Tema kissnödig

Inför lopp, speciellt den längre varianten som Marathon, är man kissnödig hela tiden. Det spelar ingen roll hur många gånger man besöker bajamajan eller buskarna – i startögonblicket trycker det ändå på och man tänker ”Jäklar nu är jag kissnödig!” precis som man tänkt var tionde minut den senaste timmen…

I lördags var inget undantag, efter nationalsången när det var dags att starta tryckte det verkligen på, men precis som vanligt gick kissnödigheten över när jag började springa.

Under loppet tappade jag väldigt mycket vätska, men jag besökte också 17 vätskestationer. Låt oss säga att jag fick i mig i snitt 2 dl vätska vid varje station – det blir totalt 3.4 liter. Vad jag vet så kissade jag inte på mig under loppet. Jag var konstant helt dyngsur eftersom jag tömde vatten över huvudet och sprang igenom alla duschar, men visst borde jag väl ha märkt om det rann något varmt längs med benet?

Nåväl.

Efter loppet, när kroppen slappnade av och började ta in prestationen, då small det till. Mitt livs största kissnödighet hände någonstans i närheten av T-banan vid Stadion när jag och Anna drömde om målgångskaffe och snällt lommade efter Fredrik som sa ”Jag tror vi är rätt!”.

Mitt sällskap gnabbade lite kring olika kaffebarers öppettider, precis som gifta par håller på, men det enda jag kunde tänka på var om de här lyxiga kaffebarerna hade en toalett…

Vi åkte tunnelbana och såg ljuset igen i väldigt fina kvarter. Jag gick där svettig och jävlig och trodde jag skulle kissa på mig och förstod rätt snart att för de där två bredvid mig duger inte vilket kaffe som helst. Skulle jag någonsin få se en toalett? Eller skulle jag tvingas göra i byxan alternativt genomföra min pinsammaste offentliga kissning någonsin på en trottoar i Stockholm?

De drog iväg mig på en ganska lång promenad och vi hamnade på en bakgata utanför en kaffebar som var stängd. Här uppstod det lite kärleksfullt giftasgnabb igen. MEN. Jag såg en toalettdörr på vid gavel där inne och tvingades fråga på trött och knagglig utrikiska ”Can I please use your toilett? PLIIIIIIIIIS!”

De kan ha ångrat sitt ”Yes of course!” då jag inte bara svettade ner toaringen utan förmodligen också slog hål på porslinet. Jag är nog förmodligen deras genom tiderna sämsta kund. Jag köpte inget kaffe, men kissade sönder deras fina toalett.

Sen kändes livet väldigt mycket lättare att leva och jag kunde precis som mitt sällskap tänka mig att gå precis hur långt som helst för sköna bönor.

Kissnödigheten tog dock inte slut där. Den kom tillbaka i hänsynslösa attacker och förgyllde hela min kväll och natt. När jag vid 04.00 låg ensam i trosor på en balkong på Hägerstensåsen för att svalka mig slog den till ordentligt igen. Jag hade verkligen the time of my life där ute i nattvindarna, men kissnödigheten var hänsynslös och jag fick lufsa in i den varma lägenheten och slå hål på ytterligare ett toalettporslin.

Efter Stockholm Marathon 2018 har kissnödigheten verkligen varit mitt enda bekymmer. Låren som krampade, tröttheten i ländryggen och tanthuggen i vänster skinka har kroppen glömt bort för länge sedan. Men att jag rubbade vätskebalansen verkar den ha svårt att förlåta.

To be continued…

8 thoughts on “Tema kissnödig

  1. Alltså det blir jättejobbigt när jag ska dra med dig på kaffeturné i Skåne, för några av favoritställena saknar faktiskt toalett….
    Fast var vi så gnälliga?Nu låter det ju som vi varit gifta i 50 år och det är ju faktiskt bara 18 🙂 Men jag skyller på att han är en besserwisser och jag var typ hjärndöd efter målgång, säkert en ofördelaktig kombo 🙂 Och så vill jag tacka personalen på den stängda kaffebaren för att du fick kissa ner deras toalett. Annars hade vi ju inte fått en hälften så trevlig långpromenad 🙂

    1. Alltså, ni var bara gulligt gnabbiga vilket jag hoppas framgår… 🙂 Jag är ju fortfarande ogift och har bara varit stadgad i totalt tio år så min erfarenhet på området är egentligen 0.

      Om jag slipper dricka över en liter sportdryck innan så lovar jag att jag tycker att det är värt med en kaffeturné i Skåne. Sätter mig ner och väntar på inbjudan redan nu. Anna & Fredrik! Vilken skånsk böna tänker ni guida mig till?

      1. Alltså det finns så många att jag blir kissnödig bara av att tänka på det.
        Eftersom du gillar långpass så kan vi springa mellan dem 🙂
        Helsingborg funkar bara på random lördagar, men i Lund och Malmö (och Kävlinge!) finns gokaffe precis jämt. Med eller utan toalett. I Kävlinges kaffebar finns till och med TVÅ toaletter, även om det ligger lite löparkläder på golvet 🙂

        1. Nämn inte ordet kissnödig… Det börjar trycka på! 😀

          Ah, jag har alltid trivts i Skåne, men Kävlinge verkar ju vara något alldeles extra 🙂 Jag får se till att uppleva toalett- och kaffemångfalden!

  2. Wow! Det har nog typ aldrig hänt mig.Minns en dopingkontroll där jag bäljade i mig litervis med te, kaffe och öl och fik ändå vänta i timtals innan jag kunde klämma ut de nödvändiga dropparna. :-O Däremot blir jag så efter att ha simmat/swimrunnat.
    Och grattis till Maran!

    1. Coolt ändå att någon som är så grym så att hon dopingtestas läser min blogg 🙂 Alltså min blåsa är alltid liten, men efter maran alltså… Hahaha… Vågade knappt röra mig utanför dörren, men det har ordnat upp sig nu.

      Tack för grattis! <3

      1. 🙂 Min blåsa är inte stor heller men jag hinner aldrig dricka så mycket när jag kutar och när man kör swimrun/simmar så gör vattentrycket att man blir kissnödig. Oavsett, kroppen är fantastisk!

        1. Näe, det är väl det som är grejen. Vanligtvis dricker inte jag så mycket heller. Den här maran var ett undantag 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *