Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Min fredagsfeeling och tävling!

Min fredagsfeeling formas såklart en hel del av att jag ska springa Helsingborg Marathon imorgon.

I onsdags gick jag och handlade ”sånt jag var sugen på”, det vill säga det där lilla extra som jag, utöver alla vanliga måltider, tänker stoppa i mig idag för att ha ordentligt med energi i systemet i morgon. Det blev en blandad kompott med gott bröd, en budgetvariant av Risifrutti, nötter, choklad och kex. Frukten får komma direkt från fruktkorgen på jobbet. Jag ser det som spons…

Så ska jag ju jobba som ett svin också, men som längst till klockan slår 15, då jag tänker sätta mig i bilen och åka till Helsingborg. Det finns en liten chans att jag hinner hämta min nummerlapp i Dunkers Kulturhus redan ikväll, så att jag slipper den detaljen imorgon bitti.

Imorgon klockan 10 går starten och några timmar senare är jag i mål.

På söndag vaknar jag hemma i Göteborg igen och då finns det förhoppningsvis en racereport att skriva och ett par trötta ben att ta hand om.

Under tiden får ni gärna underhålla er med att gissa min tid 🙂 Vad tror du att jag springer på?

Den som gissar närmast vinner ett signerat exemplar av den tvivelaktiga diktsamlingen ”Längtan att höra ihop” som kräver världens största skämskudde. Jag slänger med en personlig hälsning också.

Lycka till i tävlingen! Eller inte…

Jag det är författaren till den här bloggen som har skrivit bokjäveln!

Ett träningspass med en 4-åring och en baby

Den senaste tiden har det blivit mycket fotboll på Heden som familjeaktivitet på eftermiddagarna, men igår var det dags för äldsta dotterns första och förmodligen enda träningspass inför Minivarvet på lördag. Tro det eller ej, men trots att man har mig som mamma, så får man faktiskt bestämma helt själv över sitt träningspass när man är 4 år. Jag var bara inne och petade lite när jag började frysa och tyckte att vi behövde röra på oss i någon riktning…

Jag och mina två barn sprang tillsammans tre varv på löparbanan, hängde i lianer, välte däck, studerade blommor, samlade stenar och hoppade längdhopp i en för länge sedan igenvuxen längdhoppsgrop. Jo, bebisen satt i vagnen ty hon är inte riktigt löpbar än och stoppar det mesta som är olämpligt direkt i munnen när hon inte övervakas av mama hawk eyes.

Efter genomfört pass plockade vi upp pappan utanför gymmet och vandrade hemåt, som vore vi en familjeidyll extra allt. Att utomhusaktiviteter och rörelse är bra, det vet ni ju redan. Så det behöver jag inte skriva här.

Vi kikar på lite bilder istället.

”Mamma, jag vill hänga i indianen!” Det tog en stund innan vi redde ut det där och jag förstod att det var lianen hon menade…

På varv tre kände Moa att hon ville testa barnvagnslöpning. Det gick kanonbra och bebisen var överlycklig. Barnvagnsräjset höll ända till de dammade in i ett traktordäck, men även det var ett roligt moment tydligen. För barnen…

Jo, nog flög tiden iväg under vår dryga timme på löparbanan. Och hade det inte börjat regna hade vi nog varit kvar där än. Jag antar att det bara är att njuta så länge kidsen går med på att dela ens största intresse…

Ytterligare ett Fun Run

Egentligen är ju alla lopp Fun Runs. Vore det inte roligt att springa lopp så skulle jag låta bli. Fast det är skillnad på att gå in en startfålla med ett ”Nu jävlar ska skåpet ställas. I am fierce!” eller ett ”Jippi! Wooohooo! ”. Det verkar bli det sistnämnda nu på lördag i samband med Fight Cancer and Run. Den form jag hade önskat mig till min ”comeback” har uteblivit på grund av förkylningen förra veckan.

När det gäller att springa snabbt är jag nämligen extremt känslig. Det är inget jag har i mig naturligt och förutsättningarna måste vara perfekta både fysiskt och mentalt.

Att jag ser det som ett Fun Run betyder inte att jag inte kommer att göra mitt bästa. Det gör jag alltid. Annars tycker jag inte att det är särskilt kul. Lufsa runt kan jag ju göra alla andra pass.

Så nu är löparfokuset inställt på lördag klockan 16.00 och ytterligare ett startögonblick att minnas.

Ikväll kör jag ett gäng korta intervaller i ett försök att väcka kroppen. Sen blir det nog mest vila faktiskt.

Och jag letar återigen med ljus och lykta efter ett lopp, som jag kan ge en ärlig chans med en formtopp.

Life is like a box of kokostoppar

Livet är också kaffe i favoritmuggen, som jag köpte till mig själv för några år sedan.

Den här dagen är livet förhållandevis lugnt. Det krävs dock en ansträngning för att ta det lugnt, vilket känns motsättningsfullt.

Jag har en promenad ner på stan på cirka en kilometer framför mig för att hämta en nummerlapp. Och sen ska jag ju hem också, vilket känns tufft. Dock tycker jag det är värt att ha nummerlappen i mina ägor dagen innan loppet, så det är bara att bita ihop. Kämpa Mia! You can do it!

Jag ska försöka orka hitta kläder att springa i imorgon. Jag ska orka ta fram min Garmin och ladda den. Jag ska orka äta mängder av mat, kokostoppar, choklad, nötter och frukt. Och vatten måste jag ju dricka också. OMG! Jag kanske blir utbränd!

Vad jag däremot inte orkar är att spana in någon banprofil eller väderleksrapport. Skogsmaran får komma till mig i morgon. Jag vet att den är griskuperad och mestadels går på skogsstig och grus. Vidare hoppas jag på sol. Det får räcka. Någon måtta får det vara på förberedelserna.

Förutom allt detta hästgöra kring löpningen har jag min vanliga vardag. Familjen, datorjobbet, livspusslet och så vidare.

En godmorgonslurk kaffe och en kokostopp på det.
menmia-kokostoppar

Löpningen. Orosmolnet. Bullarna.

Löpningen är färdig inför lördag. Nu ska jag vila och äta. Orosmolnet består av att det finns en potentiell magsjuka i huset. Bullarna var skitgoda.

Texten ovan skulle egentligen räcka…

Löpningen den fixar jag, det vet jag. På något sätt kan jag alltid ta mig 42 kilometer hur kuperat och brötigt det än är och det finns faktiskt inte en tillstymmelse till oro kring att ta sig framåt hela sträckan. Magsjuka däremot. Där är en fan helt maktlös. Slår den till så blir en sänkt och oduglig så att det skriker om det. Igår hade en person i den här familjen en minikräksjuka. Det hela var över på tre timmar innan allt var som vanligt igen (THANK GOD). Men ändå… JAG VILL INTE! Inte ens lite grann i några  timmar. Så håll en tumme är ni snälla att jag klarat mig trots kräkstorkning på alla fyra på köksgolvet och oändligt antal pussar och kramar på den som kräktes.

Och bullarna? Jo Ola frågade lite försynt om jag var sugen på efterrätt efter middagen igår. Jag svarar alltid ja på den frågan, men igår lade jag även till ”Perfekt, för då kan jag smygstarta min uppladdning!” Några minuter senare stod ett fat med kanelbullar framför mig på bordet. Helt perfekt. Nu förväntar ni er kanske en bild på bullar här, men något sånt hanns inte med…

Så är läget. Det är nästan lite spännande.

Balkonghäng efter gårdagens lilla lätta löp, som kändes stabilt. 
menmia-balkongmys

Maten under en marathonvecka

Jag får ganska ofta frågan om vad jag äter under veckan när jag ska springa långt. Svaret är alltid lika tråkigt (eller bra beroende på hur man ser på det). Jag äter mat. Jag äter det jag skulle ha ätit vilken vecka som helst. MAT. Samma mat som min familj äter då vi sitter ner vid bordet och äter tillsammans. Det vore ju jättekonstigt om jag satt och petade i mig något annat bara för att jag ska ut och springa en sväng. Mitt enda önskemål denna vecka var en Pasta Carbonara på fredag. Och det gick de med på 🙂

Carbonaran samsas under veckan med kött och potatisgratäng, grekisk pastasallad, ärtsoppa och pannkakor och fiskgryta med ris. Som vilken vecka som helst.

Men jag äter inte bara mat, då jag har en stark dragning till kokostoppar. Sådana ska jag baka mig en plåt mot slutet av veckan. Snickerskakorna, som jag meckade ihop inför Tjejmaran, kommer att bytas ut mot chokladbollar på grund av chokladbollslängt. Ja, jag får det ibland och det ska vara den riktiga varan med smör och socker. Och så har jag köpt nötter som ska rostas i ugn. Det får gärna slinka ner lite smågodis också  – helst choklad eller syrligt. Min nyfikenhet har beställt hem en flarra rödbetsjuice för 29 spänn, men tycker jag inte om det så låter jag bli.

Jag kör inte med någon kolhydrattömning. Har aldrig gjort. Jag dricker inte kolhydrater som smakar klister, dock finns detta med i min historik som marathonlöpare, men jag vet inte… Jag har fått avsmak.

Nej, det kommer inte att gå någon nöd på mig den här veckan direkt. Det gör det aldrig, vare sig jag ska springa ett Marathon eller ej. Så nu vet ni. Det är inte svårare än så att ladda en kropp. Inte min kropp i alla fall. Och det brukar ju gå bra.

Men vi är alla olika och har olika grejer för oss. Det är ju det som är så kul!

Har du något du måste äta eller göra under en marathonvecka?

Kvällens middag – grekisk pastasallad  som serverades med tzatziki & surdegsbröd.
menmia-vanlig-pasta-salladmenmia-grekisk-sallad-pasta

Dagen före Tjejmarathon…

känner en inte något jättestort behov av att röra på kroppen direkt. Jag kommer att få mitt imorgon.

Oron inför de fem milen är helt borta. I kroppen och sinnet är det lugnt och skönt. Klart jag har respekt för både distans och den kuperade terrängen, men mer än så är det inte. Inget pers ska jagas, inget direkt tidsmål finns. Det handlar om att ta sig från punkt A till B, hålla ihop, njuta, vara lagom social och fika i något skogsbryn här och där. Låter inte DET som ren och skär livskvalitet?!

Uppladdningen har varit grym. Igår när jag och Ola firande sex år tillsammans bjöds det på oxfilélunch och ett glas rött och lite senare VIP på SF-bio. Det sistnämnda innebar en drink så fruktig att den kändes som hälsokost, fri tillgång på godis, popcorn och läsk och sist men inte minst Tom Cruise i 3D. Jag är faktiskt så gammal att det är okej att tycka att Tompa är manligt sliten och het… Vi avslutade kvällen hemma med våra fantastiska barnvakter, ett gäng goda ostar och kex.

Idag har jag ätit huvudmål och mellanmål i ett. Snickerskakorna är snart slut. Kokostopparna likaså. Jag är redo.

Tillsammans med Runforest.se, Gunilla Norman, Arne Hellström och Helena Edström bidrar jag med 1700 kronor till Tjejmarathons insamling.

Jag genomför loppet med glädje. Jag är fan glad redan nu. Ska berätta en annan gång varför jag är extra glad ikväll. En helt galen grej hände nyss…

Kökssoffan – hård men naggande god för en löparkropp på uppladdning.
menmia-dagen-innan-Tjejmarathon

Vill du också baka och ladda kroppen med Snickerskakor?

Gör ungefär så här…

Jag presenterar stolt dagens ena bakprojekt, supergoda Snickerskakor, som inte ens krävde en ugn. Är det detta som kallas raaaaaawfoooood? Aja. Ni vet ju vad jag tycker om sådana där hitte-på-namn på vanliga ätbara ting.

