Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Hektiskt att ha helg?

Det är åtminstone väldigt variationsrikt med fredag, lördag och söndag nu för tiden…

Det här var nämligen helgen då jag…

# hämtade ut min akademiska kurslitteratur på posten på fredagen för att hinna med en deadline på söndag kväll. JAG VET! Helt kass framförhållning, men viktigare saker har kommit emellan typ varenda dag.

# åkte direkt från postutlämningen till fritidshuset och passade på att transportspringa sista biten.

# på kvällstid skrev en akademisk essä på tre A4 med väldigt kloka reflektioner kring och kokosolja, hälsa och etik.

# drack bubbel både fredag och lördag strax innan mina akademiska studier.

# fick besök av svärföräldrarna, vilket alltid är lika trevligt.

# shoppade loss på IKEA med sambon, blev utbränd och fick hoppa över lördagsintervallerna, som ersattes av ett lugnt distanspass.

# blev bjuden på brietårta med varm plommonmarmelad. Gudars vad gott!

# satt vid havet och reflekterade en liten stund.

# insåg att vi har ett hus med diskmaskin och dusch.

# transportlöpte första biten från fritidshuset och passade på att springa mitt första snabbdistanspass efter graviditeten. Efter två kilometer uppförsbacke som uppvärmning fortsatte jag med fem kilometer kuperad tortyr. Sååå värt! Trots att jag fick gå några steg i en av de brantaste backarna (som kom vid fyra km ungefär) klarade jag mitt outtalade mål och sprang 5K på 23.41 \o/ Vad kan jag göra för tid på en flack bana? ^^

# firade min uppåtgående löparform med en falafel mä brö.

# klarade min akademiska deadline och hann skriva det här blogginlägget också.

Jag har tyvärr inte hunnit ta någon dusch efter dagens löppass, men det spelar faktiskt ingen roll. Lite skit har ingen dött av.

Jag längtar redan tillbaka hit!

 

Some fart in the morning

Ursäkta ordvitsen i rubriken. Sådana där storheter bara kommer till mig.

Idag snackar vi tidsbrist och lust att träna. Om att ha max 35 minuter över, en mastig mailbox att gå igenom, ett tåg att passa och ett event i Lund. Om att ha spring i benen och veta att en kommer hem sent ikväll och knappast kommer att ge sig ut då. Den enda lösningen är att ta tillvara de där 35 minuterna som finns där på morgonkvisten.

Dagens morgonsnabba och effektiva pass:
2 km uppvärmning
4 km snabbdistans
0.5 km nerjogg

Jag fick till och med några minuter över…

Ta tillvara tiden, men stressa väldigt sällan!
morgonsnabb-menmia

Mina roligaste kvalitetspass

Att motivera sig att springa så fort att en blir aptrött är inte superenkelt alla gånger. Jag drar mig ofta för det. Ibland till och med struntar jag i snabbhetsträningen till förmån för feel-good-träning i den världsberömda komfortzonen.

Ibland tvekar jag länge, men lyckas till slut lura mig själv till ett kvalitativt träningspass.

Passen jag tar till när det kärvar med snabbhetsmotivationen:

1. Fallande stegar
Den första intervallen/steget är den/det längsta i kilometer eller tid, sen blir det bara bättre (läs:kortare), vilket i min hjärna förvandlas till ett ”lätt” kvalitetspass. Hmmm. Stupid?

Exempel
Stege 1:
4000 m + 2000 m + 1000 m
Vila ordentligt i två minuter eller mer mellan varje intervall och njut av att distansen halveras.

Stege 2:
4 min + 3 min + min +1min
3 min + 2 min + 1 min
2 min + 1 min
1 min
Vila 1-2 min mellan varje intervall. Ju kortare intervallerna blir desto mer tycker jag att du ska passa på att utmana dig själv vad gäller fart. Kom ihåg att du bara behöver springa snabbt i fyra minuter en gång.

Stege 3:
2000 m +1000 m + 800 m + 600 m + 400 m + 200 m + 100 m
Den sista hundringen ska du springa ditt allra allra aaaaaallraaaa snabbaste. Vila 1-2 min mellan varje intervall.

2. 4 x 4 min
Ha minst två minuter ståvila mellan varje intervall, så att du verkligen orkar ösa. För mig känns detta pass mentalt mycket lättare än till exempel tusingar, men kan vara precis lika effektivt.

3. Snabbdistans
Bara tuta och köra utan att tänka. När det är över är det verkligen ÖVER, vilket jag alltid tänker på under tiden jag springer. Jag brukar köra 5-7 kilometer.

4. Fartleken som blir vad den blir
Ge dig ut och spring bara och låt farten komma till dig när det passar. Oftast blir det riktigt bra när du får feeling.

OBS! Samtliga pass ovan innehåller uppvärmning och nedjogg, men det vet du ju redan.

Lycka till med snabbheten och kör så det ryker efter din förmåga!

Belöningen kommer efteråt… Bakstuparyggläge!
menmia-X

 

 

Jag gillar män med långa ben

Inte alla såklart, precis som jag inte gillar alla män med korta ben. Men det finns en långbent variant som ligger mig extra varmt om hjärtat – äldre löparherrar med jättelånga ben. Ofta ser det ut som om de lufsar fram. När du kommer ikapp under ditt snabbdistanspass märker du att deras lufs går i 4.20-tempo. I ögonblicket du springer om märker du också att du typ når upp till deras skre…höft! Höft!

Den här typen av långbent äldre löparherre bryr sig inte om att du springer om. Han har inget behov av att börja hetsa och följa efter. Istället kommer han med glada tillrop och hejaramsor. ”Bra jobbat! Kör hårt! Lycka till!”

Du blir jätteglad. Den äldre löparherren fortsätter att lufsa fram på extraordinärt långa ben i sitt 4.20-tempo medan du flåsar och frustar som en hund och vill styla lite. Ty äldre löparherrar med långa ben går inte av för hackor precis.

Jag träffade en sådan här man, precis som så många gånger förr, på Delsjövägen idag. Det verkar vara ett populärt tillhåll för löparherrar med långa ben. Vad jag gjorde på Delsjövägen? Utförde ytterligare ett typiskt Men Mia-träningspass såklart!

# 2 kilometer uppvärmningsjogg
# 6 kilometer snabbdistans med gruset yrande under fötterna
# 3 kilometer behaglig nedvarvning

Klart på flera minuter under timmen och jättebra träning = helt perfekt! Måste fixa en egen hashtag för mina typiska och effektiva Men Mia-träningspass snart…

Förresten… Jag förstår att ni undrar vad som har hänt med min styrketräning som jag har skrävlat om är så jäkla viktig. Oh well. Vi har bara tagit en välbehövlig paus ifrån varandra. Ska försöka återkomma om det senare idag. Jag har faktiskt typ en plan!
menmia-chins

5 kilometer 20 minuter 17 sekunder

Om en har som mål att nå sub20 på fem kilometer kan en ju välja att gräma sig blodig över 17 ynka sekunder. Eller så tänker en bara ”Nähäpp, det här var inte dagen. Dessutom hade jag faktiskt lite otur.” Jag väljer det sistnämnda.

Kanske händer det på nästa försök. Jag har i alla fall bestämt mig för att sub20 ska hända under ett träningspass och inte på tävling. Det ska vara något jag ”bara gör” och inte håller på och laddar för. Att ha ytterligare en tävling att tänka på tar för mycket tid från annat jag hellre vill göra.

Så idag var alltså inte dagen. Benen var lite knakiga efter gårdagens tvåhundringar på bana. Jag sprang på Delsjövägen, som förutom några lätta motlutar är väldigt platt. Gjorde en tvärvändning efter 2.5 kilometer, sprang samma väg tillbaka och förlorade väl nån sekund på det. Fick sakta ner lite vid ett rödljus. Väjde vid två tillfällen för ett vägarbete och fick springa i sumpigt oklippt gräs. Nej, det var inte ultimat, men bra nog ändå. Fast jag funderar på att byta sträcka till nästa gång, så jag slipper den där vändningen och rödljusen och bara kan ösa på.

20 minuter och 17 sekunder alltså. Yes, det finns sannerligen ett sub20 i de här benen. Kanske med god marginal till och med.

Lär återkomma till detta lilla sidoprojekt längre fram…

Gick upp i skogen och tog några fina asspics sen. Bra va?menmia-sub20

Toppa toppformen

Ja hur gör man egentligen? Det är individuellt såklart. Jag brukar mata in en massa träning näst sista veckan innan loppet och sen attackvila (med eventuellt lite lätt och kort träning) den sista veckan. Det har alltid funkat och benen har varit springsugna och pigga när jag väl stått på startlinjen. Den här gången är inget undantag. Jag gör som jag brukar. Det är bäst så.

Skillnaden nu i jämförelse med de flesta andra lopp jag har sprungit är att då har det handlat om att mata in mängd för att klara många mil, nu satsar jag på korta snabba pass samt några lugna distanspass som återhämtar.

Status på kroppen? Löparbenen är slitna, men levererar ändå. Precis som jag vill att det ska vara.

Igår var det dags för sex kilometer snabbdistans. Jag valde (som så många gånger förr) ett flackt parti längs med Delsjövägen med enbart några lätta motlutar, inga backar. Fram och tillbaka. Jag blir motiverad av det då jag alltid piskar mig själv och är snabbare på andra halvan 🙂 Snabbdistansen gick över förväntan. Sex kilometer avverkades på 24.54, vilket innebär ett snittempo på strax under 4.10 min/km. Jag erkänner att det inte var helt enkelt att springa så fort helt själv. Tack och lov slapp jag hård motvind igår, vilket brukar vara den här sträckans enda bekymmer.

Bra formbesked i vilket fall som helst. Om loppet går åt helvete kan jag alltid tänka tillbaka på det här passet och vara stolt ändå.

Nu har jag fått reda på att Mölnlyckeloppet kommer att bjuda på en del uppförsbackar. Ach. Jag tänker inte fokusera på det. Istället boostar jag huvudet och kroppen med att jag nog aldrig varit så snabb som jag är just nu.

Här, på Delsjövägen som slingrar där bakom, springs många av mina intervaller.
menmia-intervaller-delsjövägen

Spontan snabbdistans

Även om jag inte är det minsta krasslig och det definitivt inte är synd om mig har jag gått och blivit mentalt sympatisjuk med dottern. Alltså jag lever och gör det jag ska, men det är som i en trött dimma på något sätt. Jag är helt klart påverkad av den trötta lilla illbattingen som bara vill äta frukt, dricka vatten och allra helst sova.

Men men. En behöver ju komma ut också. Jag hasade mig därför ner för trapporna och förberedde kroppen på ett skönt distanspass utan krav. Det var bara ett problem med det. DÖTRÅKIGT! Jag stod inte ut med att lufsa runt och orka tänka. Så jag förhandlade med kroppen. ”Hörru, det är tisdag! Ska vi köra tisdagsintervaller istället och ha lite roligt?” Kroppen svarade ”Njae…” så det blev en snabbdistans. Ett mycket bra val!

Sex kilometer snabbdistans tillryggalägger man ganska fort. Okej, jag erkänner… Det var inte jätteroligt och lätt de första tre och dessutom motvind, men precis som vanligt så lossnade det andra halvan. Lite uppjogg och nerjogg på det och löparjobbet var gjort i ett nafs. Gött äre!

Vilken bonus en dag som denna.

Lite för mycket ljus på den här löparen ibland dock.
menmia-löpning-running

Den där snabbdistansen

Oftast tycker jag att det känns kul (både före, under och efter) att ge sig ut och räjsa så att gruset yr under löparskorna. Andra dagar känns det inte alls så jäkla kul, men jag gör det ändå. Vi snackar snabbdistans. Och idag hade jag en inte-alls-så-jäkla-kul-upplevelse. Men som sagt, jag gjorde det ändå.

Efter uppvärmning var det dags för en flack femma, med enbart några lätta motlutar. Thank God för avsaknaden av backar just idag, tänkte jag. Första halvan. Skitseg. Andra halvan. Lite mindre seg, men seg. Medeltempot visade sig dagen till ära bli 4.20 min/km. Inte lika snabbt som vanligt alltså, men inte skitilla ändå. Så en får klappa sig på axeln lite trots allt. Jag gjorde det ju.

Och jag joggade hem, slet av mig löparskorna och sprang ut på balkongen. Där är så skönt att stå och fläkta tomatrödfejjan efter håra fighter med mig själv.

Veckans första kvalitetspass  är därmed avklarat. Som tur är har jag planer för ett till.

Revansch.

Moa var inte med idag när jag sprang. Hon behöver en paus från sin mor ibland…
löpning-menmia-barnvagn

 

Vad snabbdistans kan vara

Jag hade förberett mig på fem kilometer taggtrådstuggande slitlöpning. När jag, efter uppjoggen, såg den böljande och kuperade landsvägen framför mig ville jag ta mig för pannan och äta tårta istället.

Och snabbdistansen började sjukt segt. Trots att vi är  i Åmål, som inte är hemhemma, kan jag vägarna utan och innan vid det här laget. Jag VET var det är tungt. Jag VET hur de där motlutarna känns. Att känna sina löparvägar  är inte alltid något positivt. I alla fall inte just den här söndagen.

Upp och ner. Upp och ner. Kanske gick det inte så tokigt ändå. Hela tiden längtande jag dock efter den där flacka raksträckan längs med landsvägen. Och den kom. Sen avslutades löparkalaset i uppförsbacke på grusväg innan jag kunde stänga av klockan. Jag hade skitit fullständigt i klockan på armen under passet. Snarare ignorerat  den eftersom jag inte ville veta.

Att det då stod fem kilometer på 21 minuter och 9 sekunder, när själva snabbdistansen var över, gjorde mig så positivt överraskad att jag återhämtade mig direkt och joggade hem på pigga ben.

Tack tack. Marsformen är här! Jag ser fram emot april 🙂 Och sen maj… Borde verkligen ta itu med projekt anmäla sig till en löpartävling eller två. Än så länge är kalendern helt tom på löpartävlingar. Seriöst va?

Spring-Mia i sitt esse i vårsolen!
menmia-snabbdistans
Och det är viktigt att matcha vårblomstren.
menmia-vårlöpning

Effektiva träningspass gillas!

Tid har jag, men inte alltid skitmycket tid över till träning. En vilja att träna har jag ännu mera av än tid. Därför blir ”jag har inte tid” sällan en ursäkt. Hänger ni med?

Gårdagens lunchpass till exempel, snabbdistans. Jättebra och effektiv träning som inte tog särskilt mycket tid alls och skulle kunna tideffektiviseras ännu mer.

På grund av en dagsform med betongben var jag tvungen att värma upp i två kilometer och jogga ner lika långt. Allt annat hade varit jättedumt. Mellan dessa lugna block sprang jag fem kilometer så fort jag bara kunde i enlighet med dagsformen. Total tidsåtgång igår cirka 45 minuter. MEN. Jag ser  en potential här, dagar då tiden är ännu mera knapp.

Vi kan korta av snabbdistansen till fyra kilometer och springa den ännu snabbare. Både uppvärmning och nedjogg kan skalas av med fem minuter vardera. OCH VIPS! Så är vi nere på cirka 30 minuter effektiv träningstid. Och det mina vänner är 30 minuter träning som delvis är riktigt jäkla spyjobbig om du gör rätt 🙂

Effektiva träningspass gillas!

Ibland effektiv löpare. Andra gånger inte alls.
menmia-löpning