Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Samtal med en löparlegend

Tidigare i veckan på vår jobbsommarfest föreläste legenden och ultralöparen Rune Larsson. Jag har träffat honom tidigare för en herrans massa år sedan (typ 2007) då jag var på löparläger i Portugal. Den här kvällen var det bara att luta sig tillbaka i stolen och njuta av hans story. Jag tänkte efteråt att jag borde gå fram och säga något (typ tack!) men jag blev akut blyg och skyndade ut till mingel och bubbel istället. Någon uppmärksammade dock detta och efter en stund stod Rune Larsson, introducerad och klar, framför mig. Vi pratade JÄTTELÄNGE. Om löpning, om träning, om kost och om spännande projekt (kopplade till löpning…). Vi tänker lika och olika, utan att det någon gång under samtalets gång kändes fel. För en stund glömde jag bort att jag var på jobbfest och missade i princip hela minglet. Det var löparnördslyxnjutning på hög nivå.

Jag kommer att återkomma till detta samtal längre fram då det satte igång en hel del grejer i min stackars hårt arbetande hjärna.

Har du möjlighet att lyssna till Rune Larsson vid något tillfälle så gört!

Någon bild till Instagram eller blogg blev det inte, då jag inte ville förstöra the moment… 🙂

Jag kom hem alldeles för tidigt igår…

och var till en början väldigt besviken på min egen uthållighet.

För det var en trevlig fest med fina människor, skönt soffhäng, löparsnack (de finns överallt och det var en bra snackis att ha sprungit tre mil tidigare under dagen), gott käk, underbart födelsedagsbarn och god öl. Ändå började kroppen att strejka strax innan 00:00 med ett lätt illamående och svettningar. Så jag gjorde det enda rätta och tog vagnen hem.

När jag lite senare svepte täcket runt kroppen och somnade in var det ett sant halleluja-moment. Jag prisade allt och alla och drömde om kottar, barr och fluffiga lövhögar.

Jepp, idag ska Hellström ut i skogen och lufta sig lite. Lugn bara lugn. Jag ska inte springa en meter.

Jag som hade gjort mig så fin igår… Suck.

Dagens inspirationsbild. Så ska jag bli giftig.

Den är vackrast i hela skogen, men blir ändå lämnad ifred. Det måste vara ett skönt liv att vara flugsvamp.

Nu kanske ni tror att jag har tagit någon form av svamp.

No way, men jag har banne mig bestämt mig för att bli lite mer ”giftig”…

Igår körde jag ett backpass som tog totalt 32 minuter. Hutlöst jobbiga minuter. Så jobbigt att jag ville kräkas ibland. Nu är jag frälst i mina 32 minuter. Jag hann aldrig få ont, men jösses vad mycket träning det rymdes däri.

Jag har nämligen upptäckt att jag har en skadespärr. Någonstans mellan 12 och 13 kilometer kommer alltid smärtorna. Först ömmar tån och därefter gör vaden sig påmind. Sjukt trist, tråkigt och självförtroendeknäckande när man är mitt inne i sitt flow.

Långpassen har jag varit tvungen att skippa helt sedan strax efter Stockholm Marathon, men från och med nu är alla pass över sju kilometer uteslutna. Fast när jag väl springer mina kortare sträckor, ja då jäklar springer jag för livet.

Jag kommer än en gång att vara idioten, som inte har tränat uthållighet, men ändå väljer att satsa alla sina kort på säsongens största långlopp… Störd? Ja lite kanske.

Men jag ska stå på den där startlinjen och när jag väl gör det så ska jag tycka att det är kul, inspirerande, härligt och fantastiskt att ha 30 kilometer framför mig. Lidingöloppet ska genomföras, men det ska inte vara det sista jag gör som löpare. Det ska vara början på en ny satsning och nya mål.

Wanna taste? Gårdagens svampfynd var vackert i nyanser av rött, lila och grönt, men absolut inte ätbart. Allt har sin charm och sitt syfte.