When the magic happens…

I ottan. Eller jättesent på kvällen. Det är då det händer. Aldrig vid lunch. Aldrig på eftermiddagen. Tyvärr aldrig i dagsljus…

Jag är en murvel som rör mig ute på gatorna när nästan ingen annan är där. Ibland möter jag någon likasinnad och vi nickar i tystnad och samförstånd.

Tack vare mitt murvelliknande beteende lyckas jag få till (en för mig) bra och varierad träningsvecka under en vecka som egentligen är helt full. Den här veckan har hittills bjudit på spinning, simning, löpning och gym. Passen är inte särskilt långa och ibland blir det två på en och samma dag. För tränar man klockan 6 på morgonen är det lätt hänt att man har glömt bort det 14 timmar senare och råkar ta en lätt löptur innan läggdags…

Tränings- och rörelseenergin finns där. I ett minst sagt stirrigt liv har jag ett behov av att lyfta bort blicken och göra något som bara är för mig. Träningen är bara för mig. Det känns fint att jag prioriterar det och att jag har lärt mig att jag är viktig.

Fast idag blir det inga två pass. Kroppen berättar att den behöver vila och morgonens styrketräning börjar redan göra sig påmind med något som kommer att utvecklas till en träningsvärk utöver det vanliga. Det känns. Det känns fint. Jag har prioriterat mig. I och för sig på tidpunkter då ingen annan människa behövde mig. Men ändå… 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *