Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Dags att formtoppa sambon

Och det är lika roligt varje gång. För får man det fina uppdraget att formtoppa min sambo i löpning har man som träningscoach sällan särskilt mycket tid på sig.

Sambon har sprungit måttligt (typ när jag har tvingat honom att springa med mig) och mest hängt på gymmet det senaste halvåret och så igår kom han helt plötsligt på att han ska tävla och springa åtta kilometer jättesnabbt. Om mindre än två veckor…

Jag utgår enbart från mig själv när jag säger att tidplanen ovan ger mig ångest. Som tur är så är vi väldigt olika jag och sambon. Medan jag är en typisk uthållighetslöpare och får kämpa hårt för att bli snabb på kortare distanser är han precis tvärtom. Kort och snabbt är hans grej.

Vi har gjort det här tillsammans flera gånger förut och det har alltid gått helt enligt eller över förväntningarna. Så coachen är hoppfull.

Förhandlingarna började redan igår eftersom jag tycker att han ska lägga sin tunga styrketräning lite lätt på is och fokusera främst på löpningen de kommande två veckorna.

Annars lär han inte bli någon referens att skryta med…

Kärleken, musiken, osten och träningen

Det uppstår en lucka i vardagsschemat. Eller uppstår… Jag och Ola har fixat barnvakt för att kunna gå på konsert tillsammans. Det är torsdag kväll och vi startar på Bishop Arms på Avenyn. Ola vill gå dit för att de har bra burgare. Jag uppskattar stället för att jag är tidspessimist och tycker det är smidigt att det ligger ganska nära Stora Teatern, där konserten äger rum. Fast sen förtrollas jag av min fish and chips med pepparrotsdipp och rödvin och glömmer nästan bort det där med musiken…

Vi lyssnar på Plura och jag älskar mig själv för att jag köpte de här biljtterna till Ola i julklapp. Dels för att han njuter maximalt och dels för att jag uppskattar stämningen och trycket där inne. Jag omvandlas sakteligen till ett Plura-fan, mest för att han är så rolig i mellansnacken.

Sen strosar vi vidare på Avenyn och tar en drink på Park Lane. Jag beställer en Caipirinha, som är den enda drink jag tycker om och Ola tar en Gin & Tonic. Nej, inga större utsvävningar direkt.

Helt plötsligt börjar Ola att prata om ost. Klockan har redan blivit 22.30, men Coop Avenyn har öppet så vi köper ost. Och kex.

Osten och kexen intas hemma vid köksbordet tillsammans med svärmor. Vi avslutar kvällen vid midnatt med morgondagens träningsplan helt klar. För när tillfälle ges så går vi och tränar tillsammans.

Och det där gympasset knyter liksom ihop säcken för oss. Vi har fått lite av varje för bara oss två.

Kärleken, musiken, osten och träningen – vårda dem så ofta tillfälle ges!

Jag vet inte om jag måste skriva det här, men bilden nedan är åtta år gammal…

Gävle by night = söndagsfight…

Näe, jag tänker inte summera några enheter alkohol här i träningsbloggen. Inte för att jag inte tycker att enheterna hör hit ibland utan för att ni förmodligen skulle håna mig tills ni dör… Ni förstår, när man börjar närma sig 37 år räcker det med att lukta på en Caipirinha för att dagen efter ska bli trött. Det är lite deprimerande kan jag tycka. För 10 år sedan när jag var i Brasilien i två veckor levde jag på denna dryck och var vad jag kan minnas aldrig trött.

Nåväl.

Olas och mitt dygn i Gävle blev allt vad vi hade kunnat hoppas på. Kent-konsert som rörde fjortisarna omkring oss till tårar, 14 000 steg till och från konserten, god indisk mat, drinkar på flashigt ställe i city där Ola passade på att bygga ett jättelångt sugrör av flera korta, dagen-efter-stros i en död stadskärna, god cappuccino på café och så vidare. På caféet satt vi i nästan två timmar. Det är verkligen en sådan grej man aldrig gör nu för tiden… Det kändes väldigt hälsosamt att bara sitta stilla och låta tiden gå för en gångs skull.

Men som sagt. Gävle by night har lett till en lätt söndagsfight. Träning? Gå till någon annan blogg. Det finns en massa bra träningsbloggar. Eller kom tillbaka imorgon.

Bild lånad från ola_satan_karlsson:s instagram. Ja, jag har öronproppar. Inte för att jag är rädd om hörseln utan för att jag tycker att det blir för skränigt annars…menmia-kent
Jag och min bättre hälft. Bild lånad från min egen instagram.
menmia-kent-1
Jag passar in och hittar precis överallt i Gävle. Kan bero på att jag har bott där i 10 år. Vårt dygn blev för min del en tripp längs med memory lane. Jösses!

Den här cappuccinon skulle ha blivit en instagrambild, men jag hann inte.

Bildskatter man minns

Ni vet när man har lite tråkigt (läs: skjuter upp andra saker) och börjar gå igenom fotoalbumen som finns på datorn. Hjärtat hoppar till lite av glädje när där finns en kategori som heter friluftsliv 2009.

Jag tänker ”Oh, vad hade vi för härliga outdoor-aktiviteter för oss 2009, när vi nästan nyss hade träffats och inte hade några kids?”

Mappen innehåller 12 foton på när jag stoppar godisnappar i näsan och fotograferas ur olika vinklar.

Jahapp liksom. Det var det vi gjorde 2009…

Foto: Ola Karlsson
menmia-friluftsliv

Sambonjutet

Till vardags är vi inte direkt bortskämda med att kunna göra saker på tu man hand jag och Ola. Det gör inget, för det är precis som det ska när en jobbar heltid och har en tvååring. När vi har tid är vi alltid tre. Men. När undantagen uppstår och vi väl får loss lite tid tillsammans så väljer vi oftast att träna.

