Välkommen!

    Men Mia! är bloggen för dig som vill läsa om och inspireras av rörelse, träning och ett aktivt familjeliv.

    Jag, bloggaren Mia Hellström, sprider träningsenergi med mitt gruppträningspass Utomhusfys på Heden mitt i centrala Göteborg. Jag coachar också ett gäng grymma löpare.

    Intresserad av att träna eller samarbeta med mig? Skriv ett mail till mia@menmia.se

    Det här är Mia!

    Det här är Mia!
    Follow

    Varför Men Mia?

    Jag kanske inte alltid gör, säger eller skriver det folk förväntar sig. "Men Mia!" har därför ekat över hälsingebergen under min barndom och numera i centrala Göteborg.

    Kategorier

    Häng med på Facebook!

    Bloggkalender

    april 2017
    M T O T F L S
    « Mar    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930

Träning enligt en 4-åring

Vilodagarna från träning är lätträknade i mitt liv och de är heller inget jag planerar in. Vilodagar infaller enbart när jag är förlamande trött i kroppen eller när vardagen helt enkelt inte tillåter ett träningspass. Eftersom det sistnämnda sällan inträffar var beslutet enkelt i morse, då min morgon var just förlamande trött. Vila för fan!

Fast det finns en hel del fysisk aktivitet här i livet som man aldrig kan vila sig ifrån. Det tillåts liksom inte…

I förmiddags hängde jag på Heden med 4-åringen som i vanlig ordning hade så mycket spring i benen att jag knappt hann med. Till min Instastory fångade jag en sekvens när hon visade mig sin träning.

”Det här är bra träningsövningar mamma. Dom kan du köra med dina kompisar!”

Med kompisar menar hon de härliga människor som brukar dyka upp och träna mitt pass Utomhusfys på Heden. Nej, Utomhusfys på Heden har inte självdött medan jag har varit på semester. Det kommer att starta upp inom kort igen.

Den här familjen måste bara återfå lite rutiner och struktur. Mars månad har varit som en enda lång familjesemester…som fortfarande pågår. Och jag har så nedrans mycket att tänka på och göra, vilket jag aldrig riktigt hinner med när vi är hemma allihop.

Fast det är det värt.

Nå, nu får ni avgöra. Ska jag lägga in träningsövningarna nedan i mina kommande Utomhusfys på Heden?

Saker jag funderar över en måndag

1. Varför gillar alla semlor? Personligen tycker jag att det är döäckligt och äter hellre en bit torr Skogaholmslimpa. Fast jag äter aldrig torra skogaholmslimpor. När andra smaskar i sig sin semla brukar jag se till att ha laddat med något annat gott till mig. Typ chokladboll, kardemummabulle eller kladdkaka… Man får ju inte vara dum!

2. Varför är jag på så bra humör? Det här förstår jag inte alls eftersom jag faktiskt sitter här med två döva öron och är i princip helt oduglig som människa. Fast inombords känns det så himla bra. Lugnt, fint och nära till ett grav.

3. Längtar jag efter att träna? Både ja och nej. Jag längtar mer efter att få min hörsel tillbaka, sen kan vi börja träna. Det är dock för ovanlighetens skull väldigt vackert vinterväder här i Göteborg så okej då… Ett skönt löppass skulle inte vara fel.

4. Vad blir det till lunch? En banan- och havrepannkaka med jordnötssmör och jordgubbssylt kanske. Eller pasta med gammal tacofärs och lite grönt. Omelett med skinka? Är inte riktigt färdigtänkt där märker jag…

5. Vad kan jag göra istället för att träna så här en måndag? Använda träningstiden till att skicka ett gäng halvjobbiga mail. Planera kommande Utomhusfys på Heden. Är det läge att fixa ett gäng redskap till deltagarna kanske? Käka bebisfötter och hänga i lekparken. Göra en seriös middagsplanering för hela veckan. Om jag orkar… Att ta det så lugnt som möjligt är alltid prio ett när man inte är frisk.

Det var nog allt jag funderar över idag. Hoppas du får en riktigt fin måndag!

Visste du att Men Mia! finns på Facebook och bjuder på mycket humor på Instagram. Följ för att aldrig missa ett inlägg eller ett skönt garv.

