When in Hudiksvall…

(…eller egentligen en mil utanför Hudiksvall mestadels av tiden)

återkommer både löpstyrkan och träningsenergin.

På förmiddagen springer jag backintervaller så hårt att istäcket på vägen går sönder, men ändå så lätt att jag blir helt ställd. Vad har hänt med det tunga och trötta som hängt över mig de senaste månaderna? Tackar och bockar för åkturen och hoppas på välförtjänt träningsvärk imorgon…

Lite senare på gymmet lyfter sambon tungt och så många reps att jag som står bredvid ser stjärnor. Av min egen träning ser jag inga stjärnor alls. Nä, jag har ju redan gjort mitt på förmiddagen och passar på att finträna, nynna jullåtar och småprata.

Småprat med främlingar kommer inte naturligt för mig, men när det bara finns en bosuboll gäller det att komma väldigt bra överens och inte framstå som en fientlig och ond människa…

Shit alltså, det går hittills helt grymt med julfirandet i år. Funderar på att fortsätta det med ett kort långpass imorgon och tusingar på julafton.

Bättre julklapp till mig själv än en pigg kropp och snabba ben kan jag faktiskt inte tänka mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *