Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    november 2017
    M T O T F L S
    « Okt    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  

När familjen är på höstlov…

dansar morsan hela natten!

Oh well, det var måhända en överdrift, men jag försöker i alla fall maxa ut så mycket som möjligt (och dämpa min längtan) när jag har några dagar för mig själv i stan. Det är helt sjukt vad mycket man hinner med när man bara har sig själv att sköta om. Förmodligen var det precis så här jag hade det för länge sedan – oceaner av tid och ganska tomt… Fast den tomheten kände jag ju inte till då.

Igår hann jag jobba lite längre än jag brukar. Och trots att jag hade joggat på morgonen hann jag gå och träna med en kompis efter jobbet. Hon slank in på badhuset och simmade, medan jag vägrade att bli blöt och gick till gymmet. Efter det hann vi hämta indisk mat på favoritstället. Vi hann äta den med ett glas rött vid mitt köksbord. Vi hann ta en kort promenad till bion, köpa godis och krypa ner i varsin stol innan reklamen var slut och filmen började. Jag hann gå och lägga mig före elva. Jag hann precis allt.

Jag struntade i att ställa klockan igår eftersom jag lade mig ”så sent”. Vaknade pigg och utvilad 05.30 och beslöt mig för att hinna ta en joggingtur. Nu hinner jag blogga innan jag går till jobbet. Ikväll hinner jag ta en fika med en annan vän och därefter ska jag hinna med att sitta i en soffa och bara vara.

Sådana här dagar skapar perspektiv och jag har bestämt mig för att njuta till fullo! Sen ska jag med glädje kasta mig in i familjelivet igen. För visst saknar man, trots njutet.

Nu har jag ändå lyckats bli lite sen till jobbet… Vi hörs!

Rossel med DNS-risk

Jag har haft en tuff helg på ett sätt med rossel, bultande tinningar och en och annan Alvedon. På ett annat sätt har den varit hur skön som helst.

Har försökt vara ute så mycket som möjligt utan att anstränga mig nämnvärt. Både jag och barnen blir liksom lättare att hantera för min förkylningssvullna hjärna när vi exponeras för frisk luft. Istället för att ligga ner och vila precis hela tiden har jag målat runt en dörr och några fönster, promenerat stillsamt (s.k. återhämtande egentid) och andats barrdoft och plockat middagssvamp till skogs. Det är den typ av återhämtning jag kan räkna med just nu mitt i småbarnslivet.

Det enda som skaver lite är att jag inte känner mig jättepepp på Hagenrundan och att räjsa 7.6 kilometer på lördag. Risken är överhängande att det blir en DNS.

Visst, en kan ju alltid åka dit och lufsa runt banan, men det var liksom inte tanken. Då kanske kroppen helt enkelt mår bättre av en promenad eller jogg till skogs utom tävlan. Vi får se hur det går med rosslet under veckan och om jag hinner skaka liv i kroppen i tid.

Idag har jag hängt en tvätt och postat ett brev för att få lite frisk luft. Det var nog också det mest ansträngande jag gjorde idag. Nu ska jag sova, äta citrus, ingefära, honung och blåbär och tänka på att imorgon är faktiskt en annan dag.

Och barrdoften från helgen finns kvar i näsborrarna. På bilden befinner vi oss i en brant på ett charmigt kalhygge… Fast ni ser ju hur nöjd hon är 🙂

Intervallplanering…

Medan jag har varit ute och finsprungit, njutit av sköna naturvyer och himlar, sovit som en däckad säl och jagat småtroll både inomhus och utomhus har jag också skjutit helgens intervallpass framför mig…

Just nu sitter jag och tittar på bilder på allt det där jag har gjort och fortsätter att skjuta intervallpasset framför mig. Sanningen är den att vi nog snart ska ut på en liten familjeutflykt till skogs, så jag behöver nog inte springa de där intervallerna den här regniga söndagsförmiddagen heller…

De snirkliga och kuperade landsvägarna finns ju faktiskt kvar i eftermiddag också, eller senare ikväll. Kanske till och med så sent att mörkret har sänkt sig och jag får använda alla de där reflexbanden vi köpte på Ikea i fredags.

Jag känner mig själv och vet att intervallerna kommer att bli av. Frågan är bara vilka intervaller det kommer att bli och när de äger rum. Jag lovar att uppdatera er imorgon hur mina spännande intervallsaga slutade. Jag lovar dessutom att tänka nytt så att ni får ett roligt intervallpass att lägga till i er egen träningsrepertoar.

Det är väl en ganska bra deal för alla inblandade ändå va?

Vilar intensivt…

Förra veckan var en marathonvecka på jobbet som jag toppade med att springa ett riktigt Marathon. Bara ett av dessa Marathon har tagit slut…

Fysiskt har jag taggat ner ordentligt och har efter loppet i lördags nästan vilat så intensivt att jag blivit trött. Mentalt däremot får det snurra på högvarv ett tag till. Hur som helst så passar det bra med en lökarvecka! Idag sprang jag några steg genom stan för att komma undan regnet (hann inte…) och igår tog jag en omväg på väg hem från jobbet till en AW, men det är också allt som kan räknas som någon form av extra fysisk aktivitet.

Kroppen har återhämtat sig fint. I måndags föredrog jag att åka hiss när jag skulle nerför trapporna på jobbet, men annars har jag i stort sett känt mig som vanligt. Så jag börjar komma till stadiet då prestationen har landat, jag börjar träningslängta och fundera på vad mer jag ska hitta på i höst. För jag är inte färdig. JAG ÄR LÅNGT IFRÅN FÄRDIG!

En halvmara? Ett försök på milen? Långdistans till skogs? Den där löparkalendern är som en jävla godispåse och jag är ju svag för sötsaker som ni vet.

I köket står en väska packad. Imorgon tror jag visst att någon mjukstartar sin älskade kropp med ett pass på gymmet. Löparbenen får vila lite till, men det finns ju faktiskt andra grejer en kan hitta på medan en drömmer om millopp, mjölksyra och målgångar…

Läglig vila

Livet blir så där extra påtagligt att man faktiskt lever det när man beslutar sig för att ta en extranatt i huset vid havet och åka tidigt på morgonen direkt till jobbet inne i Göteborg. Bilfärden tar vanligtvis bara drygt en timme. Sen fastnar man såklart i bilkö utanför Kungälv och försöker därefter lite snyggt lämna in stora tjejen på en förskola som är stängd för studiedag…

Ach, allting ordnade sig och jag var väl bara cirka en timme sen till slut, men min dag blev ju inte kortare för det.

Som tur är har jag faktiskt en planerad vilodag från träning idag. En fågel viskade nämligen i mitt öra att ”det är dags att börja dra ner på träningen inför marathonstarten”. Det finns säkert en poäng med att göra det eftersom känslan i kroppen just nu är ”död fisk” alternativt ”tung säl” eller ”trött gammelhäst”.

Så nu ska jag vila i två veckor och äta potatis, grönsaker och godis.

Hurra!

P.S. När ni läser potatis ovan ska ni tänka på att den kan vara kokt, ungsbakad, stekt, friterad och räfflad… Möjligheterna är oändliga för världens bästa knöl.

Jag vilar mig i form

Rubriken är typisk en sådan där grej som personer som inte rör på sig särskilt mycket brukar komma dragandes med som en skämtsam dålig ursäkt för sitt inaktiva liv. För oss som tränar mycket är det faktiskt på riktigt…

Jag är inte behov av någon form just nu, men nästa löppass vill jag (till skillad från känslan i helgen då vädrets makter tog musten ur mig) ha pigga ben. Så därför slänger jag in en vilodag bara sådär och låter vinden utanför fönstret ebba ut.

Vi har en vilsam timme här hemma just nu då alla är helt tysta och pysslar på egen hand. Det är i vanliga fall min träningstid i semestertider, men idag får jag ro att blogga istället. Ni kan inte förstå hur ljuvligt det är att sitta helt själv tillbakalutad i en stor soffa, knappa lite på tangentbordet och kika på vindpinade trädkronor utanför fönstret emellanåt.

Nä, nu ska jag sluta skriva om min inaktiva dag och lägga mig på rygg en stund…

Saker jag kan skylla dagens uteblivna träning på

# Tvingades imorse att gå upp alldeles för tidigt i förhållande till när jag gick och lade mig igår.

# Innan jag gick och lade mig igår drack jag en klunk bubbel för mycket.

# Blev sugen på kladdkakemuffins i förmiddags och var tvungen att baka lite.

# Hade alldeles för mycket goda rester från gårdagens dop att äta upp. Sånt tar faktiskt tid!

# Familjen ville ut på glasspromenad och man kan ju inte försumma sin familj liksom.

Jag skulle kunna hålla på i all oändlighet med mer eller mindre dåliga ursäkter till dagens uteblivna träning.

Fast sanningen är nog den att jag inte ville träna. Så därför lät jag bli…

Analys

När ett sådant totalt ointresse av rörelse infaller och stegräknaren i prinicip står på noll när det börjar gå mot kväll kan jag tycka att det är läge för en liten analys.

Jag går ju inte så ofta i kyrkan, nej det är nog faktiskt bara när mina egna barn döps, så jag funderar på om det kanske hände något storslaget och gudfruktigt med mig igår under dopet. Men nej, jag stod mest och myste.

Var det den där sekvensen när jag kom på att vi hade glömt att ta med oss dopklänningen, som har fått krafterna att rinna ur mig idag? Näe, vi löste ju den detaljen och jag tycker att det är hysteriskt roligt att det faktiskt finns föräldrar som glömmer dopklänningen till sitt eget barns dop.

Så slår det mig plötsligt att vår doplördag var som skön sand som rann mellan fingrarna. Jag tänker på hur vi och Junis faddrar vandrade runt i ett sommarvarmt Göteborg, brunchade, döpte lite barn, fikade, hängde på innergården i solen, käkade middag och avslutade med guldig vuxentid med bubbel och ost när barnen somnat.

Jag har liksom stannat kvar i den där sköna känslan en dag till och vill inte gå därifrån.

Denna söndag göra sig endorfiner icke besvär och svettpärlor på pannan äro överflödiga.

Imorgon är det dock måndag. Om jag fortfarande går runt och myser då är det nog dags att riva av plåstret…

Träning enligt en 4-åring

Vilodagarna från träning är lätträknade i mitt liv och de är heller inget jag planerar in. Vilodagar infaller enbart när jag är förlamande trött i kroppen eller när vardagen helt enkelt inte tillåter ett träningspass. Eftersom det sistnämnda sällan inträffar var beslutet enkelt i morse, då min morgon var just förlamande trött. Vila för fan!

Fast det finns en hel del fysisk aktivitet här i livet som man aldrig kan vila sig ifrån. Det tillåts liksom inte…

I förmiddags hängde jag på Heden med 4-åringen som i vanlig ordning hade så mycket spring i benen att jag knappt hann med. Till min Instastory fångade jag en sekvens när hon visade mig sin träning.

”Det här är bra träningsövningar mamma. Dom kan du köra med dina kompisar!”

Med kompisar menar hon de härliga människor som brukar dyka upp och träna mitt pass Utomhusfys på Heden. Nej, Utomhusfys på Heden har inte självdött medan jag har varit på semester. Det kommer att starta upp inom kort igen.

Den här familjen måste bara återfå lite rutiner och struktur. Mars månad har varit som en enda lång familjesemester…som fortfarande pågår. Och jag har så nedrans mycket att tänka på och göra, vilket jag aldrig riktigt hinner med när vi är hemma allihop.

Fast det är det värt.

