Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Välja berg att bestiga

Det finns många berg i livet att bestiga och nu syftar jag inte bara på sådana som man kan ta sig an i löparskor även om de ligger nära till hands efter alla goa toppturer på Teneriffa… Vilken utmaning som helst kan i min värld likställas med ett berg att ta sig uppför. Väldigt floskligt, men oerhört sant.

Eftersom jag har mina livsprioriteringar (ganska) klara för mig vet jag också att jag måste välja berg att bestiga med omsorg. Det finns inte på kartan att jag hinner med att knata upp till alla toppar som verkar lockande. Om jag skulle välja alla berg skulle jag förmodligen bara komma halvvägs, eller ramla ner, utan att kunna slutföra någonting alls.

Jag är precis där just nu faktiskt. Ett gäng berg tornar upp sig framför mig och jag måste välja. Jag måste definitivt döda några darlings (BUHU!) och se till helheten samtidigt som jag försöker förverkliga delar av mig själv. Andra berg måste jag förändra och dessutom hänga upp några livlinor längs med vägen på. Och så har vi de där nya bergen, som definitivt måste till på listan. I fall det blir tid över…

Bergen handlar om träning, yrkeslivet, pivatlivet och det där lilla extra som jag brukar kalla good life. Alla delar hänger ihop. Inget fungerar utan det andra.

Rent fysiskt är jag i alla fall en bergsget. Jag älskar att springa uppför och det har alltid varit min styrka som löpare. Idag återvände jag till löparspåren här i Göteborg. Tog en sväng upp till Skatås för att runda femman. Löpturen skulle nog beskrivas som väldigt kuperad av någon. Efter Teneriffa-äventyren märkte jag inte ens av uppförsbackarna…

Berget blev ett helt annat. Efter fem kilometer började det hällregna iskalla regndroppar och vinden tilltog. Jag drabbades av akut brain freeze och sen domnade både händer och lår bort. De återstående åtta kilometerna var definitivt en kamp. En jävligt kall kamp. Fast samtidigt tänkte jag på humorn kring att min första löptur på hemmaplan blev den värsta möjliga. Då kändes det genast lite bättre. Och jag klättrade upp för berghelvetet och kom hem till en varm dusch. Värt!

Beat the mountain – and smile!

MVC, axlar och middag

Förutom att jag fick lyssna på hjärtljud på MVC idag hann jag också sitta i väntrummet och bläddra i en Runners World. Jag läste om tuffa intervallpass och dregglade, men vet också att jag inför varje intervallpass känner ganska stor olust. Kanske ska jag försöka njuta mer av att slippa den där lite gruvsamma känslan för en tid 🙂 Alla dessa hatälsk-känslor som jag längtar efter finns det ju faktiskt massor med tid för. Sen.

Firade frisk och stark kropp och vild bebis i magen med ett träningspass på gymmet som lämpligt nog ligger vägg i vägg med MVC. 45 minuter axlar – för det var jag värd!

Hastade hem till en väntande familj och satte på mig mjukisbrallor. Vi intog därefter (på Olas initiativ, som jag dumt nog först var lite skeptisk till) torsdagsmiddagen utomhus i Skatås. Hur bra? Mer grill till folket – vardag som helg!

Familjen ”grilla lite till”…

menmia-grill-skatås

Löpning med ett grymt gäng

På bilderna nedan hittar vi:

1. Ola – killen som efter ett långt uppehåll har börjat att löpträna med regelbundenhet igen. Eftersom han är en talang som aldrig tappar greppet håller han, trots uppehållet, jämna steg med mig och kanske till och med springer ifrån mig… Karlar alltså!
2. Moa – som numera alltid ropar ”Snabbare! Snabbare!” när hon sitter i vagnen. Vi gör vad vi kan får att hon ska få som hon vill.
3. Lars – killen som egentligen kräver ett helt eget inlägg. Vår bästa vän Larsa, som på två års tid gått från att inte träna alls till att springa en halvmara på under 1.30 på träning – vilken dag i veckan som helst. Detta har han dessutom gjort helt på egen hand. Imponerande! Karlar alltså…som sagt.
4. Mia – joggtanten med en spirande vårform i benen. Hon som vaknade typ stelopererad i morse, men bjöds upp till löparfest längs med milspåret i Skatås.

Det fanns inte mycket att klaga på idag. Möjligtvis var det en aning blåsigt och kallt när en stod still. Jag förväntade mig en tuff dag på löparjobbet med minnet av gårdagens bökiga tvåtusingar alldeles färskt. Stelt var det till en början minsann, men benen pinnade på rätt bra Speciellt sugna var de på att trycka på i uppförsbackar. Som tur är bjuder Skatåsmilen på en hel del sådana. Så jag sa ”tack tack” till mina pigga ben och till karlarna som kämpade med barnvagnen den största delen av passet. Jag ryckte enbart in på slutet och spände musklerna där det var som brantast på baksidan av Brudarebacken…

Här kan en vara en solig söndag, men det var inte varmt på en fläck. Brrrrr…
skatås-olaochmoamenmia-familj-larsmenmia-i-skatås

Mitt hetaste tips på löpartävling

Min mest angenäma löparupplevelse förra året kom inte förrän i oktober, då jag ställde mig på startlinjen i Skatås för att springa Skogsmaran längs med Vildmarksleden. Ett Marathon senare landade jag i målet i Hindås.

Förutom några dippar med glömda chip, illamående och sega ben var loppet helt fantastiskt. Naturen! Arrangemanget! Medlöparna! Det var ren och skär kuperad terränglycka uppblandat med lättlöpta partier och elljusspår. Allt satt som handen i handsken på något vis och skapade den perfekta löparupplevelsen för mig trots att jag knappt hade förberett mig alls (som vanligt…).

Förresten. Vi hade fint väder också. Här kan du läsa min racereport.

Jag låter köpt nu, men det är jag inte. När nyhetsbrevet från Skogsmaran damp ner i inkorgen kände jag helt spontant att jag vill uppmuntra människor jag tycker om att ta sig an denna sträcka den 3 oktober 2015. Ni har massor med tid att förbereda er. Årets nyhet är att du, om ett terräng-Marathon känns för långt, kan springa en halvmara också. Den starten äger rum i Härryda.

Anmäl dig nu för höstens, eller kanske till och med årets, bästa löparupplevelse! Mer info hittar du på Skogsmarans webb.

Tjilevipp.

Titta och njut…

Skogsmaran 2014 – Vildmarksleden from Mattias Bergström on Vimeo.

Träningsdejt i Skatås utegym

Emmi hörde av sig till mig här i bloggen för några veckor sedan och föreslog att vi skulle träna ihop. Jättekul tyckte jag såklart. Efter lite pusslande med våra respektive scheman fick vi till vår träningsdejt igår. På kvällskvisten tog jag springbenen till Skatås utegym. Och där fanns hon min nya träningskompis. Eller njae, vi var vid helt olika gym först och höll på att strula lite, men när vi väl satte igång träningen då jäklars…

Planen var ett överkroppspass och precis så blev det. I cirkelform. Svettigt, mycket mjölksyra och en del snack mellan varven och efteråt. En bra och social träningskväll helt klart.

Jag kan bara konstatera att jag borde ha fler träningsdejter, för det mår jag bra och blir glad av. Tyvärr(!) är jag lite lat vad gäller att ta egna initiativ och harvar bara på i min ensamhet. Skärpning Hellström!

Och så vårt pass då.

Åtta övningar. 45 sekunder jobb, 20 sekunder vila. Totalt tre varv.
# rodd i TRX
# valfri magövning på lutande bänk
# bicepscurls
# axelpress med stock
# chins/pullups
# armhävningar
# enarms hantelrodd
# dips på bänk

Efter avslutat cirkelgym tog jag springbenen hem. Drabbades av lätt soppatorsk efter två kilometer, men vetskapen om att det stod en Carbonara där hemma och väntade på mig höll mig upprätt ända fram till dörren.

