Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

*TRUMVIRVEL* Nytt träningsprogram!

Från och med måndag nästa vecka är det dags att växla upp och kliva på ett träningsprogram igen. Hade egentligen tänkt starta den här veckan, men livet kom emellan och så var det inte mer med det.

Ni kommer såklart att få följa med på vägen i både medgång och motgång. Ibland berättar jag varför jag gör på ett visst sätt. Målet är fortfarande att springa mina snabbaste 5K någonsin, men inte bara…

Jag strävar också efter att bli sådär allsidig som löpare som jag var förut innan jag blev gravid med nummer två och födde barn för drygt åtta månader sedan. Ni som har hängt med ett tag vet att jag brukade springa ett snabbt millopp ena veckan och ta mig an en ultra nästa. Däremellan slängde jag inte en snabb halvmara…

Jag kanske redan är allsidig igen, men det skadar inte att ge sig själv bättre förutsättningar och en ännu starkare fysik.

På grund av ovanstående kan det också hända att distanspasset byts ut mot en tremilare (eller längre) någon vecka bara för att känna på hur det känns.

I träningsprogrammet nedan har jag inte angett någon styrketräning förutom löpstyrkan och alla pass kan genomföras utomhus där jag är. Jag hoppas dock att det ska finnas tid för ett gympass i veckan också så att hela kroppen får sitt. Det finns heller inga backpass inplanerade, då backar ingår i nästan alla pass jag springer eftersom jag lever mitt liv i kuperade landskap…

Mitt träningsprogram

Vecka 1

Distanspass 16 km

Intervaller 2 x 3000 m  (3 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka + teknikträning (kommer att beskriva detta pass för er när jag genomfört det)

Vecka 2

Distanspass 18 km

Intervaller 12 x 300 m i maxfart (1 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka (jag kommer att berätta i ett inlägg vad löpstyrka är för mig)

Vecka 3

Distanspass 10 km

Intervaller 5 x 1000 m (2 min vila)

Snabbdistans 7 km

Löpstyrka + teknikträning

Vecka 4

Distanspass 13 km

Intervaller 10 x 500 m (1 min vila)

Progressivt distanspass 10 km

Löpstyrka

Träningsprogram till alla

Hörrni, ser det inte både kul och lite skrämmande ut? Jag vet att det kommer att göra susen för mina löparben, som svarat mycket bra på förra träningsprogrammet.

Har du frågor om träning, träningsprogram och coaching så är du välkommen att kontakta mig. Jag har med enkla medel och för en prisvärd summa coachat många löparlöften till framgång 🙂

Ha en härlig onsdag!

(foto: ballabarn.se)

Var springer du helst?

Jag svarar alltid ”Jag springer helst i skogen såklart!” Det är innan jag käkat sanningsserum med efterföljande självrannsakning…

För sanningen är ju den att jag bor mitt i stan minst fem dagar i veckan. Löpning på vardagarna är en oromantisk historia och löptiden är ytterst tidsbegränsad. Jag går utanför dörren och springer samma gamla rundor på asfalt. Ibland är jag lite wild and crazy och joggar till banan vid Ullevi. Där står det alltid ett gäng stora fordon parkerade (i bästa fall har de ställt dem bredvid banan). Börjar det bli mörkt blir det lite tokigare ändå då löparbanan saknar belysning.

Jag tänker att jag vill springa i skogen, men jag hinner aldrig dit…

Fast jag känner att det är okej vara en traillöpare i själen som springer sina flesta rundor mitt i stan på asfalt. Och så greppar jag varje möjlighet jag får att springa till skogs. Då kan jag lugnt fortsätta att säga ”Jag springer helst i skogen såklart!”

När jag ställde frågan på Instagram igår fick jag en varierad flora av svar. På asfalt, runt Nydalasjön i Umeå, på nya ställen och på Mölndalsvägen var några av dem.

Var springer du helst?

Det är långt från 3000 meter…

kontrollerade joggintervaller på löparbana till ultrauthållig, marathonstark och milsnabb. Ni vet det där formen jag en gång hade… Fast jag måste medge att jag går i gång som fan på det här. Jag har såklart inga konkreta löparmål satta än, men att springa utan att kroppen gör motstånd får nog vara nummer ett på listan. Sen får vi se varthän löparbenen bär mig. Förmodligen blir det lite av varje, precis som vanligt.

