Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Följ mina steg

Jag berättade ju för ett tag sedan att jag tränar prestationsfritt till och med den 11 december. Det innebär att jag förmodligen är lika aktiv som vanligt, men inte registrerar ett enda pass i min kära löparklocka. Jag har därför aldrig riktigt koll på hur långt eller hur länge jag sprungit eller hur få minuter det blev på gymmet den här gången…

Löparklockan blev dock lite ledsen av att ignoreras så brutalt. Som tur är hittade jag ett helt nytt användningsområde för den. Ann-Sofie Forsmark ligger bakom utmaningen #10000dec som jag hittade på Instagram och så här skriver hon:

”En av våra största hälsoutmaningar i Sverige är vårt stillavarande. Några av oss rör redan mycket på oss och kan få till att öka vårt välmående av att lägga till mer kravlös rörelse varje dag. För några handlar det om att minska risken för sjukdomar. Så kanske är det någon i din omgivning som behöver den här utmaningen mest? 10 000 steg per dag. Minst. Gärna utspritt på morgon, lunch och middag för bästa hälsoeffekt. Och förstås gärna utomhus!”

Nu kanske jag tillhör gruppen som (för det mesta) faktiskt rör på sig tillräckligt, både med träning och vardagsmotion. Fast jag fick en bra morot och min löparklocka har nu fått något att göra igen. Den räknar steg och får därmed jobba nästan hela tiden. När jag tränar, när jag leker och busar, när jag lyfter röven från kökssoffan och hämtar en kopp kaffe till och så vidare. It is a Win-Win!

Lördagens 13000 löpsteg med barnvagnen eller denna morgons promenadomväg till mataffären. Alla steg räknas och är lika bra!

 

Snart är det faktiskt sommar!

OBS! Detta bildinlägg kom till enbart av den anledningen att jag behövde peppa mig själv. Göteborg har vädermässigt varit en riktig röv idag. Jag tvingades till och med att åka buss till jobbet och missade min välbehövliga vardagsmotion, vilket typ är det enda som kan få mig att vakna på riktigt där på morgonkvisten. Fast trots grådassigt regnpissväder, avsaknad av vardagsmotion och en massa tid sittande på rumpan har dagen varit fin med bland annat supersmarriga dumplings till lunch i kärt sällskap. Och rörelsen av kroppen får jag ta tag i senare ikväll. Tror banne mig att det är uppehåll utanför fönstret.

Här kommer dock dagens huvudperson: SOMMAREN!

<3 <3 <3menmia-hölickhölick-menmiamenmia-fashionmenmia-hagenrundan-kulmenmia-långklänningwpid-2013-08-05-13.23.03-1.jpg

Visst känns det galet härligt ändå att vi har sommaren framför oss?

Men Mia! Åker du buss nu?

Kari ställde den mycket relevanta frågan ”Betyder det att du börjat åka buss nu? Kors i taket!” i anslutning till inlägget om att jag inte är så förtjust i transportlöpning just nu och gärna tar mig till jobbet på annat sätt.

Svaret är ”NEJ, jag åker absolut inte buss om jag inte absolut måste av praktiska skäl”.

Drygt två kilometer bort från mitt hem finns en hållplats som heter Rosenlund. Därifrån går det regelbundet gratisbåtar över älven till mitt jobb. Så jag går helt enkelt dit och tar båten till jobbet (omvänt på vägen hem). Mina transportkostnader till och från jobbet är därmed fortsatt i princip noll.

Vad som däremot har ökat är mängden vardagsmotion, vilket jag tycker känns sådär. Tur att det är semester snart så jag kan återgå till att vara vardagssäl *klapp klapp*. Ännu mera tyvärr passerar jag flera favoritbutiker under min promenad vilket har lett till att jag börjat göra av med pengar på vägen hem. Det har blivit några toppar från Twist & Tango… Nåja. Jag känner fortfarande att ekonomin är under kontroll.

Nedan ser ni vyn som möter mig när jag anländer jobbet med båt. I bästa fall badar min arbetsplats i sol och en kan genast börja planera för 10-fika, lunch och 14.00-glass/trefika på soldäck. I värsta fall är det storm och regn och en vill bara gå in.

Vattenbaserat arbete = bra arbete.
menmia-jobbet

 

Stegtävling på jobbet

En kan ju tycka vad en vill om stegtävlingar och liknande. Personligen tillhör jag förmodligen inte kategorin som behöver en spark i röven för att aktivera mig fysiskt… Den goda stämning som uppstått på jobbet i och med stegräknandet gillar jag däremot jättemycket. VI HAR KUL och skrattar massor.

Och vet ni vad. För första gången på flera år har jag vardagsmotionerat helt frivilligt. På stegtävlingens första dag har jag nämligen vilodag från träning. Typiskt va? Så då tog jag promenadbenen hemifrån till gratisbåten vid Rosenlund. Båten går direkt till min jobbport. Och tvärtom på vägen hem. Vips så hade jag skrapat ihop över 10000 steg och fått lite frisk luft – HELT GRATIS och utan att anstränga mig. Älska gratistransport… Tyvärr var det alldeles för kallt för den tunna lilla vårstass jag hade tagit på mig. Jag höll bokstavligen på att frysa ihjäl.

En har ju lite av en vinnarskalle trots allt. Kanske bidrar stegtävlingen till att jag faktiskt springer ett långpass eller två? En kan ju hoppas. Allt för laget ni vet. Vi måste ta hem det här.

Iskallt klädd för vardagsmotion. Och med dum uppsyn…
menmia-vardagsmotion

 

Vardagsmotionera mera?

Idag har jag använt mina promenadben för transport. Det händer inte särskilt ofta då jag tycker det är bättre att vila så mycket som möjligt när jag inte tränar, men just idag var det banne mig ljuvligt att strosa runt i Göteborg.

Sommarvärme!

Solen stekte mig redan på vägen till morgonens första anhalt som var Järntorget och jag strippade typ ett plagg per kilometer. Uträttade viktiga saker. Stektes vidare på min väg mot hamnen. Tog ett ”fikastop” på Ekostore på Ekelundsgatan 4. En Rawbite med choklad var nödvändig för att orka fortsätta gå. Gillade därefter skarpt att ha ärenden nere vid vattnet. Så himla vackert! Göteborg hon kan hon.

Efter ärende nummer två satte jag mig på en bänk med mitt anteckningsblock och kalender och summerade förmiddagens aktiviteter. Spanade in ett gäng som tränade med PT i gräset. Men trots att jag själv har världens bästa PT (Mia Hellström) blev jag inte ens lite sugen på att träna idag. Är det vilodag så är det. Och mina krafter sparar jag till ett senare tillfälle.

Nu är  frågan. Vardagsmotionera mera? I alla fall när det är så här  fint väder…
menmia-vardagsmotion

Vardagsmotionera mera?

Min inställning: Om du tränar flera gånger i veckan så att du blir riktigt trött och hela tiden utvecklas i din gren/dina grenar = vardagsmotion helt onödig. Om du däremot inte är något fan av att röra på röven så kan det där med att promenera, välja trapporna och så vidare vara helt avgörande för hälsan.

Kanske är det jag skriver ovan bara ett skydd för att själv slippa vardagsmotionera? För jag gillar det verkligen inte. Vilar jag så vill jag vara lat och göra det enkelt för mig. Punkt. Ungen är inte direkt bortskämd med några låååånga långpromenader om man säger så… Vi sysselsätter oss på andra sätt Moa och jag.

Fast nu när jag är lite halvkrasslig (dock KANSKE träningsduglig ikväll eftersom hostan är borta) så uppskattar jag de där promenaderna. De är sista vägen ut för en kropp som inte gillar att sitta still alltför länge. Promenaderna måste dock ha ett mål. Det får inte bara vara en runda man går för att gå ut och gå. Urk. Näe, snacka om energitjuv och tidslöseri. Ja, som jag upplever saken.

Idag promenerade vi fyra kilometer åt ena hållet till Olas jobb. Där åt vi lunch och kramades lite. Sen promenerade vi fyra kilometer hem igen. Se där! Ett tydligt mål. MAT och KRAMAR. Då går det helt okej.

Energipåfyllning halvvägs med stekt strömming, potatismos och lingon.
image

Får jag skriva ”kratta löv” i min träningsdagbok?

I alla fall om löven är blöta, tunga och krattas först den 25 november? Det här är en sådan där typisk planerad vilodag som blev total ovila. Den senaste tidens varierade träning har sannerligen satt sig i hela kroppen.

Vaknade väldigt gammal och stel imorse och kände mig ytterst sårbar och skör när vi åkte vi ut till lillstugan, som skulle stängas för vintern. I två timmar krattade jag blöta och tunga löv. Ola också, som dessutom freestylade lite med buskklipparsaxen.

Det är absolut inte synd om oss, men ändå. En helt ny notering i kategorin ”vardagsmotion” i träningsdagboken vore på sin plats.

Och fan ta de där ståtliga ekarna!

Tungt och blött.
image

Visslar i hissen i städrock

Det brukar bli ett jäkla liv på mig på jobbet när folk väljer att ta hissen istället för att vardagsmotionera sig upp i husets trappor. Ibland får de dispens. Det finns faktiskt anledningar att åka hiss även om de är få.

Idag är jag beredd att kasta in handduken och åka med och vissla i hissen. Annars finns det risk för att jag inte lämnar bottenplan.

Ni kanske anar, men jag ska skryta om varför det har blivit så här smärtsamt vid ett annat tillfälle. Just nu har jag inte tid.

Dagens outfit väljer jag att kalla för ”den blommiga städrocken”. Ett totalt oformligt stycke tyg som inte smiter åt kring en endaste öm muskel utan bara sveper och fläktar. SKÖNT!