Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Vår bästa löpartid är nu!

Visst är det väl fler än jag som gått och längtat efter soldränkta morgonjoggar utan risk för förfrysning av nakna kroppsdelar? Sådana där löprundor där en har tagit på sig för mycket kläder, eftersom man ännu inte litar på vädret, och får skala av ett lager under löpturen. När det börjar bli grönt ute, men fortfarande känns så där knoppigt och fräscht och det är tid kvar till utblommning och full grönskeprakt.

Vi är där nu! Alla årstider har sin charm såklart, men vår bästa löpartid är faktiskt nu. Det är nu löparsäsongare, som vilat eller tränat annat under vintern, snörar på sig löparskorna för första gången i år. Det säger bara pang och vi blir fler på gatorna, stigarna och i terrängen som springer. Vi som springer året om uppskattar den lättklädda enkelheten –  det är lättare, skönare och går snabbare att ta sig ut.

Löparkänslan kommer närmare inpå. Det blir mer välbehagsrys och mys och mindre iskall fys och frys.

Jag har en välförtjänt vilodag idag, men ska löpcoacha live ikväll och behövde komma ut och känna på terrängen och planera lite. Så trots frånvaro av egen träning fick jag en timmes morgonsol. Det kändes oerhört lyxigt att bara strosa omkring, ta något löpsteg och skutt ibland och kisa mot den värmande lysplattan på himlen.

Så gå ut bara! Och stanna där ute så länge du kan. Det är du värd.

Nakna vader och fredagsfeeling

Vi föräldralediga tog vårt pick och pack och drog till havs sent igår kväll. Fredagen har vi ägnat åt att samla så många vårtecken att det räcker och blir över ifall ni har behov…

För mig var det tydligaste vårtecknet att jag sprang i knälånga tights och skippade kompressionsstrumporna. Jag struntade även i vantar och pannband. Det var ett vågat drag som gick hem. Jag kände mig naken och fri! Kroppen har liksom redan glömt bort att den sprang i minishorts och sport-behå bara för en vecka sedan…

Vi flyttade in i fritidshuset i september och fram till nu har morgonljuset i sovrummet inte varit något problem. Idag var det dock väldigt tydligt att vi struntat i att sätta en persienn framför det smala fönstret ovanför sängen. Att slå upp ögonen i dagsljus var både en angenäm och oangenäm upplevelse…

Ett vårtecken är också att man blir lite ”huttrig” på eftermiddagen eftersom det fortfarande bara är halvvarmt och solstrålarna inte räcker hela vägen fram för att värma upp en fryslort. Då är det skönt att gå in…

Utomhus har det även eldats, staplats ved (under vedstaplingen sprang jag…), promenerats och njutits strandliv. Inomhus har vi festat till det med grillkorv i stekpannan, eftersom alla var för hungriga för att vänta på ”den perfekta glöden” och lite senare spagetti slungad i olja, vitlök och räkor.

I all sin enkelhet är det fredagsfeeling delux. Fast det sista glaset rödvin i boxen slurpade jag i mig igår torsdag. Så här på fredag kväll kan jag tycka att det är lite synd…

Transportlöparbaluns med bra ljus

Det känns så skönt att vara tillbaka på springbanan och slippa åka buss till och från jobbet. I Göteborg finns det nog inget värre än att knö sig på buss 16 till Lindholmen vid åttatiden. Speciellt inte om en är snorig och avskyr folk lite extra mycket. Bara att jag slapp det i morse gjorde min dag.

En helt annan grej som gjorde min dag var att jag lämnade på förskola vid halv åtta – I DAGSLJUS! Sen sprang jag några fräscha kilometer – I DAGSLJUS! Lite jobb däremellan innan jag kunde springa några ännu fräschare kilometer hem – I DAGSLJUS!

Ni kanske förstår att det inte var själva löpningen som var det stora med dagens transportlöparbaluns?

JAG SER LJUSET!

En löparbild från 2010 då jag också såg ljuset…
lopsol

Vårpirret

Det började att pirra i hela systemet i samband med min och kollegans flanerande längs med vattnet på Lindholmen på lunchen. Eller egentligen började det redan före lunch när vi öppnade ut till terrassen i lunchrummet och liksom ba ”Dä ä ju så varmt att en kan sitta här nu juh!”  I alla fall så lunchflanerades det utan jacka och utan tillstymmelse till frysrys. Igår var det varmt. Det var den första vårdagen.

Jag sprang hem utan mössa och vantar. Det kändes speciellt. Svettades som en gris trots att jag öppnade upp löparjackan så mycket det bara gick till den tillsynes onödiga underställströjan. Det var dagsljus till en början, en sådan där typisk grej jag inte varit bortskämd med under mina transportlöpningar de senaste månaderna.

Ja det var så vacker och vårigt att alla svindelkänslor och yrsel försvann när jag sprang över Götaälvbron på vägen hem. Mår i vanliga fall lite halvtaskigt två gånger om dagen när jag springer över den där bron… Var så förtrollad att jag till och med stannade till i  några sekunder för att fotografera solnedgången (och mitt jobb…).

Löpningen var lite på dekis igår. Kände mig mörbultad av helgens skidåkarvurpor och trött i muskler jag inte ens visst att jag hade. Lufsade den korta vägen både dit och hem, som någon form av uppladdning och ”terapi”.

Så himla gott en kan må på en helt vanlig måndag, som avlutades med besök, kaffe och choklad.

Nu är det tisdag och jag ska ut på ett trevligt litet jobbäventyr. Återkommer om det!

Det här på den första vårdagen. Ja jävlar. Nu släpper vi ut oss på grönbete! menmia-götaälvbron

God morgon vita landskap

Igår var skogen grön. Där fanns spår av snö och is, men inte så att det direkt störde löpningen (förutom i några överjävligt hala nedförsbackar). Vi fick sol på näsan och isiga vindar på kinderna. Bitig hälsingevår liksom.

Idag? Snön ligger smälltjock och det fortsätter att snöa ymnigt. Sikten är dålig och jag vet att de där snöflingorna kommer att sticka i ögonen när jag ger mig ut på en lugn jogg framåt kvällen. Snön kommer att fastna under löparskorna. Kanske blir jag två meter innan jag är färdig. Vintrig hälsingevår liksom.

Kontraster. Det finns inga anledningar att sura, ty i detta fall är människan helt maktlös.

Mia mitt i steget igår. Med risk för att nästa bild i bloggen blir helt vit.
menmia-långpass

Släpp löparkroppen fri – det är vår!

Jag skiter i diverse snörapporter från andra delar av landet som inte stavas Göteborg. Vår är inte bara barmark – det är en inställning. Det får komma hur mycket blötsnö och kyla som helst. Jag har bestämt mig. Det är vår nu.

Vår kan som sagt betyda många olika saker på väderleksrapporten. Idag, precis som igår och dagen innan det, betyder det regn här i väst.

För ganska exakt ett år sedan tog jag bilden nedan. Höggravid och tung, med enda fysiska fokus att föda barn, vandrade jag sakta genom stan. Med stor sannolikhet hade jag varit på gymmet för att fördriva tid. Issprickning i kanalen och krispig luft. Fint det med.

Idag, ett år senare, regn och en sjukt stark kropp. Ska berätta mer om gårdagens träningspass lite senare 😉

Vår 2013.
vår

En slitmil på längdskidor i duggregn

Det duggregnade på oss. Vårt obefintliga vallateam hade definitivt inte gjort sitt jobb. Det slant hit och dit i det glatta och blöta. Ibland varde lite vatten där det tidigare varit spår. Ibland varde där till och med en grop – ett hål rakt ner till det som finns under snön. Grus och barr. Hej vår liksom! Eller i alla fall något som kan betraktas som förspel till vår.

Jag vet inte om jag någonsin har åkt en mil på längdskidor så långsamt och samtidigt fått slita så  mycket. Fast vill man åka skidor så åker man. Det är sen gammalt. Och det känns fint att stänga en skaplig träningsvecka, som trots allt började med en sjukdag, med längdskidor.

