Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

The never ending handledsstory har fått stöd…

Handleden, som ibland begränsar mig något så oerhört och ibland inte alls. Ondast gör det när jag borstar tänderna, diskar, skär saker på min mattallrik och skriver saker med en penna på ett papper. I övrigt har jag inga problem att leva. Jag får helt enkelt sluta att äta. Och då behöver jag ju inte borsta tänderna eller diska heller va? Jag kan till exempel stödja på handleden och göra armhävningar och bålkonster på pilatesboll. Lyfta saker går också bra. Så det behöver jag inte sluta med, även om jag gör det väldigt försiktigt.

I samarbete med Vulkanskydd.com har jag fått möjlighet att testa ett handledsskydd. Jag använder det sparsamt, då jag inte vill att handleden ska bli bekväm av sig. Handledsskyddet är i universalstorlek så det är bara att sticka in tummen i hålet, vira runt och fästa med ett praktiskt kardborreband. Jag har väldigt smala handleder och var rädd att det inte skulle passa mig särskilt bra, men det gjorde det.

Förra helgen var jag extra glad åt handledsskyddet. Mot kvällarna tilltog smärtan och då var det skönt att avlasta handleden för en stund. På helgerna vill en ju bara njuta. Inte ha ont. For your information så gick det utmärkt att äta ostbricka och dricka ett glas rött med ett stöd runt handleden. Så det går ingen större nöd på mig egentligen. Det här var med andra ord det sista jag någonsin skrev om min handled i den här bloggen. ÄNTLIGEN!

Nu riktar vi in oss på mer spännande kroppsdelar…

Rivigt tuff i handledsbandage. vulkanskydd

 

I löv my röv!

Trots att den är skadad, börjar bli oformlig och få ”tantveck”.

Idag sprang vi igen, jag och röven. Det är faktiskt så det är. Jag tar med den ut på en löptur för att den ska få känna efter hur den mår. Kvällens sex kilometer handlade faktiskt inte om så mycket annat.

Strax efter halv nio denna afton stannade jag och röven ute på ett fält utanför Uppsala city, upplevde skymningen och stretchade. Det tyckte vi båda mycket om. När vi kom hem stretchade vi lite till och upplevde ingen direkt smärta. Kanske är det helt enkelt inte löpningen som är boven i dramat.

JA! Jag ska gå till doktorn, men först måste jag tillsätta en egen utredning för att vara på den säkra sidan.

Vem röven på bilden tillhör förtäljer inte historien.
image