Tre löparmyter jag vill slå hål på

…utifrån mitt perspektiv på löpning alltså.

1. Intervaller måste vara spyjobbiga, varierande, långa, korta och fullständigt vedervärdiga. Helst ska man gå och vara nervös hela dagen innan sitt intervallpass.

TUT TUT FEEEEEL: Det är mycket bättre att hitta sitt sätt att höja pulsen på än att inte göra det alls. Hur liten fartökning du än gör i förhållande till ditt ”bekväma tempo” så kommer det att ha en positiv effekt på din löpning och ditt vackra hjärta. Vips så kanske din ansträngning har gjort att din bekväma fart är snabbare än förut. Vi har alla olika mål med vår löpning och att alla motionärer ska vilja ut och springa blodsmakande fyraminutare är fullständigt orimligt.

2. Jag måste köra strukturerad löpskolning och löpstyrka minst en gång i veckan för att hålla mig skadefri.

TUT TUT FEEEEEL: Det finns egentligen väldigt få måsten med löpning, men styrketräning är bra för dig såklart. Fast strukturerad? Njae, se hellre till att det lilla blir av i anslutning till något av dina löppass än inte alls. Skaffa dig till exempel en bank med 8-10 bra övningar som du kör rullande då och då. Jag har några favoriter som du kan googla på och apa efter: draken, utfall med vridning över det främre benet, knäböj med upphopp, kliva upp på en bänk från oilka håll och vinklar, höga knän, indianhopp, hälkick, grodhopp framåt… Lägg till några bra bålövningar också och du är hemma!

3. Träning som min löparklocka inte har registrerat har aldrig hänt.

TUT TUT FEEEEEL: Jag vet, det är skitsvårt att lämna klockan hemma och bara ge sig ut. Men faktum är att det kan vara bra både för huvudet, kroppen och löpkänslan att ”bara vara” emellanåt. Våga testa en gång och gör det gärna till en regelbunden vana.

Det viktigaste av allt är du fullständigt ska skita i vad jag, grannen, superinstagrammaren eller någon annan gör. Inspireras gärna, men var ärlig mot dig själv och gör löpningen till din grej.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *