Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Februari drabbade mig hårt i år

Februari var månaden då väldigt mycket kul som jag hade sett fram emot blev inställt, men då väldigt mycket positivt hände ändå.

Personligen fick jag ställa in två Utomhusfys på Heden för att jag själv och mina barn blev grisigt sjuka. Det blev stort man- och kvinnofall vid andra tillfällen för att andra och deras ungar föll offer för RS-virus eller något annat jävligt.

Vissa veckor av februari är som stora svarta hål och min hörsel har fortfarande viss förbättringspotential efter den där dubbelsidiga öroninflammationen… ”VA?! Saru nåt eller?”

Den här sista dagen av februari piggade jag upp livet genom att köpa mig ett par nya löparskor att ta med mig in i mars. En bättre avslutning och skjuts rakt in i våren kan jag knappast önska mig. Och vips så glömde jag bort hur kämpiga vissa veckor den här månaden har varit.

Näe, jag är inte den som klagar precis. Man måste liksom fortsätta att skratta och leva för livet pågår oavsett dagsform.

Hur har ditt februari varit?

Saker jag funderar över en måndag

1. Varför gillar alla semlor? Personligen tycker jag att det är döäckligt och äter hellre en bit torr Skogaholmslimpa. Fast jag äter aldrig torra skogaholmslimpor. När andra smaskar i sig sin semla brukar jag se till att ha laddat med något annat gott till mig. Typ chokladboll, kardemummabulle eller kladdkaka… Man får ju inte vara dum!

2. Varför är jag på så bra humör? Det här förstår jag inte alls eftersom jag faktiskt sitter här med två döva öron och är i princip helt oduglig som människa. Fast inombords känns det så himla bra. Lugnt, fint och nära till ett grav.

3. Längtar jag efter att träna? Både ja och nej. Jag längtar mer efter att få min hörsel tillbaka, sen kan vi börja träna. Det är dock för ovanlighetens skull väldigt vackert vinterväder här i Göteborg så okej då… Ett skönt löppass skulle inte vara fel.

4. Vad blir det till lunch? En banan- och havrepannkaka med jordnötssmör och jordgubbssylt kanske. Eller pasta med gammal tacofärs och lite grönt. Omelett med skinka? Är inte riktigt färdigtänkt där märker jag…

5. Vad kan jag göra istället för att träna så här en måndag? Använda träningstiden till att skicka ett gäng halvjobbiga mail. Planera kommande Utomhusfys på Heden. Är det läge att fixa ett gäng redskap till deltagarna kanske? Käka bebisfötter och hänga i lekparken. Göra en seriös middagsplanering för hela veckan. Om jag orkar… Att ta det så lugnt som möjligt är alltid prio ett när man inte är frisk.

Det var nog allt jag funderar över idag. Hoppas du får en riktigt fin måndag!

Visste du att Men Mia! finns på Facebook och bjuder på mycket humor på Instagram. Följ för att aldrig missa ett inlägg eller ett skönt garv.

Det stora kroppsförfallet

Om jag inte tränade skulle jag förmodligen vara en sådan som hade ont någonstans jämt och dessutom, vid 37 års ålder, vara ganska långt fortskriden i det kroppsliga förfallet.

På grund av förkylningen har jag inte tränat på över en vecka. Igår tog jag min första längre promenad.

Efter en vecka med enbart väldigt lätt motion upptäckte jag genast mina svagheter. Det gnisslade i knäna och jag tyckte att det var tungt att hålla upp huvudet.

Hjälp liksom. HJÄLP!

Och den här tunghövdade gnisseltanten ska alltså lyfta 100 kilo och springa fem kilometer på under 20 minuter?

Wish me luck…

Det är dags att fräsa ut snoret och springa ifrån ålderskrämporna…

Därför gick det åt skogen med mitt träningsprogram

Och då menar jag inte ”åt skogen” som i att jag sprang en massa livsnjutarpass i skogen istället. Av vecka 1 på mitt träningsprogram mot snabba 5K och 100 kilo i marklyft blev det helt enkelt inget alls.

Eftersom livet knappast är skrivet i sten får man kasta in handduken till det mesta när man blir brutalt förkyld. Det gäller speciellt fysisk aktivitet som är ansträngande för hjärtat.

Planen nu är att starta om vecka 1 av träningsprogrammet så fort jag blir helt frisk. I helgen har jag nämligen gått runt och samlat ihop ännu mer motivation till både löparben och muskler.

Istället för att sura över utebliven träning, stängde jag av den delen av livet nästan helt. Vid bara ett fåtal tillfällen suktade jag efter ett löppass då omgivningarna var så vackra och det vita underlaget knarrade helt perfekt för ett par löparskor. Den där stänga-av-knappen är förresten mycket bra att använda sig av för då ligger inget och gnager och tar onödig energi. Det blir lättare att vara där man är och njuta av det man kan göra helt och fullt.

Jag sörjer inte förra veckans uteblivna träning, däremot längtar jag efter den träning som komma skall. När det nu blir…

Här kan man ju liksom inte stå och sura över uteblivna löppass.

Förkylningskänningar – vad göra?

Igår blev det helt naturligt en vilodag då jag var ensam med båda kidsen från tidig morgon till sen kväll. Trodde därför att jag skulle vakna jättepigg och träningssugen i morse. Tji fick jag liksom. Jag vaknade i en dimma och känslan har envist har bitit sig fast hela dagen. Jag tror att en förkylning är på väg, men vet inte riktigt. Vad gör man dårå? Tränar gör jag i alla fall inte…

Förmiddagsjoggen med barnvagn byttes ut mot en lugn solskenspromenad i Trädgårdsföreningen. Septembersommar alltså – varje år känns den här perioden som den ljuvligaste hur bra sommaren än har varit.

Sen gick jag faktiskt hem och vilade i några timmar medan bebisen sött sov vidare. Om bloggjobb nu är att betrakta som vila. För mig är det vilsamt att verkligen ha tid för att blogga överhuvudtaget… Det jag producerade då kommer dock en annan dag. Det här är bara ett blajblaj-inlägg…

Sen väntade två timmar utelek med den ena sovandes i vagnen och den andra klättrandes på hög höjd. Sånt måste man orka med hur dassig man än känner sig. Speciellt när det är sånt här ljuvligt väder! Fick tillåtelse att sitta en hel del då det snabbt hittades nya kompisar i lekparken. Puh…

Brukar vanligtvis unna mig en timmes träning när sambon kommer hem från jobbet vid 16. Idag färgar jag håret istället. Pysslar med det just nu faktiskt. Inte en dag för tidigt alltså. Nog för att jag är snart 37 år, men de grå tinningarna är inte charmiga på mig. Nu fattas bara den årliga hårklippningen, som brukar göra mig cirka tre kilo lättare…

Ja så kan en ytterst träningssugen person göra sig en väldigt bra tisdag utan träning. Nu tycker jag att någon god fe kan dra sitt trollspö över mig och mota bort skiten som eventuellt huserar i min kropp…

Lalla runt med barnvagn i Trädgårdsföreningen är sånt som morsor gör på sin föräldralediga tid här i centrala Göteborg. Det är väl bara att haka på strömmen… För vackert och frodigt är det!
menmia-förkylningmenmia-aktivitet-förkyld

Typiskt bra helgsaker

Leverpastejsmackor med smörgåsgurka. Äter ju (nästan) alltid havregrynsgröt till frukost till vardags, men igår när jag var och handlade fick jag feeling för leverpastej och slog till. Kaffe, utsökta klyftor blodgrape och några glas apelsinjuice till det… Mmm.

Flanera på stan och göra allt och inget = samla vardagsmotionssteg samtidigt som en gör ingenting alls. Besöka Myrorna och hitta begagnade och knappt använda galonisar till lillan. Testa ett par guldpumps för 40 kronor som tyvärr är alldeles för trånga i tårna. Fan också, men det var kul att ha dem på fötterna i cirka två sekunder innan det började göra för ont…

Tacorester till lunch som faktiskt smakar bättre än tacomiddagen på fredagkväll.

Liten och stor tar på sig förkläden och bakar ihop världens bästa pizzadeg som ska sparas till kvällen. Jag börjar dreggla per automatik.

Vi kikar slött på På Spåret på SVT-play medan lillan sover middag.

Tänker på och planerar för en löprunda på eftermiddagen, men känner efter i luftrören och lungorna och inser att det inte är okej att springa på en fläck. Ett sådant beslut känns alltid lite extra bra i magen och jag får helt enkelt längta lite till.

Familjen splittras och den ena delen åker till IKEA för att handla nödvändiga ting medan den andra delen dammsuger och torkar lägenheten i ett litet effektivt nafs och förvandlar köket till en gastronomisk pizzafabrik. Typ samtidigt.

Och nu? Lugnet, tystnaden och mättnaden i magen. Det enda smolket i min bägare är att jag gärna vill stanna här inne i värmen, men måste ge mig ut i regnet och köpa skithuspapper…

Tack för idag – tack för en underbar helt vanlig dag!

