Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Skogen is calling…

Den här helgen har jag bara tagit med mig ett par terrängskor att springa i. Förklaringen till det ser ni nedan. Det vore så dumt att slösa bort skön skogslöpning när skogen liksom finns utanför knuten hela tiden.

Till min stora glädje badade skogen i sol igår och jag kunde mycket lättklädd ta mig an en runda tillsammans med sambon. Dagsformen var så där. Båda hade redan blivit solstinna och eftermiddagströtta, men det händer något med en i skogen. Den frigör lite extra ork, dock inget klipp i steget…

Om du har tränat – hur har du rört på dig i helgen?

Var springer du helst?

Jag svarar alltid ”Jag springer helst i skogen såklart!” Det är innan jag käkat sanningsserum med efterföljande självrannsakning…

För sanningen är ju den att jag bor mitt i stan minst fem dagar i veckan. Löpning på vardagarna är en oromantisk historia och löptiden är ytterst tidsbegränsad. Jag går utanför dörren och springer samma gamla rundor på asfalt. Ibland är jag lite wild and crazy och joggar till banan vid Ullevi. Där står det alltid ett gäng stora fordon parkerade (i bästa fall har de ställt dem bredvid banan). Börjar det bli mörkt blir det lite tokigare ändå då löparbanan saknar belysning.

Jag tänker att jag vill springa i skogen, men jag hinner aldrig dit…

Fast jag känner att det är okej vara en traillöpare i själen som springer sina flesta rundor mitt i stan på asfalt. Och så greppar jag varje möjlighet jag får att springa till skogs. Då kan jag lugnt fortsätta att säga ”Jag springer helst i skogen såklart!”

När jag ställde frågan på Instagram igår fick jag en varierad flora av svar. På asfalt, runt Nydalasjön i Umeå, på nya ställen och på Mölndalsvägen var några av dem.

Var springer du helst?

Heta julkalendertips med grymma luckor!

Ni ser, trots att jag inte har någon egen adventskalender, så skriver jag om luckor igen…

Jag tänkte starta den här dagen med skjuta mig själv i foten och minska mina vinstchanser genom att tipsa om den kanske attraktivaste kalenderluckan av dem alla. Malin, även kallad Trail & Inspiration, lottar ut en startplats i Bagheera Fjällmaraton Sälen nästa sommar. Det är fanimig som en våt fjälldröm *dregglar*

Jag skulle välja 42 kilometer och börja träna direkt. Den 26 augusti 2017 skulle jag vara väl förberedd med god dagsform. Jag skulle ha tränat de flesta passen till skogs och på bestialiskt kuperade slingor. I verkligheten är jag ju en oerhört upptagen småbarnsmorsa som bor i innerstan, men drömma kan jag väl få göra 🙂

Om det finns en kalenderluckeGud – pick me! Jag lovar att göra mitt bästa med mina förutsättningar. Och nej, Malin betalar mig inte för att skriva det här inlägget 🙂

Här kan du tävla om en startplats till Bagheera Fjällmaraton Sälen. Eller så gör du inte det och låter mig ha mina chanser att vinna i fred…

Passar också på att tipsa om Emma Hällbackas julkalender, som passar dig som gillar träning och hälsa perfekt. Hittills har man bland annat kunnat vinna ett löparkit från Gococo och rawbars. Kalendern bjuder på ett högt tempo med ny lucka och vinstchans varje dag, så personligen har jag inte hunnit tävla, men ska skärpa mig…

Har du något annat bra kalendertips?

Jag har ett behov av att komma upp på hög höjd känner jag. Höjden på bilden är dock inget fjäll utan Blaxåsberget i Hälsingland, 457 meter högt.menmia-pa-hog-hojd

Premiär för terränglöpning!

Om löpningen hittills har känts lite stolpig, ovan och stel på asfalt och preparerade spår var dagens känsla en helt annan. Vad som krävdes för att postpartum-löparen skulle få gas och extra energi under fotsulorna? Jo stenar, rötter och lera!

Det händer något väldigt positivt med mig i urskogen där spår- och skogsmaskiner aldrig har gått fram utan stigarna trampats av enbart fötter. Stigar där jag måste koncentrera mig på nästan varje steg. Stigar som liksom lockar till fotvrickningar om en inte är helt alert.

Koncentrerat och alert lade jag idag 7 kilometer teknisk terräng bakom mig. Inte en endaste gång var det jobbigt. När jag kom i mål ville jag ha mer, men det fanns det inte tid för. Jag är ju inte bara löpare – jag är en mjölkko också…

Allt hoppande och skuttande kan dock eventuellt ge en svidande träningsvärk imorgon. Det var ju ett tag sen en lyfte på fötterna ordentligt. Hoppas på precis DEN träningsvärken. Den är faktiskt efterlängtad. Den träningsvärken betyder utveckling.

Glad löpare vid ett av spårets mer lättsprungna partier \o/
menmia-terränglöpning

Jag har en kraftlös kropp

Vet tack och lov att det bara är tillfälligt. Idag joggade jag till skogs och samlade frost- och solenergi. Det var länge sedan jag såg solen överhuvudtaget faktiskt.

Jag njöt en helt kravlös och kuperad runda som avslutades med promenad när jag kände att träningspasset började ta energi istället för att ge. Hade sällskap i början, men herrarna jag sprang med ville springa för fort för min smak, typ i mitt mellanmjölkstempo. Så efter vissa våndor och massa ågren släppte jag iväg dem och fortsatte på egen hand. Det var ett bra beslut. Helt plötsligt hade jag tid att stanna och fotografera vackra mönster i isen och sitta på en frostig bänk till stjärten blev alldeles för kall och jag tvingades fortsätta.

LUCKA 12 i julkalendern blev därmed betydligt fler kilometer än 12 till skogs. Tack för det. I needed it.

Nej, vi är inte  i Göteborg i helgen…

Kan du något om pannlampor för löpning?

Då behöver jag dig!

Jag kan också en hel del om pannlampor, men det gäller främst sådana där rekorderliga saker med batteri på ryggen som orienterare har. Eller kanske hade förr i tin? Det många år sedan jag köpte min pannlampa med syfte att nattorientera nu…och jag vet inte ens om den fungerar längre.

Jag är ute efter en betydligt smidigare variant för ett kommande trailäventyr i mörker i höst.

Krav:
– Inte för dyr, det vill säga inte en hel massa tusenlappar från kulkontot. Jag ser inte att jag kommer att använda den jättemycket, bara vid ett fåtal tillfällen per år.

– Den ska funka i en becksvart skog och alltså funka vid traillöpning.

– Bekväm och inte för tung.

Jo, jag kan använda google, men det är alltid lite enklare om en har något att gå på.

Tack för din hjälp kära vän! <3

Bättre backintervaller

Ta med dig någon du gillar (i mitt fall en sambo) till en brant, stenig och brötig backe med otaliga rötter att snubbla på. Låt oss säga att backen är cirka 300 meter. Planera för åtta repetitioner, eftersom du är en sillmjölk. Sen blir du övertalad av ditt något tuffare sällskap att ni ska köra 10 reps. Hjärnan går på högvarv där och då. ”WTF?! Var vi inte färdiga nu? Ska jag dö två gånger till? Jag säger härmed upp samboskapet!”

Du fixar det såklart och kan vara mycket nöjd med dig själv resten av dagen. Bra va?

Det är grymt att köra kvalitetsträning i snubbelterräng. Allt ställs på sin spets. Allt.

Vår backe startade brant i cirka 150 meter med ganska snäll stig och bara några stenar att hoppa över. Därefter planade den ut i 30 meter snubbelrötter innan vi mötte en brant igen, denna gång med massor av saker att snubbla på. Den sista lilla knixen var lättsprungen stig. Den kan ni se på filmen nedan…

Jag springer inte snyggt längre och armarna flyger och far åt alla håll. Men så är det också de sista meterna av 3000 meter uppförsbacke i terräng så jag bjuder på det.

Tips: Träna på Vildmarksleden med Skogsmaran

Jag skrev ett inlägg för en tid sedan som hette Mitt hetaste tips på löpartävling. Inlägget handlade givetvis om Skogsmaran, loppet som går längs med Vildmarksleden och var min definitivt vackraste och härligaste löparupplevelse förra året. Eftersom det visades ett visst intresse för loppet när jag skrev om det sist kan jag inte låta bli att tipsa om detta.

Nu kan du träna på Vildmarksleden tillsammans med arrangörerna, vare sig du tänker springa loppet eller inte. Hur bra? Sträckan delas upp på två träningstillfällen.

Nedanstående information har jag kopierat direkt från nyhetsbrevet:

Första passet
Söndag 23/8 kör vi etappen som kommer att vara ”Halva Skogsmaran”, från Härryda IP (karta) till Hindås! Det blir ett pass på ca 20 km med gemensam start och löpning i fin skogsterräng.

– Vätska: ca 10 km och vid målet
– Start: Härryda IP 09:00, samling strax före.
– Transport till start i Härryda och hem från Hindås ordnar man själv.

Andra passet
Söndag 6/9 kör vi etappen som går från Skatås till Härryda IP. Även detta pass blir ca 20 km med gemensam start och löpning i fin skogsterräng.

– Vätska: ca 10 km och vid målet.
– Start: Skatås kl 09.00, samling strax före.
– Transport till start i Skatås och hem från Härryda IP ordnar man själv.

Jag lovar att ni får en riktigt fin naturupplevelse. Vi kanske ses där! 🙂

Läs mer om Skogsmaran.

Starten i Skatås förra året. Tio sekunder senare kom jag på att jag glömt chipet i väskan, men tack vare sköna och trevliga arrangörer ordnade det sig…
skogsmaran-start

Tempo med sambo

Det mycket tekniska terrängspåret som finns där vi just nu befinner oss mäter knappt sju kilometer. Bara för att en är ledig har en ju inte hur mycket tid som helst. Därför bestämde jag och Ola oss för att springa terrängspåret som ett snabbdistanspass tidigare idag. Vi turades om att dra. Jag upptäckte att jag inte alls gillade att ligga som nummer två. Det var när jag fick gå upp i täten som mina riktigt snabba ben kom fram.

Det var hur kul som helst. Eftersom en tvingades vara sjukt fokuserad med tungan rätt i mun, tänkte jag aldrig på att min puls typ slog i taket hela vägen runt. Stenar, rötter, lervälling, hällar, sankmark, spänger och grästuvor måste bli ens vänner.

Jag älskar att springa terräng och har alltid gjort. Nu när det inte blir så ofta längre, blir det extra njutbart.

Att springa i terräng, eller trail som det numera ofta kallas, är inte svårt och kräver i min mening ingen extra utrustning eller kunskap. Du kommer att bygga terrängvana och muskler efter hand. Det är helt enkelt bara att göra som vilket annat pass som helst. Idag bar jag mina vanliga löparskor, vilket funkade utmärkt. Se till att inte springa vilse bara och meddela någon var du springer.

Ut och tuta och kör i skogen efter din allra bästa förmåga.

Känner du ändå att du behöver du råd eller tips, så varsågod att fråga! Jag står alltid till tjänst 🙂

Mycket sol på den här traillöparen och hennes sambo idag.
menmia-solskenslöpare