Lyxig helgträning – Olyxig helgträning 2-1

Fredag. Är trött i huvudet och struntar i de där norska fyrorna som jag har tänkt springa. Glider istället runt inne i Göteborg i löparskor – släpper taget om veckan som varit och laddar batterierna inför helgen. Det är lugn distans och löpning när den är som bäst och mest välgörande. Har köpt en Marabou frukt & mandel tidigare under dagen och bara mumsat i mig en endaste rad. Känner mig duktig och tänker på att jag har mycket av det goda kvar till kvällen…

Lördag. De där norska fyrorna, som jag hoppade över på fredagen, börjar gnaga i huvudet. De måste bli av! När  jag står ute på gatan klockan 06.30 känns mitt löparliv allt annat än glamoröst. Jag gillar att springa intervaller, men vid den här tiden på morgonen vill jag hellre ha någonting annat på min träningsagenda. Jag joggar iväg mot löparbanan. Känner att jag behöver springa varv efter varv för att hålla fokus. Där är tyvärr beckmörkt och snubbel- och halkrisken är stor, så efter den första fyraminutaren ger jag mig ut på de upplysta gångbanorna igen. Jag genomför passet efter bästa förmåga, men det är inget lyx där på morgonkvisten. Njuta får jag göra en annan gång…

Söndag. Jag går till gymmet och har stora delar av lokalen helt för mig själv. Tränar bara axlar och mage för att jag får feeling för axlar och mage. 45 minuter Mia-tid utan ett endaste störningsmoment. Det biter bra och jag tar i lite till! Sjukt lyxigt. Det är väldigt mysigt att ha sin lilla bebisskatt med på gymmet, men det kräver också en del underhåll i form av att plocka upp leksaker och ibland matning. När jag för en gångs skull är på gymmet helt själv märker jag hur effektiv jag faktiskt kan vara.

Så har min träningshelg varit. Både lyxig och mindre glamorös. Hur har din träningshelg varit?

Det stora kroppsförfallet

Om jag inte tränade skulle jag förmodligen vara en sådan som hade ont någonstans jämt och dessutom, vid 37 års ålder, vara ganska långt fortskriden i det kroppsliga förfallet.

På grund av förkylningen har jag inte tränat på över en vecka. Igår tog jag min första längre promenad.

Efter en vecka med enbart väldigt lätt motion upptäckte jag genast mina svagheter. Det gnisslade i knäna och jag tyckte att det var tungt att hålla upp huvudet.

Hjälp liksom. HJÄLP!

Och den här tunghövdade gnisseltanten ska alltså lyfta 100 kilo och springa fem kilometer på under 20 minuter?

Wish me luck…

Det är dags att fräsa ut snoret och springa ifrån ålderskrämporna…

Därför gick det åt skogen med mitt träningsprogram

Och då menar jag inte ”åt skogen” som i att jag sprang en massa livsnjutarpass i skogen istället. Av vecka 1 på mitt träningsprogram mot snabba 5K och 100 kilo i marklyft blev det helt enkelt inget alls.

Eftersom livet knappast är skrivet i sten får man kasta in handduken till det mesta när man blir brutalt förkyld. Det gäller speciellt fysisk aktivitet som är ansträngande för hjärtat.

Planen nu är att starta om vecka 1 av träningsprogrammet så fort jag blir helt frisk. I helgen har jag nämligen gått runt och samlat ihop ännu mer motivation till både löparben och muskler.

Istället för att sura över utebliven träning, stängde jag av den delen av livet nästan helt. Vid bara ett fåtal tillfällen suktade jag efter ett löppass då omgivningarna var så vackra och det vita underlaget knarrade helt perfekt för ett par löparskor. Den där stänga-av-knappen är förresten mycket bra att använda sig av för då ligger inget och gnager och tar onödig energi. Det blir lättare att vara där man är och njuta av det man kan göra helt och fullt.

Jag sörjer inte förra veckans uteblivna träning, däremot längtar jag efter den träning som komma skall. När det nu blir…

Här kan man ju liksom inte stå och sura över uteblivna löppass.

Förkylningskänningar – vad göra?

Igår blev det helt naturligt en vilodag då jag var ensam med båda kidsen från tidig morgon till sen kväll. Trodde därför att jag skulle vakna jättepigg och träningssugen i morse. Tji fick jag liksom. Jag vaknade i en dimma och känslan har envist har bitit sig fast hela dagen. Jag tror att en förkylning är på väg, men vet inte riktigt. Vad gör man dårå? Tränar gör jag i alla fall inte…

Förmiddagsjoggen med barnvagn byttes ut mot en lugn solskenspromenad i Trädgårdsföreningen. Septembersommar alltså – varje år känns den här perioden som den ljuvligaste hur bra sommaren än har varit.

