Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Halkar förbi målet

ALLA vet vad jag ska göra på lördag. Det vet jag också, men under dagen har jag halkat förbi själva målet…

Kommer på mig själv med att googla crawlkurser i Göteborg inför nästa säsongs tri och swimrun. Ja, det känns fortfarande lika obegripligt när jag tänker på det.

Förresten, är det någon som har ett bra tips på crawlkurs i Göteborg? Måste man ha baddräkt när man går på badhus eller går det bra att simma naken? Jag vill dessutom helst träna crawl på ett ställe som har bubbelpool. Ja, jag är total nybörjare och lider av en aningens vattenskräck…

Sen hittar jag mig själv på Friskis & Svettis webb. Först kollar jag upp spinningpass för att få igång cykelbenen. Kikar därefter på roliga filmer från kettlebellpass och cirkelfys och vill köra igång med min alternativa träning direkt.

Till slut drar jag i handbromsen och inser att jag måste göra en annan grej först.

Den andra grejen är jag förhoppningsvis klar med på lördag eftermiddag. Sen kan jag börja simma…

Tid och träning

Jag får då och då frågan om hur jag hinner träna så mycket. Min första reaktion är att himla med ögonen (sorry!) då jag själv inte tycker att jag tränar särskilt mycket alls nu för tiden. I min värld är det nämligen inte mycket att utöva någon fysisk aktivitet varje dag och vardagsmotionera när tillfälle ges. Det är snarare ett minimum. En vilodag är bra att ha ibland förstås, men när jag i tid tränar så lite som jag gör just nu och dessutom varierar träningen väldigt mycket, är vilodagar inget min kropp och hjärna är i behov av.

Vi har våra egna gränser – fysiska, mentala och tidsmässiga – och det är helt okej. Vi prioriterar olika. Det är också helt okej.

Ett gympass för mig är vanligen 30-40 minuter och jag gör det bästa av varje minut. Löpningen brukar få 40-60 minuters kärlek åt gången och jag njuter varje sekund. Jag gör det bästa av min träningstid eftersom jag är så glad i att röra på mig.

Jag har anpassat träningsmålen efter den tid jag har till förfogande och inte tvärtom. Det finns ett skönt lugn i det eftersom jag aldrig behöver välja bort någonting annat. Nej, jag siktar inte på några marathon eller ultralopp just nu, däremot ska jag bli så snabb jag kan på 5K och lyfta 100 kilo i marklyft.

Träningen ligger och sladdar i slutet på topp tre på min prioriteringslista i livet. Ibland trillar den ner en bit för att livet kräver annat. Under andra perioder klättrar träningen upp och får en massa fokus.

Inga konstigheter. Inga konstigheter alls faktiskt.

Jag längtar redan till kvällens tolvkilometare som ska gå i skapligt tempo genom Göteborg, men först ska jag spendera en hel dag med kidsen.

Låt mig berätta varför marklyft är tufft

Jo, marklyft är tufft för att:

1. Låt oss säga att jag når mitt mål att lyfta 100 kilo. Om en 100-kilossnubbe försöker överfalla mig sen, så vet jag i mitt inre att jag skulle kunna lyfta honom om han var formad som en skivstång.

2. De flesta med träningsvana och utan skadeproblematik är starkare i marklyft än vad de själva tror. Testa, men slarva inte med tekniken.

3. Du aktiverar i princip hela kroppen när du tränar marklyft. Då kan du liksom skita i att göra nåt vettigt resten av den dagen…

4. Om du någon gång i livet vill unna dig att ”skriklyfta”, det vill säga vråla som fan och hans morsa, så är platsen framför marklyftsstången helt rätt. Du kanske förvånar en och annan person inne på gymmet, men jag har sett stora och starka karlar bete sig på det här sättet flera gånger. Nu är det din tur att gräva djupt!

Idag körde jag mitt första pass i jakten på 100 kilo. Råkade lyfta 85 kilo i söndags, så avståndet till den magiska gränsen har minskat något. Jag hade världens gulligaste bebissällskap med mig på gymmet idag, därför undvek jag de riktigt tunga vikterna och skriklyften.

Istället jobbade jag med fokus på teknik och många repetitioner i följande pyramid:

Uppvärmning: Promenad till gymmet + 20 kilo x 20
40 kilo x 12 (3 set)
50 kilo x 10 (3 set)
60 kilo x 10 (3 set)
Precis här började tålamodet att  tryta på bebisen, så då vände jag…
50 kilo x 10 (3 set)
40 kilo x 12 (3 set)
Promenaden hem fick bli nervarvning

Jag blev trött idag, men känner att ingenting är omöjligt!

De tunga marklyften jag skrävlade om på nyårsafton…

Tyvärr var fem kilometer på under 20 minuter inte det enda jag satt och gläfste om vid nyårsmiddagen. Nej, jag pratade också om marklyft och berättade för det skäggiga sällskapet att jag ska lyfta 100 kilo inom kort.

Mitt utgångsläge i detta fall är 80 kilo och eftersom jag har tränat marklyft typ två gånger sedan Juni föddes i juli, är 80 kilo väldigt tungt för mig just nu. Jag har dock lyft 95 kilo för länge sedan, men det spelar ingen roll. 100 kilo är ganska nära min dubbla kroppsvikt och jag vet inte om jag är en sån som lyfter sig själv gånger två… Vad tror ni? Är det ens fysiskt möjligt?

Så japp, jag har två ganska tuffa träningsmål som pågår parallellt just nu. Bara att bita ihop och ha roligt liksom!

Under hösten har jag och Juni prioriterat löpning och utomhustid. Idag, när snön yrde utanför fönstret, gjorde vi premiär på gymmet tillsammans. På Friskis Kungsgatan i Göteborg får man ta med sig spädisar från öppning till klockan 11. Där finns stora ytor att placera de små liven på så att de inte utsätts för några risker. Hon satt upp eller låg ner i barnvagnsinsatsen och kollade på morsan som körde mängdträning på lättare vikter idag. Om jag inte kan gå imorgon var det inte bebisens fel…

Här kommer vi nog att hänga snart igen om jag ska nå mina mål…

Jag är trasig

Av någon anledning har jag bestämt mig för att gymma utan gymhandskar. Hörde i förbifarten i någon pod att det är bättre för greppstyrkan att träna utan och att kontakten med stålet är bra.

”Bra för vem då?” undrar jag i denna stund. Haha…

Nu är det en sån jävla stolthet i det här att jag inte kan ge upp. Jag kommer aldrig att kunna träna med handskar igen. Hellre amputerar jag mina skinnflådda händer.

Nåväl. Jag kommer knappast att dö även om det gör olidligt ont ibland. Och på sikt kommer jag väl att bli tuff och hård. Visst är det så?

Till min stora glädje har jag fått till en söndagsdubbel idag samt ett gymkortsinköp. Startade dagen med en morgonjogg med fartökning. Strax efter lunch drog jag till Citygym och gjorde av med pengar samt körde ett pass med fokus på marklyft. Det känns fint att vara tillbaka på Citygym igen. Där lyfter man och inget annat. Skön stämning!

Vår söndag är med andra ord en motsats till lördagen. Om lördagen gick i ett med diverse fix har vi bara tagit dagen som den kommit idag. Sambon är just nu ute och springer med en kompis.

Och vet ni. Idag är det den första november – dagen då jag faktiskt har spikat nästa års träningsmål. Jag vet precis vad jag vill sikta mot nu. Kanske blev det inte som jag hade trott…

In i morgondimman.?

?