…och tack för pizzan.  menmia-hemlagad-pizzamenmia-pizza

 

 

Jag och smittorna

Jag lever i en smitthärd! En av smittorna är pigg, men producerar kopiösa mängder snor. Den andra smittan fick gå hem från jobbet och är nu sängliggande. Jag befinner mig mitt emellan smittorna och servar dem båda så gott jag kan. Nej, det är sannerligen inte något ultimat utgångsläge för att hålla sig frisk till Göteborg halvmarathon på lördag, men en gör så gott en kan.

Håll tummarna!

Imorse rastade jag och kände på benen efter tre dagars frivillig löpvila. Jag kommer inte ihåg hur det kändes, men det var nog inget märkvärdigt. Det har i vilket fall som helst varit lite gött att vara slö säl i några dagar. Förhoppningsvis leder det till pigga ben på lördag \o/

Huvudlös selfie i barnvagnsrummet. Den här bloggen utvecklas verkligen…menmia-2xU

Träningen som inte blir av

Hittills den här veckan har jag missat:

Dödsintervallerna: 400 + 300 + 200 + 100 (x5) på bana

Transportlöpning: Tur och retur jobbet

Styrketräning: 30 min effektiv bålträning i jobbgymmet

Jag kommer säkerligen att missa morgondagens 5 x 4 minuter också. Och eventuellt fredagens transportlöpning. Igår fick jag duscha utan att ha tränat. Bara en sån sak. Kändes helt ovärt. Men när håret som egentligen är för kort för att sätta upp helt plötsligt gick att sätta upp var jag tvungen.

En del av mig känner att ”comebacken” i samband med Fight Cancer and Run nästa helg håller på att glida mig ur händerna. En annan del tänker ”Ach…”. Det finns fler lopp och hösten är ung. Jag tänker springa loppet oavsett förberedelser och dagsform.

Saker jag har vunnit när jag missat min träning:

Matlagning: Två kvällar i rad har jag stått och rört ihop smarriga grytor. En med fisk och en med kyckling. Maten hade såklart lagats ändå, men nu fick den extra mycket tid och kärlek.

Elbuss: Jag reflekterade i morse över att jag är väldigt hållbar i mitt resande till och från jobbet. Närjag är friskt springer jag över bron eller så promenerar jag till båten som tar mig över älven. Den här veckan när jag inte velat vardagsmotionera så mycket har jag åkt elbuss från Valand. Mycket bra!

Inte så illa ändå. Snart står jag där och frustar på en löparbana nära mig och undrar vad fan jag egentligen håller på med…

Löparlängtet.
menmia-längtar-löpning

 

Fördriva ondska ur kroppen

Ondska = förkylningsbaciller hämtade direkt från en förskola nära oss… Hela familjen har fått sin beskärda del och jag är sist ut att snora.

Den här helgen kommer därmed att handla väldigt lite om svett och endorfiner. En aning synd och typiskt, då jag hade som plan att börja toppa löpformen. Ach. Än finns tid och förkylningar brukar försvinna väldigt snabbt ur min kropp. Sen springer jag igen, som om ingenting hade hänt.

Vi kurerar oss och har det trevligt på andra sätt. Den bästa starten på en lördag är en stor och god långfrukost. Idag bullade vi upp med hembakat surdegsbröd (OBS! Olabakat!), grönsaker, frukt, kaffe, ägg och smarriga pålägg. Alla blev nöjda.

Frukosttallrik nummer ett för sjuklingen. Eat your greens and some other stuff.
menmia-helgfrukost”Maaaaackaaa guuukka oooooooscht äääggg!” Ja, hon gillar variation den lilla…
menmia-helgfrukost2

Vi valde havsluften

På sommaren gör en sådana val så fort en har möjlighet. Och jag tänker nu att det var ett ganska bra val att fånga några soliga dagar nära vattnet. För denna morgon, när vi är tillbaka i Göteborg, är himlen grå och regnet strilar mot asfalten. Min sambo sitter just nu på en el-lånecykel längs med Mölndalsvägen på väg hem från glasmästarn där vi har lämnat in vår bil. Kanske behöver han lite extra soliga minnen just i denna stund…

Jag har försökt att ta tillvara luften. Vilat. Andats. Bli frisk. Få bukt med det rossel och snor om finns i kroppen. På bara ett dygn vid havet kom jag banne mig en bit på väg. Det här är alldeles för långdraget nu. Även jag kommer till en punkt då jag tappar tålamodet.

M.V.H. en före detta löpare (Ja, jag vet. Det där var lite väl  dramatiskt kanske.)

Havsluft och bad. Lika fint som skinkspad.
menmia-hällebäck