Tanthugg med bitter eftersmak

Jag har dragit på mig en löparskada. Förutom Morton som satte sig i tån år 2010 (och typ inte har gjort ont sedan dess) har jag varit väldigt befriad från skador.

Med mindre än en vecka kvar till Helsingborg Halvmarathon, som jag sett fram emot så mycket, var det alltså dags för:

ETT REJÄLT TANTHUGG I BAKSIDA LÅR!

Lite känningar av och till har jag kunnat leva med och jag har hållit dem stångna med styrketräning. Kanske har jag slarvat med styrketräningen på sistone? Jag minns faktiskt inte.

För igår small det till mitt under ett skönt distanspass. Det small inte så att det hördes, men så att det kändes och jag fick bittert gå och småjogga de sista tre kilometerna hem. Sedan dess har det varit ömt där bak.

Fast det blir hela tiden lite bättre och jag rör mig tack och lov helt obehindrat i vardagen!

Så även om jag har googlat mig till rehab som tar flera månader, tänker jag vara försiktigt positiv och lita till mina smarta hjärna och mitt fantastiska läkkött.

Jag menar…

Jag tänkte aldrig gå för någon supertid eller maxa till blodsmak.

Skadan gör att jag får mer tid att njuta av löpning och folkfest.

För inte ska jag väl kasta in handduken redan nu?

I Helsingborg väntar ju övernattning hos finaste kompisen, häng med Anna, cappuccino och pannkakor…

4 thoughts on “Tanthugg med bitter eftersmak

  1. Alltså bara tanken på de där pannkakorna läker vilka baksidor som helst. Och ju saktare du springer desto kortare behöver du sitta och vänta på mig i en skön solstol i regnet. Krya på benet så ses vi snart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *