Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Men Mia! är deppig och säger tack för den här tiden och på återseende

Det är alltså inte jag personligen som är deprimerad, utan bloggjävuln.

Tillsammans letar vi med ljus och lykta efter inspiration, men finner den inte någonstans. Allt känns som ett enda stort blaha blaha.

Till jag kommer på hur jag kan förändra det som är till något bättre, snyggare och roligare så får det helt enkelt bli en paus på obestämd tid. Orkar inte harva runt i det här längre.

Och hörrni. Bli inte stressade nu över att ni tappar kontrollen över hur mycket jag tränar, hur snabbt jag springer eller hur många kilometer jag lyckas pressa in varje vecka. Eller vänta nu… Nåt sånt har ni ju aldrig fått reda på.

Have fun folks! För det ska jag ha! Varje minut. För vet ni vad… I vanlig ordning så har jag en plan. Är du en potentiell (stor)investerare eller finurlig samarbetspartner så hänvisar jag dig till kontaktformuläret. Vill du tjöta lite så finns Men Mia! kvar på Facebook.

Stör ej. Utvecklingsarbete pågår.

Ett smakprov ur Men Mia:s bloggskola

Idag höll jag en bloggkurs. Fatta vilken lyx det är att få göra sådana saker på jobbet. Fick prata om mig själv hur länge som helst och ändå känna mig som ett proffs.

Ni som läser den här bloggen var liksom indirekt med mig där i rummet. För jag pratade om vad det kan ge tillbaka att blogga, först ur ett personligt Men Mia!-perspektiv vilket jag sedan ”översatte” till ett verksamhetsperspektiv. Likheterna är fler än olikheterna.

Jag delade ut några heta tips.

1. Det ska vara kul att blogga.
2. Det är okej att nakenblogga om man gör det snyggt. Detta bör dock helst göras i en privat blogg. Inte i den blogg som representerar det företag man arbetar på. Kan misstolkas av målgruppen du skriver för… Vad är det du egentligen säljer?
3. Skriv så engagerande att du/ditt företag verkar intressant trots att du egentligen är helt vanlig. Detta kan leda till exponering i media och HSB-broshyrer. Möjligheterna är oändliga.
4. Gör inte som alla andra. Helst tvärtom.

Jag har ju faktiskt sammanställt ett helt kurshäfte om det här som heter ”Jag förundras varje dag över hur jag med enkla medel kan lura så många människor att jag är intressant – En rolig kurs om att blogga!”

Världens längsta kursnamn! Mycket nöjd med den.

Innehållet håller dock inte vad namnet lovar utan är ganska torrt, men med lite Men Mia! på det hela så blev det en rolig eftermiddag med mycket matnyttigt om jag får säga det själv.

Och så en kopp kaffe på det.

Nu filar jag på fortsättningskurserna. Spänner bågen. De vet inte vad de har gett sig in på…

En helt vanlig pausbild.

Självförvållat blogghaveri

Jag hoppas att någon överhuvudtaget bryr sig om att jag denna morgon totaly damaged this blog och därefter fick ägna tid åt värsta språket från helvetet (=kod) för att reparera skiten. Egentligen så kan jag inte, men med lite google, trix och fix så lagade jag bloggen helt själv. Ni kan sätta er ner nu och sluta för guds skull att applådera. Jag blir generad.

I alla fall. Anledningen till att jag överhuvudtaget var inne och petade i maskineriet stavas förändring. Jag kände mig inte helt nöjd med det som var.

Nu är förändringarna på plats. Till höger kan ni se en purfärsk presentation av mig. Och uppe i sidhuvudet har två nya flikar tillkommit – Löpning och Till salu.

Jag är fortfarande inte helt nöjd, men väldigt tacksam över att bloggen överhuvudtaget överlevt den här dagen.

Nu är det dags att lämna DATAN och göra nåt annat för en stund. GAH!