Ola och jag valde olika spår idag. Här står jag och huttrar och inväntar honom. På kroppen regnblöta träningskläder och på fötterna pjäxor som står i grönt gräs. Selfies är inte bara en egogrej. Det är också ett bra tidsfördriv.
mia-längdskidor
Längdskidor ÄR snorsport. En bara fräser och fräser mest hela tiden.
ola-längdskidor

Sju kilometer vårkänslor

Promenad? Gym? Promenad? Gym? Promenad? Gym?

Nope. Ovanstående våndor är en ren lögn. För när solen lyser upp hela gatan utanför fönstret och jag slänger upp balkongdörren bara för att bli sugen på att pimpa balkongen med möbler, trasmattor och växter – ja då är valet enkelt. PROMENAD! Idag var det inte tråkigt en endaste meter. Roades av vårfåglar, måsskri och rullgrus under jympadojjorna. Bakslag kan komma, men våren har definitivt gett sig till känna i Göteborg. Tack kära stad! Och tack kära kropp för lätthet, driv och styrka hela vägen runt <3 Börjar snart tro att jag varit skengravid i nio månader.
Vår utanför fönstret.

image

Njuter svensk vår

Även om den inte är helt snäll just nu så tycker jag att det finns få anledningar att klaga. Ni vet ju. När sommaren väl är här så glömmer vi att våren inte var helt perfekt. Vi glömmer bort snöblandat regn och huttrandet i alldeles för tunna vårjackor. Vi tänker inte längre i termer som ”Vad hände med värmen?”. Vi andas, lever och njuter svensk sommar. Den bästa sommaren. Den som är kort och efterlängtad och lämnar efter sig känslan av att ha befunnit sig i ett vackert vykort i några månader. Snart är den här. Faktiskt.

Så sent igår kväll, när jag löpte i ett Göteborg som bjöd på iskallt regn som trängde igenom tightsen på bara några minuter, så tänkte jag sommartankar. I nio kilometer av 11 gick det bra att tänka sommar, sen började jag frysa och längtade hem till lägenhetsvärmen.

Idag packar jag väskan full med sommarklänningar, trots att jag har sett att vädret är lite skakigt på vår semesterort. Fast för min del är det något bra. Jag mår dåligt när det är för varmt hela tiden. Det blir så svårt att andas och ta sig för saker. När man vill ut och ta sig en tur i löparskorna till exempel, då är det verkligen bra om det är lite svalare.

Avslutar med lite vårfärg.

När en tomt styckas i flera delar och på vår del hamnar en vildvuxen rabatt med påskliljor. Win! Plockade med några hem för att få vara med när de slår ut. Ser ut som att de är på gång va? Kom igen nu liljorna!image
Provisorisk inredning i vår lillstuga som för närvarande ser ut som en väldigt liiiiten byggarbetsplats. Vi har stora och färgglada planer för liten yta. image
Grönt och retro. Jag och Ola börjar ju bli till åren, så vi plockar helt enkelt upp bitar från vår barndom… image

Chokladglass är en del av min välgenomtänkta livsfilosofi

Glömde!

I helgen åt jag årets första glass utomhus. Vi satte oss mot en glasvägg alldeles vid en bilväg någonstans i Göteborg och njöt. På orginalbilden, som är JÄTTESTOR, kan man se att jag har en rätt saftig och brun rand runt munnen. Precis som om jag ätit… Ja vadå?

Den stora bilden får ni inte se, men jag kan försäkra er om att det var en chokladglass jag åt. Ingenting annat. Inte ens jag äter läbbiga saker för bloggens skull. Chokladglassar däremot lär det nog bli rätt många nu när värmen kommer.

Varför berättar hon den här lilla struntsaken kanske ni tänker nu.

 Jo, jag tycker att det är skitiviktigt att äta glass utomhus. Jag mår bra av det. It makes me feel free!

Det är också ett perfekt sätt att – ja just det! *mörka morgonträning* Om ni såg en bäjb i Uppsala i morse, som var ute och stilade i finisher-tishan från Stockholm Marathon 2010 så var det inte jag…

Ha en fin dag!

Göteborgs hetaste sitta-mot-en-glasvägg-par!