Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Morgonen är semesterns bästa springtid

Morgonlöpning verkar vara denna semesters stora grej. Inte en endaste semestermorgon har lämnats osprungen hittills. Idag fick löparkroppen vakna på en ny, men inte helt obekant plats. Jag och sambon sprang ner till Vänerns strand och till de skogspartier som finns i anslutning till det stora blå.

Nästan alla har vi väl minnen av en sådan där runda som skulle springas på tid på jympan på högstadiet eller gymnasiet. Idag visade Ola mig sin. Jag kunde riktigt känna pressen av en jympalärare med tidtagarur. Egna minnen av de riktigt snabba killarna i klassen som sprang till de spydde och de där som i ren strejk gick så långsamt de bara kunde väcktes till liv. Jag var alltid någonstans mitt emellan och led aldrig nämnvärt av dessa jympalektioner.

Ola och jag varken spydde eller sölade idag. Vi sprang och njöt i det grå morgondiset och fluktade på norrmän som tog ett morgondopp. Vi är vuxna och gör som vi vill. Ingen kommer någonsin mer, om vi inte väljer det själva, att säga åt oss när och hur snabbt vi ska springa. Den känslan!

Godmorgon Vänern och världen!
menmia-vänern

Valde bort längdskidorna…

med Karlssons och tog en långpromenad helt på egen hand istället En motionsform som dagen till ära passade min trötta och snoriga dagsform bättre. Broddarna fäste bitvis knappt på det hårda och isiga underlaget, men Vänern bjöd som vanligt upp till skönhetsdans. Och jag tankade sol i ansiktet och bra musik i öronen. Superhärligt! Dock lite kallt mot slutet. Smet in på Coop och tankade värme med gubbarna på skvallerbänken en stund också.

Vackra Åmål vid Vänern.
image

Friluftsliv med Mia och Ola del 2: Läckö och Kinnekulle the easy way

Vårt Läckö blev en tur till Läckö Slott där vi lapade sol och åt glass.

Slottet var vitt och fint med ett fantastiskt läge, men jag har aldrig varit särskilt intresserad av att titta på slott. Ställ en historisk guide framför mig och jag snarkar högt… Så vi struntade i det.

Lunchen, rökt lax med färskpotatis, intogs i det pittoreska fiskeläget Spiken. Ett perfekt ställe att njuta en stekhet sommardag

Jag kan än en gång konstatera att en delvis rörlig semester är det bästa som finns. Helst ska den rörliga delen kombineras med stora mängder glass, vin, mat och skratt. Jäklar vad bra man mår och framför allt så blir man väldigt solbränd om det är sommar.

Nåväl.

Kinnekulle kallas för det blommande berget och utlovar storslagen natur, medeltida kyrkor och romantik.

Höjdpunkten på semestern (bokstavligt talat) kom då vi vandrade upp till Kinnekulles utsiktstorn. Det var kvävande hett, men till skillnad från vår tripp ut på Hindens rev dagen innan, var vi denna gång förberedda med vätska, frukt och en påse chips i ryggsäcken. Då kan man vandra hur mycket uppför och hur långt som helst.

På Kinnekulle går det lyxigt nog leder kors och tvärs. Vi upplevde det dock lite svårt att hålla reda på vilken vi egentligen skulle följa. Fast vet man att man ska upp på toppen så är det ju bara att nöta uppför och sen rasa ner igen på vägen hem. Tippar att vår ”Kinnekulle the easy way” blev cirka en mil tur och retur, men möjligheterna är som sagt oändliga. Ett tält på ryggen och man kan hålla på i flera dagar.

Min extrema höjdskräck ställer till det för mig ganska ofta och så även denna gång. Det ståtliga tornet i trä på Kinnekulles topp är säkert ett jättestabilt bygge, men väl där så hade jag en hel del att säga om den svajiga konstruktionen. Höll dock god min och lyckades efter ett tag njuta av den magiska utsikten. Vänern tar mig med storm varje gång jag tittar på den.

Välförtjänt njutning efter fem kilometers stundvis väldigt brant uppförsbacke.

Från vandringsleder till gatukök

Har en hel del värdig friluftsinformation, men framför allt helt sjuka grejer att berätta om vår vistelse i Lidköping med omnejd. Kanske blir det till och med en och annan film. Men inte just nu. Hellströmskan är sliten i vandrings- och promenadmusklerna. Inte bara det. Jag är rosa också. Solbränd på mitt sätt.

Ställer mig dock än en gång frågan: Hur är det möjligt att jag och Ola fortfarande har rätten att vistas bland andra människor?

Ett rosa stycke kött framför köttluckan. Kärlek när den är som bäst och ett värdigt avslut på en fin och hilerious semester.

Ola och Mia på Kinnekulle. Ni borde ha varit där. Hahaha…