Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Premiär för terränglöpning!

Om löpningen hittills har känts lite stolpig, ovan och stel på asfalt och preparerade spår var dagens känsla en helt annan. Vad som krävdes för att postpartum-löparen skulle få gas och extra energi under fotsulorna? Jo stenar, rötter och lera!

Det händer något väldigt positivt med mig i urskogen där spår- och skogsmaskiner aldrig har gått fram utan stigarna trampats av enbart fötter. Stigar där jag måste koncentrera mig på nästan varje steg. Stigar som liksom lockar till fotvrickningar om en inte är helt alert.

Koncentrerat och alert lade jag idag 7 kilometer teknisk terräng bakom mig. Inte en endaste gång var det jobbigt. När jag kom i mål ville jag ha mer, men det fanns det inte tid för. Jag är ju inte bara löpare – jag är en mjölkko också…

Allt hoppande och skuttande kan dock eventuellt ge en svidande träningsvärk imorgon. Det var ju ett tag sen en lyfte på fötterna ordentligt. Hoppas på precis DEN träningsvärken. Den är faktiskt efterlängtad. Den träningsvärken betyder utveckling.

Glad löpare vid ett av spårets mer lättsprungna partier \o/
menmia-terränglöpning

Jag har en kraftlös kropp

Vet tack och lov att det bara är tillfälligt. Idag joggade jag till skogs och samlade frost- och solenergi. Det var länge sedan jag såg solen överhuvudtaget faktiskt.

Jag njöt en helt kravlös och kuperad runda som avslutades med promenad när jag kände att träningspasset började ta energi istället för att ge. Hade sällskap i början, men herrarna jag sprang med ville springa för fort för min smak, typ i mitt mellanmjölkstempo. Så efter vissa våndor och massa ågren släppte jag iväg dem och fortsatte på egen hand. Det var ett bra beslut. Helt plötsligt hade jag tid att stanna och fotografera vackra mönster i isen och sitta på en frostig bänk till stjärten blev alldeles för kall och jag tvingades fortsätta.

LUCKA 12 i julkalendern blev därmed betydligt fler kilometer än 12 till skogs. Tack för det. I needed it.

Nej, vi är inte  i Göteborg i helgen…

Bättre backintervaller

Ta med dig någon du gillar (i mitt fall en sambo) till en brant, stenig och brötig backe med otaliga rötter att snubbla på. Låt oss säga att backen är cirka 300 meter. Planera för åtta repetitioner, eftersom du är en sillmjölk. Sen blir du övertalad av ditt något tuffare sällskap att ni ska köra 10 reps. Hjärnan går på högvarv där och då. ”WTF?! Var vi inte färdiga nu? Ska jag dö två gånger till? Jag säger härmed upp samboskapet!”

Du fixar det såklart och kan vara mycket nöjd med dig själv resten av dagen. Bra va?

Det är grymt att köra kvalitetsträning i snubbelterräng. Allt ställs på sin spets. Allt.

Vår backe startade brant i cirka 150 meter med ganska snäll stig och bara några stenar att hoppa över. Därefter planade den ut i 30 meter snubbelrötter innan vi mötte en brant igen, denna gång med massor av saker att snubbla på. Den sista lilla knixen var lättsprungen stig. Den kan ni se på filmen nedan…

Jag springer inte snyggt längre och armarna flyger och far åt alla håll. Men så är det också de sista meterna av 3000 meter uppförsbacke i terräng så jag bjuder på det.

Tips: Träna på Vildmarksleden med Skogsmaran

Jag skrev ett inlägg för en tid sedan som hette Mitt hetaste tips på löpartävling. Inlägget handlade givetvis om Skogsmaran, loppet som går längs med Vildmarksleden och var min definitivt vackraste och härligaste löparupplevelse förra året. Eftersom det visades ett visst intresse för loppet när jag skrev om det sist kan jag inte låta bli att tipsa om detta.

Nu kan du träna på Vildmarksleden tillsammans med arrangörerna, vare sig du tänker springa loppet eller inte. Hur bra? Sträckan delas upp på två träningstillfällen.

Nedanstående information har jag kopierat direkt från nyhetsbrevet:

Första passet
Söndag 23/8 kör vi etappen som kommer att vara ”Halva Skogsmaran”, från Härryda IP (karta) till Hindås! Det blir ett pass på ca 20 km med gemensam start och löpning i fin skogsterräng.

– Vätska: ca 10 km och vid målet
– Start: Härryda IP 09:00, samling strax före.
– Transport till start i Härryda och hem från Hindås ordnar man själv.

Andra passet
Söndag 6/9 kör vi etappen som går från Skatås till Härryda IP. Även detta pass blir ca 20 km med gemensam start och löpning i fin skogsterräng.

– Vätska: ca 10 km och vid målet.
– Start: Skatås kl 09.00, samling strax före.
– Transport till start i Skatås och hem från Härryda IP ordnar man själv.

Jag lovar att ni får en riktigt fin naturupplevelse. Vi kanske ses där! 🙂

Läs mer om Skogsmaran.

Starten i Skatås förra året. Tio sekunder senare kom jag på att jag glömt chipet i väskan, men tack vare sköna och trevliga arrangörer ordnade det sig…
skogsmaran-start

En gnutta trailgodis till själen

Vi hade bara en timme på oss idag jag och Ola, men vi hann springa till tjärnen några kilometer bort och bröta oss runt den. Jag i minimalt med kläder, vilket inte var skitsmart med tanke på snårig undervegetation och igenvuxna stigar. Björnfrossan var närvarande mest hela tiden. Inte så konstigt faktiskt. Det rör sig och skådas rätt mycket björn i de här krokarna.

Lite väl lättklädd i de hälsingska skogarna, men ach…
menmia-trail-långsbotjärn-1
Ola hade mer hyfs och mer kläder på kroppen.
menmia-ola-trail-björkmomenmia-ola-långsbotjärn-trail

Tempo med sambo

Det mycket tekniska terrängspåret som finns där vi just nu befinner oss mäter knappt sju kilometer. Bara för att en är ledig har en ju inte hur mycket tid som helst. Därför bestämde jag och Ola oss för att springa terrängspåret som ett snabbdistanspass tidigare idag. Vi turades om att dra. Jag upptäckte att jag inte alls gillade att ligga som nummer två. Det var när jag fick gå upp i täten som mina riktigt snabba ben kom fram.

Det var hur kul som helst. Eftersom en tvingades vara sjukt fokuserad med tungan rätt i mun, tänkte jag aldrig på att min puls typ slog i taket hela vägen runt. Stenar, rötter, lervälling, hällar, sankmark, spänger och grästuvor måste bli ens vänner.

Jag älskar att springa terräng och har alltid gjort. Nu när det inte blir så ofta längre, blir det extra njutbart.

Att springa i terräng, eller trail som det numera ofta kallas, är inte svårt och kräver i min mening ingen extra utrustning eller kunskap. Du kommer att bygga terrängvana och muskler efter hand. Det är helt enkelt bara att göra som vilket annat pass som helst. Idag bar jag mina vanliga löparskor, vilket funkade utmärkt. Se till att inte springa vilse bara och meddela någon var du springer.

Ut och tuta och kör i skogen efter din allra bästa förmåga.

Känner du ändå att du behöver du råd eller tips, så varsågod att fråga! Jag står alltid till tjänst 🙂

Mycket sol på den här traillöparen och hennes sambo idag.
menmia-solskenslöpare

En helg i terrängen

Jag fick som en gnutta mersmak under morgonens distanspass med Ola. Så gott som allt jag gör rent träningsmässigt den här helgen kommer förmodligen att ske ute i skogen. Allt annat vore direkt dumt. Speciellt när det utlovas fint väder.

Har dock tänkt vara lite kreativ och inte bara lufsa runt som en skogsmulle i bekväm fart. Kvalitetsträning i terräng ger det där lilla extra…

Jag funderar på tusingar längs med det överjävligt kuperade milspåret eller snabbdistans på mer tekniskt krävande spår. Kanske hinner jag med båda.

Jag ska dock vila en hel del också, då tant känner sig utmattad. Utmattningen sitter tack och lov i huvudet och inte i benen.

Vad och var tränar du i helgen?

Ett distanspass på tu man hand i arla morgonstund = kvalitetstid.
menmia-ola-trailmenmia-mia-trail

Mitt hetaste tips på löpartävling

Min mest angenäma löparupplevelse förra året kom inte förrän i oktober, då jag ställde mig på startlinjen i Skatås för att springa Skogsmaran längs med Vildmarksleden. Ett Marathon senare landade jag i målet i Hindås.

Förutom några dippar med glömda chip, illamående och sega ben var loppet helt fantastiskt. Naturen! Arrangemanget! Medlöparna! Det var ren och skär kuperad terränglycka uppblandat med lättlöpta partier och elljusspår. Allt satt som handen i handsken på något vis och skapade den perfekta löparupplevelsen för mig trots att jag knappt hade förberett mig alls (som vanligt…).

Förresten. Vi hade fint väder också. Här kan du läsa min racereport.

Jag låter köpt nu, men det är jag inte. När nyhetsbrevet från Skogsmaran damp ner i inkorgen kände jag helt spontant att jag vill uppmuntra människor jag tycker om att ta sig an denna sträcka den 3 oktober 2015. Ni har massor med tid att förbereda er. Årets nyhet är att du, om ett terräng-Marathon känns för långt, kan springa en halvmara också. Den starten äger rum i Härryda.

Anmäl dig nu för höstens, eller kanske till och med årets, bästa löparupplevelse! Mer info hittar du på Skogsmarans webb.

Tjilevipp.

Titta och njut…

Skogsmaran 2014 – Vildmarksleden from Mattias Bergström on Vimeo.

Mitt varför till årets långlopp

Det finns alltid ett varför när jag anmäler mig till lopp. Ibland springer jag milen eller halvmaran med inriktning på snabba tider och pers. Ibland springer jag små lopp på landsbygden med fokus på pallplacering och fina priser… Och så har vi då min dragning till långlopp, trots att jag inte tränar för det alls. Det är en grym skjuts för egot och själen att klara långloppen galant ändå – javisst! Men årets två långlopp, Tjejmarathon och Skogsmaran, kom också att handla om något annat.

Efter Tjejmarathon, 56 kilometer genom skogen mellan Hindås och Borås, såddes ett litet frö i huvudet. Vi satt hos Olas bror med familj i Bollebygd och fikade något gott. Går det inte en led mellan Skatås och Hindås också? frågade jag förstrött. Lite snack och google och sen var det kört.

Självklart skulle jag under 2014 ta mig från Göteborg till Borås genom skogen iklädd löparskor. Utmaningen skulle då fördelas på två etapper, vilket känns mer än nog för någon som mest rantar runt på löparbanan, och den första och längsta delen var redan gjord.

Den ursprungliga planen var att tvinga med mig Olas brorsa på ett egenkomponerat långpass för att klara del två av utmaningen. Några dagar senare hittade jag Skogsmaran, som gick precis den sträcka jag ville springa mellan Skatås och Hindås.

Det var som ett tecken från ovan. Loppet hade inte gått sedan 70-talet och skulle nu återuppstå, precis det året när jag fått dille på just detta. Så jag anmälde mig.

Så. 56 km terrängultra mellan Hindås och Borås + 42 km terrängmarathon mellan Skatås och Hindås = 98 kilometer härlig löparupplevelse i terräng år 2014. Jag ångrar inte ett endaste löpsteg!

Det var mitt varför. Varför springer du vissa saker? Vad driver dig?

Täten i Tjejmarathon 2014. Vi har här cirka åtta kilometer kvar…
tjejmarathon-menmia-täten