Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Jag hittade en löpgrupp på jobbet

Bra va? Löpgruppen håller igång med träning en gång i veckan året runt, men just nu när det vankas skön sommarlöpning är det ju extra angenämt att komma ut och springa en sväng på dagtid. Fast rent hälsomässigt kanske den friska luften kommer att bli ännu värdefullare i mörka november?

Nåväl. Jag rev av det sociala plåstret direkt och anslöt mig till gruppen idag. Rundan som mätte drygt sju kilometer gick från jobbet upp till vackra Änggårdsbergen.

Det är alltid bra att lära känna likasinnade. Sådana som eventuellt gillar att prata träning och löpning när det ges möjlighet. Jag brukar faktiskt ligga lite lågt med sånt på jobbet och låter andra ta ton om ämnet om de önskar. I en löpgrupp känner jag att jag inte behöver ha några hämningar…

Eftersom jag marathontränar, men har svårt att få tid att samla distans, hoppade jag inte över min numera traditionella morgonlöpning och fick typ ett back-to-back-pass. En liten stjärna i boken till mig och totalt 15 kilometer till löparbenen. Fantastiskt. Och inte det minsta jobbigt.

Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att tagga ner inför midsommarfirandet. Nu fokuserar vi på vänner, sill, jordgubbar och en och annan dalsländsk myggjävel…

Det jag saknar mest med ”att ha ett jobb”

Jag gjorde en spontan tillbakakik i bloggen för att se vad jag bloggade den här dagen förra året. Där hittade jag inlägget Håll dig på mattan! som beskrev ett av mitt och min dåvarande kollega Anns regelbundna träningspass nere i jobbgymmet. Hon är förövrigt en nära vän nu och jag tror vår träning hjälpte till att få vänskapen att blomma friskt 😉

Jag blev nostalgisk och träna-på-jobbet-längtig. Som föräldraledig rör en sig liksom hit och dit och tränar en hel del, men utan ordentlig struktur. När jag jobbade hade jag dels transportlöpningen till och från jobbet och dels träningen med kollegorna. Veckomängden fylldes med glädje och nytta och framför allt av bara farten.

Vad jag vill ha sagt?

Vet inte. Kanske att det är dags att klippa sig och skaffa ett jobb? Det måste dock ligga på lagom transportlöparavstånd…

Träningstid och svettskåp

Har haft det lite stressigt och ont om träningstid under vardagarna på sistone. Idag var ett skönt undantag, som jag tog tillvara på efter bästa förmåga.

Hann springa både till och från jobbet samt köra cirkelträning tillsammans med en kollega. Sammantaget blir det ett riktigt bra träningspass, om än fördelat på tre tillfällen. En får vara glad för det lilla i det stora 🙂

För att få ihop ett dagsschema med tre olika träningspass behövde jag inte talla så mycket på arbetstiden och få jätteminus på flexkontot. Istället valde jag att talla på jobbets eventuella dresscode.

I morse efter transportlöpningen jobbade jag nån timme med svettig löparröv nerklämd i ett par 2XU och en fuktig underställströja på överkroppen. En helt normal outfit för mig och mina kollegor höjer knappast på ögonbrynen längre. Jag valde ändå att jobba bakom stängda kontorsdörrar i fall det skulle komma någon extern och viktig person på besök. Efter cirkelträningen lite senare var det äntligen läge att duscha. Jag slapp mitt smygande och kunde öppna dörren till mitt fort.

Jag har förresten en egen garderob med lås på mitt kontor. Vad som finns i den? Svettiga träningskläder på tork såklart. Får inte glömma att vädra emellanåt, men det är sjukt bra att ha sitt eget lilla svettskåp som ingen annan behöver lukta på eller se innehållet i.

Svettskåp förresten. Det får nog bli dagens ord. Eller kanske till och med årets?

Testa livet som grupptränare…

Hur svårt kan det egentligen va att sätta ihop ett cirkelpass och förgylla livet för sina kollegor strax innan lunch? Det är inte svårt alls. Jag rekommenderar alla med ett intresse för och kunskap om träning att göra vad de kan på sin arbetsplats. Det gör träningen mer tillgänglig och avdramatiserad och det är dessutom sjukt roligt.

Jag valde ut sju övningar som jag gillar och som kan anpassas efter individen, lassade fram de mattor och redskap vi behövde och startade min klocka. Min kollegas mobil fick agera stereoanläggning och fick bara underkänt när den spelade en ballad med Ted Gärdestad…

Det var dock tur att dagens pass var ett test och att deltagarantalet därmed bara var de två personer som var inbjudna. För min klocka strejkande från start och jag fick lägga mycket tid på att hålla tiden. Det funkar liksom inte när man har fler deltagare att instruera och hålla reda på.

Just idag körde vi 30 sekunder jobb och 20 sekunder vila och samtliga övningar tre varv. Detta kommer, precis som övningarna, att variera från vecka till vecka. Jag har även planer på framtida utomhusfys…

Dagens övningar
Utfall med viktplatta och vridning över det främre benet
Russian twist
Upphopp på bänk
Axelpress
Knäböj (med upphopp)
Dips på bänk
Burpees

Nu är tanken att alla på jobbet ska med framöver. Eller snarare alla som vill. Fast i min lilla egobubbla är det typ samma sak? 🙂

Vi utmanar oss

Med spöregn och vind, rullande backintervaller, djupa knäböj med upphopp, utfall och så vidare. Det bränner i rumpan och låren. Det frustas, skrattas och peppas. Jag springer före, bredvid och efter. Ibland med det ena löparlöftet, ibland med det andra. Det blir tyst och bits ihop. Regnet tilltar. En rumpa placeras på blöt asfalt på grund av utmattning. Sånt spelar ingen roll längre. De trötta benen är snart med i matchen igen. Ty när alla tror att träningspasset är över beordrar coachen tre bonusbackintervaller.

Vi är så dyngsura att det droppar om oss och det är dags att jogga tillbaka till varm dusch, mat och skrivbordsaktiviteter.

Det är helt enkelt en bättre dag på jobbet när en blir kallad för ”the evil coach” och ”an angel faced devil”.

De här två vann definitivt wet-runner-contest idag.
menmia-löpcoach
En glad dundersupertrio.
coach-menmia-regn

Svettas på jobbet

Inte av jobbångest eller stress – sån skit kan en gott vara utan.

I morse träffades vi 08.15, ombytta och klara utanför mitt kontor, för ett morgonpass. Jag och mitt löparlöfte, som tränar tillsammans minst en gång i veckan just nu (mot hennes mål), fick sällskap av ytterligare en atlet.

Vi sprang. Vädret blev bättre och bättre för varje steg. Lagom till styrkesessionen i dyblött gräs anade vi solen som trängde fram bakom molnen. Pipen från Tabata-appen blandades med flås och skratt. Det ska vara jobbigt, men väldigt roligt om en får för sig att springa och träna med mig. Så är det bara.

Djupa knäböj med upphopp, utfall, dynamiska plankor, armhävningar, dips på bänk, höftlyft och rumplyft… Det är fantastiskt vad mycket roligt en kan göra i dyblött gräs.

Nästa pass är det dags att öka på distansen samt lägga in några längre partier med högre fart. Löparlöftet längtar redan (tror jag…) och jag med. Kanske blir vi fler på jobbet som springer tillsammans.

De här två alltså. GRYMMA som bara den!
menmia-två-löparlöften