Visar bild på Snickerskakorna direkt så att ni blir lite sugna.
menmia-snickerskaka-uppladdningMina Snickerskakor, till vilka jag hittat inspiration lite överallt och därmed inte har något specifikt recept till, består av tre lager.

Lager 1 (botten): Torkade aprikoser, torkade dadlar, mandel, havregryn och en skvätt vatten. Mixas till en lagom kladdig smet som kan bredas ut på ett bakplåtspapper.

Lager 2: Jordnötssmör, salta jordnötter och en skvätt vatten. Mixas till en lagom kladdig smet som funkar att kladda på bottenplattan i ett jämt lager.

Lager 3: Smält choklad toppad med salta jordnötter. Tjockt eller tunt lager choklad? Det väljer du själv.

Ställ in i kylen. Skär sedan i så stora bitar du vill ha. Ät.

Mina Snickerskakor är energitäta och vetemjölsfria, vilket också var mitt mål. Avsaknaden av mjöl är inte för min skull, men det är klart en vill bjuda sina gäster på sånt de kan äta. Det finns massor med varianter på den här  typen av kakor. Nästa gång kommer jag eventuellt att testa andra ingredienser bara för att det är roligt.

Så nu vet ni vad jag laddar löparbenen med inför Tjejmarathon. De här kommer lägga sig fint i lårmusklerna när jag ska kämpa uppför uppför uppför i terrängen på söndag.

Änglamark är ett bra ställe. Nästan samtliga ingredienser kommer därifrån. Här ser ni också mängden torkad frukt jag hade till kakans botten. Det var lagom 🙂
menmia-snickerskaka-ingredienser

En trivsam att-göra-lista

Jag har ett dygn på egen hand med den stora lilla människan på bilden nedan. Alla aktiviteter, som jag vanligtvis brukar ägna mig åt på torsdagar (läs jobbrelaterat bjäfs), har ställts in. Inte ska jag träna heller, då det är helvila som gäller nu i några dagar.

När allt vardagsgöra ställs in skaffar jag mig genast nya projekt. Vi har varit till affären och handlat ingredienser till hitte-på-snickerskakor (delar receptet om de blir goda!) och kokostoppar. Båda dessa förhoppningsvis ljuvliga bakverk ska dels användas i min uppladdning inför Tjejmarathon och dels funka som fikabröd/snacks till glutenintolerant barnvakt. Mycket kokos, torkad frukt och nötter blir det…

Jag har även kommit på att jag borde färdigställa min bröllopsfestoutfit, i vilken jag ska vara smashing i Uppsala nästa helg. I den bästa av världar hinner jag även färga håret. De grå tinningarnas charm börjar bli lite väl grå…

Inser att några av grejerna får jag nog pyssla med ikväll när hon har somnat.

Ni läste barnvakt där uppe va? Imorgon firar jag och Ola sex år tillsammans. Eftermiddagen och kvällen är bara vår på tu man hand. Och det var ju inte igår direkt.

Näe, vi har inte några problem att fylla tiden, trots att vi egentligen inte gör något speciellt alls. Och när jag inte gör något annat är något inte speciellt alls, ja då vilar jag…

Jag och min stora lilla människa igår.
menmia-moa-mia

Välkommenhemmorgonlöpning

Är det ett ord?

Jag smet iväg på helt egna ben vid sju i morse. Tänkte att jag skulle säga ”Hej Göteborg!” på riktigt efter en vecka i annan del av Sverige. Göteborg var sig själv. Lite ruggig, regnig och blåsig. Jag var också mig själv. Sprang, filosoferade och laddade mentalt för en helt annan grej. Som tur är händer det andra, som inte har det minsta med min fysik att göra, inte förrän nästa vecka. Jag har därmed gott om tid på mig att träna och därmed ladda ännu mera mentalt. Skönt.

Efter en mil var vi färdiga med varandra jag och Göteborg. Klockan hade inte ens slagit om till åtta. Bra start!

Apropå att vara sig själv… Alltid samma gamla skor. Har svårt att välja bort dem på grund av stor, passionerad och ärlig kärlek!
löpning-Göteborg