Nu under semestern då det finns oändliga möjligheter att hitta på saker på tu man hand tränar vi mest också. Morgonjoggar varvas med tuffa gympass och löpstegstester.

På vår första riktiga dejt (för drygt sju år sedan) sprang vi ett löppass på 13 kilometer. Jag hade levt loppan i Göteborgs pulserande uteliv under våren och var långt ifrån så tränad som jag är nu. Det var mer vin och sena krogkvällar än löpning om vi säger så och Göteborgsvarvet genomfördes på runt 1.40 om jag inte minns fel.

Under vår första dejt tvingades jag ta i så att det svartnade för ögonen och uppstod blodsmak i munnen. Ja jävlar vad jag slet i backarna upp mot Skatås… Ola berättade efteråt att han köpt nya träningskläder inför dejten för att imponera.

Jag är väldigt glad att vi kommit dit vi är nu. Jag väljer själv när jag vill känna blodsmak och Ola drar på sig de löparkläder som finns närmast till hands. På sju år hinner en lära känna varandra väldigt bra.

He is a keeper!
menmia-ola-mia

Trött på mig? Eller trött av att träna med mig?

Två pass i rad den här helgen har jag och sambon kunnat träna tillsammans. Igår sprang vi 15 kuperade kilometer i bitvis bra tempo och stannade för en kort session styrketräning i Skatås utegym. Idag har vi varit på gymmet, där fokus låg på marklyft.

Båda passen har i min mening varit både trevliga och roliga. Jag kan gnälla ibland, men upplever inte att jag har gjort det den här helgen. Jag menar, en får ju bita ihop lite när det är jubileumshelg för kärleken och allt…

Så tittar jag på bilden nedan, som är tagen under gårdagens solskensrunda.

Trött på mig? Eller trött av att träna med mig?

Han ser i alla fall ut att ha det gött i solen utanför Beckmans grillkiosk på Delsjövägen.

Samboträning…
menmia-samboträning

Vad gör du på vardagskvällarna?

Det är bara att inse. Så mycket spontanitet och wild and crazy till vardags finns det inte utrymme för längre. När barnet har somnat vid 19, ja då väcker man henne INTE utan är helnöjd med att bara vara hemma. I bästa fall har vi lyckats beta av alla ”måsten” under dagen, vilket betyder att vi har massor med tid över på kvällskvisten. Oftast inleds vår tid på tu man hand med en middag. Sen då?

Well. Jag brukar hävda att jag nästan aldrig tittar på TV (OS-veckorna undantaget) och det stämmer delvis. Jag tittar aldrig på det som erbjuds för stunden, däremot kan jag snöa in på en TV-serie. För närvarande är det Vita huset som får all vår uppmärksamhet. Gärna tre avsnitt på raken.

TV-soffan är dock inte skön varje kväll. En kan ju göra så mycket annat i en soffa! Då och då arrangerar vi spelkvällar på tu man hand. Som igår till exempel. I en klassisk trekamp blev jag totalt mosad ner i skorna av Ola. Till och med i min favorit- och supergren – Yatzy! Nåja. Att ha spelkväll är en väldigt bra och rolig kvällsysselsättning till vardags även om en får storpisk.

Så fram med sällskapsspelen och kör! Bara kör. Dagens tips. Håller liv i tävlingsgnistan och relationen.

Gårdagens spelmeny bestod av Yatzy, M.I.G och ett bokstavsspel. Ibland tittar även plockepinn, något kortspel och Memory in och gästspelar.
spel-spelkväll

Vad jag skrattar åt hela helgen

Det är inte enkelt att leva med en annan människa varje sekund, men huvudsaken är ju faktiskt att det är roligt mest hela tiden 😀

Jag vet inte när min sambo skändade The North Face logotyp på min dunjacka. Sedan jag upptäckte det igår kväll har jag dock skrattat oavbrutet. Kanske till och med i sömnen. Jag kommer förmodligen att fortsätta skratta hela helgen medan jag funderar ut min hämnd.

Till syvene och sist: Det är bra att dela livet med någon som vet vilka knappar hen ska trycka på för att framkalla ett asgarv hos dig. Hälsosamt!

Vad gör du för att göra din kärlek/vän på riktigt bra humör?

Lite papper, en penna och tjep – färdigt!
dunjacka
Kanske ser jag kärleksfull ut. But I will haunt you…You dunmarodör!
ola-mia-jacka

17 fina, men det var inte riktigt kul förrän efter 14

Jag ställde än en gång in ett sådant där gemensamt och fint långpass i morse. Vaknade och var alldeles för seg. Lördagmornarna har blivit sjukt viktiga för återhämtning sedan jag började veckopendla. Det är då allt liksom faller på plats och lugnar ner sig i systemet.

Bara en sådan sak som att få skita på sin egen toalett. MY HEAVEN!

Klockan hann bli 14:00 innan vi begav oss ut. Jag var typ sovtrött till en början. Ville bara lägga mig ner i gruset och sluta mina vackra gröna. När vi passerade 14 kilometer började det äntligen kännas som vanligt, men då var vi nästan hemma.

Okej, det bidde inget långpass denna lördag, men väl 17 fina kilometer i lite varierande tempo. Ibland 5.30 och så lite 4.30 på det och islöpning i 6.00 – precis som det brukar när jag är i farten. Aldrig så fort att vi inte kunde tjattra och sambognabbas under tiden i alla fall 🙂

När jag och Ola tränar tillsammans springer jag omkring och ler och tar bloggbilder snett uppifrån, medan han verkligen tränar på riktigt.Ibland får han vara med på bild. Andra gånger får ha inte plats.