Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2018
    M T O T F L S
    « Mar    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  

Mängdveckan är slut. Så här gick det!

Vecka tre och den tredje marathonstrategin på lika många veckor. Jag hade bestämt mig för att knarka kilometer

Gick ut hårt  i måndags med en vilodag. Tänkte att jag skulle springa en sväng på kvällskvisten, men istället fastnade jag vid köksbordet med sambon och åt överblivna chips…

Tisdag morgon passade det av logistiska skäl bra med löpning på gymmet. Stod bara ut i åtta kilometer på löpbandet innan jag avbröt för några övningar löpstyrka.

Onsdag kväll lyste vårljuset upp hela vårt hem när vi åt middag. Jag fick feeling och ”tillåtelse” att ta en runda medan sambon nattade kidsen. Förlängde rundan runt sjön en aning och när mörkret föll hade jag sprungit 12 väldigt kuperade kilometer. Det fick räcka. Funderar på att byta favoritrunda, men har hittills inte hittat ett enda flackt parti i Hindås…

Torsdag morgon och dags för löpbandet igen och en riktig utmaning. Hade bestämt mig för att stå ut med en hel mil inomhuslöpning. Efter fyra kilometer ”sprang jag ifrån” bandet och ramlade in i nödstoppsknappen och fick en överjävlig elektrisk stöt. Glad ändå för lite action, men fick snällt starta om apparaten för att samla in mina tio.

Långfredag med huset fullt av härlig släkt. Käkade en minst sagt förstärkt långfrukost och rullade ut på långpassjakt. Hann rulla 18 kilometer innan jag började längta efter dusch, mina kära och utomhusgrillad korv…

Under lördagen använde vi förmiddagen åt att förflytta oss till Åmål. Jag hade bestämt mig för 20 kilometer eftermiddagslöpning trots tunga och trötta ben. Till min stora glädje höll sambon mig sällskap i 12, så passet vara bara tråkigt och tungt i åtta kilometer…

Söndag och redo att kasta in löparhandduken för gott. Samtidigt bara 12 kilometer kvar till totalt åtta mil. Den lilla utmaningen löste jag såklart, men nu är kroppen i chock ska ni veta. Det var väldigt länge sedan den sprang så här mycket. Kanske hände det nån gång förra sommaren under semestern?

Efter totalt åtta mil varav fem de senaste tre dagarna vill jag inte springa på ett par dar. Huvudet och kroppen skriker nej!

Vi kan kalla kommande dagar för superkompensation. Det låter lite bättre än löparkrympling.

Löpartröttheten gör också nästa veckas marathonstrategi till en större utmaning. Vad, varför och hur ska jag träna? Och hur mycket måste jag vila för att kroppen och huvudet ska komma i kapp?

To be continued…