Stay strong and be proud no matter what…

Good morning chili lovers!

Jag har länge letat efter en möjlighet att få använda just den rubriken. Idag kändes det rätt.

Idag ska vi nämligen prata om varför det här aldrig kan bli en seriös löparblogg. Eller en seriös blogg överhuvudtaget faktiskt.

Är det nån av er som vet vad jag gör på jobbet? Nähä…

Jag skriver text. Ibland är jag viktig och strategisk och sitter med på möten och berättar för andra hur de ska sy ihop sin kommunikation.  Det händer också att jag översätter byråkratisk myndighetstext till någonting som folk faktiskt kan förstå. Ibland introducerar jag sociala medier för människor som inte ens har en webbsida. När det är som roligast får jag idéarbeta och vara med på ett hörn i grafiska produktioner. Alltså sitta och hitta på saker, komma med input, och låta andra göra grovgörat.

När jag loggar in hos Men Mia! slänger jag av mig alla prestationskrav och måsten. Här är det bara tillåtet att ha kul. Här vässar jag mina humoristiska färdigheter. Jag har ju faktiskt gått en helgkurs i Stand Up Comedy, så drömmen finns.

Men Mia! completes me…

Så om någon någonsin har trott att ”Snart! Snart, skärper hon nog till sig!” så kan jag bara säga:

ALDRIG I LIVET! Det kan faktiskt bara bli värre…

Storslagen humor delux! De ä ju så smala de där löparna

Aftonbladet kan starta hur många ”Vi gillar olika”-kampanjer som helst

Sist jag kollade var det 219 710 personer som ”gillar” kampanjen Vi gillar olika på Facebook. Några har även smyckat sin presentationsbild med kampanjens symbol. Även jag. För att jag helt enkelt gillar olika, precis som Aftonbladet.

*skräll*

Det var onekligen tacksamt att i bistra valtider få trycka på den där knappen och visa sitt missnöje när ett främlingsfientligt parti vunnit mark.

På gott och ont har den där nedrans gilla-funktionen på Facebook förenklat vår värld. Vi kan gilla och sen gå vidare i livet. Kanske är det också därför Aftonbladets kampanj inte når hela vägen fram till hjärtat? Inte mitt i alla fall. Jag gillar olika, men gillar själva kampanjen med ett lätt illamående. Hur ofta förfäras jag inte av Aftonbladets nyhetsrapportering?

Det finns många i min omgivning som har arbetat för och gillat olika sedan en lång tid tillbaka. De har mött motstånd och rädslor, men också glädje och framgång i det verkliga livet. Där är det omöjligt att bara gilla och gå vidare. Det kräver slit, engagemang och ibland även tårar.

Men över 200 000 personer gillar dem inte på Facebook. Det är ju förjävla synd tycker jag.

Nu kära vänner vill jag att ni tar er en funderar och lyfter fram människor som gör någonting på riktigt. Mitt bidrag blir (än en gång) Glada Hudik-teatern. Ni missade väl inte premiärprogrammet igår?

Kommentarsfältet står vidöppet!

Vill du hamna på min lista?

Ja är det EN lista man ska vara på så är det min – THE LIST! 🙂 Skämtåsido. Jag är blogghungrig, det vill säga sugen på att hitta nya bloggar att gilla, digga, engagera mig i, kommentera, inspireras av och framför allt kommunicera med. Gjorde ett försök att leta runt lite på Bloglovin, men jösses vilken djungel… Loggade snabbt ut igen. Puh.

Jag gillar ju det mesta –  kreativitet, HUMOR, träning, skönhet, mode, vardag och glamour…

Har du någon egen favorit kanske? En litet rum på Internet där du trivs? Alla tips mottages tacksamt.

Är det så att jag brukar kika in hos dig ibland, men inte har lagt till dig på THE LIST så säg till.

I min värld är Internet en plats för ödmjukhet och kärlek.