Nå, nu får ni avgöra. Ska jag lägga in träningsövningarna nedan i mina kommande Utomhusfys på Heden?

Saker jag funderar över en måndag

1. Varför gillar alla semlor? Personligen tycker jag att det är döäckligt och äter hellre en bit torr Skogaholmslimpa. Fast jag äter aldrig torra skogaholmslimpor. När andra smaskar i sig sin semla brukar jag se till att ha laddat med något annat gott till mig. Typ chokladboll, kardemummabulle eller kladdkaka… Man får ju inte vara dum!

2. Varför är jag på så bra humör? Det här förstår jag inte alls eftersom jag faktiskt sitter här med två döva öron och är i princip helt oduglig som människa. Fast inombords känns det så himla bra. Lugnt, fint och nära till ett grav.

3. Längtar jag efter att träna? Både ja och nej. Jag längtar mer efter att få min hörsel tillbaka, sen kan vi börja träna. Det är dock för ovanlighetens skull väldigt vackert vinterväder här i Göteborg så okej då… Ett skönt löppass skulle inte vara fel.

4. Vad blir det till lunch? En banan- och havrepannkaka med jordnötssmör och jordgubbssylt kanske. Eller pasta med gammal tacofärs och lite grönt. Omelett med skinka? Är inte riktigt färdigtänkt där märker jag…

5. Vad kan jag göra istället för att träna så här en måndag? Använda träningstiden till att skicka ett gäng halvjobbiga mail. Planera kommande Utomhusfys på Heden. Är det läge att fixa ett gäng redskap till deltagarna kanske? Käka bebisfötter och hänga i lekparken. Göra en seriös middagsplanering för hela veckan. Om jag orkar… Att ta det så lugnt som möjligt är alltid prio ett när man inte är frisk.

Det var nog allt jag funderar över idag. Hoppas du får en riktigt fin måndag!

Visste du att Men Mia! finns på Facebook och bjuder på mycket humor på Instagram. Följ för att aldrig missa ett inlägg eller ett skönt garv.

Lyxig helgträning – Olyxig helgträning 2-1

Fredag. Är trött i huvudet och struntar i de där norska fyrorna som jag har tänkt springa. Glider istället runt inne i Göteborg i löparskor – släpper taget om veckan som varit och laddar batterierna inför helgen. Det är lugn distans och löpning när den är som bäst och mest välgörande. Har köpt en Marabou frukt & mandel tidigare under dagen och bara mumsat i mig en endaste rad. Känner mig duktig och tänker på att jag har mycket av det goda kvar till kvällen…

Lördag. De där norska fyrorna, som jag hoppade över på fredagen, börjar gnaga i huvudet. De måste bli av! När  jag står ute på gatan klockan 06.30 känns mitt löparliv allt annat än glamoröst. Jag gillar att springa intervaller, men vid den här tiden på morgonen vill jag hellre ha någonting annat på min träningsagenda. Jag joggar iväg mot löparbanan. Känner att jag behöver springa varv efter varv för att hålla fokus. Där är tyvärr beckmörkt och snubbel- och halkrisken är stor, så efter den första fyraminutaren ger jag mig ut på de upplysta gångbanorna igen. Jag genomför passet efter bästa förmåga, men det är inget lyx där på morgonkvisten. Njuta får jag göra en annan gång…

Söndag. Jag går till gymmet och har stora delar av lokalen helt för mig själv. Tränar bara axlar och mage för att jag får feeling för axlar och mage. 45 minuter Mia-tid utan ett endaste störningsmoment. Det biter bra och jag tar i lite till! Sjukt lyxigt. Det är väldigt mysigt att ha sin lilla bebisskatt med på gymmet, men det kräver också en del underhåll i form av att plocka upp leksaker och ibland matning. När jag för en gångs skull är på gymmet helt själv märker jag hur effektiv jag faktiskt kan vara.

Så har min träningshelg varit. Både lyxig och mindre glamorös. Hur har din träningshelg varit?