benen gjorde även att jag kunde stanna i en minut och möla i mig en välbehövlig energibar efter 14K. Frukosten till skogs gjorde susen. Istället för att springa raka vägen hem tog jag en extra och ännu mera kuperad skogsslinga på 2.5 kilometer.

Benen (och resten av kroppen också för den delen) var fortfarande helt oberörda, så när det var dags för lite landsvägslöpning sista biten hem laddade jag på och tog kilometer 19-21 i under 4-minuterstempo. DÅ. Ja, då lyckades jag bli lite trött och valde att jogga den sista kilometern.

22 kilometer i nästan räserfart. Kanske inte ett helt vanligt långpass, snarare 22 kilometer snabbdistans. Ach… Min kropp verkade behöva en urladdning.

Och en skulle ju kunna tro att jag var sliten när dagens pass, det återhämtande distanspasset, skulle genomföras, men icke… Återkommer om det!

Det går bra nu! Imorgon blir det ett kvalitetspass. Hoppas på fortsatt leverans.
menmia-till-skogs

Den heliga söndagsmorgonjoggen är tillbaka

Jag höll ju på att skrävla om det för en tid sedan. Hur viktig den var för mig söndagsmorgonjoggen. Hur jag liksom laddade för kommande vecka och landade i det som varit. Sedan började jag göra annat på söndagsmorgnarna. Och inte mådde jag sämre för det. Oh well.

Så jäkla helig är den nog inte, men när den väl blir av är den gudabenådat skön.

Jag kom iväg sent, först vid halv åtta faktiskt, och mötte Göteborg när mörkret var på väg bort. Ensam som fan var jag också. Inte en endaste jobbig innerstadsbo störde min rytm. Superskönt! Helt klart 50 mycket väl spenderade minuter. Inget kan ju liksom gå fel under dagen efter det.

Jag ska komma ihåg den här känslan när jag är för lat/planerar något annat/inte har tid nästa söndag…

En söndagsmorgonjoggare. menmia-idiot

Raggsockor

Godingarna på bilden nedan köpte jag för några år sedan. De kommer hela vägen från Tornedalen, där de skapats med flinka händer.

Efter gårdagens fryschockade fyraminutare och dagens transportlöpning till och från jobbet uppskattar jag julkalendern jag deltar i extra mycket. Den handlar inte bara om träning utan också om att ”ta en kväll med raggsockorna på”. Det finns flera sådana där återhämtande guldkorn i kalendern och jag har tänkt ge dem extra mycket fokus.

Idag har jag dock inte frusit alls. Morgonjoggen till jobbet var en behaglig historia i trevligt och friskt klimat. Gårdagens iskalla regn och vindar kändes långt borta som om det nästan inte hade hänt. Solen steg vackert över vattnet på Lindholmen och jag mådde så himla bra ska ni veta. Nåja, jag var lite trött och stel i benen, men aldrig så att det blev obehagligt. På vägen hem tog jag det lugnare än vanligt och pulsen var galet låg. Tänker att dagens back-to-back får räknas som återhämtning.

Den korta vägen tur och retur blir typ 11 kilometer. Det är 11 kilometer fler än noll. Jag är glad att jag har transportlöpningen som alternativ flera gånger i veckan när vardagen vill mig väl. Just den här veckan blir lite meckigare än vanligt, då Ola har julbord med jobbet imorgon och därefter åker bort på torsdag och blir borta till måndag. Då är det upp till mig att sporta hämtning, lämning, matlagning, helgaktiviteter och allt lek och bus däremellan. Och jag vill ju träna också. Då går det. Vi får se på vilket sätt.

Men nu går jag all in på raggsockor. Ha en trevlig kväll.

Ljuvligt på fossingarna.
menmia-raggsockor

Träningseffektiviteten är tillbaka

Och glad är jag för det. Att hålla på och småspringa lite här och där är verkligen inte min grej.

Igår funderade jag ju över vad som driver mig. Sedan dess har två träningspass ägt rum och ett har hoppats över. Men svaret på frågan skiter jag faktiskt i just nu.

Igår kväll blev det 4 x 4 min med en twist. Själva twisten var att en kille försökte hänga på mig under intervall nummer två, men bara orkade i cirka 300 meter. Det tyckte jag var roligt. Medan jag stod och pustade ut och väntade på att få kuta nummer tre kom han springande och frågade vad vi egentligen hade hållit för tempo den där lilla biten tillsammans. Jag hade ingen aning, men hade på känn att det gått halvfort och ljög ihop 3.52 min/km. Det stämde ganska bra visade det sig nån timme senare när jag faktiskt kollade på klockan. Och sen klappade jag mig själv på axeln och tänkte på den utveckling jag genomgått som löpare det senaste året. Jag springer numera en kontrollerad fyraminuter i 3.52-fart. Nemas problemas! För det blev aldrig någon blodsmak och något dödsflås igår, då det heller inte var meningen. Hade ju en stor middag i magen och skulle snart gå och lägga mig liksom.

I morse testade jag något som jag hoppas kan bli en ny träningsrutin. Jag kallar det för världens snabbaste och effektivaste morgongym, då jag bara har 30 minuter tid till själva träningen efter förskolelämning och sånt där. Det är himla bra att det finns ett Friskis & Svettis typ i varje gathörn. Det kunde jag utnyttja i morse då jag skulle spendera jobbdagen i Johanneberg. Rodd, triceps och bål – hej och skål! Sen rakt ner i kavajen, på med mascara, lite att äta och hopp i kontorsstolen. Jepp, det funka.

Och ikväll hoppar jag som sagt över ett träningspass. Hade tänkt mig skön distans, men känner mig sliten och trött. Laddar om löparkanonerna till imorgon istället så att jag kan träna rejält. Då slipper jag ”bara harva på” för att jag känner mig sliten och kan lägga in en gnutta fart så det blir extra kul.

Har på känn att det här kommer att bli en nedrans effektiv och bra träningshöst!

Och så längtar jag efter snön, som är så skön att skrida fram i. Var är den?
mia-löpning-göteborg

Fånga träning på bild

Det har varit lite för många bilder på beach och grill här på sistone. Nu tänker jag bjuda på en bild där jag faktiskt tränar. Eller egentligen gör jag inte det, ty bilden är i allra högsta grad arrangerad. Träningspasset avverkade jag lite senare. Men ändå. Det är nära. Varsågoda – en Mia-nästan-tränar-bild!

Finlöpning i Hälsingland. Lite senare sprang jag sex kräkvändor i en lång backe.

menmia-löpning-hälsingland