Idag eftermiddag hängde hela familjen på löparbanan vid Ullevi. Sambon sprang intervaller, jag joggade runt medan han vilade, stortjejen räjsade med springcykeln och den minsta sov. Det var nästan lite idylliskt till treochetthalvtåringen blev trött och less…

Och löparbenen bar mig som sagt 3000 meter. Jag drar nu i löparhandbromsen i två dagar innan jag ger mig på löpningen igen. Varje löppass den närmsta tiden kommer med stor sannorlikhet att innbära någon form av utveckling \o/

Kul på banan! Ja det var faktiskt skitkul 🙂
menmia-löparbana-efter-graviditet

Nyårsafton 2015 och jag är så glad att…

jag faktiskt fick avsluta detta år med en härlig och njutningsfull löprunda. Det var inte självklart förrän efter tre kilometers löpning ungefär då jag kände mig säker på att luftrören faktiskt funka trots torr luft och isiga vindar. Sen gick det som en dans i 14 lugna kilometer.

Under åtta kilometer av rundan hade jag sällskap och sprang och pratade med en av de mycket fina vänner jag lärt känna under året. Vi tog en sväng runt Härlanda tjärn och njöt av skogen. Tack för idag Johanna! Hoppas på fler sköna rundor och en massa garv under 2016 🙂

Allvarligt… Sitter jag här och bloggar? Jag som är ansvarig för både nyårsmiddagens förrätt och efterrätt. Hm. Igår blev jag helt plötsligt sugen på enkla och klassiska smaker och tänker mig därför någon form av bruschetta till förrätt och en klassisk smulpaj med äpplen till efterrätt. Ingen kan väl klaga på det va? Bäst att jag ökar takten nu.

Ha världens bästa nyårskväll och natt vänner, så hörs vi år 2016.

Två löpare avrundar året på bästa sätt.

menmia-härlanda-tjärn

Lördagstipset: Ut, spring och lek!

Låt din löprunda idag bli något den aldrig varit förut.

Jogga, njut och reflektera, rusha till nästa lyktstolpe/brevlåda/träd, stanna upp där det finns träning att göra. Wooohaaa – en bänk! Jag kliver upp och ner på den några gånger. Är noga med frånskjutet och låter röven jobba. Sen gör jag dips till det flimrar för ögonen. Springer vidare. Möts av en lång raksträcka, äger den och springer snabbare än någonsin. Där finns en stång att hänga i och en gräsplätt att göra armhävningar på. Det är flåsigt nu. Bäst att gå några steg. Startar motorn och tuffar först som en traktor. Förvandlas till en räserbil i en uppförsbacke. Gör djupa knäböj med upphopp när jag når backkrönet. Joggar hemåt med en skön känsla i kroppen.

Tänk, jag har snart varit ute i en hel välgörande timme. Utomhustid. Frisk luft. Hög puls och svett.

Löpning behöver inte vara det du tror att det är. Löpning är inte att samla kilometer eller springa intervaller med blodsmak. Löpningen är faktiskt helt fri och den är bara din.

Tänk lite som att du kör frigörande dans till din favoritmusk.

Have fun!

Löpning med ett försök till typ Poledance? Varför inte? Foto: ballabarn.se
menmia-ballabarn

En träningstimme med mig är årets julklapp för någon

Någon har gett bort mig i julklapp. Eller inte mig som person, men en timme av min tid då jag måste vara högst närvarande. Funderar vad jag ska hitta på med den här stackars människan som får mig på julafton. Läsa en bok? Peta hens näsa? Gå och shoppa? Skämtåsido. Det ska tränas löpning såklart med fokus på inspiration och hur en kan göra träningen ännu roligare.

Jag har vetat det här i cirka två dagar. Passet kommer ju av förklarliga skäl inte att äga rum förrän efter julafton. I mitt huvud ligger dock passet färdigt som ett smarrigt kinderägg. Looking forward!

Här borde jag ju ha en annons med ett bra erbjudande på sköna träningspaket, men det har jag inte ty sådana här grejer typ bara händer… Jag hade inte en tanke på att jag var gångbar som julklapp. Vill du ge bort en mycket prisvärd träningstimme eller liknande. Hör av dig via mail till mia(at)menmia.se. Jag är rolig också!

Coach Men Mia! i vinterskrud.
menmia-vinterlöpning

Anmäld och lätt ångerfylld

…precis som vanligt.

Människor är olika. Det finns de som väljer ut en eller två utmaningar och anmäler sig i god tid. Sen tränar de med fullt fokus på de utmaningar som komma skall. Jag är precis tvärtom. Jag anmäler mig lite på en höft hit och dit och alltid med dålig framförhållning.

Så. Nu är jag anmäld till Göteborg Halvmarathon om drygt en vecka. Anmälan bara hände under helgen som gick och var inget jag hade kontroll över.

Att springa halvmarathondistansen är ingen utmaning i sig för mig. Det kan jag göra vilken dag och sekund som helst. Vill jag springa ett halvmarathon fort däremot ställer det helt andra andra krav på fysiken. Jag vet inte om jag är där. Jag har ingen aning om kroppen pallar högt tempo i typ en timme och trettio minuter. De millopp jag genomfört på sistone har känts fullt tillräckliga för snabbkroppen liksom…

Oh well. Det är inte hela världen. Dessutom har det blivit en del av min uppladdning att ha ångest över att jag inte förberett mig tillräckligt. Sen brukar det gå ganska bra ändå.

Det har varit dåligt med långpass (eller pass över 10K för den delen) det senaste halvåret så jag använde delar av min fyra dagar långa semester åt att nöta lite mer distans än vanligt. Nu har jag inte så många dagar kvar att träna på innan jag måste gå in i uppladdningsmode och vila löparbenen för att ge mig själv en ärlig chans.

Jag tänker att ett kortare långpass till helgen samt ytterligare ett intervallpass får bli mina nycklar till framgång.

Banan är platt och småtråkig. Det borde väl passa mig? ^^

En solskenslöpare som vill känna att hon lever emellanåt…
menmia-solskenslöpare

På löpet: Vekling blåste av Götaälvbron

Det finns ingenting i denna värld som får mig att känna mig så maktlös som hård vind. Om jag i samband med den hårda vinden befinner mig högt upp, på till exempel Götaälvbron i Göteborg, är ångesten total. Jag tappar andan, fotfästet och min normala tankeverksamhet. Det svartnar och yrslar i huvudet. På något sätt är jag redan på väg ner mot vattnet, trots att realisten i mig vet att det ska ganska mycket till för att jag blåsa över staketet och dö. Urk och blä.

Stycket ovan beskriver några minuter av min morgon, då jag joggade transportlöparpasset som skulle mjuka upp stel röv och stela lår inför morgondagens Fight Cancer and Run. Jag vet inte hur det gick med uppmjukningen. I denna stund är jag mest glad att jag kom fram välbehållen.

Jag fick också öva på motvind och vind från alla håll, vilket mycket väl kan bli förutsättningarna under hela loppet imorgon, trots att yr.no säger sol och gentle breeze. Jag sprang dessutom delar av banan, då det är en del av min transportlöparsträcka. Den här löparen lämnar tydligen inget åt slumpen.

Vind eller ej, så är jag väldigt nyfiken på vad kroppen (och knoppen) har att erbjuda mig just nu. Ytterst oklart. Väldigt spännande. Just bring it så vet vi sen.

Bilden har jag fräckt nog snott av arrangörerna. Konstaterar att det inte blir så mycket upptäckarlöpning imorgon. Rundan är välbekant och det blir många varv där ute på Bananpiren för att få ihop 10K… Kämpa Mia! kartaFCR

En gnutta trailgodis till själen

Vi hade bara en timme på oss idag jag och Ola, men vi hann springa till tjärnen några kilometer bort och bröta oss runt den. Jag i minimalt med kläder, vilket inte var skitsmart med tanke på snårig undervegetation och igenvuxna stigar. Björnfrossan var närvarande mest hela tiden. Inte så konstigt faktiskt. Det rör sig och skådas rätt mycket björn i de här krokarna.

Lite väl lättklädd i de hälsingska skogarna, men ach…
menmia-trail-långsbotjärn-1
Ola hade mer hyfs och mer kläder på kroppen.
menmia-ola-trail-björkmomenmia-ola-långsbotjärn-trail

Jag behöver korta intervaller

Ni vet små riviga jäklar som gör benen pigga, tåliga och explosiva. Jag menar hundringar, tvåhundringar, fyrahundringar, enminutare, tvåminutare och så vidare… Det vill säga intervaller av typen ”min största svaghet”. På grund av att de är just min svaghet så undviker jag dem nästan varje vecka året om. Det borde såklart vara tvärtom.

Så ja. Jag valde bort korta intervaller även denna dag till förmån för: 2000 m + 1000 m + 1000 m + 2000 m. Ett pass som det verkligen inte är något fel på förutom det faktum att jag känner mig alldeles för trygg och bekväm med det.

Precis som långa tävlingsdistanser passar mig bättre än typ milen och 5K, gör även de längre intervallerna det. It is a perfect match och kroppen vet vad den ska göra.

Okej folks. Nästa gång jag springer intervaller så ska de vara korta som fan. Det ska säga swish och swosh under skosulorna och jag ska bortse från det faktum att jag suger och aldrig kommer att bli någon sprinter. Egentligen så bryr jag mig ju inte alls hur snabbt jag springer en hundring eller fyrahundring, men det är den där jävla spärren jag byggt upp, som jag inte gillar. DEN SKA NER!

Varje vecka kräver jag av andra människor att de ska utmana sig själva medan jag lallar runt och har det gott i min trygga dimma… Det är slut med sådana fasoner nu.