Sen gick jag faktiskt hem och vilade i några timmar medan bebisen sött sov vidare. Om bloggjobb nu är att betrakta som vila. För mig är det vilsamt att verkligen ha tid för att blogga överhuvudtaget… Det jag producerade då kommer dock en annan dag. Det här är bara ett blajblaj-inlägg…

Sen väntade två timmar utelek med den ena sovandes i vagnen och den andra klättrandes på hög höjd. Sånt måste man orka med hur dassig man än känner sig. Speciellt när det är sånt här ljuvligt väder! Fick tillåtelse att sitta en hel del då det snabbt hittades nya kompisar i lekparken. Puh…

Brukar vanligtvis unna mig en timmes träning när sambon kommer hem från jobbet vid 16. Idag färgar jag håret istället. Pysslar med det just nu faktiskt. Inte en dag för tidigt alltså. Nog för att jag är snart 37 år, men de grå tinningarna är inte charmiga på mig. Nu fattas bara den årliga hårklippningen, som brukar göra mig cirka tre kilo lättare…

Ja så kan en ytterst träningssugen person göra sig en väldigt bra tisdag utan träning. Nu tycker jag att någon god fe kan dra sitt trollspö över mig och mota bort skiten som eventuellt huserar i min kropp…

Lalla runt med barnvagn i Trädgårdsföreningen är sånt som morsor gör på sin föräldralediga tid här i centrala Göteborg. Det är väl bara att haka på strömmen… För vackert och frodigt är det!
menmia-förkylningmenmia-aktivitet-förkyld

Förkylningen – Mia: 10 – 0

Jag tycker att jag gör alla rätt.

Jag äter näringsrikt och medvetet (oh well…som bas i alla fall toppat med dillchips och fulchoklad)

Jag lägger mig tidigt (LÄS 20:00) och sover som en gris (förutom den där stunden vid 03:00 då jag är uppe och vankar, kissar och dricker vatten varje natt…)

Jag släntrar in sent på jobbet, förtar mig inte och lämnar bygget så fort jag kan.

Jag tar pauser med jämna mellanrum. Ibland microsover jag med fötterna i högläge (och stängd kontorsdörr).

Jag har aldrig bråttom längre. Allt får ta sin lilla tid.

Jag tränar absolut inte och vardagsmotionerar faktiskt knappt, då det tar för mycket energi och leder till hosta och snorsläpp.

Ändå blir jag knappt friskare alls.

Kvinnan som är van att ha världens bästa och snabbaste läkkött har tydligen tappat förmågan att piggna till från en vanlig sketen förkylning. Åtminstone går det oliiiiiidligt långsamt.

Vi pratade om det på jobbet idag att kroppen kanske är så upptagen med annat, det vill säga att vara gravid och förbereda sig för kommande kraftprov, att den liksom inte mäktar med att ta hand om förkylningen.

Kan det vara så ? Vad tror ni? Eller är det bara sådana här utdragna förkylningar i omlopp just nu?

Att vara höggravid är by the way ingenting i jämförelse med förkylningen… Mina värden (HB, blodsocker och blodtryck) är tipp topp. Jag har fortfarande inte samlat på mig någon vätska i kroppen och går med väldigt raska steg när förkylningen tillåter. Bebisen i magen mår prima och har energi och sparkförmåga som ett kärnkraftverk. Och det får väl ändå vara huvudsaken.

Picknick på Nationaldagen, för en hel evighet sen. Dagen innan började jag känna av och blev grisförkyld…menmia-förkyld

Me Myself and filmjölkslimpan

En vanlig och inte så förkyld dag fylld med tid för mig själv hade minst en timme spenderats på träning. Känner mig tvingad att inleda så för att ni inte ska tro att den här så kallade ”träningsbloggen” har tappat stinget…och bara äter.

Fast jag har aldrig problem att fylla min tid, vilket känns bra.

Flera timmar för mig själv, dunderförkyld- and preggostyle, då jag bara skulle göra saker jag hade lust med, resulterade i följande:

Två filmjölkslimpor. Jag utgick från det här receptet på filmjölkslimpa, men gjorde ganska mycket annorlunda… Hade inget grahamsmjöl, så det blev dinkel. Flytande honung lyste med sin frånvaro i skåpet, så det blev väldigt mjuk vanlig honung. Piffade till bröden med torkade tranbär och aprikoser samt slattar från en nötblandning och en påse flagad mandel.

