Vilodagens pulshöjare

– Bär klackskor, vilket inte händer så ofta. Dagen till ära poleras golvet i jobbkorridorerna. Det blir svinhalt. Om jag sätter i klackarna är det cirka 75 procent chans att jag ramlar. Så jag får helt enkelt trippa fram på tå.

– Har bjudit in 70 pers från företag och akademi till ett event som pågår hela dagen. Därav klackskorna då jag känner att det är läge att göra sig till. Allt flyter på fint, men när vi ska in i salen efter lunch, sitter där 15 andra personer som vägrar att flytta på sig. Jag bokade rummet i januari och bokningen finns kvar i systemet. Efter lite strid och tråcklande löser det sig, men stresspåslaget alltså. DET. Vad gör en liksom med 70 pers bara så där!?

– Ogillar starkt  det faktum att det låter om mig när jag går i klackskor. Inte för att jag brukar smyga på folk, men ändå. Tänker att det är värt det då komplimangerna haglar över mig.

– Jag och jobbkompisarna äter lunch och skapar stand-up-nummer. Skrattar så att tårarna sprutar och funderar starkt på att ta upp den karriären igen. Tanken på att riva av ett helt spontant nummer på jobbets sommarfest ger riktigt hög och skön puls!

– Byter bort klackskorna mot jympadojor när jag ska upp till Skatås på ett annat event med familjen. Tårna börjar krampa och jag kommer knappt av spårvagnen.

Vilken dag alltså. Nu ska jag sova. Och imorgon är det ledig fredag!

3 thoughts on “Vilodagens pulshöjare

  1. Anna: Öva är nog grejen. Funderar på att fortsätta att stappla fram på måndag, så vi har möte för 15 pers… 🙂

  2. Hehe! Känner igen det där. Är inte heller helt bekväm av ”klackandet”… (De få gånger jag har det på mig). Men förmodligen är det en vanesak. Men som du säger: Jäklar vad lätt att slå halvt ihjäl sig med klackar på nysvabbade golv?! 😮

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *