Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, Mia Hellström, sprider träningsenergi, coachar motionärer och vill gärna få dig att skratta och må bra.

    Är du intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Den spontana löpningen äger!

Ola: Du vet vad det är för dag idag va?
Mia: Näe…
Ola: Det är en vecka sedan vi körde intervaller sist. Så nu är det dags igen!
Mia: Näe…

Ola hade, när denna konversation pågick, redan kört sina intervaller under transportlöpningen hem från jobbet. Och där satt jag i lägenheten som en trött och amningsdränderad hösäck och lyssnade till hans träningshistoria. Hur skulle detta gå?

Efter många om och men bytte jag om. Efter några fler om och men så joggade jag iväg. Cirka tre kilometer seg löpning senare fanns den där framför mig – en backjävul på drygt 200 meter. Inte så brant utan snarare seg med rötter, stenar och barr under löparskorna. You can do it Hellström! Och det gjorde jag också, åtta gånger. Kan eventuellt ha blivit nio backintervaller eftersom jag tappade bort mig där på mitten och körde en extra ifall jag räknat fel. Pust och stön men helt okej känsla.

Så borde jag väl vara nöjd då, men nej. Helt plötsligt hade kroppjävuln vaknat och ville ha mer. Ibland förstår jag faktiskt ingenting. Joggade hemåt. Efter 1.5 kilometers nerjogg såg jag tre potentiella intervaller framför mig – ni vet där längs med ån från ICA Focus mot Ullevi. Och så fick det bli. BOOOM. Eftersom jag fortfarande springer klocklöst (kroppen bestämmer allt, det är trots allt bara nio veckor sedan jag födde barn) så har jag mätt upp dem nu på morgonen och de visade sig vara 320, 450 och 340 meter långa. Sjukt bra. Tempo? Inte den blekaste, men det kändes snabbt och starkt, vilket är det viktigaste just nu. SEN var kroppen nöjd och jag joggade förvånad, men väldigt nöjd hemåt efter att än en gång ha lurat gravitationen…

Eftersvett och rött face på balkongen. Funderar på att starta bloggen rödiansiktet.nu
image