Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Skynda fynda färgglada träningskläder från MXDC Sport

Snyggt att på sig på gymmet kan en aldrig få för mycket av. Eller hur? Det är januari. Det råder rea på träningskläder precis överallt. Idag hittade jag en rea jag gillar på nelly.com – en sida jag inte besöker allt för ofta om vi säger så…

MXDC Sport är ett märke jag länge spanat på, men ni vet hur jag är. Jag är inte de stora och snabba köpbeslutens kvinna. 50 procent rabatt är dock siffror jag gillar. Rean pågår till den 14 januari 13.00.

Så nu har jag nästan klickat hem det här träningslinnet. Fina detaljer på ryggen tycker jag! Det är rea för grabbarna också, tyvärr en ganska färglös sådan.
mxdc

Tightsen som rockar gymmet i vår!

Fick leverans från Ellos idag. Snygga toppar som ska underlätta amning, osexiga behåar med luckor för boobsen OCH en uppsättning nya träningskläder, som främst kommer att användas på gymmet senare i vår. Inte nu. Den som spar hon har…

Jag är galet nöjd med mina nya och färgglada tights från Ellos Sport (199 kr). Beställde även ett enkelt och vitt träningslinne (99 kr) att matcha tightsen med så att jag kan känna mig riktigt vårig och härlig på gymmet vad det lider.

De här träningskläderna kommer ni att få se på mig här i bloggen inom kort. Längtar verkligen efter att få visa upp mig! 🙂 Älska färg! Längta ljusare årstid!

 

Fultights och bra humör på EnergyBalance i Åmål

Att få inviga en helt ny träningsoutfit på gymmet. Det är grejer det! 😀 Speciellt när den består av ett par fultights som kompletteras med ett kornblått linne. Outfiten är en önskad julklapp, som jag fick av mamma och pappa, så jag klagar inte. Nej nej. Tvärtom. Det var meningen att det skulle vara humor kring mina nya, specialbeställda och lite större preggokläder. Fast sen så satt outfiten VÄLDIGT skönt och i sin helhet blev det liksom snyggt. Fick till och med beröm av Ola när jag svassade runt på EnergyBalance i Åmål och visade upp mig.

Det bästa är att outfiten inte kostade många kronor. Jag kan verkligen rekommendera Ellos sport för shopping av färgglada och annorlunda outfits. Där finns både erkända märken för er som är noga med sånt och buskiskläder om du är som jag och inte bryr dig nämnvärt.

Träningspasset då? Jo, det gick finemang. Armar, axlar, rygg och bröst fick sig en rejäl genomkörare med hjälp av fria vikter, skivstänger, kettlebells, och maskiner. Bäst just nu är att jag känner mig väldigt trygg på gymmet och slipper stryka efter väggarna och vara rädd för att ta plats.

Dagens kommentar fick jag dock av en man: ”Ta inte i för mycket för då kanske den ploppar ut!” Jag skrattade bara, men nu så här i efterhand ångrar jag att jag inte frågade när det var dags för hans trillingar att komma till världen. Enough said.

Ja det är en bit kvar till biff, men en sparris kan vara oväntat och hemligt smygstark.
image

Vi fyllde på depåerna direkt efter passet med en sjukt god banan- och chokladshake, som man liksom gjorde i ordning direkt i burken. Kanske inte det bästa miljömässigt, men galet gott och snabbt. image

Outfiten i sin helhet. Linnet finns kvar att köpa för 59.50, men tyvärr vänner. FULTIGHTSEN verkar vara slut 🙁 Det märks att jag är en trendsetter…image

Mina rosa/lila kärlekar är här! (Läs: En kärleksförklaring till träningskläder…)

Beställningen från Ellos Sport har nu äntligen kommit! Eller den kom för länge sen, men jag har ju inte varit hemma i Göteborg för att välkomna mina träningslinnen på ett rättvis sätt. Idag gick jag med nyfikna steg mot ICA Heden för att hämta ut mitt paket. Och vänner, det blev kärlek direkt. Funderar på att ta på mig ett av linnena och gå ut och dansa disco ikväll. Så snygga och så mycket Mia-style är de faktiskt. Sporttopparna funkar jämt. Till och med under en kavaj på jobbet om jag så önskar.

Fast nu är det ju Lidingöloppet som står på tur. Ett event som jag med jämna mellanrum förtränger ungefär lika ofta som jag längtar efter det. Lutar åt att det blir linnet jag bär på den översta bilden. Det är lite tightare och mer funktionellt än det andra som också är väldigt bra. Ja ni ser ju. Det här kommer att bli tufft.

Här har jag bloggat om båda de flammiga och färgglada skönheterna.

Känner mig fin och fit!
image

Färgexplosion i mina nyanser av lila och rosa 🙂
image

Över-min-döda-kropp-sporter…

När man surfar runt och läser om löpning i bloggar och på hemsidor så låter det ibland som om att springa är den enda sporten som verkligen räknas. Det är med andra ord en ganska homogen skara människor, en liten klick i universum, som förespråkar löpning i alla väder och kläder. Jag är ju själv en av dem förutom de dagar jag blir mättad, totalt anti, lackar ur i tysthet och sveper en pava rödtjut eller trycker en sats chokladbollar i ren protest.

Men mot vad?

Tja, det snackas endorfiner, runners high och nya pers, som om det vore något vi löpare äter till frukost. Det är en kultur – en mycket fin och oftast trevlig sådan, men ibland blir det bara för mycket. I alla fall för mig.

Vi utmanar oss själva och springer längre, snabbare och snyggare. För egot är det en jättekick och i löparkulturen lovprisas det som om det är det enda vettiga man kan göra med sin tid. Men för den ickelöpande omgivningen (jag hoppas verkligen att ni har en sådan) kan det bli ganska tradigt om det enda som ramlar ur käften är löparfloskler och endorfinsnack. Det är klart att alla kan springa på ett eller annat sätt, men det är långt ifrån alla som vill. Så enkelt är det. För vissa är löpningen en stor del av livet för andra är det över-min-döda-kropp. Och det är helt okej. Inget fel alls.

Jag tänkte på det i helgen när jag beskådade backhopparbacken i Holmenkollen. Observera att jag såg den på håll och blev rejält skitnödig ändå. Tänk om någon i min omgivning bara snackade backhoppning. BARA BACKHOPPNING. En sport som jag aldrig någonsin ever skulle utsätta mig för. Över-min-döda-kropp.  Fan, vad uttråkad jag skulle bli. Jättetrött. Snaaaaaaark. Kan jag byta kanal här tack?!

Samtidigt så är det ju absolut inte fel att gilla backhoppning. Vi är alla olika.

Egentligen vill jag ingenting speciellt med det här inlägget. Bara vara lite allmänt smådryg och visa den här bilden, som gör mig extremt darrig. Jag kan inte ens tänka på suget i magen som måste uppstå när man swishar ut för stupet utan att bli likblek och sätta en skvätt i byxan. GAH! 

Träningskläder, träningskläder och åter träningskläder

Träningsmodet blir som en rosa spya – när Mia själv får välja.

Motvilligt har jag insett att det kan vara bra att träna indoor ibland, trots att jag tycker att den stora begivenheten försvinner då. Friskluft är förmodligen det jag främst behöver. Nåväl. Är man en atlet så är man. Kanske blir det lättare om jag känner mig lite fin.

Jag kan definitivt tänka mig att hoppa upp på en spinningcykel, träna army eller utöva Zumba fitness i mina favoriter, som jag nyss plockade ut. Eller så står jag bara i ett hörn på gymmet, ser snygg och cool ut och dricker sportdryck tills det slutat regna.

Mina favoriter hittade jag på Ellos Sport. Vad tycker ni?

Bröl och lip, men det är inte synd om mig

pippi_familjVi hade laddat upp med OS-godis och gulddrömmar. Till och med fåglarna fick vara med i TV-soffan. Störtlopp och sprint med goda chanser till stordåd.

Än en gång fick jag konstaterat att jag inte ska titta på sport. Gärna utöva, men absolut inte titta.

Jag storlipar när vi vinner guld och jag brölar precis lika mycket i samband med nederlag. Därefter följer en kuslig känsla i hela kroppen och sömnlöshet.

Idag går tankarna till Anja Pärson, som förmodligen har ont och sprintåkarna, som inte levererade enligt förväntningarna.

Nej, det är inte synd om mig.

Men ibland gråter jag även för att jag aldrig blev en idrottsstjärna – ett guldhopp. Då är det lite synd om mig.

/Mia ”Kalla” Hellström