Certifierad av Himmel unt Pannkaka

En av mina favoritbloggar just nu, fantastiskt härliga och underhållande Himmel unt Pannkaka, har tagit fram en egen bloggcertifiering som talar för sig själv. Men jag tycker att du ska gå dit ändå och läsa varför certifieringen EIASJSB har kommit till.

Men Mia! har bara en sak att säga – WORD!

Och jag kommer att fnissa hela vägen till jobbet, vilket inte säger så mycket eftersom arbetsdatorn står i mitt sovrum. Fast jag ska i och för sig på ett myndigt möte nere på stan klockan 13, så då kan jag fnissa ute i det fria.

Livet är en aning komplext just nu. Jag bryter yrkesidentitet oftare än jag tar en snus. En del av mig är ung och fräsch och skriver chicklit online, en annan del är vuxen och stabil och ägnar sig åt myndighetssvenska. Ibland är jag med andra ord frispråkig och hilerios och ibland not so funny

Well.

Jag har lite heta texter om övergödning att skriva nu. Kommunikationsstrategi när den är som allra bäst.

Ha en fin dag hörrni.

Och glöm inte att använda tandtråd!

Drama queen med extra allt till din tjänst

När min blogg och tillika mitt ventilationssystem tackade för sig igår med ett underfundigt meddelande typ database error tänkte jag att den nog skulle läka ihop av sig själv under natten. När den inte hade gjort det mejlade jag min stackars webbmaster och insåg strax därefter att varken hon eller jag har tid för sånt här just nu.

Då kom dramatiken – den bubblade upp och övertog hela min kropp på bara några sekunder.

Så här kan ett dramatiskt utspel se ut:

1. Jag dödförklarade min blogg i mitt statusmeddelande på Facebook och lade till att jag själv (som person) fortfarande är vid liv.

2. Jag fiskade efter och mottog sympatier och hjälp från min arbetsgivare.

3. Jag pratade högt för mig själv ”Ja, du har ju hängt med i över ett år nu. Kanske är det dags för något nytt. Det här är ett tecken! Det är dags för en nystart. Något som inte är Men Mia! Något som är vuxet, tillrättalagt och tråkigt. Jag kanske kan bli gravid och starta en mammablogg utan humor, där jag beskriver mitt barns avföring? Eller varför inte bli en sån där självutnämnd social-media-guru som hellre skriver om sociala medier än använder dem och har roligt?”

Men inombords skrek jag: DU FATTAS MIG! JAG VILL INTE VARA UTAN MIN MEN MIA!

Så helt plötsligt var Men Mia! tillbaka av sig själv och den här teknikfientliga tanten fattar som vanligt ingenting… Vad hände liksom?

Har man blivit knäpp i huvudet av det här livet på webben?

Bubble vadå? Bubbleroom?!

Igår låg jag uppkrupen i sängen bland mjuka kuddar i velorbyxor och sambons hoodie och lät min kropp läka efter den lyckliga dekadensen. Framför nyllet hade jag senaste numret av magasinet Bubbleroom. Mode, kläder, accessoarer, Blondinbella och high heels – you name it! It is all in there.

Jag gjorde det lite i smyg. Precis som jag läser en hel del modebloggar i smyg. Det är intressant vad man kan uttrycka med mode och kläder. Jag uttrycker mig också varje dag. Ibland är det sunk. Andra dagar glamour. Vissa dagar är det bara lite hoppsanhejsan och hejkonbacon. Kläderna uttrycker något. Jag tycker det är spännande och spanar ofta in människor som har och ger det lilla extra med sina outfits.

Näe, jag planerar inte att förvandla detta till en blogg made by a fashionista. Det finns så många andra som gör det bättre. Och det är jag glad för. Nu ska jag smyga vidare bland modebloggare i Göteborg.

Läser du modebloggar? Varför? Och tipsa gärna om du har någon favorit. Djungeln är snårig och oändligt stor…