Från färdig limpa till första smakprovet med smör. De blev lite platta, men ack så saftiga!
menmia-filmjölkslimpamenmia-filmjölkslimpa-1menmia-filmjölkslimpa4

Eftersom filmjölkslimpor inte behöver jäsa, men däremot ska gräddas like 4-EVER passade jag på att färga håret när limporna stod i ugnen. Det blir dock ingen bild på det eftersom jag ser ut precis som vanligt minus de gråa hår som jobbet har gett mig på sistone…

Just det – LUNCHEN! Vi äter alltid lunch tidigt på grund av barnets ät-och sovklocka, men idag drog jag ut på det ända till klockan var tre och njöt efterrätten direkt. Pannkakslunch alltså, gudars så gott. En stor bonus var att jag fick alla blåbär själv. I vanliga fall får jag slåss om dem med treåringen. Jag ger mig sällan…

Pannkakslunch!
menmia-pannkaka-blåbär

Dagens bonusaktiviteter:

# Hann ner på stan för att köpa mig ett par svarta byxor med resår i min vanliga storlek. Som jag har saknat ett par svarta byxor! Tack och lov är det i princip bara kalaskulan som har växt, så alla kläder jag investerar i nu räknar jag med att kunna ha sen. SOM KALASKULAN HAR VÄXT FÖRRESTEN – kika här 😀

# Har säkert spenderat minst två timmar på rygg antingen i soffan eller sängen.

# Fick äntligen fingrarna ur och blötlade mungbönor för groddning. Det är världens enklaste och godaste att grodda, men kan sitta långt inne när det är mycket annat att tänka på.

Min dag kan ju låta väldigt torftig och trist för den som kanske rivit av ett ultra, bestigit ett berg eller ätit spännande mat i Kina. Men vet ni vad? Detta var precis vad jag behövde. Det känns som om jag är på väg tillbaka. Och nu saknar jag min familj och ska ringa och tjata på dem att komma hem snart…

Vad händer i livet egentligen?

Jag är lite fåordig i bloggen den här veckan. Den där brutalförkylningen som fick mig i sitt grepp i söndags har inte blivit mindre brutal tyvärr. I morse till exempel fick jag kasta in handduken och åka buss upp till jobbet på grund av kopiöst snorsläpp och kärringhosta av värre sort. Dessutom var det satans kallt.

”Kvinnor snackar om hur jobbigt det är att föda barn. Då skulle ni bara veta hur det är när Mia Hellström är förkyld!” Precis så går jag runt och tänker, för jag föder hellre barn vilken dag som helst än lever i detta vidriga hav av snor och slem.

Det känns så himla surt att egentligen må grymt bra i slutet av en graviditet, men sänkas till marken av en förkylningsjävul under slutspurten… Haha.

Nåväl. Det finns saker som ändå har satt guldkant på den här veckan:

# Trevlig AW på Brewers på Tredje långgatan med fint sällskap, spännande alkoholfri öl och pizza bakad på surdeg. Pizzan var bland annat toppad med hasselnötter och butternutpumpa. Det var länge sedan jag kände mig så ung och hipster!

# Jag har i ren trots och på pin kiv (long story…) städat ur mitt kontor. Är därmed beredd att gå hem 4-EVER vilken sekund som helst, hur oavslutade saker än må vara. Hoppet är mig åter och framtiden är ljus! Trots allt…

# Bjöds igår på magnifikt och familjärt studentfirande av en Erik med smarrig mat- och tårtbuffé.

Och så vidare…

Imorgon väntar äntligen en dag med lugn och återhämtning då jag kan fokusera på mig själv och på att bli frisk. Ser galet mycket fram emot dagen och återkommer såklart till vad den innehåller. Jag har väldigt fina planer för umgänget med bara mig själv 🙂

Sen vill jag GÄRNA komma igång med lite träning igen. Den fattas mig och håller mig balanserad.

Hoppas ni har haft en bra vecka vänner!

Jo jag är lätt förtjust i hembakade sötsaker… Bild från gårdagens studentfirande.

 

 

Förtrollar mig frisk med bär…

Trots att jag vet att det inte går…

Vad jag däremot vet är att jag är sjuk när aptiten och nyfikenheten på mat försvinner. Idag har jag mestadels legat i ett mörkt rum och tyckt synd om mig själv. Med jämna mellanrum har jag stigit upp och ätit bäriga och fruktiga saker för att inte drabbas av total soppatorsk. Bär och frukt går tack och lov alltid ner.

Detta blev en god lunchsmoothie med björnbär, banan, jordgubbar, bladspenat, nektarin, kokos, mango och avokado. Tur en alltid har frysen full!

menmia-frukt-bär
Och frullen gick ju inte av för hackor precis. Var tvungen att göra det lite fint för att öka matlusten. Jordnötssmör och banan på mackan förresten – skulle kunna leva på det.

Så nej, det går nog ingen energinöd på mig. Nu väntar dock dagens utmaning. Familjen har beställt pasta med köttfärssås, som jag måste laga eftersom andra halvan av familjen köper studentpresent. Spagetti och köttfärssås är min favoriträtt i vanliga fall. Just idag kväljs jag dock lite…och drömmer om melonskivor.