Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

Är leggings rätt i Lidköping?

Det är många som har frågat varför vi valde just Lidköping som semestermål. Det är också många som frågat varför jag bar leggings i nylon en stekhet sommarkväll (se bild). Svett ni-vet-var har fått en helt ny innebörd både bak och fram.

Jag har värsta bästa värstinginläggen på gång om friluftsaktiviteter, svettchocker, kulturkrockar, skrattfester och korvkiosker. Det är också just dessa faktorer som avgjorde vårt val av semestermål. Plus den pittoreska småstadsmiljön. Vi tänkte att det kunde vara bra för romantiken. Och det var den! Som vi har kuttrat i rhododendronbuskagen.

Fast just nu är vi i Åmål där vi också har ägnat oss åt friluftsliv. HERREGUD! Hur ska jag hinna med allt. Ni stressar ihjäl mig med era krav. Ibland vill jag verkligen bara glömma bort att jag har en million-dollar-blogg.

Mia iklädd leggings i…ja just det…Lidköping.

Ja visst fan.. Det här är ju en löparblogg, som återhämtar sig efter Stockholm Marathon. Här är min bästa vy från morgonens jogg i Åmål. Vänern är bra skit alltså.

Dagens löpning i terräng: svettigt, tungt, grisrosa…

och alldeles alldeles underbart! På sitt svettiga, tunga och grisrosa sätt.

Sista dagen i sommargöteborg för den här gången. Trots övertunga ben var jag tvungen att ta min röda cykel upp till Skatås och ta mig an det 18 kilometer långa terrängspåret. Tur att det är just sådana tvångstankar man har va?

Det gick inte fort, var inte särskilt skönt och stundvis ville jag bara dö. Redan efter 1500 meter var låren som två asgarvande trästockar. De garvade åt mig. Bara att koppla på autopiloten, stänga av hjärnan och mosa.

Summa summarum så hade passet en helt otroligt välgörande effekt. Jag överlevde ju. Och skogen är inte skit direkt. Det här kan jag leva på hela veckan.

Under passet fick mitt ansikte en rosa nyans, som vägrar vika hädan. Tur att en av mina favoritfärger är rosa! Här står jag och maskar och pustar ut trots att det bara är två kilometer kvar till mål…

Sån här löpning gillar jag. Dumt att göra det enkelt för bambibenen. Det ska fan få känna att de är ben! Vem är skuggan?! Läskigt i skogen…

Chokladglass är en del av min välgenomtänkta livsfilosofi

Glömde!

I helgen åt jag årets första glass utomhus. Vi satte oss mot en glasvägg alldeles vid en bilväg någonstans i Göteborg och njöt. På orginalbilden, som är JÄTTESTOR, kan man se att jag har en rätt saftig och brun rand runt munnen. Precis som om jag ätit… Ja vadå?

Den stora bilden får ni inte se, men jag kan försäkra er om att det var en chokladglass jag åt. Ingenting annat. Inte ens jag äter läbbiga saker för bloggens skull. Chokladglassar däremot lär det nog bli rätt många nu när värmen kommer.

Varför berättar hon den här lilla struntsaken kanske ni tänker nu.

 Jo, jag tycker att det är skitiviktigt att äta glass utomhus. Jag mår bra av det. It makes me feel free!

Det är också ett perfekt sätt att – ja just det! *mörka morgonträning* Om ni såg en bäjb i Uppsala i morse, som var ute och stilade i finisher-tishan från Stockholm Marathon 2010 så var det inte jag…

Ha en fin dag!

Göteborgs hetaste sitta-mot-en-glasvägg-par!