som om han är rädd att jag ska avslöja honom. Mycket gör jag på jobbet, men att avslöja människor hör inte till arbetsuppgifterna. Han får vara den han är just idag trots att jag sedan länge märkt skiftningarna. Att han inte längre talar med sin egen röst utan genom någon annans filter. Jag kan till och med se den andra människan, hans filter, framför mig när han pratar. Det är så lätt att gå vilse i en värld med stora egon och egenintressen. Jag vet att han har det så även när han försöker övertyga mig om motsatsen. Jag har själv blivit drabbad av hans sammanhang. Så jag lyssnar. Kommer inte med några råd. Ställer ett gäng frågor. Han säger emot sig själv med diverse valda sanningar. Han försöker övertyga mig. Drar en monolog om värderingar. Den biter inte för den känns inte sann.

Ingenting är värt att tappa bort sig själv för. När jag går in i ett rum, vilket det än är, så måste jag kunna vara helt mig själv. Annars backar jag ut och stänger dörren. Tack och lov var det väldigt länge sedan jag klev in ett sådant rum. Jag vet inte om det beror på rummen eller att jag inte längre har några roller att spela.

Vi har alla möjligheten att vara oss själva. Vi är alla skyldiga oss själva det.

Jag tänker att han behöver lite tid att navigera tillbaka. Den roll han spelar just nu och det han gör avkall på. Det är inte för alltid.

Du är inte avslöjad. Du är sedd. Låt det ta den tid det tar att hitta hem till dig själv.

//Mia
mia@partnering.nu
070-245 77 27
www.partnering.nu

P.S. Absolut noll involvering av AI i detta inlägg 🙂