Om du är en av de lyckligt lottade som har sommarsemester. Varför ska saker som händer på jobbet få påverka din livskvalitet och de människor som bryr sig om dig på riktigt under din sommar? Du vet det verkliga livet, där hela du får plats och uppskattas för att just du är du. De som har valt dig och älskar dig bortom dina prestationer. Familjen om du har en sådan. Vänner. Grannar som är vänner. Den där personen som du träffar en gång per år och värdesätter varje minut tillsammans med. Mollgan, din osynliga kompis som du pratar med när ingen ser…

Perspektiv. Det viktigaste vi har. Att kunna se på saker från olika håll för att värdera, omvärdera och skapa nya ramar för vad vi uppskattar och vill ha mer av. Att identifiera vad vi inte tolererar längre och behöver avveckla. Att sätta fingret på vad som är viktigt på riktigt för att må bra och kunna göra gott på livets olika arenor.

I år hade jag förmånen att ha en veckas ”försemester” och jag kunde inte låta bli att ta med mig mina skav och det som har gjort ont i magen under våren. Med blicken riktad mot medelhavshorisonten och tvivelaktigt grekiskt rödtjut pirrande i systemet blev blicken klarare än på länge. Jag vet ju vad som gör ont i min mage och triggar mina demoner. Det är så tydligt och ändå blir jag lika överrumplad varje gång. Respektlöshet, osynliggörande och förminskande. När ord inte rimmar med agerande. När ord är för stora att bära upp.

Som konsult och ”neutral part” har jag förmånen att få till mig det där som aldrig uttalas högt eller delas på LinkedIn. Den totala transparensen människor emellan. Berättelser delade spontant i ett teamsmöte för att det liksom pockade på och behövde ut. Tårar ibland. Väldigt ofta skratt och distans till jobbvardagen. Misstro och tillit samtidigt – aldrig bara en av dem. En verksamhet med enbart glada och nöjda människor har jag aldrig mött. Och det är väl tur, för då skulle all utveckling stå still.

Alla verksamheter jag möter bär på ungefär lika mycket ljus som mörker. Det finns inga undantag av den anledningen att verksamheter är uppbyggda av människor. Bakom varje solskenshistoria finns någonting annat. Och tvärtom. Det är vad som gör det så spännande, svårt och underbart samtidigt.

Vid medelhavshorisonten föll bitar på plats och det jag länge trott var sant blev en helt ny sanning. Den gjorde ont och tyder på utveckling. Att kunna gå in i sommaren helt trygg med vad som är viktigt på riktigt. Vad jag vill bidra till. Vem jag är. Hur jag vill ha det runtomkring mig. Hur jag vill bli bemött. Och det viktigaste av allt: mina gränser. Vad kan jag egentligen tillåta utan att göra avkall på mig själv?

Och jag kom tillbaka från semestern med full kraft och fick en sådan där drömmig arbetsvecka. Tog, under glada tillrop, ett stort uppdrag i mål och fick vara ute på projekt och jobba med det bästa jag vet – människor. Stärkande sammanhang ni vet. De gör så mycket gott med en människas livskvalitet och humör. Och så har jag tränat på gränssättning i sammanhang som alltför ofta har gjort mig låg på sistone.

Hej sommaren. Det är några pusselbitar kvar innan årsbokslut 2025/2026 och semester. Jag gjorde allt jag kunde, lärde mig massor och blev klokare på vägen.

Tack.

Jag är så tacksam för och ser så mycket fram emot de lustfyllda uppdrag som är inbokade i höst.

Kram,
//Mia
mia@partnering.nu
070-245 77 27
www.partnering.nu