Igår blev det totalt 15 kilometer löpning fördelat på två pass samt löpskolning och cirkelträning insprängt i själva löppassen. Vilken bra träningsdag liksom! Idag blir det dock mindre träning och mer av annat.

Emmi hade TRX med sig, vilket jag tyckte var jättebra 🙂 Jag har blivit vän med de där snörena som jag tidigare typ bara trasslade in mig i.
menmia-utegym-skatåsPå väg hem. Fotografiet togs glatt alldeles innan soppatorsken.
utegym-hemjogg-menmia

Löpning. Utegym. Löpning.

Jag hade bestämt mig redan innan träningspasset. Det är inte alltid jag håller på med sånt. Bestämmer mig alltså. Men igår skulle det springas i så många uppförsbackar som möjligt samtidigt som jag skulle flukta på utegymmen i Skatås.

Efter knappt knappt sju kilometer uppförsmatande hittade jag till det första utegymmet på min väg – det som ligger längs med femman i Skatås. Dock hörde jag en massa män stöna och stånka där uppe i skogen. Orka? Så jag sprang vidare ytterligare en kilometer till nästa utegym, som ligger bakom själva motionscentralen. Det visade sig vara ett smart drag ty där kunde jag, mina muskler och min mobilkamera med självutlösare vara helt ifred.

Jag var där för att kolla läget och träna mina  axlar. Precis så blev det. Utbudet med stockar och fria vikter att lyfta funkade fint för ändamålet. Det spelar ingen roll hur lite eller mycket stockarna väger – det är ALLTID tufft att lyfta en stock. Nästa gång jag anländer denna plats ska jag ha en plan – ett uttänkt träningspass – för nu vet jag ju vad som finns där.

Här finns bland annat möjlighet att träna chins, klättra som en apa, dippa (OBS! Inte chips!) och pressa brösten till fin form. Varför inte några bicepscurls  i skogen? Exotiskt! Det är helt enkelt en lekplats för vuxna med utmaningsbegär.
utegym-skatås-menmiaSå kommer vi till momentet ta bilder på sig själv med självutlösare. Trots att jag var ensam på plats kände jag så mycket ”stress” att det blev skit av alltihop. En begynnande enarms axelpress hamnade på min Instagram, liksom bilden nedan där jag ser minst sagt lite förvirrad ut och håller hårt i den minsta(?) vikt jag kunde hitta. Ach…

Och efter uppumpade axlar väntade några kilometer löpning hem. Uppförsbackarna blev nedförsbackar och jag kom hem på ett strålande humör.

Jag tar mig inte i skrevet. Handen har bara hamnat lite olyckligt på bilden.
menmia-utegym-skatås

Löptur med hjärnsläpp

Jag skulle inte alls springa långt igår. Jättelångt sprang jag inte heller, dock betydligt längre än vad jag tänkt mig. Ut och känna på terrängen i trailskorna var tanken. Det innebär några kilometer transportjogg på asfalt. Kanske tog värmen udden av min hjärnkapacitet redan där? För tryckande varmt var det. Så där att det kändes som att springa i klet. Tack och lov hade jag orkat ta på mig ett vätskebälte och dessutom kommit ihåg att fylla flaskorna med vätska. Nej, varma dagar tar jag inget för givet.

Så anlände jag en mer än välbekant runda, Stora Delsjön runt. Jag tänkte ”Jag  springer lite här och lite där och sen hem”. En jättebra plan, som inte alls var särskilt lång i tanken. Dock hade mitt huvud visst glömt bort några sträckor på den här  rundan. Jag kom fan aldrig fram till platsen där jag skulle påbörja transportjoggen hem…

Värmen blev mer och mer påtaglig. Där inte skogen gav mig skydd från solen kände jag mig om stekt vitfläsk.

Men även de inte så angenäma rundorna tar slut. Att komma hem var ljuvligt. Hur skönt  är det inte i ett svalt trapphus av sten? Hur gott smakar inte friskt vatten direkt ur kranen? Det var så värt. Då.

Här ska du stekas till döds din jävel, menade solen igår. En vacker  plats att dö på!
trailrunning-menmia

 

Arrangerade bloggbilder

”Nä, men jag brukar alltid slå mig ner på en häll och filosofera lite under mina träningspass. Vifta med tårna mot sjöutsikten och bara andas…”

Jamen tjena liksom. Fast det var inte det jag skulle skriva om just nu. Egentligen.

I samband med dagens löprunda hade jag tre mål.

1. Springa veckans långpass (huvudsyftet typ)
2. Få frisk luft i glåmigt ansikte.
3. Mäta sträckan från vår dörr, upp till Skatås, runt milspåret och sen hem igen.

Jag lyckades med allt. Vad gäller den sistnämnda punkten så uppskattade jag och hoppades på att det skulle vara runt 18 kilometer, vilket kändes lagom motiverande för dagen. Det var EXAKT 18 kilometer. Jag blir fan helt matt av att vara så skillad och perfekt i allt jag gör…

Sen finns det väl inte så mycket mer att skriva om passet mer än att jag i vanlig ordning satte den ena foten framför den andra. Runt milspåret finns många backar att mörda (snor uttryck av Snorkkis rakt av här) och jag dödade dem i behaglig takt. Det var nog skönt för både mig och dem. Morsade på ett gäng glada fågelskådare också. Trevliga män i skogen är alltid en bonus.

Och här sitter jag och andas…
menmia-skatås-delsjön

Nu har även Men Mia! inlett träningsåret 2014

När jag kikade i diverse träningsbloggar och andra flöden igår insåg jag att jag hade missat något. En ska tydligen träna på nyårsdagen för att få en fräsch start på det nya året. Jag gjorde precis tvärtom. Sunkade ner mig riktigt ordentligt och gick enbart utanför dörren vid ett tillfälle för att fylla på matförråden. Bakfull varde jag icke. Sånt har en inte råd med nu för tiden. Däremot var jag mysigt trött, go och kramig.

Idag däremot, den 2 januari 2014, var det dags. I ihållande regn, blåst och mörker förvandlades en planerad mysjogg ”bara för att” till ett långpass. Jag sprang och sprang till jag var så nedkyld att det inte var kul längre. Hann en sväng upp till Skatås där jag rundade grusåttan som förvandlats till dy för att därefter fortsätta mot Olskroken innan jag landade hemma på Heden. Oväntat kul. Och säkert bra inför kommande säsong med några extra kilometer i benen.

Sådärja. Träningsåret 2014 har startat. Jag är i vanlig ordning helt oplanerad och oanmäld till diverse tävlingar, men ändå… Looking forward!

Lämnade kameran hemma, så istället för dagsfärskt material får ni en bild på en riktig snygging som sprang långpass med familjen på nyårsaftonen innan firandet tog vid. image

11 december = frukost utomhus

Tidigt imorse gav familjen sig Hellström/Karlsson ut på morgonpromenad. Bara fadern, som styrt upp kalaset, visste var vi var på väg. Efter en snirklig promenad på mörka, men ack så välbekanta stigar, var vi framme vid vårt mål – ett vindskydd vid Lilla Delsjön. Ute varde fortfarande inget ljus. En levande eld lyste dock snart upp vår plats, där vi också skulle inta vår frukost. Gröt till lillan och kokta ägg, grillade korvar och kaffe till föräldrarna. HUR GOTT?!

Vi åt och såg gryningen överta bilden av vatten och skog som vi hade framför oss. Och efter en stund fick vi trevligt kaffesällskap av två unga män, som dagligen arbetar med att hålla hela Delsjöområdet fint. Där det finns en eld, där finns det stjärterum. Det är sen gammalt.

Lugn och ro till en lätt uppstressad Mia och lite som en kompensation för att jag sprang inomhus på löpband igår.

Det var svårt att lämna stället och promenera hem. Men nu är vi hemma igen. Lagom till lunch.

Levande eld ute i det fria är spännande...
image